DAGSBERGS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - DAGSBERG

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 823, 1900: 732, 1995: 1238

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Krokek utbruten under 1500-talet.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen i det fornlämningsrika sprickdalslandskapet vid ett vägkors 10 km öster om Norrköping. Från kyrkan har man vid utblick över ett småkuperat landskap ofta med berg i dagen. Kyrkan är väl synlig i landskapet. Fragment av tidig gravvård av s.k. Eskilstunatyp har påträffats vid kyrkan. På kyrkogården finns ett bårhus. Runt kyrkan finns en byliknande bebyggelse innehållande jordbruksfastigheter samt pastorsexpedition och församlingshem jämte f.d. skola och f.d. ålderdomshem. Prästgård vid Stenbro. Riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN - RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, torn i väster och vapenhus i söder (nu i bruk som sakristia). Vid utgrävningar 1958-61 framkom under den nuvarande kyrkan spår efter den äldsta stenkyrkan (ATA), sannolikt uppförd under äldre medeltid. Den bestod av ett långhus med smalare, rakslutet kor. Ett sekundärt tillbyggt torn har funnits i väster. Vid en ombyggnad, troligen under 1300-talet, ersattes det ursprungliga koret av ett korparti av långhusets bredd och en korsarm byggdes i norr. Under 1400-talets senare hälft utvidgades långhuset åt norr och korsarmens norra mur inlemmades i det då tillkomna rektangulära kyrkorummets mursträckningar. En då befintlig sakristia fick dock kvarstå i kyrkorummets nordöstra del. Dessutom tillkom ett murat vapenhus med trappgavel på sydsidan, det ännu befintliga, och kyrkorummet valvslogs i två skepp (kalkmålningsfragment från valvribborna tillvaratogs vid restaureringen 1958-61). Under 1770- och 1780-talen ersattes det medeltida tornet med det nuvarande. Sakristians murar mot kyrkorummet revs. Vapenhuset fick istället funktion som sakristia. I samband med dessa genomgripande förändringar nedtogs också de medeltida valven.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har sadeltak, tornet en svängd huv. Långhusväggarna är försedda med stora, rundbågiga fönster. I den nuvarande kyrkan ingår medeltidskyrkans södra vägg med den ursprungliga sydportalen. Huvudingången går nu genom tornets bottenvåning. Vid restaureringen 1958-61 ersattes kyrkorummets flacka trätunnvalv av ett plant kassettak och en orgelläktare från 1890-talet revs. Koret har ett par smalare fönster på ömse sida om altartavlan, som är förskjuten åt norr i förhållande till rummets mittaxel för att bereda plats för en kororgel vid sydöstväggen. Även kyrkbänkarnas längd är asymmetriska för mittgången skall löpa rakt mot altaret, bänkkvarteren är slutna. Foten till en medeltida dopfunt är bevarad. Barockpredikstolen, med de fyra evangelisterna, härrör också från gamla kyrkan. Altartavlan är målad av Per Hörberg och tillkom 1807.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - bakom altartavlan finns en draperimålning utförd i samband med ombyggnaden 1777.
Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Dagsberg är en medeltida socken, som är belägen på Vikbolandet. Den nuvarande kyrkan började sannolikt uppföras på 1100-talet med rektangulärt långhus och med smalare rakslutet kor. Strax därefter uppfördes ett torn vid västra gaveln. Omkring mitten av 1300-talet förändrades kyrkan genom att det ursprungliga koret ersattes med ett nytt korparti av samma bredd som långhuset samt med en korsarm och sakristia på norra sidan. Nästa större förändring företogs under 1400-talets andra hälft då långhuset utvidgades mot norr och kyrkorummet valvslogs och blev tvåskeppigt. I slutet av 1700-talet fick kyrkan sin nuvarande utformning då ett nytt torn uppfördes. Vid den senaste omfattande renoveringen som utfördes under arkitekt Kurt von Schmalensees ledning förändrades bl a kyrkorummet med nytt tak. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med rakslutet kor med torn i väster och med ett medeltida f d vapenhus i söder. Fasaderna är putsade med ädelputs och taket belagt med kopparplåt. Huvudingången är via tornet i väster. Kyrkomiljön ingår som en väsentlig del av riksintresseområdet vid Dagsberg.

Kyrkomiljön
Dagsbergs kyrkby ligger i ett dominant läge på en bergshöjd i västra delen av Vikbolandet. Vid den äldsta kända karteringen som utfördes 1690 finns tio hus grupperade runt kyrkan. Kyrkbyn laga skiftades 1837-39, men en stor del av gårdarna ligger ännu kvar runt kyrkan. Gårdarnas mangårdsbyggnader härrör företrädesvis från 1800-talets andra hälft. Skola och fattigstuga låg tidigare vid kyrkan, men när det på 1920-talet blev aktuellt att uppföra ny skola och nytt ålderdomshem placerades dessa på kyrkhöjdens norra del. Skolan och lärarbostaden uppfördes 1925 av trä i två våningar. Två år senare uppfördes ålderdomshem med samma utförande i en enhetlig gestaltning i 20-talsklassicism med faluröd fasader och flacka sadeltak. Strax utanför kyrkogårdsmuren i väster står två runstenar. Nordväst om kyrkan uppfördes i början av 1980-talet Dagsbergsgården, vilken inrymmer bl a församlingshem och pastorsexpedition. Den f d prästgården, Stenbro, är belägen en dryg kilometer norr om kyrkbyn. Den nuvarande mangårdsbyggnaden är uppförd 1787. Kyrkomiljön ingår som en väsentlig del av riksintresseområdet vid Dagsberg.

Kyrkogården
År 1916 gjorde arkitekt Gustaf Linden ett förslag till att bygga om en äldre byggnad, som är belägen nordväst om kyrkan på kyrkogården. Byggnaden, som eventuellt kan ha medeltida ursprung, har enligt uppgift använts som sockenmagasin och före ombyggnaden som bårhus. Lindens ombyggnadsförslag till gravkapell innebar bl a grundförstärkning av det nordöstra hörnet, utvidgning av dörröppningen och upptagning av ett igenmurat fönster. I interiören lades ett nytt kalkstensgolv och ny inredning ritades. På bevarade uppmätningsritningar ser de äldre portarna ut att vara järnskodda. Ritningen till de nya portarna är signerad av B Hedvall, vilket troligen avser Björn Hedvall, som under en period var anställd vid Lindens arkitektkontor. Linden (1879-1964) var stadsarkitekt i Linköping mellan åren 1912 och 1924. Han var även anställd vid Byggnadsstyrelsen där han blev den ledande stadsplaneexperten. Hans stora insats i Linköping var den generalplan över staden som blev klar 1923 och de s k engelska radhusen, som han ritade på Lindengatan. Han var även ansvarig arkitekt när Regna kyrka återuppfördes efter en brand 1914-15.

Arkitekt Kurt von Schmalensee, som var ansvarig för den omfattande ombyggnaden av kyrkan under åren 1958 till 1963, uppgjorde även ett renoveringsförslag för gravkapellet. Det försågs med samma typ av ädelputs som kyrkan. I gravkapellet förvaras delar till en medeltida dopfunt samt två stora vitmålade skulpturer, med underliggande polykrom bemålning samt förgyllning. Skulpturerna flankerade tidigare altartavlan, men mer ingående uppgifter om deras härkomst saknas. I inventeringen från 1828 uppges under rubriken Gamla Bilder: ”I Choret äro 2ne Colossala Bilder uppställde, en på hvardera sidan om altaret, den ene föreställande Tron och andra Hoppet, båda hvitmålade”. Även i en anteckning från 1774 uppges en altartavla med Kristi dop i Jordan med 12 apostlabilder och på sidan 2 vita bilder tron och hoppet, vilka var en gåva av handelsman Simon Johan Schröder i Norrköping.

En ny pannrumsbyggnad uppfördes 1960 efter ritningar av Kurt von Schmalensee strax sydväst om kyrkan.

En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

Dagsbergs kyrka
Dagsberg är en medeltida socken, som är belägen på Vikbolandet. Den nuvarande
kyrkan började sannolikt uppföras på 1100-talet med rektangulärt långhus och med
smalare rakslutet kor. Strax därefter uppfördes ett torn vid västra gaveln. Omkring
mitten av 1300-talet förändrades kyrkan genom att det ursprungliga koret ersattes med
ett nytt korparti av samma bredd som långhuset samt med en korsarm och sakristia på
norra sidan. Nästa större förändring företogs under 1400-talets andra hälft då långhuset
utvidgades mot norr och kyrkorummet valvslogs och blev tvåskeppigt. I slutet av 1700-
talet fick kyrkan sin nuvarande utformning då ett nytt torn uppfördes. Vid den senaste
omfattande renoveringen som utfördes under arkitekt Kurt von Schmalensees ledning
förändrades bl. a. kyrkorummet med nytt tak. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med
rakslutet kor med torn i väster och med ett medeltida f.d. vapenhus i söder. Fasaderna är
putsade med ädelputs och taket belagt med kopparplåt. Huvudingången är via tornet i
väster. Kyrkomiljön ingår som en väsentlig del av riksintresseområdet vid Dagsberg.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av fyra kvarter: A-D.

Allmän karaktär
Kyrkogården präglas av sitt höjdläge, i väster med utsikt mot Norrköping. Kyrkogården
omges av trädkrans och kyrkogårdsmur. Det inre präglas av rygghäcksystem dels i raka
rader och dels i rektanglar. Viktigt för karaktären är också den gamla
tiondeboden/sockenmagasinet i norra muren och pannrumsbyggnaden i den södra. Det
kan eventuellt tidigare ha varit en stiglucka som byggts om. Utanför denna ligger en
äldre prästgård. Kyrkogården är belägen på ett berg, som går i dagen strax norr om
kyrkogården. För att begravning ska vara möjlig bör den redan från början, åtminstone
delvis ha varit utfylld.

Omgärdning
Kyrkogården omsluts av en kyrkogårdsmur i skalmursteknik av 0,2-1,0 m stor sten utan
bruk. Muren löper som fullmur med en högre utsida (0,8-1,5 m hög) än insida (0,1-0,5
m hög) på alla sidor utom den östra, där muren istället utgör terrassmur. Murkrönet är
beväxt med sedumväxter och mossa. Längs med den södra och östra muren löper en väg
på utsidan av kyrkogården vilket skiljer denna från trädgårdarnas syrenhäckar.

Ingångar
Kyrkogården har ingångar i väster och norr. Huvudingången i väster består av en
pargrind i smide mellan fyrsidiga vitputsade stolpar i uttalad empirstil. Stolparna har
utskjutande tak av falsad grön plåt och kröns av förgyllda stjärnor. Grinden är ornerad
med spjälor, bågar och rundlar samt pilspetsar i tre nivåer. Grinden i norr är likadan
men har en extra mittsektion. Enklare utgångar utan grind, finns på ömse sidor om
pannrumsbyggnaden som idag innehåller toalett/förråd/el-central.

Vegetation
Vegetationen utgörs av en lind (utanför muren) och en kastanj i väster. I norr finns fem
lindar. I öster saknas trädkrans och här finns en 0,5-0,8 m hög häck av berberis och
aronia omväxlande, berberisen täcker hörnen medan aronian står i mitten. I söder finns
sex lindar och längst i väster en hög kastanj. Det har tidigare stått fler höga kastanjer på
kyrkogården, men dessa togs bort på 1990-talet.
Förutom i trädkransen finns vegetation i form av rygghäckar i alla kyrkogårdens delar.
Framför kyrkans västingång står två klippta träd och intill tiondeboden ett körsbärsträd.

Gångsystem
Gångarna består av naturgrus. En huvudgång leder från den västra grinden upp till
kyrkans huvudingång i väster. En grusgång leder från norra grinden fram till byggnaden
med el-central och toalett och korsar den västra gången framför kyrkan. Runt kvarteren
löper grusgångar som går upp i ovan nämnda gångar. Dessa går inte intill muren, utan
närmast muren finns en gräsmatta med en rad gravar. En grusgång löper runt själva
kyrkan. En kortare gång leder från tiondeboden ut till den västra huvudgången.

Gravvårdstyper
Kyrkogården präglas idag till övervägande delen av gravvårdar från 1900-talets senare
hälft och framåt. Inga grusade gravar eller liknande finns kvar. En rest efter en äldre
kyrkogård utgör de gravar av uttalad köpegravskaraktär som står längs med södra
muren, både på den västra delen i kvarter A och i den östra i kvarter D. Dessa består till
större delen av höga smala vårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Bland dem
finns ett högt kalkstenskors och en barngrav i form av en urna från 1800-talet.

Minneslund
Minneslunden är belägen i den sydöstra delen av kyrkogården. I centrum finns ett
körsbärsträd. Väster om detta en plattsättning av trädgårdsplattor där ett arrangemang i
smidesjärn för uppsättning av blommor och ljus finns. På plattorna står en parkbänk
från Byarums bruk. Omgärdningen utgörs i norr och väster av en 0,3 m hög
idegranshäck och i söder och öster av ett från en stenramsgrav återanvänt
gjutjärnsstaket.

Byggnader
I norra muren finns ett gravkapell som sannolikt ursprungligen varit en medeltida
tiondebod. I denna bod förvarades kyrkans tionde, dvs. den skatt som sedan lång tid
tillbaka ålades bönderna att betala till kyrkan. Byggnader av detta slag har framför allt
varit vanliga i delar av Götaland och Svealand. Byggnaden på Dagsbergs kyrkogård är
en av få bevarade medeltida tiondebodar i länet. Den kan även ha använts som
sockenmagasin. Boden är putsad i vitgrå puts och har ett tvåkupigt tegeltak.
Vindskivorna är svarta medan porten, en dubbelport med rundat överstycke, är ljust
grönmålad, liksom den lucka in till vinden som finns ovanför porten.
I södra muren finns en byggnad som rymmer en toalett och en el-central med förråd för
kyrkogårdens verktyg. Den uppfördes från början som pannrum. Byggnaden är putsad i
vitgrå puts och har ett grönt falsat plåttak försett med en kraftig skorsten. Byggnaden
har en ljusgrönt målad port med rundat överstycke och dess kortsida är längre än dess
långsidor. Byggnaden står på platsen för en tidigare sydingång som eventuellt haft en
stiglucka. Och bortser man från skorstenen, för dess lite märkliga utformning också
tanken till en medeltida stiglucka. Ritningar till byggnaden, en pannrumsbyggnad,
utfördes av Norrköpings stadsarkitekt Kurt von Schmalensee 1960. Norr om
kyrkogården ligger en äldre stenbod med sadeltak i tegel samt ett kyrkstall.

Övrigt
Dagsbergs kyrkogård ligger i ett fornlämningsrikt område. Tre
fornlämningskoncentrationer med gravfält och boplatsområden ligger runtomkring
kyrkbyn (RAÄ 1,2,3,10, 49). Ljunga gravfält (RAÄ 1) sydväst om kyrkogården är ett
av de största på Vikbolandet och längre österut på samma höjd som kyrkogården är
belägen på är, enligt Anton Ridderstads östgötabeskrivning från 1918, en hög backe full
av stensättningar och rundlar samt en bautasten av röd granit av 1,5 m höjd. De forntida
gravfälten runt Dagsberg indikerar att det var ett bygdecentrum under vikingatid.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A, gravplats nr 1-94

Kvarteret utgör det södra av de två på västra delen av kyrkogården och omfattar
gravplats nr 1-94.

Allmän karaktär
Kvarteret består av tre långa gravrader i öst-västlig riktning. Dels finns det en rad utmed
den södra muren, samt på båda sidor om en rygghäck på en gräsmatta mellan
huvudgången och den södra yttre grusgången. Fem gravplatser längs den västra muren
är ännu inte tagna i anspråk.

Omgärdning
Kvarteret omges av kyrkogårdsmuren i väster, av huvudgrusgången i norr, av kyrkan i
öster och av kyrkogårdsmuren och trädkransen i söder.

Ingångar
Kvarteret ligger inne på kyrkogården.

Vegetation
Mellan de två inre raderna av gravar står en 1,1 m hög idegranshäck som rygghäck.

Gångsystem
Kvarteret består av en långsmal gräsmatta mellan den västliga huvudgången och den
södra kringgående gången samt en rad gravar söder om denna.

Gravvårdstyper
Längs med södra muren finns en tydligt markerad linje med högreståndsgravar. Dessa
är höga och smala och huvudsakligen från sent 1800- eller tidigt 1900-tal. Enstaka
yngre kompletterar. De inre gravraderna består av enklare gravvårdar, huvudsakligen
lägre bredare från 1950- och 1960-talen. Enstaka äldre står dock kvar, bland dem en
kalkstensvård över kyrkoherde Lind från 1932 samt en häll över kantor Appelkvist.

Kvarter B, gravplats nr 1-182
Kvarteret utgör den norra och större delen av den västra delen av kyrkogården med
gravplatser numrerade från 1-182.

Allmän karaktär
Kvarteret präglas helt av rygghäckar i idegran. Dessa går i nord-sydlig riktning på den
östra delen och i öst-västlig riktning på den västra sidan.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av kyrkogårdsmur i väster och norr. I öster finns en grusgång, och
på den södra sidan, leder den västliga huvudgången fram till kyrkans västtorn.

Vegetation
Kvarteret delas i två delar av grusgången mellan tiondeboden och huvudgrusgången. I
den östra delen finns två öst-västligt löpande rygghäckar av idegran, i öster 0,5 m hög
och i väster 1,0 m. Dessutom finns en 1,0 m hög häck av samma slag löpande i nordsydlig
riktning utmed huvudgrusgången, samt en liten avslutningshäck i samma riktning
i den norra delen av kvartershalvan.
På den västra halvan löper tre öst-västligt orienterade idegranshäckar som alla är ca 0,8
m höga.

Gångsystem
Kvarteret består bl. a. av en gräsmatta innanför huvudgrusgången och den norra
kringgående gången. Den delas på mitten av grusgången mellan tiondeboden och
huvudgrusgången.

Gravvårdstyper
Med undantag av enstaka kvarstående äldre vårdar (tidigt 1900-tal) är nästan samtliga
gravvårdar från slutet av 1900-talet och början av 2000-talet av den karaktäristiska låga
och breda typen. Titlar är ovanliga och förekommer i undantagsfall. I kvarterets
nordvästra utkant står två rader med små moderna vårdar, urngravvårdar. Ett litet
marmorkors markerar en barngrav. Bland vårdarna finns den över Capella Ecumenticas
initiativtagare Hilding Bielkhammar.

Byggnader
Gravkapell, sannolikt medeltida tiondebod eller sockenmagasin.

Kvarter C, gravplats nr 1-143
Kvarteret utgör den norra och större delen av den östra kyrkogården.Gravarna numreras
från 1-143.

Allmän karaktär
Kvarteret är helt omgjort på 1960-talet och består av tio nord-sydliga rader med
likartade låga breda gravvårdar från 1960-talet och framåt.

Ingångar
Den norra grinden i muren leder in till kyrkogården och kvarter C.

Vegetation
Raderna av gravar delas in av rygghäckar. De består av fem nord-sydligt löpande 0,5 m
höga raka idegranshäckar

Gångsystem
Kvarteret består av en gräsmatta innanför den kringgående norra och östra gången samt
gången kring kyrkan.

Gravvårdstyper
Samtliga gravvårdar är från slutet av 1900-talet och början av 2000-talet och av den
karaktäristiska låga breda sorten. Det finns inte många gravvårdar som har någon form
av titel. De gravar som finns utmed den norra muren är de yngsta och består av små
gravstenar tillhörande urngravar, främst från 2000-talet.

Kvarter D, gravplats nr 1-84
Kvarteret utgör den södra och mindre halvan av den östra delen av kyrkogården, samt
hela raden gravar längs östra muren. De numreras från 1-84.

Allmän karaktär
Kvarteret är smalt och består i stort sett endast av gravarna utmed södra och östra
muren. De inre områdena, dels norr om tornet, norr om långhuset, där ytan starkt
begränsas av sakristian och den relativt nyanlagda minneslunden samt ytan öster om
kyrkan innehåller endast enstaka gravvårdar.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas i söder och öster av kyrkogårdsmuren samt av kyrkan i norr. I
väster utgörs avgränsningen av grusgångar.

Ingångar
Kvarteret ligger strax öster om den norra ingången.

Vegetation
Det som utmärker kvarteret är de ca 4-5 m höga tujor som omger grav nr D 51. Se foto
på nästa sida.

Gångsystem
Kvarteret ligger huvudsakligen utanför den södra och östra delen av den kringgående
grusgången.

Gravvårdstyper
Kvarteret är ett gammalt köpegravskvarter. Vårdarna är huvudsakligen från sent 1800-
och tidigt 1900-tal. De ligger delvis familjevis och är då kompletterade med yngre
vårdar. I den östra utkanten är relativt många vårdar ersatta i modern tid medan den
södra utkanten i stort sett är intakt. Till de mer ovanliga vårdarna hör en barngrav i form
av en kalkstensurna nr D 23.

Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. En
geometrisk karta från 1636 visar en rektangulär kyrkogård orienterad i öst-västlig
riktning och en kyrka med västtorn. På en storskifteskarta från 1760 är en klockstapel
utritad strax nordväst om kyrkans torn. Samma karta visar ingångar i söder och norr,
troligen stigluckor, på samma ställe som de nuvarande syd- och nordingångarna. En
byggnad är också utsatt omedelbart utanför den norra bogårdsmuren. Denna byggnad
används idag som gravkapell, men är sannolikt medeltida och kanske från början
använd som tiondebod. I denna bod förvarades kyrkans tionde, dvs. den skatt som
sedan lång tid tillbaka ålades bönderna att betala till kyrkan. Byggnader av detta slag
har framför allt varit vanliga i delar av Götaland och Svealand. Byggnaden på
Dagsbergs kyrkogård är en av få bevarade medeltida tiondebodar i länet. Den kan även
ha använts som sockenmagasin. På kartan ligger byggnaden utanför kyrkogården med
sydsidan direkt mot norra bogårdsmuren. Även på den häradsekonomiska kartan från
1868-77 förefaller byggnaden ligga utanför kyrkogården. Idag ligger dock gravkapellets
norrsida i liv med norra bogårdsmuren (se foto ovan). Kyrkogården har alltså troligen
utvidgats åt norr efter häradskartans tillkomst.

Enligt C. F. Broocmans östgötabeskrivning från 1760 hade kyrkan ett ansenligen högt
Torn . Tornet ansågs emellertid för svagt för att bära klockornas tyngd varför dessa
hängde i en trästapel. Broocman nämner också två runstenar innefattade uti
Kyrkomuren vid tiden så överklistrade att endast en del av runorna kunde utläsas. Idag
står tre delar av två olika runstenar (Brate nr 145 och 146) uppställda utanför respektive
på västra kyrkogårdsmuren väster om huvudingången. Den ena runstenen, se bild på
nästa sida, består idag av två delar sedan ytterligare en del hittades i långhusets
nordvästra hörn vid undersökningarna 1958-61. Den och den andra runstenen som
hittats har nummer Dagsberg 5:1 och 5:2 i RAÄ:s fornminnesregister. Den större nedre
delen av runsten 5:1 samt det mindre fragmentet, nr 5:2, se bild nedan, tillhörigt en
annan runsten är de samma som beskrevs av Broocman. Båda stenarna har av oklar
anledning satts i samband med det kända Ingvartåget, Ingvar den vittfarnes
katastrofala vikingatåg i österled år 1036-1041. Stenarnas inskriptioner ger knappast
något stöd för den tanken inte heller ger de någon information om ursprunglig
placering.

Vid undersökningen av kyrkan 1958-61 hittades fem fragment, 0,5-0,6 m stora, av
tidigkristna ornerade gravmonument (s.k. Eskilstunakistor). Fynden antyder möjligheten
att en kristen begravningsplats med tillhörande träkyrka funnits i Dagsberg redan under
1000-talet.

Av medeltidens eller renässansens
begravningsskick finns idag inga spår
på Dagsbergs kyrkogård. Däremot
finns det vårdar på kyrkogården från
1587 och fram till nutid. Här finns en
vård från 1500-talet, en från 1600-talet
och tre från 1700-talet bevarade på
kyrkogården. Från 1800-talet återstår
sju gravstenar.

Gravvården från 1587 har enligt Sune
Ljungstedts, (expert på äldre
stenhuggeri), teckning från 1989 (t.v.)
tillhört veladlet man Peder Olson till
Hälletorp, i tio år befallningsman på
Stegeborgs slott med tillhörande
gårdarna Brånäs och Rönö (Rönö slott).
Inskriptionen förtäljer vidare att Peder
Olson lät samme slåt mykit bygge och
förbätra. Peder Olson har sannolikt
varit involverad i Stegeborgs
ombyggnad från medeltida borg till
renässansslott under Johan den tredjes
regeringstid.

För övrigt fattade länsstyrelsen 1999 beslut om att ge tillstånd till anläggande av en
minneslund. Den kom att ligga intill kyrkans södra sida.