TORPA KYRKA

TORPA KYRKOGÅRD
Torpa kyrka och kyrkogård ligger i höjdläge i ett kuperat landskap som domineras av
öppna marker omgivna av höjder bevuxna med höga lövträd. Kyrkan ligger ca 400 m
från sjön Sommens strand. Kyrkogården har en rektangulär utsträckning i nord/sydlig
riktning. Kyrkan ligger på kyrkogårdens norra del med långhuset orienterat i väst/östlig
riktning.

Torpa kyrka
Den nuvarande kyrkan uppfördes av sten under 1400-talet med återanvändning av delar
av den äldre träkyrkan. Under 1600-talet försågs kyrkan med korsarmar. I slutet av
1800-talet restaurerades kyrkans interiör i en för tiden typisk nygotik, vilken i sin tur till
en viss del raderades bort under 1900-talets renoveringar. Fasaderna är vitputsade och
taket belagt med spån. Kyrkan har en fristående klockstapel, sannolikt uppförd 1666
och förändrad 1794.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården består av fyra kvarter: A-D, varav kvarter D är senare tillkommet och
ligger lägre i terrrängen söder om den övriga kyrkogården. Dessutom finns en ny
kyrkogård sydväst om den övriga kyrkogården. Vid inventeringstillfället var den ej
tagen i anspråk.

Allmän karaktär
Kyrkogården domineras av klockstapeln och gravkoret, som står invid kyrkans
västportal. Kyrkogården har en mycket öppen karaktär, då det i huvudsak saknas
häckar. Så gott som samtliga gravvårdar är vända mot öster. Området öster om kyrkan
har en egen karaktär genom de höga, polerade, svarta granitvårdarna i allmänhet från
1900-talets två första decennier. Söder om kyrkan finns enstaka mindre gravvårdar kvar
från den allmänna linjen. Kyrkogården saknar en särskild rad gravar invid muren.
Kvarter D ligger lägre än övriga kvarter, har samma öppna karaktär som övriga
kyrkogården och låga, breda gravvårdar från 1970-talet och framåt. Vegetationen
domineras av enstaka höga lövträd, lönnar och lindar, som troligen hört till en trädkrans.

Omgärdning
Väster: en ca 0,7-1,0 m hög halvmur/stödmur av huggen gråsten i två-fyra skift. Enstaka
stenar är något större än de andra. På krönet växer bl a sedumväxter. Norra delen är
eventuellt omlagd i samband med att kyrkogården utvidgades kring år 1900. I sydväst är
muren mer strikt lagd i tydligare skift.
Norr: en ca 0,4-0,7 m hög stödmur av huggen relativt liten gråsten. Bl a sedumväxter
och gräs växer på murkrönet. En sibirisk ärtbuske växer på muren.
Öster: en ca 0,5-0,9 m hög stödmur, som övergår i halvmur, av huggen relativt liten
gråsten, med enstaka större block. I den södra delen växer sedum på murkrönet.
Söder: en ca 1,0 m hög halvmur av något större huggen gråsten än övriga äldre murar.
På murkrönet växer sedum.

Nya kyrkogården

En ca 0,3-1,0 m hög mur i väster av stora tuktade stenblock och en ca 0,4 m hög
terrassmur öster om en grusgång. Terrassmuren är uppförd av huggen röd granit.

Ingångar
Väster: en dubbelgrind av järnsmide med rakt krön och dekorativt nedre parti.
Fyrkantiga grindstolpar i granit med toppformat krön. Det finns även en grind i väster
till kvarter D. Det är en smidesgrind med spjälor krönta av löv. Grindstolparna är
fyrkantiga och gjorda av granit. Grindarna kommer från Asby.
Två grindstolpar står utanför kyrkogårdens nordvästra hörn. De är eventuellt kvar sedan
vägen hade en annan sträckning.

Norr: en stiglucka av trä i rokokostil. Fasader i väster och öster av stående slät panel
som är rödfärgad. Stickbågig öppning i norr och söder med omfattningar målade i vitt.
Profilerad takfot och karnisformad spåntäckt huv. Huven kröns av kors och kula.
Innerväggarna är fältindelade och består av vita fält med grå omfattningar. Taket är
blåmålat. Väggfasta bänkar i trä. Mot norr leder en trappa till stigen mot prästgården.
Stigluckan stod tidigare vid den äldre norra kyrkogårdsbegränsningen och det fanns en
liknande stiglucka i söder.
Öster: en körbana ut mot det öppna området. Dessutom finns en ingång med
grindstolpar i granit in mot kvarter D. Grindar saknas.
Söder: öppningar med trappor mellan kvarter B och D. Den norra trappan har räcken av
svart rundjärn som även delvis bildar ett staket.

Vegetation
Väster: fyra lönnar i trädkransen.
Norr: två lönnar i trädkransen vid stigluckan och ytterligare två lönnar. En häck av
sibirisk ärtbuske växer på norra kyrkogårdsmuren.
Öster: i norra delen står två lönnar i trädkransen och söderut två lindar. Vid kyrkstallet
växer en mäktig ek.
Söder: tre lindar i trädkransen vid den gamla muren mellan kvarter B/C och det yngre
kvarteret D.

Nya kyrkogården

En tujahäck växer runt nya kyrkogården och här står även några nyplanterade rönnar.

Gångsystem
Grusgångar går runt kyrkan. På kyrkogårdens nordöstra del och åt norr finns ingen
grusgång, ej heller på kyrkogårdens södra del invid muren.

Gravvårdstyper
Väster om kyrkan finns en sarkofag från 1940-talet, i öster står en hög granitvård med
marmorplatta och marmorkors. Den är rest över prästen Loenbom. Här finns även två
röda kalkstensvårdar från 1797 respektive 1808. Bland övriga gravvårdar kan ett litet
avbrutet livsträd nämnas samt två obelisker. Den ena obelisken står på en grusgrav
omgärdad av stenram. Det finns ytterligare en grusgrav omgärdad av stenram. Övriga få
gravar med stenram är täckta av gräs. Öster om kyrkan står ett flertal höga svarta och
polerade granitvårdar. Norr om kyrkan finns enstaka mindre barnvårdar.

Minneslund
I direkt anslutning väster om kvarter D finns en minneslund. Det är en öppen gräsyta
som omges av en smal tujahäck i öster och norr. Vid en natursten placeras blomvaser.

Byggnader
Sydväst om kyrkan står en kraftig klockstapel. Klockstapeln är spånklädd och
rödfärgad. Den spånklädda låga och breda lanterninen har illusionsmålade öppningar
och en dekorativt utformad spira som kröns av en förgylld tupp. Det är fönster i
trapphuset och lanterninens nedre del.
Intill kyrkans västra ingång står ett gravkor uppfört 1776. Slätputsade fasader avfärgade
i vitt, karnisformat spåntäckt tak som kröns av kula och kors. I öster finns en
kalkstenshäll insatt i väggen. Den har en svartmålad inskription. Vädringsglugg i norr.
Dörren i väster är klädd med järnplåtar. Sockel av gråsten. Gravkoret hör till släkten
Grönhagen.
I norra muren finns en stiglucka eller luckskjul av trä. (Se Ingångar).

Övrigt
Vid västra grinden står en sten i röd granit, ca 0,85 m hög. Högst upp och längst ner på
stenen finns ett inhugget kors. Stenens användning är oklar. Eventuellt kan den ha varit
en gravmarkering. Vid gången till kyrkans västingång står fem stenar som
ursprungligen markerat olika gårdars ättehage. De är upp till 0,4 m höga med en
inskrift som visar vilken gård de tillhör. De är starkt bevuxna med mossa och i de flesta
fall svåra att tyda. På en sten står det att gravdelningen beviljades anno 1747. De fem
stenarna hittades i ett stenröse i samband med nybygge i kyrkans närhet. Stenarna står
sålunda inte på ursprunglig plats.

Belysningen på kyrkogården består av enkla stolpar med runda glaskupor.
Utanför östra muren står en del undanställda gravvårdar lutade mot muren.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Kvarter A Gravplats nr 1-200

Kvarteret omfattar gravplats nr A 1-200 och ligger väster, norr och öster om kyrkan.
Utanför kyrkogården i väster finns en parkering, i norr åker- och betesmark, i öster
naturmark och i söder kvarter C, kyrkan och kvarter B.

Allmän karaktär
Kvarteret är uppdelat i tre delar med en västlig del intill gravkoret, en del norr om
kyrkan med ett fåtal gravar samt en större del öster om kyrkan. Längst i öster har
kvarteret en mycket enhetlig karaktär med höga svarta gravvårdar. Väster om kyrkan är
karaktären mer blandad. Rygghäckar saknas. Två gravrader öster om kyrkan blir det en
nivåändring och kyrkogården öster därom ligger lägre. Den låga delen är en senare
utvidgning.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster, norr och öster.

Ingångar
Huvudgrindarna i väster och stigluckan i norr.

Vegetation
En häck av sibirisk ärtbuske växer på norra kyrkogårdsmuren.

Gångsystem
En grusgång med krossgrus går runt kvarterets västra del och ansluter till stigluckan.
Del av grusgången som går runt kyrkan.

Gravvårdstyper
I västra delen är det i huvudsak låga vårdar av grå, svart eller röd granit, några liggande
vårdar och en sentida sarkofag. Gravläggningar från tidigt 1900-tal till 1990-talet, i
huvudsak 1950-1990. Gravvårdarna för släkten Hjelmqvist är mycket enhetliga. Öster
om kyrkan står övervägande höga gravvårdar i strikta rader. Många av dem är av svart
granit. Här finns fyra gravar med stenramar, varav en är grustäckt. En hög granitvård
med marmorplatta och marmorkors är rest över prästen Loenbom. Här finns även två
röda kalkstensvårdar från 1797 respektive 1808. Norr om kyrkan finns enstaka
barnvårdar. Sydväst om kyrkan står två gravvårdar som hör till kvarter A.

Byggnader
Gravkor och stiglucka, se den allmänna beskrivningen.

Övrigt
Vid västra grinden står en sten i röd granit, ca 0,85 m hög. Högst upp och längst ner på
stenen finns ett inhugget kors. Vid gången till kyrkans västingång står fem stenar som
ursprungligen markerat olika gårdars ättehage. De är upp till 0,4 m höga med en
inskrift som visar vilken gård de tillhör. De är starkt bevuxna med mossa och i de flesta
fall svåra att tyda. På en sten står det att gravdelningen beviljades anno 1747. De fem
stenarna hittades i ett stenröse i samband med nybygge i kyrkans närhet. Stenarna står
sålunda inte på ursprunglig plats.

Kvarter B Gravplats nr 1-388

Kvarteret omfattar gravplats nr B 1-388 och omfattar den äldre kyrkogårdens sydöstra
del. I väster ligger kvarter C, i norr kyrkan och kvarter A, i öster utanför kyrkogården
öppen mark och uthus/f d kyrkstall och i söder kvarter D.

Allmän karaktär
Kvarteret har en relativt kvadratisk plan med en enhetlig karaktär med i allmänhet låga
och breda gravvårdar. Gravraderna går i nord/sydlig riktning. Större delen av kvarteret
är helt öppet utan häckar. Låga rygghäckar av spirea finns i området söder om kyrkan.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i öster och söder.

Ingångar
Körbana i öster och två trappor från kvarter D med trappsteg av granit. Den norra
trappan har räcken av svart rundjärn som även delvis bildar ett staket.

Vegetation
I kvarterets nordvästra del växer fyra rygghäckar av rosenspirea.

Gångsystem
Grusgångar går runt kvarterets norra del och delar det i en västlig och en östlig del.
Västra och östra gången leder till kvarter D.

Gravvårdstyper
I huvudsak är det låga vårdar med enstaka högre stenar. Det finns en grusgrav med
stenram och en obelisk. En del vårdar är kvar från systemet med allmänna linjen. Vissa
linjegravvårdar är små, några är något högre med välvd överdel. Gravläggningar 1851-
2000 med de flesta gravar från 1900-talet. Materialet är mestadels svart, röd eller grå
granit.

Kvarter C Gravplats nr 1-167

Kvarteret omfattar gravplats nr C 1-167 och omfattar den äldre kyrkogårdens sydvästra
del. I väster ligger den nya kyrkogården, i norr kvarter A, i öster kvarter B och i söder
kvarter D.

Allmän karaktär
Kvarteret har en oregelbunden planform med relativt enhetlig karaktär med låga
gravvårdar. Klockstapeln dominerar kvarteret.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster och söder.

Ingångar
Huvudingången i väster och en trappa till kvarter D i söder.

Gångsystem
En grusgång går mitt i kvarteret i väst/östlig riktning och ingår i gången runt kvarterets
norra större del.

Gravvårdstyper
Låga, breda vårdar och i nordvästra delen några små linjegravvårdar. En gravvård i
form av ett lågt avbrutet livsträd. Gravläggningar 1920-talet till 2000. Materialet är
huvudsakligen av röd, svart eller grå granit.

Byggnader
Klockstapel, se den allmänna beskrivningen.

Kvarter D Gravplats nr 1-144

Kvarteret omfattar gravplats nr D 1-144 och ligger söder om den äldre kyrkogården,
något lägre i terrängen. I väster ligger en minneslund, i norr kvarter B och C, utanför
kyrkogården i öster finns öppen mark och en lövridå. Söder om kvarteret vidtar
sluttande lövskogsmark.

Allmän karaktär
Kvarteret är rektangulärt i väst/östlig riktning och har en öppen och enhetlig karaktär
utan rygghäckar. Gravvårdarna är låga och breda och står relativt glest.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i norr och öster, oxbärshäck i söder.

Ingångar
Grindar i nordväst och två trappor till kvarter B och B/C i norr. Grindhål i öster i höjd
med Hestras kyrkstall.

Vegetation
Tre lindar växer vid muren i norr som del av trädkransen. Vid urngravarna växer rosor
och runt nedgången till bisättningsrummet finns schersmin. En ca 1,2 m hög tujahäck
runt en grusad yta i nordväst. I söder begränsas kvarteret av en oxbärshäck och nedanför
denna ligger en lägre outnyttjad gräsyta, i söder avgränsad av en måbärshäck.

Gångsystem
En grusgång vid muren i norr och en grusad yta i nordväst, delvis omramad av en ca 1,2
m hög tujahäck.

Gravvårdstyper
Låga och breda vårdar med gravläggningar från 1970-tal till 2000. Materialet är röd, grå
eller svart granit. Vid muren i norr ligger urngravar.

Byggnader
Nedgång till ett bisättningsrum under kvarter C. Granittrappor leder ner till en
dubbeldörr av ädelträ. Ett kors är uthugget i stenen ovanför.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets webbsida.

Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan.
På en lantmäterikarta från 1719 är Torpa kyrka utritad, men inte ett tecken på en
kyrkogård. Detsamma gäller för kartan från 1808, där kyrkan ritas ut med torn.
På Torpa kyrkogård finns ättehagsstenar för de olika gårdarna i socknen såsom Nääs,
Hestra, Tranberga, Brandsnäs, Dahlby, Holma och Farsbo. Kyrkogården var indelad i
ättehagar, en för varje hemman. En geometrisk karta ritades över detta 1762.
Indelningen behölls till 1804, men redan 1791 bifölls ändring. De trekantiga
stenstolparna med inskription står vid gången till kyrkans västportal. I samband med att
hemmansindelningen övergavs 1804 beslutade man att både ståndspersoner och fattiga
skulle läggas på den s k allmänna linjen. Ingen ståndsindelning skulle göras av
kyrkogården. Linjebegravningar var ett gravskick som blev vanligt på 1700-talet och
framåt. Det innebar att de avlidna begravdes radvis efter varandra, vartefter dödsfallen
inträffade och man hade inga direkta familje- eller gårdsgravar. Så småningom övergick
det till att bli ett begravningsskick för dem som inte kunde eller ville köpa sin gravplats.
Väster om kyrkan finns ett gravkor uppfört 1776 för familjen Grönhagen. Enligt
Widegrens sockenbeskrivning (1817-1828) ska gravkoret underhållas för ränta av en
insatt och under kyrkorådets vård stående summa. Släkten Grönhagen bodde på
Brandsnäs och ägde i början av 1800-talet hela Torpön. Gravkorets dörr mot väster är
den gamla sakristiedörren. På kyrkogården har funnits ytterligare ett gravkor, uppfört
norr om klockstapeln av Peder Fahnehielm. Detta fick dock förfalla och togs bort 1813.
Öster om kyrkan finns en gravvård i röd kalksten: Här vilar prosten magister M C
Pontin f 1726 d 2 mars 1797 med sin maka M Meurling 1742-1826. Tio tacksamma
barn åt älskade föräldrar 1807.

Den spånklädda klockstapeln tros ha kommit till under mitten av 1600-talet. Den
byggdes om och fick en hög spira 1666. Eventuellt var det detta år som klockstapeln
nybyggdes. Den har under tidernas lopp reparerats flera gånger och förändrats. Spiran
kläddes 1784 med en kopparhylsa överst. Kopparn togs bort på 1790-talet och
järnspiran behölls. På den sitter en väderhane, tupp med flagga och årtalet 1778.
Bogårdsmuren utgjordes tidigare av en timrad balk, som på 1800-talet ersattes av den
nuvarande av kallmurad sten med stenstolpar och smidesgrindar. År 2000 gav
länsstyrelsen tillstånd att flytta stenstolpen vid västra grinden mot norr medan den södra
grindstolpen, som var spräckt, skulle stå kvar orörd. Varje grindhalva skulle utökas med
två smidessektioner lika de befintliga.

Enligt muntliga uppgifter gick vägen tidigare närmare kyrkan i väster. Två grindstolpar
står utanför kyrkogårdens nordvästra hörn. De är eventuellt kvar sedan denna tidigare
vägsträckning. Vägen till kyrkstallarna gick tidigare norr och öster om kyrkan.
1947 renoverades klockstapeln av Per Hörberg från Hult och 1962 sattes elringning för
kyrkklockorna in. 1974 reparerades klockstapel, gravkor och stiglucka. På kyrkogården
har det funnits två stigluckor från 1700-talet. Dessa flyttades under 1800-talet till
prästgårdens trädgård. Enligt en muntlig uppgift flyttades den ena stigluckan av läkare
Appelberg till hans gård Ramfall. 1932 rekonstruerades den norra stigluckan.
1982 renoverades kyrkan och det Grönhagenska gravkoret och 1994 omtjärades och
ommålades klockstapeln.

Kyrkogården har utvidgats i flera etapper. Muntliga uppgifter nämner den nya norra
delen, som användes till barngravar. En utvidgning norr om kyrkan måste ha varit ringa.
I öster utvidgades kyrkogården omkring år 1900, fr o m grav nr A 132. Östra delen av
kvarter B har tidigare varit linjegravsområde liksom området vid klockstapeln. Omkring
1940 utvidgade man kyrkogården mot söder, troligen söder om den grusgång som går
genom kvarter B och C från väster till öster. Den tidigaste begravningen i kvarter D är
från 1971. Den nya kyrkogården är ritad av arkitekt Inga Hermelin-Ljungstedt,
Stockholm, och invigdes 1989. Troligen tillkom även minneslunden då.

Kring 1950 lades många grusgravar igen med gräs. Enligt en tidningsartikel från 1947
hade kyrkorådet behandlat frågan om iordningställande av kyrkogården. De hade i
uppdrag att ta ställning till ett förslag framlagt av trädgårdsarkitekt Lind i Linköping.
Ett av huvudönskemålen var att begränsa antalet grusplaner, som under senare år ökats
på ett för kyrkogårdens skönhet beklagligt sätt. Man ville istället ha väl skötta
gräsplaner. Detta skulle givetvis kräva vederbörande gravägares medgivande, och man
räknade att det skulle ta fem år att genomföra förändringen.

En bild tagen 1943 från söder visar grusgångar och grusgravar, somliga med häckar,
och på en vykortsbild tagen 1949 visas från söder stenmuren och innanför denna
gravstenarna, dock utan buskar omkring. På en flygbild från 1966 syns raka grusgångar
med gräsgravar däremellan och en färgbild från 1970 visar raka grusgångar med
gräsgravar innanför och buskar vid nästan alla gravstenar. Ett undantag utgör en
grusgrav med liggande sten och två urnor vid huvudändan.

FÖRSAMLING 1995 - TORPA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1162, 1900: 1274, 1995: 1037

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Blåvik utbruten ur Ekeby och Torpa 1880.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är naturskönt belägen 10 km sydost om Tranås i södra Östergötlands skogsbygd högt i landskapet med utsikt över bygden och sjön Sommen. På kyrkogården finns gravkapell och en klockstapel. I anslutning till kyrkan ligger f.d. kyrkskolan, nu i kyrkans ägo. Församlingshemmet, en gammal hitflyttad gård, ligger väster om kyrkan. Norr om kyrkplatsen ligger f.d. prästgården.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den äldsta kända kyrkan utgjordes av en liggtimrad byggnad, varav konstruktionsdelar återanvänts i den befintliga kyrkans gavelrösten och remstycken. Utifrån det sekundärt använda timret kan långhusets mått uppskattas, men träkyrkans övriga planform är inte säkert känd. På de bevarade timret återstår rester av figurscener, utförda av en till Risingemästaren närstående målare vid 1400-talets mitt. Riven i etapper i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti och sakristia i norr; korsarmarna i norr och söder samt vapenhuset i väster är uppförda i reveterat trä. Kyrkan uppfördes i etapper sannolikt i början av 1500-talet (dendrokronologiska dateringar); uppförandet av de två mellersta travéerna förefaller ha skett när den gamla träkyrkan delvis ännu stod kvar. Den medeltida salkyrkan byggdes till i norr och söder med korsarmar 1674. Vapenhuset från 1666 har byggts om i etapper 1730 och 1840. Den nuvarande sakristian uppfördes 1913. Den ersatte då en äldre, kryssvälvd sakristia på samma plats, troligtvis av medeltida datum.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Samtliga byggnadskroppar är avfärgade i vitt under branta sadeltak, valmade över korsarmarnas nord- och sydgavel. Ingång i väster via vapenhuset samt på den södra korsarmsgaveln. Kyrkorummets valv i fyra travéer härrör sannolikt från senmedeltiden. Kyrkan genomgick en större restaurering 1891 och fick då bl.a. sina valv- och väggmålningar, utförda av dekorationsmålaren Cederlund. Senare restaureringar med endast smärre förändringar ägde rum 1939 och 1970. I kyrkan finns ett triumfkrucifix från 1300-talet samt två helgonbilder från 1200-talets senare del, föreställande Sankt Stefanus och Sankt Olof. Den tidigare altartavlan från 1600-talet är en samtida kopia efter Bloemert (som i sin tur återgår på ett italienskt original) av Gottfrid Hentschel från Bergen. Predikstolen inköptes 1651 och har byggts om flera gånger.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003; rev.2010.

Kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en stenmur med ingångar i väster och norr. Vid den norra ingången finns en stiglucka av trä med konformat spåntäckt tak. Det har funnits två stigluckor, vilka i början av 1890-talet flyttades till prästgårdsträdgården respektive läkarbostaden, dvs Tranérska stiftelsen i Ramfall. Den förstnämnda återfick dock 1932 sin ursprungliga plats, medan den andra kvarstår som ombyggt lusthus i Ramfall. Sydväst om kyrkan finns en klockstapel, som uppfördes på 1600-talet, sannolikt 1641 och ombyggdes och försågs med hög spira 1666. År 1668 uppges det att den spånkläddes och 1794 förkortades spiran. Klockstapeln är uppförd i hjärtkonstruktion med stödstockar som bär upp klockbocken och klockhuset. Klockstapeln är spånklädd och rödfärgad. I klockstapeln hänger två klockor, storklockan omgjuten 1742 av Magnus Hultman i Norrköping och lillklockan omgjuten 1703 av Elias Arenhardt i Norrköping. Strax väster om kyrkans huvudingång finns ett gravkor uppfört av släkten Grönhagen på Brandsnäs 1776. Det har en kvadratisk planform, vita slätputsade väggar och konformat spåntäckt tak. Ingången i väster utgörs av ett dörrblad av nitade järnplåtar, som är kyrkans gamla sakristiedörr.