GÄRDSLÖSA KYRKA

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Gärdslösa kyrkogård är rektangulär till formen, med längsta längden i nord-sydlig riktning.
Gravplatserna finns runt om kyrkan och är uppdelade på sex kvarter. Kvarter A-C ligger söder
om kyrkan, kvarter D väster om, kvarter E norr om och kvarter F i öster. Gångar belagda med
kalkstensplattor går från gångarna fram mot kyrkan och på den södra sidan kantas de av
oxelträd. På södra sidan är det ett mer varierat gravvårdsmaterial medan gravvårdarna på den
norra sidan är mer enhetliga.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad kalkstensmur. I muren finns järnringar som minner
om tiden före bilismen, då man fortfarande tog hästskjuts till kyrkan. I norr är det mer av en
stödmur.

Ingångar
Det finns ingångar i alla väderstreck. I öster finns en portlucka av trä. På taket är en vimpelformad flöjel med årtalet 1850 placerad. Intill portluckan, norr om den samma är en klivstätta in över muren, av kalksten. I söder finns portlucka av samma typ som i öster med en liknande flöjel. Längre i sydost finns en klivstätta, av kalkstensflisor instuckna i muren. I väster finns ytterligare en portlucka. På flöjeln står det 1720 samt initialerna ILS, samma som på korgavelns flöjel. Alla tre portluckorna är timrade av tjärad ek och furu har handsmidda järnbeslag på dubbeldörrarna och är täckta av karnissvängda, sedan 1900-talets början, spånklädda huvar. I norr är ett par moderna svartmålade dubbelgrindar mellan uppmurade portstolpar av kalksten placerade. Tidigare fanns här ett par enkla gråmålade grindar av trä.

Vegetation
Trädkrans: runt om kyrkogården är en trädkrans av lönn, alm, ask och gran planterad.
Övrigt: längs gångarna på den södra sidan av kyrkan är det planterat oxel. På muren i väster
växer det murgröna. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Gångar i östvästlig och nordsydlig riktning. I övrigt är alla gångar igensådda. Gångarna är
belagda med kalkstensplattor förutom en smalare gång som skiljer kvarter D och F åt.
Gångarna belades med kalkstensplattor 2002 och 2003. testamenterade medel av Åke
Kristiansson samt dödsboet efter Lennart Larsson, USA, bördig från Störlinge bekostade
arbetet med att flislägga gångarna.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna på Gärdslösa kyrkogård är från 1200-talet och är troligen delar till
Eskilstunakistor. I övrigt är de äldsta vårdarna från 1800-talet. Några äldre kalkstenshällar
ligger idag som golv i kyrkan. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna
moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden
fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var
nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är
oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska
gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av
1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är
symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och
girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken
naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var till exempel. kors, facklor,
oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man
införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en
gravkulle överväxt med murgröna. Den klassicistiska stilen blir alltmer dominerande. Viktiga
drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda
pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för
hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna
enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller
blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med
talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av
bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta
mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och
belade dem med grus. På Gärdslösa kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar,
stenramar och gjutjärnsstaket. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-
talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården men titlarna
försvann i det närmste i mitten av århundradet. På landsortskyrkogårdar har det under
hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Gärdslösa
kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna.

Minneslund
Minneslunden som invigdes 2000 är placerad väster om kyrkogården intill
församlingshemmet som också utgör gräns i söder. I väster finns ett staket utanför staketet
rinner Silverbäcken. Mot norr är det planterat buskar i en halvcirkel och i öster är det
planterat buskar. I själva lunden växer det fem höga tallar. I övrigt utgörs ytan av gräsmatta.
En planteringsyta omges av uppmurad kalksten. Bakom planteringsytan står en äldre
kalkstensvård. I området finns också en soffa att sitta ner på, en ljusbärare och ett ställ för
blomvaser. Församlingen planerar, efter beslut i kyrkorådet att inom en snar framtid att
placera en minnessten i minneslunden. Minnesstenen skall vara av kalksten och polerad på
bägge sidor. På stenen skall mässingsskyltar med namn på de jordade kunna appliceras, för de
anhöriga som så önskar.

Byggnader
Bårhuset som invigdes 1968, finns strax utanför kyrkogården i väster. Det ritades av Gösta
Gerdesiö, Kalmar. Det är uppfört i tuktad kalksten med sadeltak belagt med enkupigt tegel.
Den tidigare ingången i öster, har dubbeldörrar av bonad ek. Inne i kapellet används den
medeltida portalen som omfattning till altarnischen. Bårhuset är numera i hopbyggt och
ombyggt med församlingshemmet som uppfördes 1987.
I det nordvästra hörnet ligger en vitmålad träbyggnad som inrymmer både personalutrymmen,
redskaps- och maskinförvaring och allmän toalett.

Övrigt
Gravvårdar som tagits ur bruk står uppställda längs, främst den västra, kyrkogårdsmuren.
En solvisare hopsatt av många olika delar står intill kalkstensgången i söder. Under urtavlan
står årtalet 1733. Delar av den kan dock komma från en dopfunt som dateras till 1750.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter A-C

Allmän karaktär
Kvarter A-C är belägna på den södra sidan av kyrkan. I kvarteren finns det sammanlagt
ungefär 900 gravplatser. Mellan kvarter B och C går en kalkstensbelagd gång. I öster, söder
och väster avgränsas området av kyrkogårdsmuren. Gränsen i norr utgörs av kyrkan och en
kalkstensgång. Gravvårdarna är med några få undantag alla vända mot öster. Hela området är
besått med gräs. Längs gångarna är det planterat oxel. I det nordöstra hörnet av kvarter C står
ett solur.

Gravvårdstyper
Intrycket av gravvårdarna i kvarteren domineras av de höga stående vårdarna. Eftersom,
kvarteren brukats kontinuerligt finns en stor variation av gravvårdar, främst från 1900-talet. I
kvarteren finns ett fåtal gravplatser vilka har omgärdningar kvar. Några har omgärdning i
form av stenram samt jord- eller grusbeläggning. De flesta vårdar är stående men några
enstaka liggande vårdar finns. Materialet är företrädelsevis grå eller svart granit samt kalksten
men även vårdar av röd granit förekommer. Gravvårdarnas utformning varierar. Några är
utformade som kors och ett antal vårdar har klassicerande drag. En vård är av marmor med
kopparbokstäver, två snedställda vårdar är helt i marmor och ytterligare en vård i granit kröns
med ett kors av marmor. En annan har en sockel av svart granit och kröns av en gjutjärnsurna
målad med svart och silver. En vård är av trä och utformad som ett kors. En vård är av järn
och glas och ytterligare en vård, från 1988 är av smide. Fyra gravplatser har stenramar och de
har också kvar sin grus- eller jordbeläggning. En vård har kvar sin omgärdning i form av ett
gjutjärnsstaket. Innanför staketet är det planterat tujor, Ölandstok och på fyra gravkullar växer
det murgröna. Det finns två gravtumbor i området den ena av röd kalksten från 1881, över
Kommunalordföranden och nämndemannen Lars Peter Andersson och hans maka och dotter.
Den andra är i svart granit från 1905 över Walfrid Larsson och hans maka. På kyrkogårdens
södra sida finns det i det, förutom de tidigare nämnda, cirka 26 murgrönskullar bevarade. I det
sydvästra hörnet ligger det en häll med järnringar i hörnen, texten är mycket nött och är inte
möjlig att läsa. Den äldsta, läsbara, vården är från 1831 och står i kvarter C. Det finns
ytterligare tjugo vårdar från 1800-talet i området. I övrigt är det en jämn spridning från 1900-
talets årtionden. De yngsta vårdarna är från 2005. Tre av vårdarna är återanvänd, man har vänt
på vården och gjort en ny inskription på den forna baksidan. På flertalet av vårdarna är den dödes hemort angiven. I området finns ett stort antal titlar. Hemmansägare och lantbrukare är de vanligaste angivna titlarna. Övriga titlar som finns är bland annat kronolänsmannen, målaren, kyrkovaktmästaren, barnmorskan, skomakaren, hovpredikanten/prosten, skräddaremästaren, kommunalordföranden, kontraktsprosten, fabrikören, trafikbilägaren, lärarinnan, handlanden, flygkaptenen, entreprenören,
åldermannen, prosten, skomakaren med flera.

Övrigt
Några vårdar, svarta höga har återanvänds. Man har helt sonika vänt på vården och gjort en ny
inskription på den forna baksidan. Den gamla texten har behållits på frånsidan.
På några av kalkstensvårdarna gick vid inventeringstillfället inte att läsa texten på.

Kvarter D-F

Allmän karaktär
Kvarter D-F ligger väster och norr om kyrkobyggnaden. Enligt gravkartan är det planerat för
683 gravplatser i området. Intrycket av kvarteren domineras av låga rektangulära vårdar.
Kvarteren omgärdas av kyrkogårdsmuren åt väster, norr och öster. I söder finns kyrkan och
mot de övriga kvarteren är en kalkstensbelagd gång. Mellan kvarter D och E är en grusbelagd
gång och mellan kvarter E och F är en gång av kalksten. Öster om kyrkan finns några få något
högre och mer påkostade gravvårdar kvar. I kvarter E kan man ana rester efter ett
linjegravssystem. Alla vårdarna är vända mot öster. Hela området gräsbesått. Bland
gravplatserna finns rester av omgärdningar och grusbeläggningar.

Gravvårdstyper
Känslan av gravvårdarna norr om kyrkan ger ett lägre intryck och inte fullt så ålderdomligt
som den södra. Den äldsta vården i området finns i kvarter F och är en kalkstensvård från
1857 rest över en hemmansägare Pär Andersson från Sörby. Det finns ytterligare en vård från
1800-talet i samma kvarter. Det är en svart granitvård från 1899. I övrigt finns det vårdar från
1900-talets alla årtionden med en liten dominans för vårdar från 1970- och 1990-talen. De
dominerande materialen är grå och svart granit men ett stort antal vårdar är också tillverkade i
kalksten. Vårdar av röd granit finns i ett mindre antal. En modern vård är av koppar och
formad som ett kors. En vård är av trä med textplatta av koppar. Ett fåtal gravplatser med
omgärdningar finns kvar i området. Två gravplatser omgärdas med stenram och ytan är
belagd med grus eller jord. På sju gravplatser finns det sammanlagt 13 gravkullar med
murgröna. På ett par av gravplatserna växer det buskar av till exempel tuja. Enstaka vårdar har
nationalromantiska eller klassicistiska stildrag. I kvarter E finns det enstaka små vårdar av
svart granit som är typiska för linjegravvårdar. De är ungefär samtidiga i tid, från 1930- och
1940-talen, och skulle kunna utgör rester efter ett linjegravsområde som funnits norr om
kyrkan. På ett mindre antal av vårdarna finns den dödes yrkestitel angiven. Vanligast är lantbrukare.
Andra titlar som förekommer är hemmansägaren, f d STF, organisten, smedmästaren,
muraren, handlanden och lärarinnan. By/gårdsnamn anges på merparten av vårdarna.

Övrigt
På ett par av vårdarna i kvarter F fanns tidigare urnor av gjutjärn. De har blivit stulna.

Kyrkogårdens historik
De äldsta spåren efter den medeltida kyrkogården är de två gavelhällar av röd kalksten från
1200-talet som finns på kyrkogården.

De äldsta skriftliga uppgifterna om Gärdslösa som påträffats inom ramen för detta arbete är de
uppgifter som är återgivna i en artikel från 1947 i Ölandsbladet. Artikeln återger anteckningar
ur gamla tideböcker från biskopsvisitationen i Gärdslösa den 8 juni år 1525. Det första biskop
Hans Brask ansåg vara nödvändigt att göra vid kyrkan var att bygga en kyrkogårdsmur
omkring kyrkan omfattande ett så stort område som möjligt. Linjerna lades ut först vid öster
sedan vid söder, men med den västra linjen var biskopen misslynt, enär den gamla ruinen ej
fick dragas in på kyrkogården samt ävenså upplyste sockenmännen att vattnet från
fiskebäcken tog en stor del av sydvästra hörnet. Den norra linjen kunde inte heller utvidgas
mer än efter och intill redskapshuset och fattigstugan. Kyrkmuren skulle dubbelläggas med
stora flata stenar, som under tidens lopp ej fort skulle vittras. De olika byarna skulle ansvara
för olika delar av muren. I östra muren liksom i den södra och den västra muren skulle det
lämnas rum för porthål. Kyrkogårdsmuren skulle färdigställas inom en 5 års period och
övervakas av pastorn och åldermännen. Självspillningar och mördare fick inte begravas på
kyrkogården utan på galgbacken. Enligt anteckningarna fanns vid den här tiden en
klockstapel, med en storklocka och en lillklocka, på kyrkogården. Var den var belägen är
dock inte omnämnt. Vidare skall det ha funnits ett bårhus som biskopen besiktigade
innehållande tre bårar med täcken.

En lantmäterikarta från 1683 visar kyrkan och kyrkogården där kyrkan endast återges som ett
karttecken medan kyrkogårdes verkliga utsträckning återges. Man kan här se att kyrkogården
på den här tiden hade en större utsträckning norr om kyrkan än söder. Samtidigt kan man se
att det fanns en ingång i varje väderstreck. Från 1600- alet finns en gravhäll kvar på
kyrkogården över Bernhart Hindriksson. Hällen ska tidigare ha varit placerad i kyrkans kor
över Lindbygraven en murad gravkammare under korgolvet.

Frigelius avbildade kyrkan år 1749. Han ritade av kyrkogårdsmuren och en portlucka i väster,
söder och öster. På den södra sidan, hopbyggt med sakristian, låg ett bårhus eller en
redskapsbod. Taket var ett pulpettak med samma lutning som sakristians och båda var under
en längre tid täckta med kalksten. Framför kyrkan i söder har han återgivit en äldre solvisare.

År 1774 lät församlingsbon And G Wadsten förgylla portluckornas spiror av järn med flöjlar
och knappar med äkta dukatguld. De återuppsattes den 15 juni samma år för att hedra
biskop Schröder vid visitationen samma dag.

N I Löfgren avbildade kyrkan från sydost, år 1823. Liksom Frigelius tidigare återgav han de
tre portluckorna liksom kyrkogårdsmuren. Han har också återgett ett antal träd inne på
kyrkogården. Även Löfgren målade av bårhuset på kyrkans södra sida.

Enligt ett sockenprotokoll från den 24 maj 1832 så beslutades det att inga kreatur inte fick
beta på kyrkogården. Förbudet verkade dock inte hörsammas utan samma beslut fattades åter
13 år senare.

Den 24 maj år 1848 vid en vahlborgsmässosockenstämma beslöts att kyrkogårdsmuren
omedelbart skulle läggas om.
omläggningsarbetet skulle upplåtas åt den minstbjudande genom entreprenadauktion..
Vidare så beslöt man att den östra muren, som gick i en båge österut på mitten, skulle
läggas linjerak från nordöstra till sydöstra hörnet. Vidare skulle den södra muren läggas om.
Den västra och östra skulle endast förbättras. De gamla portarna i trä skulle dock bevaras.
Arbetet med den västra och den östra muren skulle ske genom dagsverken medan det övriga
skulle ingå i entreprenaden. Under 1848 genomfördes två entreprenadauktioner men inte
någon av gångerna var budet så lågt att det kunde antas. På en extra sockenstämma i mars året
därpå diskuterades om församlingen skulle byta ut träportarna mot portar av järn. Då det
skulle bli för dyrt med portar i järn beslöt man sig för att behålla de gamla. Senare i maj år
1849 efter en tredje entreprenadauktion gick uppdraget att lägga om muren till inhyses Israel
Johansson, Störlinge och inhyses Olof Persson i Norra Gärdslösa. Arbetet med omläggningen
gick fort och redan den 23 maj samma år besiktigades arbetet.

Kyrkogården planterades år 1852 och år 1862 med lövträd, bland annat lönn, ask, alm och
asp.

År 1869 utvidgades kyrkogården åt söder och samtidigt lades kyrkogårdsmuren om. Ungefär
15 år, senare, 1896, kan man läsa, i ett protokoll, att man beslutade att begravningar inte
skulle få ske närmare kyrkan och tornet än 12 fot och att man skulle göra i ordning
kyrkogårdens norra del för begravning. Vid samma tidpunkt beslöt församlingen sig för att
bredda gångarna och att de gamla kalkstensflisorna skulle tas bort från gångarna och ersättas
med grus. Man planerade också att plantera en granhäck innanför kyrkogårdsmuren. Om det
verkligen blev av eller inte är osäkert. Bårhuset som var hopbyggt med kyrkan revs troligen
1845 eller i varje fall före 1873.

Vid reparationen av kyrkans kor 1875-76 togs en del kvarlevor efter begravda upp. Dessa
grävdes sedan ner någonstans ute på kyrkogården, var är inte känt.

Klivstättorna med steg av kalksten i sydöst och öster tillkom i enlighet med beslut 1895 och
1912. Efter ett beslut 1903 så finns det tjuderringar av järn insatta i muren på den östra och
den södra sidan. Dessa minner om tiden före bilarnas intåg. På en bild från tiden från 1900-
talets början så ser man att portluckornas huvar var klädda med plåt. Nu är de klädda med
spån.

I samband med grävning för ett pannrum undersökte William Andersson två gravar, som på
kristet sätt var orienterade med huvudet i väster. De låg på 130 cm djup. Han tolkade det som
gravar från tidig medeltid, då man fortfarande inte gjorde någon skillnad mellan begravning
på den södra och den norra sidan.

På ett flygfotografi från 1935 har de flesta gravplatserna, som syns på bilden, söder, väster
och öster om kyrkan, omgärdningar i form av låga häckar eller stenramar och grusbelagda
gravplaner. På det stora flertalet ser man också gravkullar beväxta med murgröna. Genom
kvarter A och B var en gång i öst-västlig och en gång i nord sydlig riktning och vilka delade
kvarteren i fyra delar.

Ivar Hylander genomförde 1949 en inventering av kyrkogårdarna i Växjö stift. Det gjordes
genom en frågelista som skickades ut till församlingarna. Svaren från Gärdslösa ger flera
intressanta upplysningar. Kyrkogården omgärdades av en mur med tre portluckor. År 1890
tog man bort en del av den sandås som fanns norr om kyrkan. Muren gick tidigare över denna
ås. Innanför kyrkogårdsmuren i öster, väster och söder fanns det planterade almar, askar och
lönnar. Utmed ett par gångar planterades i slutet på 1930-talet oxlar och björkar. Längs den
norra muren planterades gran samt på kyrkogårdens västra del ett par pyramid popplar. Ingen
allmän linje fanns på kyrkogården men de olika byarna hade sina områden vilket man
försökte upprätthålla. Gravkullar var vanliga men också utslätade gravplatser med grus.
Dessutom fanns något som kyrkherden kallar för cementgravkullar. Vad som menas med
det är oklart. De hade inga bestämda regler för vårdarnas utseende men man påtalade att de
inte borde vara för höga. Granit var vanligt men kalksten blev allt vanligare. Inga trävårdar
fanns. Inskription angav familjegrav men även sådana med persondata fanns.
På kyrkogården fanns flera prästgravar bland annat den över prosten Rundqvist och hans
maka döda 1849 och 1851. Prostinnans gravvård ska ha förstörts av en person i socknen som
tyckte illa om prästen, Rundqvist. Han skall ha varit en Wieselgrenstyp troligen menas
nykterhetskämpe. Församlingsbor bekostade dock en ny sten. Mannen som fördärvade den
första stenen hette Ola Erlandsson och som en markering skrevs hans initialer in i en text på
stenen ondskan elakheten och skadeglädjen förstörde den. Ytterligare prästgravar fanns på
kyrkogården bland annat ett järnkors från 1868 rest över Melén. Båda gravplatserna hade haft
gravkullar som jämnats ut. De äldsta vårdarna var två stenar från 1200-talet som eventuellt
var gavlar till en romansk gravkista.

På bilder från 1950-talet kan man se att omgärdningar och gravkullar fortfarande var vanliga
på Gärdslösa kyrkogård. Förutom murgröna var en del gravkullar beväxta men en silvergrå
växt.

År 1967 tillstyrkte riksantikvarieämbetet uppförande av ett bårhus utanför kyrkogården men
de ville att det skulle uppföras så långt åt väster som möjligt. Enligt förslaget skulle kyrkans
tidigare romanska västportal uppsättas i bårhuset vid ett mindre altarbord, detta gjordes också.
Bårhuset uppfördes efter ritningar av arkitekt Gösta Gerdesiö, Kalmar.

På fotografier från 1970-talets början är de flesta omgärdningarna borttagna men flera av
gravplatserna har fortfarande kullar beväxta med murgröna.

År 1999 hade man planer på att anlägga en minneslund väster om kyrkan. Det krävdes en
arkeologisk undersökning eftersom ruinen efter gilleshuset ligger i väster. Vid
undersökningen påträffades dock inget av antikvariskt intresse och församlingen kunde efter
ritningar och råd av Ed Nilsson, Högtomta samt Birgitta Linåker, Lindby anlägga en
minneslund intill församlingshemmet. Arbetet utfördes av dåvarande kyrkovaktmästare
Kennet Ohlsson, Högtomta. Minneslunden invigdes 2000.

Församlingen ansökte 2002 och fick tillstånd att belägga en gång i öst-västlig riktning med
kalkstensflisor. Däremot godkändes inte ansökan för övriga gångar. Församlingen sökte dock
på nytt året efter och hävdade att gångarna tidigare har varit belagda med flisor. I ett protokoll
från 1896 framgår att gångarna då belades med grus. Alla de större gångarna är nu belagda
med kalksten. Ed Nilsson, Högtomta och Bertil Eriksson Östra Sörby genomförde arbetet.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet

Boström, Ragnhild. Gärdslösa kyrka, Sveriges kyrkor, Öland. Uppsala 1978.
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Red Palm Bertil. Gärdslösa. En sockenbeskrivning. Gärdslösa fornminnesförening. Kalmar 1966.
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983

Muntliga uppgifter kyrkovaktmästare Åke Karlsson samt Ed Nilsson och Ingemar Folkesson

Gärdslösa kyrka, belägen på östra landborgen i en fornlämningsrik trakt, består av ett långhus, ett rakslutet kor av samma bredd i öster, två korsarmar som skjuter ut från långhusets västra del, sakristia vid korets norra sida samt ett torn i väster. Långhusets västparti och det något yngre tornet är från 1100-talet. Kyrkan utvidgades vid mitten av 1200-talet med korsarmar med skulpterade portaler. Längre fram under 1200-talet byggdes ett nytt kor - med den originella trappgaveln - ett stycke öster om det gamla, vilket fick stå kvar tills långhuset under 1300-talets första hälft förlängdes och förenades med det nya koret. Något senare tillkom sakristian. Förändringar som påverkat kyrkans yttre, som det nu ter sig, inskränker sig därefter i stort sett till upptagandet av rundbågiga fönsteröppningar och uppförandet av tornlanterninen 1845, fritt efter de uppgjorda ritningarna. Murarna är sedan 1957-58 års renovering slammade och vitkalkade, med undantag för norra korsarmen, vars färgskiftande murverk är blottat. Även interiören - med kalkmålningar från 1200-tal och senmedeltid på väggar och valv och skulpterade kolonnkapitäl och konsoler - är mycket välbevarad i sitt medeltida skick. Bland de eftermedeltida tillskotten interiört märks, vid sidan av inredning från 1600- och 1700-tal, korets kalkmålningar från 1642.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995