VÄSTRA ENEBY KYRKA

Västra Eneby är en medeltida socken och den äldsta kända kyrkan uppfördes sannolikt på 1200-talet. Den medeltida kyrkan revs i samband med att en ny kyrka uppfördes 1778-1780. Byggmästaren Johan Fredrik Fehmer stod för såväl ritningar som uppförandet av den nya kyrkan. Den är uppförd av sten med ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, torn i väster och sakristia på nordsidan. Fasaderna är enkla, slätputsade och avfärgade i vitt och det valmade taket, som nu är belagt med gråmålad galvaniserad plåt, var ursprungligen spåntäckt. Tornet kröns av en fyrsidig karnissvängd huv. Huvudingången är via tornet i väster. Interiören är relativt välbevarad sen byggnadstiden. Miljön runt kyrkan har bevarat en ålderdomlig karaktär med bl a kyrkstallar, prästgård, skola och fattighus. Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.

KYRKOGÅRDEN Kyrkan ligger mitt på den äldre delen av kyrkogården. Kyrkogården ligger mestadels i nivå med den avgränsande kyrkogårdsmuren av gråsten. I anslutning till muren växer lindar i en trädkrans. Huvudgrinden i väster består av tre öppningar med en dubbelgrind flankerad av två mindre grindar, samtliga av järn. Grindstolparna är mångkantiga och täcks av ett toppigt tak av koppar med förgyllt klot. Västingången markeras även av formklippta höga tujor. Kyrkogården har en öppen karaktär med grusgravar i västra delen. De flesta är omgivna av låga, klippta tujahäckar, en del omges av stenramar och vissa saknar omramning. Enstaka grusgravar finns även söder om kyrkan. Norr om kyrkan finns mindre gravvårdar och området har linjegravskaraktär. Även söder om kyrkan finns enkla gravvårdar över bara en person. Här är inte linjegravskaraktären så uttalad, utan det finns även större gravvårdar. Överhuvudtaget är typen av gravvårdar mer varierad här. Bland gravvårdarna på den äldre delen av kyrkogården märks t ex en bautasten, ett kors av smidesjärn och några sentida hällar. Relativt många gravvårdar är av svart, polerad granit. Omedelbart norr om kyrkan finns två gravvårdar i marmor. Söder om den äldre kyrkogården och något lägre ligger den nya kyrkogården som invigdes 1953. I en tidningsartikel från invigningen står att kyrkogården har "enligt senaste principer besåtts med gräs". Här står enhetliga låga och breda gravvårdar i rader avgränsade av rygghäckar i nordsydlig riktning.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek.
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan.
Då den äldre kyrkan saknade torn hängde kyrkklockorna i en klockstapel av trä på
kyrkogården. Enligt C F Broocman, 1760, var klockstapeln då gammal och bräcklig.
År 1930 restes monumentet över prosten och kyrkoherden Germund Engdahl och hans
maka Catharina Margreta. Det restes av efterlevande anhöriga. Intill ligger även prosten
Anders Loenbom, död 1874, som höll minnestal vid prostinnan Engdahls bår 1843.
(Gravnr A 282 respektive en onumrerad vård öster om denna.)

År 1953 invigdes den av biskop Torsten Ysander. Trädgårdskonsulent Eric Lindh ritade
kyrkogården och trädgårdsanläggare C O Lindblad från Mjölby anlade den. Den nya
kyrkogården fick 170 gravplatser i linjer. Enligt de senaste principerna blev den
grästäckt. Mellan linjerna planterades berberis, liguster, spirea och rosor. De större
gångarna belades med stenmjöl och de mindre gångarna mellan de olika
gravplatsavdelningarna stensattes. Stenmuren runt området utfördes av grundläggare
Haldor Adolfsson, Kisa.

Västra Eneby är en medeltida socken och den äldsta kända kyrkan uppfördes sannolikt på 1200-talet. Den medeltida kyrkan revs i samband med att en ny kyrka uppfördes 1778-1780. Byggmästaren Johan Fredrik Fehmer stod för såväl ritningar som uppförandet av den nya kyrkan. Den är uppförd av sten med ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, torn i väster och sakristia på nordsidan. Fasaderna är enkla, slätputsade och avfärgade i vitt och det valmade taket, som nu är belagt med gråmålad galvaniserad plåt, var ursprungligen spåntäckt. Tornet kröns av en fyrsidig karnissvängd huv. Huvudingången är via tornet i väster. Interiören är relativt välbevarad sen byggnadstiden. Miljön runt kyrkan har bevarat en ålderdomlig karaktär med bl a kyrkstallar, prästgård, skola och fattighus. Kyrkomiljön ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården.

KYRKOGÅRDEN Kyrkan ligger mitt på den äldre delen av kyrkogården. Kyrkogården ligger mestadels i nivå med den avgränsande kyrkogårdsmuren av gråsten. I anslutning till muren växer lindar i en trädkrans. Huvudgrinden i väster består av tre öppningar med en dubbelgrind flankerad av två mindre grindar, samtliga av järn. Grindstolparna är mångkantiga och täcks av ett toppigt tak av koppar med förgyllt klot. Västingången markeras även av formklippta höga tujor. Kyrkogården har en öppen karaktär med grusgravar i västra delen. De flesta är omgivna av låga, klippta tujahäckar, en del omges av stenramar och vissa saknar omramning. Enstaka grusgravar finns även söder om kyrkan. Norr om kyrkan finns mindre gravvårdar och området har linjegravskaraktär. Även söder om kyrkan finns enkla gravvårdar över bara en person. Här är inte linjegravskaraktären så uttalad, utan det finns även större gravvårdar. Överhuvudtaget är typen av gravvårdar mer varierad här. Bland gravvårdarna på den äldre delen av kyrkogården märks t ex en bautasten, ett kors av smidesjärn och några sentida hällar. Relativt många gravvårdar är av svart, polerad granit. Omedelbart norr om kyrkan finns två gravvårdar i marmor. Söder om den äldre kyrkogården och något lägre ligger den nya kyrkogården som invigdes 1953. I en tidningsartikel från invigningen står att kyrkogården har "enligt senaste principer besåtts med gräs". Här står enhetliga låga och breda gravvårdar i rader avgränsade av rygghäckar i nordsydlig riktning.

FÖRSAMLING 1995 - VÄSTRA ENEBY

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1298, 1900: 1614, 1995: 462

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen på en höjd i en trång, fornlämningsrik dalgång i Stångåns vattensystem 5 km nordost om Kisa. Invid kyrkan finns kyrkstallar, f d skola (nu församlingshem) samt prästgård. Miljön är av riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den rivna medeltidskyrkan var uppförd av sten, men i övrigt av okänd utformning. Dess fortsatta byggnadshistoria är också oviss. Kyrkan skall dock ha förlängts i väster under 1700-talet. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan ritades av byggmästare J. F. Fehmer och uppfördes 1778-80. Den består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr och lågt torn i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Vitputsad nyklassicistisk exteriör. Långhuset täcks av ett brutet sadeltak. Tornet kröns av en fyrsidig karnissvängd huv. Rundbågiga fönster och över sydportalen ett runt. Kyrkorummet täcks av trätunnvalv. Altaruppställningen med infälld rund altarmålning har attribuerats till Jonas Berggren, som är belagd som mästare till predikstolen 1784. Den föregående var tillverkad 1745 av Niclas Österbom och förvaras i tornkammaren. Altartavlan tillkom också 1784, konstnär okänd. Den öppna bänkinredningen förnyad ca 1912, medan altarringen är ursprunglig. Orgeln med ståtlig fasad är gjord 1850-51 av Sven Nordström. Västpartiet med dubbla trappor till läktaren är orört. Interiören har renoverats 1912-14 (Gustaf Holmdahl, Anders Roland), 1945 och 1968-69 (Johannes Dahl). Interiören är mycket välbevarad, med i stort sett bibehållna originalfärger i gråtoner med guldaccenter.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Ett triumfkrucifix från 1300-talet och ett senmedeltida altarskåp finns bevarat.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är indelad i tre kvarter: A, B och C, där C utgör den nya kyrkogården. Den
äldre kyrkogården är något rektangulär i nord/sydlig riktning med avfasat hörn i
nordväst och kyrkan ligger centralt på kyrkogården. Den nya kyrkogården, kvarter C,
ligger i direkt anslutning söder om kyrkogården.

Allmän karaktär
Kyrkogården har en öppen karaktär med grusgravar i västra delen. De flesta är omgivna
av låga, klippta tujahäckar, en del omges av stenramar och vissa saknar omramning.
Enstaka grusgravar finns även söder om kyrkan. Norr om kyrkan finns mindre
gravvårdar och området har linjegravskaraktär. Även söder om kyrkan finns enkla
gravvårdar över bara en person. Här är inte linjegravskaraktären så uttalad, utan det
finns även större gravvårdar. Ingen rad med gravvårdar finns utmed muren.
Överhuvudtaget är typen av gravvårdar mer varierad här. I kvarter C, den nya
kyrkogården, står enhetliga låga och breda gravvårdar i rader avgränsade av rygghäckar
i nordsydlig riktning.

Omgärdning
Väster: stödmur ca 1,5 m hög av relativt liten natursten.
Norr: kallmurad stödmur ca 1,1 m hög av relativt liten natursten liknande västra muren.
Öster: ca 0,8-1,1 m hög stödmur liknande västra muren. Jord och gräs på krönet.
Söder: ca 0,7 m hög stödmur av gråsten. Bisättningsrummets södra vägg utgör en del av
kyrkogårdsmuren. Muren är här högre och består av kvaderhuggen sten som
cementfogats. I muren finns nergången till bisättningsrummet.
Nya kyrkogården, kvarter C
En kallmurad stödmur upp till 1,25 m hög. Den sydöstra och östra delen av muren
består av en mer rödaktig bergart än övriga muren. Skarven mellan den grå murdelen
och den röda murdelen är märkbar.

Ingångar
Väster: huvudgrinden består av en större dubbelgrind i mitten som flankeras av två
mindre grindar. Grindarna är utförda i järnsmide med segmentformat krön, liggande
spjälor i nederkant och stående i övre delen. De fyra grindstolparna är mångkantiga,
putsade, och avfärgade i vitt. De har profilerat krön täckt med kopparplåt och förgyllt
klot.
Norr: körbana över muren för räddningstjänstens bruk.
Söder: trappa i södra muren ner till kvarter C.
Nya kyrkogården, kvarter C
Likadana grindar i väster och öster. De utgörs av låga dubbelgrindar i järnsmide med
korsform i mitten.

Vegetation
Trädkransen består av lindar av varierande ålder, i allmänhet äldre i väster. Trädkrans
finns inte i gamla kyrkogårdens södra begränsning utan den har flyttats till nya
kyrkogårdens södra gräns.
Väster: fem lindar i trädkransen. En lönn invid västgrinden. En lind finns även vid nya
kyrkogårdens västmur.
Norr: sex lindar i trädkransen och en liten lönn i nordöstra hörnet.
Öster: tre lindar i trädkransen.
Söder: vid nya kyrkogårdens södra begränsning växer tre relativt unga lindar. Två lindar
finns vid nedgången till bisättningsrummet i gamla kyrkogårdens södra mur.
Nordöst om kyrkan står en hög ornäsbjörk och norr om kyrkan en hög friväxande tuja.
Höga formklippta tujor markerar västingången. Rygghäckarna på gamla kyrkogården
består av liguster, idegran, ölandstok och tuja. På nya kyrkogården består rygghäckarna
av måbär, idegran, liguster och ölandstok.

Gångsystem
En grusgång går runt kyrkan. Det finns fyra korta grusgångar som går i nord/sydlig
riktning: en i nordväst och tre stycken på södra delen. En av dessa utgör en mittgång
som går vidare genom den nya kyrkogården. En del tidigare grusgångar är igenlagda.

Gravvårdstyper
Se bild i det dokument som finns bifogat.

Minneslund
-

Byggnader
Välbevarade kyrkstallar som är byggda i vinkel ligger öster om kyrkogården. Del av
stallarna vilar på den östra kyrkogårdsmuren. Stallarna har fasader av rödfärgad
lockpanel och pulpettaket är täckt med tvåkupigt rött tegel. Över plankdörrarna finns
diagonalspröjsat överljus. Intill stallarna ligger en likbod som flyttades hit på 1950-talet
och även den har rödfärgade fasader.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats 1-282
Kvarteret omfattar gravplats nr 1-282 och upptar området norr om kyrkan. I väster
utanför kyrkogården går en landsväg, i norr ligger öppen gräsmark, i öster sluttar
gräsmarken och i söder ligger kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarterets karaktär är uppdelad med mer påkostade häckomgärdade familjegravar i den
västra delen och enklare linjegravvårdar i den östra delen. Ett system med rygghäckar
finns i större delen av kvarteret, två rader i väster undantagna.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren i väster, norr och öster.

Ingångar
Huvudingången med grindar i väster. I norr finns en nyanlagd körbana upp på muren för
räddningstjänstens behov.

Vegetation
Hög friväxande tuja norr om kyrkan och en ornäsbjörk nordöst om kyrkan. Tre
klotformade idegranar växer vid kyrktornet och fem formklippta tujor vid västingången.
Rygghäckarna går i nord/sydlig riktning och består från väster av: ölandstok, två
idegranshäckar, två häckar av ölandstok, två idegranshäckar och en ligusterhäck.
Omgärdningshäckarna i väster utgörs av lågt klippt tuja.

Gångsystem
Grusgång i söder och väster.

Gravvårdstyper
I väster finns det två rader med häckomgärdade grusgravar. Själva gravvårdarna varierar
mellan lite högre gravvårdar och sentida låga och breda vårdar. Längst i väster finns en
större korsformad granitvård från 1950-talet. Här står även tre hitflyttade vårdar varav
två av kalksten och en av marmor. Den äldsta av dem är från 1855. I kvarteret finns
även en kalkstensvård från 1915 och en sandstensvård från 1884. Alldeles norr om
kyrkan står en större marmorvård omgiven av kätting. Den är rest över prosten Engdahl
och hans maka som avled 1833 respektive 1843. Vården restes först 1930. Öster om
denna står ett marmorkors rest över bl a Theol. Doctorn Loenbom 1874. I kvarterets
östra del finns en del små linjegravvårdar, mestadels i svart granit.
I allmänhet är de flesta gravvårdarna i grå eller svart granit. Gravläggningar från 1800-
talets andra hälft till 2001.

Övrigt
Sexkantig vattenbrunn av kalksten i fyra skift med täckhällar. Soptunna och vaser.

Kvarter B Gravplats 1-319
Kvarteret omfattar gravplats nr 1-319 och upptar området söder om kyrkan. I väster,
utanför kyrkogården, går en landsväg, i norr ligger kyrkan, i öster sluttar öppen mark
och i söder ligger den nya kyrkogården, kvarter C.

Allmän karaktär
Kvarteret sluttar svagt från norr till söder. I väster ligger tre rader med grusgravar varav
en del är omgärdade med låga klippta tujahäckar eller stenramar. Den större delen av
kvarteret upptas av gräsytor med gravrader åtskilda av rygghäckar. Det samlade
intrycket är relativt strikt, vilket understryks av rygghäckarna. Utformningen av
gravvårdar varierar från höga vårdar till låga breda vårdar.

Omgärdning
Kyrkogårdsmur i väster, öster och söder.

Ingångar
Huvudingången i väster med grindar. Från den nord/sydliga mittgången leder en trappa
ner till nya kyrkogården.

Vegetation
Fyra formklippta tujor växer utmed västingången. Två idegransbuskar och en en står vid
kyrkans torn. Rygghäckarna består från väster av: två idegranshäckar, en spirea, två
ölandstok, två idegranshäckar och en tujahäck. Omgärdningshäckarna i väster utgörs av
lågt klippt tuja.

Gångsystem
Grusgångar i väster i grusgravsområdet, en nord/sydlig mittgång, grusad gång invid
kyrkan och invid muren i öster. Det har funnits plattgångar mellan övriga gravrader,
men de är borttagna.

Gravvårdstyper
I väster finns tre rader med grusgravar. Framför allt i de två västra raderna är flera
gravar omgärdade med lågt klippt tuja eller stenramar. Inom kvarteret i övrigt finns
ytterligare ett fåtal grusgravar. Bland dessa kan B 143-145, 161-163 nämnas. Det är en
större familjegrav med tre gravvårdar. Äldsta årtalet är 1861. Graven omgärdas av en
stenram och vårdarna flankeras av två sockertoppsklippta buskar. I kvarteret finns några
s k bautastenar, ett gjutjärnskors från 1872 och två gravvårdar, eventuellt av marmor
från 1926 respektive 1927. Delar av kvarteret upptas av rester av ett äldre
linjegravssystem. Gravläggningar från andra delen av 1800-talet fram till 2001.

Kvarter C, nya kyrkogården Gravplats 1-176 samt
urngravplats 1-34
Kvarteret omfattar gravplats 1-176 samt urngravplats 1-34 och omfattar den nya
kyrkogården som invigdes 1953. I väster, utanför kyrkogården, finns en landsväg, i norr
kvarter B, i öster kyrkstallarna och i söder en väg till stallarna. Vägen kantas delvis av
björkar. Nya kyrkogården ligger i huvudsak lägre än den gamla men övergår naturligt i
denna i östra änden.

Allmän karaktär
Enhetlig strikt karaktär i väster och nordöst. Öppen gräsyta i sydöst avsedd för
urngravar.

Omgärdning
Den gamla kyrkogårdsmuren i norr och den nya muren i väster, öster och söder.

Ingångar
Likadana järngrindar i väster och öster samt trappa genom muren i norr till den gamla
kyrkogården.

Vegetation
En hög lövhäck växer på muren i väster, söder och sydöst. Vid den östra grinden växer
tall, en och ytterligare städsegröna buskar. På den gröna ytan i sydöstra hörnet, som är
avsedd för urngravar, finns en skapad kulle med städsegröna växter, bl a tuja. Två
klotformade idegranar växer vid den norra trappan och en där mittgången slutar i söder.
En lind står nedanför den norra muren. Den tillhör troligen den äldre södra delen av
trädkransen. Rygghäckarna består i nordväst av: liguster, två måbärshäckar och en
idegranshäck. I nordöst är det: idegran, två måbärshäckar och en tujahäck. I sydväst är
det fyra häckar av ölandstok. Samtliga häckar är i nord/sydlig riktning.

Gångsystem
En grusgång med krossgrus runt gravområdet i väster, norr och öster, en nord/sydlig
mittgång som går över i den gamla kyrkogårdens mittgång. En grusgång går från
mittgången till östra grinden och en gång från mittgången södra del går söder om
gravområdet till den västra grinden.

Gravvårdstyper
I huvudsak låga och breda vårdar i framför allt grå eller röd granit. De flesta
gravläggningarna är från 1960-1990-talet med några vårdar från 1950-talet utmed den
nord/sydliga mittgången.

Övrigt
I norr finns en rektangulär brunn av kalksten i fyra skift samt täckhällar. Sopkorg och
vaser.