ULRIKA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - ULRIKA

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 692, 1900: 1422, 1995: 405

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Nykil (samt Gammalkil, Västra Harg, Malexander och Kisa) 1736.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen i södra Östergötlands skogsbygd drygt 15 km nordväst om Kisa vid vägskälet i Ulrika samhälles östra del. På kyrkogården finns en klockstapel uppförd 1752 av Gabriel Bragner. I anslutning till kyrkan ligger församlingsgården samt kyrkstallar.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den timrade kyrkan uppfördes 1736-37 av bygdens folk, med Sven Samuelsson i Valvik som byggmästare. Den uppfördes med ett rektangulärt långhus med ett smalare, rakt avslutat kor, samt en sakristia i öster. Ett vapenhus tillbyggdes 1742. År 1797 förlängdes kyrkan åt väster. Huruvida det nuvarande vapenhuset i väster nyuppförts eller flyttats till sin nuvarande plats efter 1797 är oklart.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan bevarar fortfarande utseendet från 1700-talet. Exteriören är spånklädd och rödmålad under branta, spånklädda sadeltak. Ingången är belägen i väster. Kyrkorummet täcks av ett flackt brädvalv, tillkommet i samband med 1797 års ombyggnad. I interiören lägger man bl.a. märke till den låga triumfbågen med trebruten öppning. I korets tak samt på läktarbarriären finns målningar, utför-da av J. G. Stoltz i mitten av 1700-talet. Stoltz målade även taket i långhuset, och fragment av tak-de-ko-rationen kom fram vid en restaurering 1950, då bl.a. nytt värmesystem tillkom, bänkarna mo-der-niserades, interiören målades om och inventarierna restaurerades. Altartavlan är ett svenskt arbete från 1684. Den skänktes till kyrkan 1743 av friherrinnan Emerentia von Düben. Barockpredikstolen kommer från Västra Eneby kyrka. Den skänktes till kyrkan av Elisabet Hadorph (1664-1760).

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten är från senare tid. Det medeltida altarskåpet härrör från Mjölby kyrka. Triumfkrucifixet är snidad av Thorvald Petersen från Odense 1965. I kyrkan eller tillhörande lokaler finns ett flertal äldre oljemålningar, huvudsakligen från 1600-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Ulrika socken bildades 1736 och en ny kyrka uppfördes året därpå. Kyrkan fick en nästan medeltida form i timmerkonstruktion med högt brant spåntäckt tak och spånklädda fasader. En fristående klockstapel uppfördes 1752. Kyrkan utvidgades åt väster i slutet av 1700-talet och fick då sin nuvarande form med ingången genom ett vapenhus i väster. Interiören, med målningar av S G Stolt, har under senare år återfått sin 1700-talskaraktär. Ulrika kyrka är en av länets få bevarade träkyrkor. I kyrkomiljön ingår bl a bevarade kyrkstallar.
KYRKOGÅRDEN omgärdas av en stenmur med ingångar i söder och öster. Klockstapeln är uppförd 1752 av byggmästaren Gabriel Bragner, som även har uppfört klockstapeln vid Åtvids gamla kyrka i Åtvidaberg. Efter avslutad kyrkogårdsinventering kompletteras beskrivningen och historiken.

Beskrivning av kyrkogården
Kyrkogården består av åtta kvarter: A-H. Den gamla delen utgör det östra området av
kyrkogården och består av kvarter A-E. Den nya delen byggdes i mitten av 1950-talet
och är placerad i väster och består av tre kvarter, F-H. Den mur som tidigare omgärdade
den ursprungliga kyrkogården är bevarad och bildar således en gräns mellan den nya

Allmän karaktär
Kyrkogården ger ett öppet intryck och mursträckningen som delar av kyrkogården i
nordsydlig riktning bildar en tydlig gräns mellan den gamla och den nya delen. Det är
en kallmurad halvmur, ca 0,2-0,9 m stora stenar i rödgrå granit. Muren är ca 1,0 m hög.

Omgärdning
Muren är en halvmur som är uppbyggd som en lodrät vägg med bakomliggande
motfyllning. Den gamla delen består av kluvna stora granitblock, och den nya delen av
råhuggna kvadrar.
Västra muren: kallmurad halvmur i rödgrå granit, ca 0,5-1,0 m stora granitblock. Muren
är ca 1,1 m hög.
Norra muren: kallmurad halvmur i rödgrå granit, ca 0,5-1,6 m stora stenar. Muren är ca
1,2 m hög. Vid centrala delen av muren syns skillnad mellan den gamla och den nya.
Östra muren: kallmurad halvmur i rödgrå granit, ca 0,2-1,0 m stora stenar. Muren är ca
0,9-1,2 m hög.
Södra muren: kallmurad halvmur i rödgrå granit, ca 0,5-1,0 m stora stenar. Muren är ca
1,4 m hög. Elstängslet som hägnar in hästhagen löper parallellt med den södra
mursträckningen och gör det således svårt att få en närmare titt på denna del av muren.

Ingångar
Väster: ingång i det sydvästra hörnet, dubbelportar i gjutjärn, kvadratiska.
Norr: vid den norra mursträckningen finns två ingångar. Åt väster ligger den nya
ingången i anslutning till parkeringen. Grindstolpar av släthuggen granit, kvadratiska i
formen och rektangulära på höjden. Stolparnas toppar är avrundade med ett kors på, ca
1,7 m höga. Åt öster ligger den äldre ingången. Grindstolpar av släthuggen granit,
kvadratiska i formen och rektangulära på höjden. De står på socklar och har
pyramidformade toppar som pryds av ett klot med vimpel, ca 2,4 m höga.
Grindportarna var vid inventeringstillfället undanställda, de har konkav form och är rikt
dekorerade.

Vegetation
Kring den gamla kyrkogården är trädkransen relativt regelbunden. Vid den nyare delen
saknas trädkrans.
Väster: trädkrans saknas.
Norr: trädkransen är regelbunden vid den nordöstra delen av muren och består av
lönnar. Övervägande delen av träden är av samma ålder, men två är relativt
nyplanterade och således mindre än de övriga. Trädkransen växer utanför muren och
består av åtta lönnar.
Öster: vid den östra sträckningen växer två lindar, de växer innanför muren.
Söder: regelbundet planterade lönnar utgör den södra trädkransen. De växer vid den
äldre delen av kyrkogården dvs den sydöstra sträckningen. Trädkransen växer utanför
muren och består av fyra lönnar.

Gångsystem
Grusgångar förbinder de olika kvarteren. Mellan gravvårdsraderna är det
sammanfattningsvis gräsytor och på vissa sträckningar på nya kyrkogården förekommer
överväxta kalkstensplattor.

Gravvårdstyper
Ett brett register finns av gravvårdstyper där de flesta är representerade. Exempel på
olika gravvårdstyper är obelisk, häll, stenramsgrav med grus och gräs, dekorativa
vårdar, ålderdomliga samt yngre moderna etc. Äldre vårdar är vanligast förekommande
vid kyrkogårdens östra del och yngre gravvårdar är främst representerade i den nyare
delen i väster. Benämningen syskongrav förekommer regelbundet i såväl de äldre som
yngre kvarteren. Huvudnäringar i Ulrika socken har varit skogsbruk, jordbruk och
hantverk, de titlar som förekommer på gravvårdarna refererar till dessa sysselsättningar,
som t ex lantbrukare, hemmansägare, murare, målarmästare och skräddaremästare,
skomakaremästare och kreaturshandlare. Även titlar som kyrkvärde, kyrkvaktmästare
och godsägaren förekommer. Kvinnliga yrken som framkommer på ett par av vårdarna
är lärarinna och barnmorska.

Minneslund
Minneslunden har sitt ursprung från slutet av 1950-talet då den första minneslunden
anlades i Sverige. I minneslunden ersätts det personliga monumentet till anonymitet, där
blir alla lika inför döden. Dess tillkomst är en konkret utveckling inom
gravvårdskulturen. På Ulrika kyrkogård är minneslunden placerad vid kyrkogårdens
sydvästra hörn. Där finns två träsoffor och en ställning i smide för vaser och ljus.

Byggnader
Väster och nordöst om kyrkan finns kyrkstallar, uppförda på 1850-talet, bevarade. När
kyrkogården utvidgades, 1953, åt väster revs den östra delen av stallarna. Kyrkstallet
används idag bl a som förrådsbyggnad. Byggnaden är uppförd i rödmålad stickspån. På
baksidan består fasaden av panel. På byggnadens norra fasad finns tre dubbelportar med
svartmålad stående panel. Den dubbelport som finns på den östra fasaden har
svartmålad snedställd panel med dekorativa beslag och ligger i direkt anslutning till
kyrkogårdens nyare del. Tvåkupigt tegel. Bakom byggnaden finns kompost, container
och diverse gravvårdar. Kyrkstallarna nordöst om kyrkan är också förkortade, men har
fortfarande kvar sin äldre utformning.

Klockstapeln byggdes 1752 av kyrkobyggmästaren Bragner från Linköping, kostnaden
uppgick till 350 daler kopparmynt. Bragner har även uppfört klockstapeln vid Åtvids
gamla kyrka i Åtvidaberg. Klockstapelns tak och fasad är spåntäckt. I anslutning till
kyrkan och kyrkogården ligger församlingshemmet som invigdes i april 1958 samt
sockenstugan som byggdes 1814.

Övrigt
Träkors vid minneslunden samt två soffor. Även två träsoffor vid entrén till kyrkan.
Kyrkogårdsbelysningen är enkla stolpar med klotformade kupor i genomskinligt glas.
Fasadbelysning. Vattenpost och redskap finns på flertalet ställen.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Gamla kyrkogården
Kvarter A Gravplats nr 501-556

Kvarteret omfattar gravplats nr A 501-556 och ligger norr och öster om kyrkan. I väster
kvarter E. Norr om kvarteret, utanför kyrkogården, går landsvägen och sockenstugan.
Öster om kvarteret finns en mindre gräsyta och landsväg. Söder om kvarteret finns
kvarter B.

Allmän karaktär
Kvarteret saknar rygghäckar eller annan vegetation och det gör att dess karaktär är
öppen.

Omgärdning
I väster grusgång och i norr och öster mur och trädkrans, i söder grusgång.
Ingångar

Vegetation
Lönn i trädkransen.

Gångsystem
Grusgång längs kyrkans norra fasad i östvästlig riktning.

Gravvårdstyper
Övervägande låga och breda. Grå, svart och röd granit vanligast förekommande. De
flesta är från 1940- och 1950-talen. Vid kvarterets östra del äldre och höga gravvårdar i
granit och kalksten. Två stenramsgravar. De äldre är från början av 1800-talet.

Övrigt
Två belysningsstolpar samt soffa vid kyrkans entré.

Kvarter B Gravplats nr 501-655

Kvarteret omfattar gravplats nr B 501-655 och ligger söder om kyrkan. Väster om
kvarteret finns kvarter D. Norr om kvarteret kyrkan. Öster om kvarteret, utanför
kyrkogården, finns en mindre gräsyta samt landsvägen. Söder om kvarteret ligger
kvarter C.

Allmän karaktär
Variationsrikt kvarter gällande gravvårdstyper, rygghäckarna skapar symmetri.

Omgärdning
Väster och norr om kvarteret går grusgången. I öster finns mur och de två lindar som
utgör den östra trädkransen. I söder grusgång.

Vegetation
Två lindar i trädkransen. En friväxande syrenbuske vid lindarna, samt en lind i det
sydöstra hörnet. Fyra klippta rygghäckar, tujor, ca 1,2 m höga i nordsydlig riktning. Två
klippta rygghäckar i nordsydlig riktning, ca 0,7-0,9 m höga.

Gångsystem
Grusgång omgärdar kvarteret, gräsytor mellan gravvårdsraderna.

Gravvårdstyper
Ett brett register av gravvårdstyper representeras i kvarter B. Hällar, liggare, höga
ålderdomliga i kalksten samt yngre, breda och låga i kalksten, svart, röd och grå granit.
Gravvårdarna är representerade från slutet av 1800-talet och från 1900-talet. Möjligen
flest från de första decennierna av 1900-talet samt från 1900-talets sista decennier.

Byggnader
Klockstapel.

Övrigt
Träsoffa vid kyrkans entré. Belysningsstolpar samt fasadbelysning.

Kvarter C Gravplats nr 501-603

Kvarteret omfattar gravplats nr C 501-603. Väster om kvarteret finns kvarter H, i norr
kvarter B och D. Öster om kvarteret mur och trädkrans. Söder om kvarteret, utanför
kyrkogården, finns en hästhage.

Allmän karaktär
Kvarteret är relativt smalt på bredden och långt på längden och utgör den södra delen av
den gamla kyrkogården. Att kvarteret till övervägande del främst består av låga och
breda gravvårdar samt oregelbundna rygghäckar ger kvarteret ett öppet intryck.

Omgärdning
I väster en mindre gräsyta, i norr grusgång. I öster och i söder gräsyta.
Ingångar

Vegetation
Lönn i trädkransen. I kvarterets östra del fyra klippta rygghäckar, tujor, ca 1,2 m höga i
nordsydlig riktning. Två klippta rygghäckar i nordsydlig riktning, ca 0,7-0,9 m höga. I
kvarterets västra del en klippt oxbärshäck i nordsydlig riktning från kvarter D, ca 0,9-
1,2 m hög. I kvarterets sydvästra hörn växer en häck mot kvarter H.

Gångsystem
Grusgång i östvästlig riktning, parallellt med kvarteret.

Gravvårdstyper
Främst låga och breda i svart, grå och röd granit men kalksten förekommer också samt
stenramsgrav med grus, häll och enstaka som är högre. Vanligast förekommande från
mitten av 1900-talet samt från 1970- och 1980-talen.

Kvarter D Gravplats nr 501-792
Kvarteret omfattar gravplats nr D 501-792. Väster om kvarteret ligger kvarter G. I norr
finns kvarter E, i öster kyrkan och kvarter B. I söder kvarter C.

Allmän karaktär
Öppen karaktär.

Omgärdning
I väst gräsyta, i norr, öster och söder grusgång.

Vegetation
Tre klippta oxbärshäckar i nordsydlig riktning, ca 0,9-1,2 m höga, relativt glesa.
Rygghäckarna växer på kvarterets östra del. En klippt tuja vid redskapshörnan i sydöstra
hörnet, ca 1,1 m hög.

Gångsystem
Grusgång omgärdar kvarteret i norr, öster och i söder. I väst avgränsas kvarteret av
muren gentemot kvarter G.

Gravvårdstyper
Brett register av gravvårdstyper, varierad ålder, vanligast förekommande från 1950-talet
1990-talet. Bl.a. en enhetligt utformad stenramsgrav med kedjestaket och grus. Såväl
höga, ålderdomliga i kalksten som låga och breda i röd, grå och svart granit. Flertalet
stenramsgravar med grus samt stenramsgrav med gräs. Den allmänna linjen utgjordes
tidigare av raden vid den ursprungliga västra muren, dvs nr 768-792.

Övrigt
Fasadbelysning. Redskapshörna samt vattenpost i det sydöstra hörnet.

Kvarter E Gravplats nr 501-599

Kvarteret omfattar gravplats nr E 501-599 och ligger nordväst om kyrkan. I väst finns
kvarter F. I norr, utanför kyrkogården, finns trädkrans, landsväg och församlingshem. I
öst kvarter A, i sydöst kyrkan och i söder kvarter D.

Allmän karaktär
Öppen karaktär.

Omgärdning
I väst och i norr gräsyta och mur. I öst och i söder grusgång.

Vegetation
Två klippta oxbärshäckar i nordsydlig riktning. Relativt glesa. Den västra ca 0,4-1,2 m
hög och den östra ca 1,1 m hög. Fem sockertoppsgranar vid en grav.

Gångsystem
Grusgång går parallellt med kvarteret i östvästlig riktning.

Gravvårdstyper
Gravvårdar från 1900-talet, såväl höga och ålderdomliga som yngre låga och breda.
Svart, grå och röd granit samt kalksten. En obelisk samt en vård som kröns av en urna.
Stenramsgravar med grus samt med gräs.

Övrigt
Belysningsstolpe. Redskapshörna och vattenpost i nordöstra hörnet.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Nya kyrkogården
Kvarter F Gravplats nr 1-24

Kvarteret omfattar gravplats nr F 1-24. Väster om kvarteret ligger kyrkstallet och norr
om kvarteret en asfalterad parkering. I öster kvarter E och i söder kvarter G.

Allmän karaktär
Rygghäckarna är planterade så att de skapar små kvarter, enbart yngre gravvårdar och
flertalet har symboler som relaterar till yrkesliv eller ett intresse, t ex en lastbil och ett
garnnystan.

Omgärdning
I väst, norr och i öster gräsyta och mur. I söder grusgång.

Ingångar
Den norra murens nya ingång från parkeringen.

Vegetation
Rygghäckar, klippta tujor i nordsydlig och östvästlig riktning, ca 0,9 m hög. En björk,
två höga tujor samt en friväxande ölandstok.

Gångsystem
Grusgång går parallellt med kvarteret i östvästlig riktning, samt delar av det i nordsydlig
riktning i anslutning till ingången i den norra muren.

Gravvårdstyper
Enbart yngre, låga och breda i svart, röd och grå granit. Främst från 1990-tal fram till år
2005.

Kvarter G Gravplats nr 1-190
Kvarteret omfattar gravplats nr G 1-190. Väster om kvarteret ligger en gårdsplan bakom
förrådsbyggnaden med kompost, container mm. I norr kvarter F och i öster kvarter D. I
söder kvarter H samt minneslund.

Nya kyrkogården, kvarter G.

Allmän karaktär
Öppen karaktär där gravvårdarna är låga och breda.

Omgärdning
I väst gräsyta samt mur, i norr grusgång, i öst gräsyta samt mur och i söder grusgång.

Ingångar
Vid muren sydvästra hörn.

Vegetation
Klippta rygghäckar, tujor, ca 1,1 m höga i nordsydlig- och östvästlig riktning. Två
björkar samt fem almar vid minneslunden. Sockertoppsgranar och tujor vid enskilda
gravvårdar.

Gångsystem
Kvarteret omgärdas och delas av, av grusgångar. Överväxta kalkstensplattor vid vissa
sträckningar i kvarteret.

Gravvårdstyper
Enbart yngre, breda o låga vårdar i röd, grå och svart granit. Flest från 1960-tal 1990-
tal, en barngrav.

Minneslund,
två redskapsstationer med vattenpost, två belysningsstolpar samt träkors
vid minneslund.

Kvarter H Gravplats nr 1-37
Kvarteret omfattar gravplats nr H 1-37. Väster om kvarteret ligger minneslunden och i
norr kvarter G och i öster kvarter C. I söder, utanför kyrkogården, gräsyta, mur samt
hästhage.

Nya kyrkogården, kvarter H.

Allmän karaktär
Rygghäckarna skapar en kvarterskaraktär.

Omgärdning
I väster gräsyta, grusgång i norr samt gräsyta i öster och grusgång i söder.

Vegetation
Rygghäckar, klippta tujor, i nordsydlig- och östvästlig riktning, ca 0,9 m hög.Gångsystem
Grusgång omgärdar kvarteret i norr, öster och i söder.

Gravvårdstyper
Enbart låga och breda i röd, svart och grå granit, vanligast förekommande från 1980-
talet fram till 2005.

Ulrika kyrka
Ulrika socken bildades 1736, fick sitt namn efter Ulrika Eleonora, och en ny kyrka
uppfördes året därpå. Kyrkan fick en nästan medeltida form i timmerkonstruktion med
högt brant spåntäckt tak, handspingat från Trehörna och doppat i tjära samt spånklädda
fasader. En fristående klockstapel uppfördes 1752. Kyrkan utvidgades åt väster i slutet
av 1700-talet och fick då sin nuvarande form med ingången genom ett vapenhus i
väster. Interiören, med målningar av S G Stolt, har under senare år återfått sin 1700-
talskaraktär. Ulrika kyrka är en av länets få bevarade träkyrkor. I kyrkomiljön ingår bl a
bevarade kyrkstallar.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Ulrika är ett samhälle med gamla anor, i den äldre delen finns den så kallade kyrkbyn
samt en skola från 1920, lärarbostad från 1870 och ålderdomshemmet som byggdes
någon gång i början av 1800-talet.
På fotografier från 1930-talet finns en stor mängd vita träkors på kyrkogården, ett fåtal
av dessa finns kvar på fotografier från 1969. Idag är de borttagna. Fotografier från 1930-
talet visar också den allmänna linje som fanns på kvarter A.
År 1953 utvidgades kyrkogården med en ny del, denna anlades i väster och delar av
kyrkstallet revs för att ge plats.