KÅRSTA KYRKA

Kårsta kyrka är uppförd av skalmurar i gråsten och har en rektangulär plan med rakt avslutat kor i öster. Tegel har bland annat använts i vissa rösten, liksom kring fönster och portaler, samt i valv.

Kyrkans gråstensfasader är till synes murade utan anspråk på regelbundna skiften. Tegel har använts som dekorativt element, tillexempel i vapenhusets gavelröste som dekorerats med tegelblinderingar, strukna i vitt. Under renoveringen 1900 gjordes den medeltida tegelblinderingen om med maskinslaget tegel . I röstets mitt finns en ursprunglig och stickbågig öppning. Den kan ha använts som predikoplats under medeltiden. Vapenhusets entré, som är kyrkans ursprungliga ingång, är försedd med en rundbågig portal med två språng av tegel. Den södra portalen är till sin yttre del orörd.

Den nuvarande entrén mot väster togs upp i samband med renoveringen 1900-1901. Den västra och rundbågiga portalen är även den dekorerad av två språng av tegel. Dubbeldörrarna av ek härrör från samma tid. Den västra gaveln dekoreras av en rund tegelblindering, tillkommen under 1950-talet, då man satte igen rundfönstret med glasmålningar. Överst i gavelröstet finns en rund blindering omgiven av tegel, utförd redan under medeltiden. Även mot öster dekorerades fasaden med en rund blindering i samband med 1950-talets renovering. Långhusets övriga fönsteröppningar fick sin nuvarande form under 1800-talet.

Sakristian i norr har åt väster en ursprunglig mindre nisch och mot öster ett fönster, förstorat under 1700-talet. Kyrkans tak, som tidigare var belagt med spån, täcks nu av skiffer. Takstolarna är ännu de medeltida, dock förstärkta i samband med att taket försågs med nytt täckningsmaterial 1900-1901.

Det breda kyrkorummet täcks av tre valv, två stjärnvalv samt ett åttadelat kryssvalv, samtida med långhuset. Valv liksom väggar är avfärgade i vit kulör. Långhuset är försett med två bänkkvarter, tillverkade i samband med renoveringen 1954. Vid samma tid omtäcktes kyrkans samtliga golv med det röda tegelgolv vi ser idag. Läktaren som ursprungligen uppfördes 1850, har en barriär, även den från renoveringen 1954. Orgelfasaden härstammar från kyrkans första orgel från 1850. Nuvarande orgelverk med 17 stämmor, tillkom dock 1938 och tillverkades av John Vesterlunds Orgelbyggeri i Lövstabruk.

Det murade altaret tillkom sannolikt vid renoveringen 1900. Möjligen är även altarringen från samma tid, men den har i så fall byggts om och klätts med speglar och fyllningar i formpressat trä i samband med renoveringen vid 1900-talets mitt. Predikstolen, dekorerad med arkitektoniska fyllnadsverk och pilastrar, kröns av ett ljudtak. På två av ljudtakets frontoner står årtalet 1656. Predikstolens strama renässansstil talar dock för att den sannolikt tillkom ännu tidigare. Predikstolen satt ursprungligen på den södra väggen men flyttades till nuvarande plats på 1790-talet.

Sakristian är indragen cirka 1,5 meter under kormuren och täcks av en tegelbåge med dubbla tegelringar. Det ursprungliga paneltaket byttes mot murade valv när den nya kyrkan byggdes. Valv och väggar är putsade och avfärgade i vitt. Mot väster finns en liten nisch med trälucka.

Vapenhuset, som i samband med renoveringen 1900 sattes igen till gravkor är täckt med ett vitmålat valv. Golvet är belagt med gravstenar som tidigare låg inne i kyrkorummet. Från vapenhuset leder en trappa upp till kyrkans vindar. Dörröppningen mellan vapenhuset och långhuset upptogs åter under 1950-talets renovering. Då tillverkades även den befintliga dörren.

Inventarier
Över altaret hänger altarskåpet, tillverkat under 1400-talet, men hårt restaurerat under renoveringen 1900. Altarskåpet består av ett mittparti med två flyglar, dekorerade med snidade och förgyllda figurer. Kyrkan bevarar den nedre delen av en dopfuntsfot i kalksten, som härrör från träkyrkans tid. Den dopfunt som nyttjas idag, tillverkades av granit 1952.

Kyrkans nattvardssilver liksom sockenbudstyget, härstammar från 1700-talet. Till de äldsta textilierna hör en mässhake från 1704 av röd indisk sidendamast, dekorerad med ett kors av guldgalon och broderier. Kyrkan äger även en mässhake av svart sammet som tillverkades 1851. Till de äldre textilierna hör även en duk av vitt siden, från 1700-talet, ett kalkkläde från 1830 samt en håv från 1838.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Kårsta kyrka uppfördes vid 1400-talets slut och ersatte då en kyrka i trä. När den nya stenkyrkan byggdes behöll man den gamla träkyrkans sakristia av sten. Kyrkans vapenhus i söder byggdes först vid 1500-talets början. Vid 1700-talets mitt vidgades kyrkans fönster, eller försågs med nya enligt tidens kyrkorumsideal, där ljuset hade stor betydelse. Det var dock under 1800-talets första hälft som fönstren fick sin nuvarande form.

19001901 genomfördes en genomgripande in- och utvändig renovering efter förslag av dekorationsmålaren Edvard Bergh, influerad av medeltiden. Altarfönstret ersattes av ett högt sittande rundfönster med glasmålning. Även västra gaveln försågs med ett bemålat rundfönster av glas. Den södra portalen, d v s vapenhusets entré lades igen och ett begravningskapell inreddes i det gamla vapenhuset. En ny entré öppnades istället upp mot väster. Utvändigt ersattes den gamla taktäckningen av spån med skiffer. Invändigt dekorerades väggar och valv med kvadrar och schablonmålningar. Läktarbröstningen ändrades och koret försågs med ett nytt altare samt en ny altarring.

Kyrkans sista stora och genomgripande renovering genomfördes 1954 under ledning av Evert Milles (18851960). Det var i samband med denna renovering som kyrkan fick sitt nuvarande utseende.

Kårsta kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Kårsta socken omtalas för första gången 1303. Det fanns en kyrka i Kårsta innan den nuvarande uppfördes. Den gamla kyrkan var sannolikt uppförd i trä och hade en sakristia av sten. Kårsta kyrka tros ursprungligen ha varit en gårdskyrka, tillkommen på ett adelsgods eller på en adlig ägares initiativ. Flera uppländska kyrkor vars sockennamn slutar på sta, har tillkommit på liknande sätt. Sockennamnets förled har man dock inte kunnat finna någon rimlig förklaring till. Kårsta ingår tillsammans med Angarn, Vada och Össeby-Garn sedan 1 januari 2006 i Össeby församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum arkivet
Billow, A, Bohrn, E, och Tuulse, A, Kårsta kyrka. Sveriges Kyrkor band III. Häfte 2, vol 67, Stockholm 1952
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Boëthius, U, Vallentunas äldre bebyggelse, Vallentuna 1975
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Dyhlén-Täckman, I, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Kulturhistoriskt värdefulla områden, Stockholm 1986
Inventarium över Svenska orglar. 1989:III Strängnäs stift, Stockholms stift, Kinna 1990
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Stockholms län, 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Tuulse, A, Kårsta kyrka. Upplands kyrkor 75, Uppsala 1956