FRESTA KYRKA

Kyrkorummet täcks av kryssvalv, varav korets uppfördes under 1300-talet, och långhusets under 1400-talet. Väggar i långhus och kor dekoreras av medeltida muralmålningar, som efter att ha varit överkalkade sedan 1700-talet, togs fram i fragmentariskt skick i samband med en restaurering 1934. Restaureringen leddes av arkitekten Erik Fant.

Kalkmålningarna består av apostlafigurer samt invigningskors under dessa. Korsen,som tillkom vid varje kyrkas invigning, är äldre än de övriga målningarna. Figurmålningarna tillkom under 1400-talets mitt, och har närmast hänförts till Strängnäs-skolan. De ursprungligen tolv apostlarna utgör en s k Credo- eller trosbekännelsesvit. Den börjar vid korets östra vägg mot söder. Här inleds trosbekännelsen av aposteln Petrus, med ett överliggande språkband med texten "Jag tror på Gud fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare".

I långhuset finns två bänkkvarter på vardera sidan om mittgången. Bänkarna tillverkades även de under 1930-talets renovering, även om dörrarna från 1700-talets bänkinredning kunde återanvändas. På orgelläktaren står orgeln, ursprungligen tillverkad för Barnhuskyrkan i Stockholm av Georg Woytzig under 1690-talet. Först 1788 fick orgeln sin plats i Fresta kyrka. I samband med detta tillkom de sköldformade sidopartierna. Redan under 1700-talet genomgick orgeln ett flertal ombyggnader, varvid flera delar av originalsubstansen gick förlorad. Under 1830-talet tillbyggdes bihangspedalen och tio år senare reparerades orgeln åter, av orgelbyggaren Johan Blomquist. Under 1880-talet insattes en ny stämma. I samband med att en ny orgel byggdes bakom den gamla 1934, flyttades orgeln framåt, varvid bihangspedalen torde ha avlägsnats. 2001 återinvigdes orgeln efter en varsam konservering. Sedan 1980-talet står en huvudorgel av Bruno Christensen & Sønner, Tinglev, Danmark, placerad bakom den gamla. I koret finns en kororgel från samma orgelbyggare, även den tillkommen under 1980-talet.

Orgelläktaren tillkom redan i samband med den stora omgestaltningen 1776. Då tillverkades även kyrkans övriga fasta inredning, predikstol och altaruppsats. Predikstolen är möjligen ritad av Jean Eric Rehn, som även utformade altarpredikstolen i Eds kyrka i grannsocknen.Den är utförd i gustaviansk stil och, kröns av ett rikt utformat ljudtak. Altaruppsatsen består av en oljemålning, omsluten av en ram, även den i gustaviansk stil. Uppsatsen har genomgått mindre justeringar under senare tiders restaureringar. Även oljemålningen, som föreställer med en framställning av Jerusalem och keruber, har målats om ett flertal gånger. Ovan altaruppsatsen dekoreras väggen av ett hjulfönster med färgat glas, tillkommet 1776.

Inventarier
Sedan 1930-talet hänger åter ett triumfkrucifix i triumfbågen mellan koret och långhuset. Krucifixet som härrör från 1400-talets slut, fästes på ett nygjort kors 1934, då det även fick sin nuvarande placering. I kyrkan finns även ett processionskrucifix och en dopfunt från 1200-talet.

På långhusets södra vägg sitter kyrkans medeltida altarskåp, tillverkat omkring 1470. Altarskåpet är ett nordtyskt arbete. I dess mitt syns madonnan, stående på månen och omgiven av en krans av solstrålar (Apokalyptiska madonnan). På madonnans båda sidor och i medaljongerna i skåpets nedre del framställs personer i den så kallade Heliga släkten, ett motiv som var omtyckt under senmedeltiden. På altarskåpets vänstra flygels utsida finns överst, en målning som föreställer Gregorii mässa. Därunder finns en målning som troligen föreställer syskonen S:ta Maria Magdalena, S:t Lazarus och S:ta Martha. Den högra flygelns utsida är försedd med en målning som föreställer Konungarnas tillbedjan, och därunder S:ta Helena, S:t Konstantin och S:ta Veronika. Framställningar av S:t Lazarus är ovanliga, men en identisk helgonuppställning finns på ett altarskåp i Åls kyrka i Dalarna. Altarskåpet i Fresta har även fler likheter med altarskåpet i Ål, både i motivval och uppbyggnad. Troligen fanns en gemensam eller liknande förlaga till de båda altarskåpen. Även i Gagnefs kyrka i Dalarna finns ett altarskåp med samma bildprogram på flyglarnas utsidor.

Till kyrkans äldre silver hör en kalk och patén, oblatask och vinkanna som inköptes 1848. Kyrkan äger även ett sockenbudstyg från 1830-talet. Flera äldre textilier stals under 1840-talet. Från samma årtionde härrör dock två ännu bevarade mässhakar av svart sammet med broderier i silver.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Kyrkan är uppförd som en enskeppig salkyrka, med smalare, rakt avslutat kor. Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med torn i väster, och sakristia i norr. Långhuset, korets äldre och inre delar, liksom sakristian är uppförda av gråsten. Tornet, påbyggnader av murarna, dörr- och fönsteromfattningar samt valv är uppförda av tegel.

Långhusets spritputsade fasader, är avfärgade i grå kulör och delas rytmiskt in av rundbågiga fönster, med släta fönsteromfattningar. Långhuset täcks av ett brutet tak belagt med kopparplåt sedan renoveringen 1996. I öster kröns långhuset av ett enkelt kors. Takstolarna över långhuset och sakristian tillkom 1776, även om de medeltida remstyckena bevarades vid korets norra vägg.

Tornet, som uppfördes i samband med renoveringen 1776, har fasader av slätstruken puts och avslutas med en tornhuv, täckt av falsat plåttak. I tornet hänger två klockor, varav storklockan göts under 1770-talet. Lillklockan härstammar från 1500-talet, även om den senast göts om under 1740-talet.

Huvudentrén markeras med en rusticerad omfattning, avfärgad i vit kulör. Ovan entrén finns en inskriptionstavla av röd kalksten, där restaureringens donatorer, Carl de Geer och Catharina Charlotta Ribbing omnämns.

Fresta kyrka uppfördes under 1200-talets första hälft. Från denna tid finns ännu korets inre murar och sakristian bevarade. Långhuset tillkom något senare under århundradet. Under 1300-talets första hälft försågs koret och sakristian med kryssvalv i tegel. Det var dock först under 1400-talet som långhuset välvdes och ett vapenhus uppfördes i söder.

1776 genomgick kyrkan en större renovering som i huvudsak gav den dess nuvarande utseende. I syfte att skapa en enhetlig exteriör i tidens smak, murades skalmurar vid korets norra och södra murar så att kyrkan utvändigt fick samma bredd. Gavelröstet i öster murades och de gotiska taken byggdes om till ett gemensamt brutet tak. Ett torn uppfördes i väster, vapenhuset revs och långhusets fönster vidgades.

Fresta kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Tidigare hade Fresta socken sjöförbindelse genom Norrviken, från vilken man kunde färdas vidare in i Mälaren och ut i Saltsjön. I socknen finns rika lämningar från vikingatid. Om detta vittnar inte minst det flertal runstenar som varit inmurade i kyrkans väggar. Inte minde än 13 runstenar har identifierats. Ingen annan kyrka i Uppland har haft så många inmurade runstenar.

Den nuvarande kyrkan föregicks troligen av en kyrka i trä, till vilken ett kor och en sakristia i sten tillfogades. Sannolikt användes långhuset i trä som ett provisorium.

Fresta var tidigare annex till det närliggande Hammarby, men under 1400-talet blev Fresta moderförsamling till Hammarby. Förleden i sockennamnet Fresta, har setts som en variant av ett dialektord för frö fruktbar.

1600-talets krig och Sveriges stormaktsambitioner lämnade tydliga spår i kulturlandskapen i Upplands Väsby. Flera byar utplånades helt i samband med att säterier bildades och adeln fick kontroll över huvuddelen av gårdarna i trakten. Adelns inflytande i bygden har fått ett konkret uttryck i kyrkobyggnaden. Den restaurering som företogs under 1700-talet bekostades till stor del av hovmarskalken Charles de Geer, ägare till Stora Wäsby. De Geers och hustrun Catharina Charlotta Ribbbings insats för Fresta kyrka har manifesterats med en inskriftstavla ovanför entrén.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Ahlstrand, J T, Arkitekturtermer, Lund 1976
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Bratt, P m fl, Upplands Väsby. Kulturhistoriska miljöer, Uddevalla 1988
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Henschen, I & Tuulse, A, Sveriges kyrkor, Vallentuna härad, Uppland bd V: 2, vol 72, Stockholm 1954
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Wadström, I, Fresta kyrka, Upplands kyrkor XIII, Strängnäs 1978