ALE-SKÖVDE KYRKA

Kyrkogården har medeltida ursprung. Den inhägnas av stenmurar av skalmurstyp och är gräsbevuxen med gångsystem av grusade gångar. En trädkrans kantar murarna. Den ursprungliga kyrkogården motsvarar den delen av kyrkogården som är belägen söder om kyrkan.

Kyrkogården utvidgades åt norr 1909, in över den befintliga åkermarken.
Tre vitputsade stigluckor med svartmålade smidesgrindar åt sydväst, öster och i den västra muren. Sadeltak med enkupigt lertegel och rödmålade vindskivor. Stigluckornas ålder är okänd men troligen murades de samtidigt med att kyrkan ombyggdes 1754. De nuvarande låga järngrindarna har ersatt betydligt högre av trä att döma av kvarsittande gångjärn. Den östra stigluckan uppfördes vid den så kallade "Prästvägen" som var en genväg för prästerna från prästgården, men som inte längre finns kvar.

På kyrkogården närmast kyrkan finns ett stort antal gravvårdar med grusfyllning omgivna av grusade gångar. En gruskantad plattgång löper från parkeringsplatsen i söder förbi kyrkans huvudentré och vidare fram till stigluckan i den västra kyrkogårdsmuren samt till sakristian.

Kyrkogården utvidgades åt norr 1949 med en fristående begravningsplats, belägen väster om kyrkan och på andra sidan landsvägen. Denna del av kyrkogården inhägnas av ett svartmålat järnstaket och häckplanteringar samt av ett skogsparti i söder. Bårhuset och vaktmästarkontoret (1983) är belägna i den södra delen. I sydväst finns en minneslund med ett litet vattenfall och damm.

Kyrkogården har medeltida ursprung. Den inhägnas av stenmurar av skalmurstyp och är gräsbevuxen med gångsystem av grusade gångar. En trädkrans kantar murarna. Den ursprungliga kyrkogården motsvarar den delen av kyrkogården som är belägen söder om kyrkan.

Kyrkogården utvidgades åt norr 1909, in över den befintliga åkermarken.
Tre vitputsade stigluckor med svartmålade smidesgrindar åt sydväst, öster och i den västra muren. Sadeltak med enkupigt lertegel och rödmålade vindskivor. Stigluckornas ålder är okänd men troligen murades de samtidigt med att kyrkan ombyggdes 1754. De nuvarande låga järngrindarna har ersatt betydligt högre av trä att döma av kvarsittande gångjärn. Den östra stigluckan uppfördes vid den så kallade "Prästvägen" som var en genväg för prästerna från prästgården, men som inte längre finns kvar.

På kyrkogården närmast kyrkan finns ett stort antal gravvårdar med grusfyllning omgivna av grusade gångar. En gruskantad plattgång löper från parkeringsplatsen i söder förbi kyrkans huvudentré och vidare fram till stigluckan i den västra kyrkogårdsmuren samt till sakristian.

Kyrkogården utvidgades åt norr 1949 med en fristående begravningsplats, belägen väster om kyrkan och på andra sidan landsvägen. Denna del av kyrkogården inhägnas av ett svartmålat järnstaket och häckplanteringar samt av ett skogsparti i söder. Bårhuset och vaktmästarkontoret (1983) är belägna i den södra delen. I sydväst finns en minneslund med ett litet vattenfall och damm.