KÅRSTA KYRKA

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Kårsta kyrka uppfördes vid 1400-talets slut och ersatte då en kyrka i trä. När den nya stenkyrkan byggdes behöll man den gamla träkyrkans sakristia av sten. Kyrkans vapenhus i söder byggdes först vid 1500-talets början. Vid 1700-talets mitt vidgades kyrkans fönster, eller försågs med nya enligt tidens kyrkorumsideal, där ljuset hade stor betydelse. Det var dock under 1800-talets första hälft som fönstren fick sin nuvarande form.
1900-1901 genomfördes en genomgripande in- och utvändig renovering efter förslag av dekorationsmålaren Edvard Bergh, influerad av medeltiden. Altarfönstret ersattes av ett högt sittande rundfönster med glasmålning. Även västra gaveln försågs med ett bemålat rundfönster av glas. Den södra portalen, d v s vapenhusets entré lades igen och ett begravningskapell inreddes i det gamla vapenhuset. En ny entré öppnades istället upp mot väster. Utvändigt ersattes den gamla taktäckningen av spån med skiffer. Invändigt dekorerades väggar och valv med kvadrar och schablonmålningar. Läktarbröstningen ändrades och koret försågs med ett nytt altare samt en ny altarring.
Kyrkans sista stora och genomgripande renovering genomfördes 1954 under ledning av Evert Milles (1885-1960). Det var i samband med denna renovering som kyrkan fick sitt nuvarande utseende.
Kårsta kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.
Kårsta socken omtalas för första gången 1303. Det fanns en kyrka i Kårsta innan den nuvarande uppfördes. Den gamla kyrkan var sannolikt uppförd i trä och hade en sakristia av sten. Kårsta kyrka tros ursprungligen ha varit en gårdskyrka, tillkommen på ett adelsgods eller på en adlig ägares initiativ. Flera uppländska kyrkor vars sockennamn slutar på -sta, har tillkommit på liknande sätt. Sockennamnets förled har man dock inte kunnat finna någon rimlig förklaring till. Kårsta ingår tillsammans med Angarn, Vada och Össeby-Garn sedan 1 januari 2006 i Össeby församling.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk- topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum arkivet
Billow, A, Bohrn, E, och Tuulse, A, Kårsta kyrka. Sveriges Kyrkor band III. Häfte 2, vol 67, Stockholm 1952
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Boëthius, U, Vallentunas äldre bebyggelse, Vallentuna 1975
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Dyhlén-Täckman, I, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Kulturhistoriskt värdefulla områden, Stockholm 1986
Inventarium över Svenska orglar. 1989:III Strängnäs stift, Stockholms stift, Kinna 1990
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Stockholms län, 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Tuulse, A, Kårsta kyrka. Upplands kyrkor 75, Uppsala 1956

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Landskapet söder om Kårsta kyrka sluttar jämnt nedåt, och den gamla vattenleden kan ännu skönjas. En gravsten och en bevarad fot av en dopfunt vittnar om att här funnits en tidigare träkyrka. Det är en medeltida salkyrka byggd av gråsten. Planen är i princip rektangulär men svagt avsmalnande åt öster, tre travéer varav koret utgör den östligaste, sakristia i norr, vapenhus i söder samt sadeltak. Sakristian tillhörde den tidigare träkyrkan, och byggdes under 1200-talet. Långhuset uppfördes på 1490-talet, valven är samtida. Vapenhuset tillkom omkring 1500. Fönstren förändrades på 1750-talet samt i början av 1800-talet. 1901 restaurerades kyrkan hårt enligt tidens medeltida stilideal. 1954 avlägsnade arkitekt Evert Milles mycket av 1901-års arbeten, interiörens dekorationsmålningar överkalkades, rundfönstren igenmurades bl.a.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Omgivningen
Kårsta kyrka ligger söder om den lilla krokiga landsvägen. Kring kyrkomiljön breder det öppna agrarlandskapet ut sig, och sydöst om kyrkan låg tidigare den vattenled, genom vilken man kunder färdas inåt landet eller ut i havet.

I anslutning till kyrkomiljön och väster om kyrkan ligger två f d skolhus, varav den ena idag används som församlingshem. Norr om kyrkan, på andra sidan landsvägen, ligger sockenmagasinet och en tionedebod, enligt andra källor benämnd fängelse. Den f d prästgården ligger en bit längre bort, väster om kyrkan.

Kyrkomiljön
Kyrkogården som utvidgades 1905, breder huvudsakligen ut sig söder om kyrkan. Den omges av en medeltida gråstensmur, som förlängdes i samband med utvidgningen. Tidigare var muren försedd med tre stigluckor, men av dessa finns inga bevarade idag. Den nuvarande kyrkogårdsentrén i norr togs upp 1831 och försågs då med de nuvarande två vitputsade grindstolparna. Järngrinden, som tidigare satt på en av stigluckorna, tillverkades 1811 och breddades under 1900-talets början. Längs stenmuren löper en trädkrans av lönn. Kyrkogården är försedd med flertalet grusgångar, varav den nordligaste dock relativt nyligen belagts med gatsten. Gravvårdarna är framförallt stående av sten och här finns även några grusgravar med stenram. Öster om kyrkan ligger minneslunden, diskret markerad med en häck samt en sten med inskription.

Klockstapeln står på en höjd ett par hundra meter väster om kyrkan och är konstruerad som en klockbock. Den tillverkades 1762 och föregicks då av en äldre stapel. Ursprungligen har klockstapeln troligen varit öppen, men numera är den klädd med rödfärgad panel. Det karnissvängda taket är täckt med falsad plåt. Storklockan tillverkades 1511, lillklockan 1764.

Söder om kyrkan uppfördes 1955 en bårkällare, efter ritningar av arkitekten E Milles. Den är placerad i liv med kyrkogårdsmuren och till sin helhet övertäckt med gräs, förutom entréfasaden mot öster, som är uppförd av gråsten och har entréportar i form av brunmålade dubbelportar i järn. Invändigt täcks rummet av ett gjutet segmentvalv, målat i vit kulör liksom väggarna.

Kyrkobyggnaden
Kårsta kyrka är uppförd av skalmurar i gråsten och har en rektangulär plan med rakt avslutat kor i öster. Tegel har bland annat använts i vissa rösten, liksom kring fönster och portaler, samt i valv.

Kårsta kyrka uppfördes vid 1400-talets slut och ersatte då en kyrka i trä. När den nya stenkyrkan byggdes behöll man den gamla träkyrkans sakristia av sten. Kyrkans vapenhus i söder byggdes först vid 1500-talets början. Vid 1700-talets mitt vidgades kyrkans fönster, eller försågs med nya enligt tidens kyrkorumsideal, där ljuset hade stor betydelse. Det var dock under 1800-talets första hälft som fönstren fick sin nuvarande form.

19001901 genomfördes en genomgripande in- och utvändig renovering efter förslag av dekorationsmålaren Edvard Bergh, influerad av medeltiden. Altarfönstret ersattes av ett högt sittande rundfönster med glasmålning. Även västra gaveln försågs med ett bemålat rundfönster av glas. Den södra portalen, d v s vapenhusets entré lades igen och ett begravningskapell inreddes i det gamla vapenhuset. En ny entré öppnades istället upp mot väster. Utvändigt ersattes den gamla taktäckningen av spån med skiffer. Invändigt dekorerades väggar och valv med kvadrar och schablonmålningar. Läktarbröstningen ändrades och koret försågs med ett nytt altare samt en ny altarring.

Kyrkans sista stora och genomgripande renovering genomfördes 1954 under ledning av Evert Milles (18851960). Det var i samband med denna renovering som kyrkan fick sitt nuvarande utseende.

Kårsta kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården.

Kårsta socken omtalas för första gången 1303. Det fanns en kyrka i Kårsta innan den nuvarande uppfördes. Den gamla kyrkan var sannolikt uppförd i trä och hade en sakristia av sten. Kårsta kyrka tros ursprungligen ha varit en gårdskyrka, tillkommen på ett adelsgods eller på en adlig ägares initiativ. Flera uppländska kyrkor vars sockennamn slutar på sta, har tillkommit på liknande sätt. Sockennamnets förled har man dock inte kunnat finna någon rimlig förklaring till. Kårsta ingår tillsammans med Angarn, Vada och Össeby-Garn sedan 1 januari 2006 i Össeby församling.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum arkivet
Billow, A, Bohrn, E, och Tuulse, A, Kårsta kyrka. Sveriges Kyrkor band III. Häfte 2, vol 67, Stockholm 1952
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Boëthius, U, Vallentunas äldre bebyggelse, Vallentuna 1975
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Dyhlén-Täckman, I, Kulturminnesvårdsprogram för Vallentuna kommun, Kulturhistoriskt värdefulla områden, Stockholm 1986
Inventarium över Svenska orglar. 1989:III Strängnäs stift, Stockholms stift, Kinna 1990
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Stockholms län, 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Tuulse, A, Kårsta kyrka. Upplands kyrkor 75, Uppsala 1956

Omgivningen
Kårsta kyrka ligger söder om den lilla krokiga landsvägen. Kring kyrkomiljön breder det öppna agrarlandskapet ut sig, och sydöst om kyrkan låg tidigare den vattenled, genom vilken man kunder färdas inåt landet eller ut i havet. I anslutning till kyrkomiljön och väster om kyrkan ligger två f d skolhus, varav den ena idag används som församlingshem. Norr om kyrkan, på andra sidan landsvägen, ligger sockenmagasinet och en tionedebod, enligt andra källor benämnd fängelse. Den f d prästgården ligger en bit längre bort, väster om kyrkan.

Anläggningen
Kyrkogården som utvidgades 1905, breder huvudsakligen ut sig söder om kyrkan. Den omges av en medeltida gråstensmur, som förlängdes i samband med utvidgningen. Tidigare var muren försedd med tre stigluckor, men av dessa finns inga bevarade idag. Den nuvarande kyrkogårdsentrén i norr togs upp 1831 och försågs då med de nuvarande två vitputsade grindstolparna. Järngrinden, som tidigare satt på en av stigluckorna, tillverkades 1811 och breddades under 1900-talets början. Längs stenmuren löper en trädkrans av lönn. Kyrkogården är försedd med flertalet grusgångar, varav den nordligaste dock relativt nyligen belagts med gatsten. Gravvårdarna är framförallt stående av sten och här finns även några grusgravar med stenram. Öster om kyrkan ligger minneslunden, diskret markerad med en häck samt en sten med inskription.

Klockstapeln står på en höjd ett par hundra meter väster om kyrkan och är konstruerad som en klockbock. Den tillverkades 1762 och föregicks då av en äldre stapel. Ursprungligen har klockstapeln troligen varit öppen, men numera är den klädd med rödfärgad panel. Det karnissvängda taket är täckt med falsad plåt. Storklockan tillverkades 1511, lillklockan 1764.

Söder om kyrkan uppfördes 1955 en bårkällare, efter ritningar av arkitekten E Milles. Den är placerad i liv med kyrkogårdsmuren och till sin helhet övertäckt med gräs, förutom entréfasaden mot öster, som är uppförd av gråsten och har entréportar i form av brunmålade dubbelportar i järn. Invändigt täcks rummet av ett gjutet segmentvalv, målat i vit kulör liksom väggarna.

Kyrkobyggnaden
Kårsta kyrka är uppförd av skalmurar i gråsten och har en rektangulär plan med rakt avslutat kor i öster. Tegel har bland annat använts i vissa rösten, liksom kring fönster och portaler, samt i valv.