Vrå kyrka

Vrå socken gränsar till Hallands län och har under äldre historia präglats av dess närhet till det danska riket ifråga om gränshandel och transporter. Riksväg 25, mellan Halmstad och Kalmar, delar socknen i två delar. Dagens kyrka som stod klar 1836 uppfördes ungefär på samma plats som den medeltida. Den äldre kyrkan är förhållandevis väl beskriven i en handling från 1750-talet.

Ritningar från Överintendentsämbetet inskaffades 1831 men församlingen var inte nöjd med utförandet och istället förordades att kyrkan i Annerstad skulle utgöra förebild. Denna önskan realiserades även om flera avvikelser är tydliga. Byggmästaren var troligtvis P. Pettersson från Sandhult i Västergötland. Då församlingen var liten med begränsad ekonomi utgjorde kyrkobygget en oerhörd kraftansträngning där medel för orgel och predikstol exempelvis kunde frigöras först i början av 1850-talet.

Två större interiöra renoveringar har utförts, 1921 och 1957. Förändringarna var dock måttfulla varvid kyrkorummet får betraktas som förhållandevis välbevarat.

Exteriöra förändringar

Kyrkan har i huvudsak bibehållit sin ursprungliga arkitektoniska utformning. Däremot har några påtagliga ingrepp utförts som förändrat dess karaktär. Dessa åtgärder utfördes i samband med 1900-talets två stora renoveringar. Arkitekterna M. Bredal och J. Dahl ansvarade för 1921 års stora upprustningsprogram vilket för exteriören innebar att spåntaket ersattes med plåt samt att sakristian erhöll egen ingång i öster.

Vid 1957 års renovering valde man att byta ut samtliga elva höga fönster på långhus och kor. De ursprungliga fönstren var indelade i fem bågar varav en var halvrund (se tornfönstret), de nya innehöll nio bågar. Eventuellt åtgärdades även solbänkarna vid detta tillfälle. Väst- och sydportalen fick nya dörrblad av modernt snitt, samtidigt murades ingången till sakristian igen detta år eftersom dess funktion flyttades till ett nyskapat utrymme under läktaren.

När den putsade och starkt utskjutande sockeln tillkom är osäkert, eventuellt 1957.
Dess ansenliga bredd har skapat en hylla som ter sig iögonfallande och oproportionerlig.

Om bytet av fönster och dörrar var nödvändigt borde man försökt följa det ursprungliga utseendet. Under en begränsad renovering av tornet 2005 revs all handhyvlad panel bort från lanterninen och ersattes med vanligt råsågat virke. Åtgärden var högst ovarsam och onödig.

Exteriören präglas helt av nyklassicismens stilrena och enkla utformning. Kyrkan är uppförd i sten med putsade och vitkalkade fasadytor. Den gråmålade sockeln är starkt utskjutande med markerade fält i putsen. Tornet är förlagt i väster, det rektangulära långhuset har en halvrund koravslutning i öster. Huvudingången är förlagd till tornet, en portal är även placerad på långhusets sydsida. Vid 1921 års renovering tillskapades en ingång till sakristian, denna entré förlades till korets mitt men är numera igenmurad. Dock har dess ursprungliga omfattning markerats i putsen.

Huvudporten som erhöll sina dörrblad 1957 har en omfattning bestående av putsade halvkolonner. I kompositionen ingår även ett halvcirkelformat fönster, indelat i tre bågar, som är placerat direkt över porten. Strax ovanför sitter en inhuggen minnessten med förgylld text. Dess lydelse är följande: År 1836 under Carl XIV Johans regering Mich (?) 4:2. Denna minnessten ansluter till ytterligare ett halvcirkelformat fönster, dock ej blyspröjsat.

Tornet innehar endast ett större fönster, placerat ungefär på västsidans mitt. Detta rundbågiga fönster är uppdelat i fem bågar med blyspröjsade rutor. Nedanför dess solbänk är årtalet 1836 markerat med ankarjärn. Panelklädda ljudluckor finns i varje väderstreck. Den brädfodrade lanterninen framhävs genom dess hörnpartier som består av kopplade pilastrar. En illusoriskt målad lucka finns på varje sida av lanterninen. Korset är närmast svart och saknar förgyllning.

Sydportalen har en utformning som är snarlik huvudporten men upplevs något mer dekorativ. Halvkolonnerna binds här samman med ett utskjutande element vilket medför att det halvcirkelformade fönstret inte får samma naturliga koppling till själva porten. Därför har utrymmet mellan port och fönster getts en slätputsad yta med vissa profileringar. Dörrbladen byttes 1957.

Långhuset domineras av de nio höga fönstren, fem på norrsidan och fyra på sydsidan. Dessa är indelade i nio bågar innehållande blyspröjsade rutor med antikglas, fönstren är stormsäkrade. Det halvrunda korets två fönster är av samma typ. De kraftfulla solbänkarna upplevs mindre passande eftersom de är cementerade vilket ger en speciell struktur och ett fult åldrande.

Den utskjutande takfoten av trä är brunmålad och enkelt profilerad. Stuprören är moderna, ej av koppar.