Fartygs-/båtlämning

Händelseförlopp: Germania var på väg till Tyskland från Sverige med en last av järnmalm. Den 11 oktober befann man sig i Kalmarsund och fick där bevittna ångaren Walter Leonhardts förlisning, vilken orsakats av den engelska ubåten E 19. Ombord på Germania var man övertygad om att Walter torpederats med man och allt och man satte nu kurs NV mot det svenska fastlandet. Kapten Francis Cromie ombord på E 19 antog genast, mot bakgrund av Germanias uppförande, att fartyget var fientligt och beordrade högsta fart efter henne. E 19 arbetade sig upp i 15 knop och på ca 3500 meter avstånd öppnade man eld med kanonen för att försöka förmå Germania att stoppa.

Kapten Köhler ombord på Germania fortsatte dock oaktat beskjutningen sin vilda flykt, tills han efter nästan en timmes jakt kl. 11:55, gick på Landgrundet SV från yttre Stengrund, utanför Björkenäs. E19 var nu, tack vare sin högre fart, nästan ikapp Germania, vars hela besättning kastade sig i livbåtarna för att ta sig iland. Hela förloppet bevittnades av skräckslagna svenska fiskare från Björkenäs vilka befann sig ute på fiske såväl som av folk på det svenska fastlandet.

Kapten Cromie lät nu E 19 sakta, och under noggrann lodning för att inte själv gå på grund, glida upp jämsides med Germania. Därefter sändes en grupp från E 19 ombord och dessa försökte till en början få Germania av grundet genom att slå full back i maskin och därmed sänka henne på djupt vatten. Detta misslyckades dock varpå man i stället under nästan en timme vände upp och ner ombord på Germania och försåg sig med åtråvärda färskvaror som kött mm. Även andra föremål togs omhand, t ex försåg sig eldaren Holmes med en klocka. Som avslutning på besöket placerades en sprängladdning i ett av lastrummen innan man klockan 13:00 lämnade Germania. Fartyget bärgades och reparerades trots dessa insatser efter bara fem dagar.

Bärgningar: Fartyget togs senare av grundet och fördes till Tyskland.
Övrigt: Eftersom sprängningen av Germania var att betrakta som en krigisk handling utförd på neutralt svenskt vatten och därmed en klar neutralitetskränkning utbröt en intensiv diplomatisk dialog mellan Sveriges, Englands och Tysklands regeringar. I den utredning som följde användes bl.a. en stubintråd som plockats upp från Germanias däck. Den engelska regeringen hävdade att E-19s beskjutning av Germania varit avsedd att varna för det grund Germania gick på. Beträffande explosionen menade man att denna berott på att kallt havsvatten trängt in till de heta ångpannorna, varvid dessa exploderat. Den svenska regeringen accepterade inte dessa förklaringar, och så småningom tvingades Enlands regering formulera om sin svarsnot. Den klocka som stulits ombord på Germania fick återlämnas, och engelsmännen blev också skyldiga att ersätta det kött och de kläder samt den tross som stulits från Germania.

Den engelska ubåten E-19 hade under befäl av Francis Cromie i september 1915 tagit sig igenom Öresund för att störa den tyska malmtrafiken i Östersjön. Dagen innan "ubåtsmassakern" hade E-19 attackerat den tyska ångaren SS Luleå, men inga av de avfyrade torpederna fungerade. En av dem vände tillbaka och missade E-19 med bara några meter. Följande dag, den 11 oktober, lyckades dock E-19 förstöra fem tyska ångare på en och samma dag utan att någon människa kom till skada. Först sänktes Walter Leonhardt (SMA 819:021), därefter jagades Germania (FÖRM 2443) upp på grund, och sedan sänktes Gutrune (SMA 819:011), Director Reppenhagen (SMA 819:013) och slutligen Nicomedia (819:0109. Historien om "ubåtsmassakern" kom att rullas upp i.o.m . att vraket efter Nicomedia lokaliserades.