Fartygs-/båtlämning

Fartygslämning, uppmätt till ca 20 x 5,5 m (NO-SV). Den västra långsidan av lämningen är förhållandevis exponerad med spant, innergarnering och delar av bordläggning synliga. I öster, in mot land, tilltar däremot sedimenten i tjocklek. De exponerade delarna av lämningen är tydligt angripna av träborrande organismer. Några fornfynd var inte synliga vid Bohusläns museums besiktning. I lämningens NO del finns rester av en murad kabyss. Spant och innergarnering förefaller att vara av furu medan bordläggningen troligen är av ek. Spanten är 18-25 cm breda och minst 15 cm tjocka. Spantfacksbredden varierar mellan 10 och 26 cm (endast uppmätt på några få ställen). Innergarneringen är fogad till spanten med järnspikar samt trädymlingar. Dymlingarna synes vara av ek och mäter 2,5 -3,5 cm i diameter. Dymlingarna är i flera fall kilade från insidan med kvadratiska kilar, s.k. dötlar.

I lämningens SV del observerades vid museets besiktning ett ca 1 x 1 m stort område som delvis var frilagt från sediment. På kanten av "gropen" låg två eroderade fragment av innergarnering, vilka togs upp för dendrokronologisk analys. Gropen kan ha uppkommit genom oförsiktig ankring eller dylikt men är mera troligt ett resultat av sportdykares aktiviteter. Med tanke på fragmentens lokalisering är det troligt att skadegörelsen skett förhållandevis kort tid innan besiktningen. I botten av gropen observerades vad som tolkades som marinplywood. Materialet är uppenbart sekundärt ditkommet. Frågan är om det avsiktligt placerats i gropen i något syfte.

Analysen av de upptagna träfragmenten utfördes av Hans Linderson, Kvartärgeologiska avdelningen vid Lunds universitet. Proverna kunde dessvärre inte dateras på grund av för få årsringar. Enligt Linderson finns dock indikationer på att det ena provet härrör från en fura som vuxit på Gotland och som fällts 1662 +/- 20. Proverna skickades senare till Alf Bråthen som kunde datera dessa till 1615 respektive 1626. Savved saknades. Båda proverna visade ovanligt hög korrelationskoefficient för den föreslagna tidspositionen. Det finns dock en osäkerhetsfaktor eftersom antalet årsringar är begränsat, dessutom är det osäkert om virket har sitt ursprung i Sverige.

Vid dykning på platsen under sent 1960-tal eller tidigt 1970-tal påträffades keramik vilken tolkades som lösfynd. En dykare från orten dök kort därefter på platsen och kunde då konstatera att keramikfynden hörde samman med en kraftigt nedbruten fartygslämning. Han bärgade enligt egen utsago 20-30 glas- och keramikföremål, bl.a. flera bartmannkrus, dricksbägare av glas samt trebenta krukor, stekpannor och silkärl i rödgods. Föremålen försåldes senare till en auktionsfirma med god förtjänst. Keramiken föreföll nytillverkad och bör således ha utgjort en del av lasten. Mot detta talar möjligen det faktum att fynden gjordes i anslutning till den murade eldstaden. En antikhandlare ska enligt dykaren ha daterat föremålen till sent 1500-tal.