Uppspänt tält på kälke s.k. tältkälke i snöigt fjällandskap. Forskningsresan som leddes av meteorogen Johan Wilhem Sandström i beskrivs av den då 19-åriga systerdottern och medhjälparen Thea Ahlberg i STF.S Årsbok 1928: " ...Men det gällde dessutom att finna ett sätt att bekvämt och tryggt färdas i fjället under vintern. För detta ändamål läto vi göra en kälke av björkfaner, som fastgjordes på ett par lätta skidor och som, tillsammans med ett tält av råsiden, vägde endast 10 kg. Kälken hade formen av en bred ackja med liggplats för två personer, och tältet, som var fast-spikat i dess kanter, var tillräckligt stort för att två kunde laga mat och äta därinne. Sängkläderna bestodo av Svenska turistföreningens lätta ejderdunssovsäckar, helt och hållet insydda i vattentät batist för att icke suga till sig det kondensationsvatten, som alltid uppstår under kaffekokning och matlagning inomhus vid låg temperatur. Dessutom fanns en anordning, genom vilken det mesta av ångan fick sitt utlopp i ett vinkelböjt rör av bleckplåt uppe vid taket. ..."

Thea Ahlberg systerdotter till Johan Wilhelm Sandström var med på flera av hans expeditioner. Här ett längre utdrag ur texten i STF:s årsbok 1928 (se referenser) där den då nittonåriga Thea beskriver kälkfärden:

"Det är lätt att från Riksgränsen över fjällen komma in på
den av Svenska turistföreningen uppstakade vägen från Abisko
till Stora Sjöfallet. Jag gick denna väg i vintras tillsammans
med en kamrat och ändamålet med vår färd var
meteorologiska studier i högfjället. Innan snötäcket smälter om våren
visar detta för en uppmärksam iakttagare mycket av det som
under vintern tilldragit sig i dessa meteorologiskt okända
trakter. Det är en naturens bok, på vars vita blad man under
ett par ljusa vårveckor kan avläsa mera än vad som eljest
är möjligt under många mörka vintermånader i storm och
dimma.

Men det gällde dessutom att finna ett sätt att bekvämt
och tryggt färdas i fjället under vintern. För detta
ändamål läto vi göra en kälke av björkfaner, som fastgjordes på
ett par lätta skidor och som, tillsammans med ett tält av
råsiden, vägde endast 10 kg. Kälken hade formen av en bred
ackja med liggplats för två personer, och tältet, som var
fast-spikat i dess kanter, var tillräckligt stort för att två kunde
laga mat och äta därinne. Sängkläderna bestodo av Svenska
turistföreningens lätta ejderdunssovsäckar, helt och hållet
insydda i vattentät batist för att icke suga till sig det
kondensationsvatten, som alltid uppstår under kaffekokning och
matlagning inomhus vid låg temperatur. Dessutom fanns en
anordning, genom vilken det mesta av ångan fick sitt utlopp
i ett vinkelböjt rör av bleckplåt uppe vid taket.

Det renskinn, som för värmens skull placerades under varje
sovsäck, syddes in mellan denna och batisten, varigenom man
undvek allt obehag med kringflygande renhår. Tältet hade
Nanseningång av det slag, som icke släpper in yrsnö.
Fotogenkannan och fotogenköket voro fastgjorda bakpå kälken,
men allt annat bohag förvarades inuti tältet. Provianten
bestod av spisbröd, kaffe, socker, mjöl, havregryn, torkad
frukt och fläsk för en vecka. Kökssakerna voro kaffepanna,
stekpanna och kastrull av aluminium samt tallrikar,
muggar, knivar och gafflar, alltsammans förvarat i en stor
unica-box. Vid starten vägde kälken med komplett utrustning
omkring 50 kg, men blev efterhand som provianten
konsumerades lättare, så att den vid framkomsten endast vägde 30
kg. Och likväl medförde vi sådana lyxsaker som sopborste,
skyffel och en liten yxa för att icke tala om revolvern, som
dock under hela resan förblev oladdad. "

Uppspänt tält på kälke s.k. tältkälke i snöigt fjällandskap. Forskningsresan som leddes av meteorogen Johan Wilhem Sandström i beskrivs av den då 19-åriga systerdottern och medhjälparen Thea Ahlberg i STF.S Årsbok 1928:

" ...Men det gällde dessutom att finna ett sätt att bekvämt och tryggt färdas i fjället under vintern. För detta ändamål läto vi göra en kälke av björkfaner, som fastgjordes på ett par lätta skidor och som, tillsammans med ett tält av
råsiden, vägde endast 10 kg. Kälken hade formen av en bred ackja med liggplats för två personer, och tältet, som var fast-spikat i dess kanter, var tillräckligt stort för att två kunde laga mat och äta därinne. Sängkläderna bestodo av Svenska
turistföreningens lätta ejderdunssovsäckar, helt och hållet insydda i vattentät batist för att icke suga till sig det kondensationsvatten, som alltid uppstår under kaffekokning och matlagning inomhus vid låg temperatur. Dessutom fanns en
anordning, genom vilken det mesta av ångan fick sitt utlopp i ett vinkelböjt rör av bleckplåt uppe vid taket. ..."