HÖÖR KYRKA

Kyrkans planform utgörs av torn i väster, rektangulärt långhus, korsarmar i söder och norr, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. De medeltida murverken är uppförda av Höörsandsten medan gråsten och tegel tillsammans med återanvänt material från rivna delar använts i senare tillkomna byggnadsdelar. Kor och absid har en skråhuggen sockel i frilagd sandsten som vilar på ett underliggande slätputsat murverk. Övriga byggnadsdelar har en svagt utskjutande spritputsad och gråmålad sockel av varierande höjd och bredd. Frånsett kor och absid som är slätputsade är fasaderna spritputsade och avfärgade med silikatfärg i ljust gul kulör. Omfattningar, blinderingar, nischer och dekorativa detaljer är slätputsade och avfärgade i vitt. Taken utgörs av sadeltak förutom tornets spira och absidens hjälmtak. Samtliga takfall täcks av kopparplåt i skivtäckning. Långhus, kor och korsarmar har rundbågiga fönster med båge och grovt spröjsverk i gjutjärn och mindre kvadratiska blyspröjs. Solbänkarna är tillverkade i sandsten.

Huvudentrén i tornet i väster utgörs av en rundbågig perspektivportal i tre språng vars tympanonfält bär inskription över tillbyggnadsåret 1890. Porten består av en rakt avslutad och mörkt betsad pardörr med stora och dekorativa smidesbeslag. Dörrbladens underdelar har stående panel och sparkplåt medan överdelarna har rundbågiga glaspartier. Ovanför portalen finns tornets enda fönster, i form av ett blyinfattat rundfönster i en djup nisch med lunettformad omfattning.

Ljudöppningarna i fyra väderstreck består av parställda rundbågar med mittkolonn. I dessa sitter inåtgående jalusiluckor. På flera ställen finns ankarjärn synliga i fasaden. Under de västra och södra ljudluckorna bildar de bokstäverna E, R och B, för byggmästaren som uppförde tornet, Engle Rosenberg i Bosarp. Fasaderna avslutas av en profilerad takfotsgesims som i samtliga fasader bryts av trappstegsgavlar försedda med urverk. Under takfotsgesimsen löper en rundbågefris utförd i puts som även följer trappstegsgavlarna. Tornspiran kröns av hjulkors i smide.

Långhuset har tre fönster i söder och tre i norr. Längs takfoten löper samma profilerade takfotsgesims och rundbågefris som på tornet. Gesimsen och frisen återfinns även på korsarmarna frånsett på dess norr- och sydfasader där trappstegsgavlarna pryds av rundbågiga blinderingar. Korsarmarna har vardera två fönster i öster, två i norr respektive söder, samt ett i väster. I väster finns också enhetligt utformade pardörrar i rundbågiga muröppningar. Dörrbladen är panelklädda, rakt avslutade och har stora smidda beslag. Över dörrarna bär tympanonfälten målade texter kring byggnads- och ombyggnadsår. I korsarmarnas östra fasader, strax intill koret, syns det romanska långhusets frilagda hörnkedjor av sandsten. I övrigt markeras långhusets avslut endast av en trappstegsgavel i liv med korsarmarnas östfasad.

Koret har två fönster, ett i norr och ett i söder. Hörnkedjorna av sandsten är frilagda. Takfotsgesimsen går igen från övriga byggnadsdelar men här är den underliggande rundbågefrisen utförd i sandsten, till stora delar av romanskt ursprung med kompletterade delar från 1900-talet. Detsamma gäller absidens utsmyckningar i form av rundbågefris och halvkolonner med repstavsmotiv. Likheterna med absidutformningen på Lunds domkyrka är påtaglig, vilket är en av anledningarna till att Mårten Stenmästare i båda fallen ses som upphovsman. Centralt i öster finns en mindre rundbågig fönsteröppning med båge av trä. Öppningen tillkom kring 1960, då en större murverksöppning från 1800-talet sattes igen. Den ursprungliga fönsteröppningen har med all sannolikhet haft snarlik utformning och placering.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset i tornet. Golvet är belagt med kalkstensskivor medan väggarna är slätputsade och avfärgade i vitt. Taket utgörs av tornvåningens brädgolv på synliga bjälkar. Utmed södra väggen löper en brant trappa upp till tornvåningen som är inrett som vaktmästeri och därifrån vidare till tornkammare och klockvåning på plan 3 och 4. Under trappan finns utrymmen för wc och förråd, inklädda med stående vitmålade panel. Mot den norra väggen finns två äldre gravhällar uppställda och i det nordöstra hörnet återfinns en fattigstock. På den östra väggen hänger ett Series Pastorum. Till kyrkorummet leder svängdörrar i lackad ek uppbyggda som ramverk med små glasade rutor. Dörrarna sitter i en rundbågig nisch där tympanonfältet pryds av en sandstenstavla med två lejon i relief, vilken flyttades hit från det medeltida vapenhuset när detta revs och tornet byggdes.

Långhuset är tre travéer långt medan tvärskeppet i form av de båda korsarmarna och korsmitten är två travéer brett och fem långt. Samtliga valv utgörs av kryssvalv med ribbor med kvadratiskt snitt som utmed väggarna vilar på tresprångiga pilastrar och i tvärskeppets centralaxel på granitkolonner. Långhusets valv är medeltida, med reservation för det västligaste som kan ha tillkommit senare, och har vagare spetsbågeform än tvärskeppets nygotiska valv från 1890. Väggar och valv är vitmålade. På golven ligger kalkstensplattor utom i korsmitten där viktoriaplattor i svart, vitt och rött från 1890 bevarats. Långhusets öppna bänkkvarter står på upphöjda trägolv. Två av långhusets norra fönster är försedda med glasmålningar av Gunnar Theander utförda 1937 respektive 1955. Glasmålningarna var fram till 1969 placerade i korets fönster men flyttades i samband med att målningar av Martin Sjöblom tillkom på två av korsarmarnas östra fönster. I långhusets västra vägg, över dörren mot vapenhuset, finns en nisch där kopian av Thorvaldsens Kristusstaty är placerad. Norra korsarmen upptas till stor del av orgeln samt den bakomliggande sakristian som inryms i en inbyggnad av gråmålad panel med orgelns bälgverk placerat ovanpå. I övrigt finns här skåpsinredning utmed norra väggen, en flygel samt lösa stolar. Den södra korsarmens delas av en glasvägg, där den södra delen fungerar som samlingsrum för bland annat barnaktiviteter men även som sidokapell. Mot den östra väggen står ett mobilt altare som kan förflyttas till långhuset vid behov. I den norra delen av korsarmen finns en ljusbärare och lösa bord och stolar.

I koret och absiden täcks golven av ljusa sandstensplattor. Absidens golvnivå är ett steg högre än korets. Väggar och valv är liksom i övriga kyrkorummet vitmålade. Korets kryssvalv med pilastrar har samma utformning som i långhus och korsarmar och lär vara medeltida, medan absidens hjälmvalv i kyrkans vård- och underhållsplan beskrivs som nyslaget, vilket möjligen ska tolkas som att det tillkommit under 1900-talet. Byggnadsdelarna upptas närmast i sin helhet av altarring och altaruppsats.

Inredning och inventarier
Altaruppsatsen med altarbord är ett utpräglat renässansarbete i ek tillverkat på tidigt 1600-tal, möjligen färdigställt 1609, av den namnkunnige träsnidaren Jacob Kremberg. 1615 försågs altaruppsatsen med polykromt måleri vilket emellertid avlägsnades i sin helhet 1890. Altaruppsatsen är arkitektoniskt uppbyggd med kolonner som bär upp ett ljudtak vilket kröns av ett gavelmotiv. Corpus har tre fält där det centrala pryds av en skulptur av Madonnan med barnet, vilken härstammar från kyrkans medeltida altaruppsats. Skulpturen tycks ha återanvänts av Kremberg i den ursprungliga kompositionen men byttes ut i slutet av 1800-talet. Efter en tid på Historiska museet i Lund är den åter tillbaka. Altarets antemensale framställer de fyra apostlarna som hermer med åldrade ansikten. Eftersom Krembergs figurframställningar ofta speglade hans egen ålder kan denna del ha tillverkats senare, möjligen på 1630-talet.

Den halvrunda altarringen i trä är uppbyggd som en arkadgång målad i grått, grågrönt och rött. Knä- och handfall är klädda med rött tyg.

Predikstolen i ek tillverkades 1601 av Jacob Kremberg och bemålades två år senare. Liksom på altaruppsatsen avlägsnandes allt måleri 1890. Korgens fem sidor har skurna reliefer framställande Isaks offrande, Bebådelsen, Herdarnas tillbedjan, Nattvarden och Korsfästelsen. Dessa indelas av karyatider föreställande Tron, Hoppet, Självbehärskningen, Klokheten och Rättvisan stående på volutformade konsoler. Den senare adderade trappan i ek har en barriär med utformning lik altarringen. En tidigare trappa med dörr finns bevarad i tornkammaren. Till predikstolen hörde en ursprungligen en baldakin som gått förlorad även om vissa fragment finns bevarade på Historiska museet i Lund. Predikstolen är placerad i korsmitten, där södra korsarmen möter långhusets övergång till koret.

Den romanska dopfunten tillverkad i Höörsandsten är samtida med kyrkan och dess äldsta inventarium. Mårten Stenmästare har själv signerat den i runskrift, vilket är ett av tecknen på att han är kyrkans byggmästare eftersom dessa även brukade hugga kyrkans dopfunt. Den runda cuppan pryds av repstavsmotiv och växtornament med rank- och bladmotiv samt ett skäggigt manshuvud som av vissa tolkats som ett självporträtt av Mårten. Foten utgörs av en attisk bas med hörntappar som vilar på en fyrkantig plint.

Den öppna bänkinredningen tillkom 1890 och har tidstypisk nygotisk utformning med gavlar dekorerade med bland annat fyrpass, flerpass och spetsbågemotiv. Bänkarna har psalmbokshållare och ryggstöd uppbyggda av liggande spontade brädor. Mot koret avslutas de två kvarteren med skärmväggar uppbyggda som ramverk med fyllningar. Bänkinredningen är målad i en grågrön kulör med detaljer i rött och vitt.

Den nuvarande orgeln är tillverkad av Orglarstvo Monik och Toma Monik i Slovenien 200910 med automatiserad bälgtrampning av Åkerman & Lund. Den invigdes 2011 och beskrivs i Lunds stifts orgelinventering som historiskt inspirerad med förebilder i sydtysk senbarock/rokoko, och har den tyske orgelbyggaren Gottfried Silbermanns orglar som förebild. Den automatiserade bälgtrampningen med kilbälgar sägs vara unik i Sverige, där även orglar i sydtysk stil varit mycket ovanligt. Kyrkan har haft fyra tidigare orglar, tillverkade av Mårtenssons Orgelfabrik AB 1960, Salomon Molander & Co i Göteborg 1890, Sven Fogelberg i Lund 1853 samt kyrkans första orgel som byggdes 1751 av Christian Hardt i Malmö och 1843 köptes från Maglarps kyrka.

Kyrkan har tre kyrkklockor av vilka den äldsta göts redan på 1400-talet av Jacob Jode i Stralsund och i översättning bär inskriptionen O, Kristus, du ärans konung, kom med Frid! Hjälp Gud, med din nåd, att ditt verk må lyckas väl för mig. Jaco Jode, en Guds tjänare. Amen. Amen. Klockan är en av de äldsta inom Frosta kontrakt men kom emellertid inte till Höör förrän 1605. Kyrkans andra klocka är gjuten i Höör 1632 men har rämnat och omgjutits flera gånger, senast 1914. 1957 fick kyrkan sin tredje klocka, gjuten av Ohlssons klockgjuteri i Ystad och skänkt av en anonym församlingsmedlem.

Bland kyrkans övriga inventarier bör nämnas ett antal äldre föremål som numera förvaras på Lunds historiska museum, däribland triumfkrucifix och krucifix från 1300-talet, ett medeltida rökelsekar, ett antependium från 1700-talet samt figurer som 1890 plockades bort från Krembergs altaruppsats.

Höörs kyrka uppfördes vid mitten av 1100-talet som en romansk stenkyrka med långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Som byggmästare för kyrkan anges ofta dåtidens mest framstående stenhuggare, Mårten Stenmästare, eftersom han signerat den samtida dopfunten. Byggmaterialet till kyrkan fanns lokalt i form av sandsten från den så kallade Stenskogen. Höörsandsten användes även vid uppförandet av domkyrkan i Lund, där Mårten också var verksam, och i en rad skånska sockenkyrkor.
På 1300-talet valvslogs kyrkorummet och någon gång under medeltiden tillkom ett vapenhus i söder.

Under 1600-talets första decennium införskaffar kyrkan såväl predikstol som altaruppsats tillverkade av den namnkunnige bildhuggaren Jacob Kremberg. Under samma tid får kyrkan sin första kyrkklocka, tillverkad på 1400-talet, och 1632 tillkommer ytterligare en klocka. Dessa lär ha hängt i en fristående klockstapel, men en obekräftad uppgift gör gällande att kyrkan redan under medeltiden hade ett torn som revs år
1700, något som går stick i stäv med den likaledes obekräftade uppgiften om att långhuset under 1600-talet skulle ha förlängts västerut. I en beskrivning av kyrkan från 1740-talet heter det att kyrkan tillförne haft torn vid västra änden, som för mannaminne är nederbrutit och klockorna hängde uti trästapel. Av fotografier från sent 1800-tal att döma framstår det som helt uppenbart att det romanska långhuset verkligen har förlängts åt väster. En teori skulle kunna vara att denna förlängning utgjordes av ett fullbrett torn som senare nedrivits och integrerats i långhuset. 1769 uppförs en korsarm i norr med välvt trätak och fönster i öst och väst. Arbetet bekostas av ryttmästaren och riddaren Niclas Cronacker på Åkersbergs säteri.

Under det tidiga 1800-talet är klockstapeln i dåligt skick och 1821 uppförs det nuvarande tornet efter ritningar av arkitekt Axel Almfelt. I samband med detta rivs vapenhuset och klockstapeln säljs på auktion. 1841 uppförs en läktare i norra korsarmen och drängaläktaren från 1646 i långhusets nordvästra hörn rivs. Två år senare byggs orgelläktaren och kyrkan köper sin första orgel av Maglarps kyrka, tillverkad 1751 av Christian Hardt i Malmö. Denna ersätts 1853 av en åtta-stämmig orgel byggd av Sven Fogelberg i Lund. Under 1860-talet tas det fram förslag för såväl utbyggnad av den befintliga kyrkan som för ett komplett nybygge, det förstnämnda signerat domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall och det senare arkitekt J.E. Söderlund. Församlingens begränsade ekonomi gör att inget av förslagen realiseras. 1870 sker förändringar i koret, som får nytt golv och altarskrank. Tio år senare flyttas altaruppsatsen till tornets nedervåning för att lämna plats åt en kopia av Thorvaldsens Kristusstaty.

1890 genomförs så den av församlingen efterlängtade ombyggnationen som medför att antalet sittplatser utökas från 580 till 900. För ritningarna står arkitekt C.F. Ekholm. Den norra korsarmen byggs om och i söder tillkommer en korsarm med samma utformning. Korsarmarna förses liksom kor och torn med trapphusgavlar. Nya större och rundbågiga fönsteröppningar tas upp. Tornet får högrest spira och nya ljudluckor och samtliga tak beläggs med plåt. Interiört tillkommer ny bänkinredning, altarringen byggs om och dopfunten flyttas från koret till långhuset. Bemålningarna på predikstolen och altaruppsatsen, som åter placeras i koret, tas bort. Därtill får kyrkan återigen en ny orgel, byggd av Salomon Molander & Co i Göteborg. I samband med ombyggnationerna upptäcks medeltida kalkmålningar ovanför valven på långhusets östra vägg, korets och absidens väggar samt på triumfbågen.

1919 installeras värme- och vattenledning. 1927 tillkommer elektrisk belysning och två år senare utvidgas orgelläktaren. 1953 konserveras ett epitafium av konservator Osvald Owald och 1955 förses koret med glasmålningar. Kyrkans tredje klocka, gjuten av Ohlssons klockgjuteri i Ystad, skänks 1957 av en anonym församlingsmedlem. Året därpå elektrifieras klockringning och lucköppning.

195960 restaureras absiden och återfår ett utseende som stämmer mer överens med dess ursprungliga. Bågfrisen och hörnkedjorna som varit överputsade friläggs och kompletteras med ny Höörsandsten. Åtgärderna rör även koret, där de flesta kompletteringarna av dagens utseende att döma tycks ske. Absiddörren från det sena 1800-talets restaurering förminskas och dess överljus ersätts av en mindre rundbågig öppning i romansk stil. Under 1960-talet, möjligen i samband med denna restaurering, ska även kyrkans fasader ha putsats med kalkcementputs och målats med mineralisk färg. 1961 inköps en ny orgel som placeras i norra korsarmen. Vid decenniets mitt beläggs yttertaken med kopparplåt och valven isoleras. Genom en privat donation får kyrkan även tornur i fyra väderstreck. Invändigt utförs konserveringsarbeten på altartavla, predikstol, nummertavlor, knäfall, bänkinredning och skåp bakom altaret.

1969 genomförs en omfattande restaurering av interiören som diskuterats sedan mitten av 1940-talet. Ett förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe har tidigare godkänts men inte realiserats. De arbeten som nu utförs har många likheter med Græbes förslag men leds av arkitekt Torsten Leon-Nilson. Orgelläktaren i väster rivs och i korsarmarna ersätts bänkinredningen av lösa stolar. I långhuset kortas bänkarna och får ny färgsättning i grönt med röda detaljer. Golven beläggs till största del med kalksten och absiddörren i öster sätts igen. Det är troligen vid detta tillfälle som fönstrens ytterbågar förses med blyinfattade antikglas och innerbågarna med klarglas, även om vissa arkivuppgifter tyder på att detta skett redan på 1940-talet. I vapenhuset och tornvåningen skapas utrymmen för vaktmästare, wc och förvaring. Därtill konserveras altaruppsats, predikstol samt en målning av konservator Albert Eriksson.

Arbetena under 70-, 80- och 90-talen har främst underhållskaraktär. Vid mitten av 1980-talet finns uppgifter som antyder att kyrkans interiör kan ha målats med plastfärg. 1991 installeras ny värmepanna och elsystemet uppdateras. Under 90-talets första hälft förses koret och en ljuskrona med kompletterande belysning enligt förslag av inredningsarkitekt Anna Sandberg. Sandberg ritar även ett skåp för förvaring av stolar i norra korsarmen 1999. 2002 avskärmas södra korsarmen med en glasvägg för att skapa ett separat rum för samling, barnaktiviteter och andakt. Vid samma tillfälle byts trägolven under bänkkvarteren ut och kyrkorummet målas. Under året beslutas även om konservering av bland annat altaruppsats, predikstol, nummertavlor och Kristusstatyn.
2011 införskaffas en ny orgel i form av en replika av en sydtysk 1700-talsorgel tillverkad i Slovenien.