Perstorps kyrka

Kyrkobyggnaden består av ett långhus, ett smalare, rakavslutat kor och ett vapenhus i söder. Långhuset och korets västligaste del är från 1250, vapenhuset från ca 1540 och korets östförlängning från 1836. Sydöst om kyrkan finns en klockstapel från ca 1504.

Kyrkan står sannolikt på en kallmur av natursten. Fasaderna är täckta med grovkornig spritputs och därefter vitkalkade. Från vinden kan konstateras, att det medeltida mur-verket är gjort av kluven gråsten, rikligt skolad och lagd i regelbundna skift. Murarna är odekorerade, frånsett ett murat och putsat sågskift längs kyrkorummets takfot, och saknar utvändiga synliga spår efter t.ex. romanska fönsteröppningar. Fasaderna stagas av ett fåtal ankarslutar, både raka och liljeformade. Runt långhusets sydvästra hörn går ett dragband mellan två liljeformade ankarslutar. Vapenhuset saknar sockel, övriga murar står på en oputsad stensockel av varierande karaktär. De äldsta delarnas sockel är noga bearbetad med jämn skråkant, östförlängningens är grövre och ojämnare. Fogarna är genomgående konvexa och breda. I långhusets norra sockel syns tydliga stötfogar kring den ursprungliga norrportalen.

Långhusets och vapenhusets raktäckta, brunlaserade ekfönster tillkom 1963 i samband med Eiler Graebes renovering. De har alla två eller fyra öppningsbara, småspröjsade lufter. Ytterbågarna är försedda med antikglas, de inre bågarna med planglas. Till östförlängningen hör tre mindre, raktäckta och vitmålade korfönster från 1935, uppbyggda av vardera två öppningsbara, stående och blyspröjsade lufter försedda med gultonat glas. Avväxlingarna ovan fönstren är markerade med vitputsade, utskjutande stenskivor. Alla fönster sitter mycket långt ut i fasadlivet, och har i nederkant försetts med kopparbleck som skydd mot vatteninträngning.

Kyrkan har tre entréer; en västportal, en prästportal i öster och huvudingången genom vapenhuset i söder. De två sistnämnda portalerna är stickbågiga och försedda med dörrar från 1963, klädda med stående, brunmålad träpanel. Sydportens nationalromantiska smide är överfört från 1915 års dörr. Den långsmala, rundbågiga västportalen, även den med en panelklädd dörr från 1963, kommer från medeltiden. Omfattningen är gjord av kvaderhuggen, annars obearbetad sten. Ovan dörren sitter ett halvrunt stentympanon. Nivåskillnaderna mellan portalerna och marken hanteras med plansteg av granit.

Kyrkan täcks av tre sadeltak med röda, enkupiga tegelpannor från 1900-talets början och vitmålade vindskivor av trä. Kortakets östra avslutning är valmad. Takfoten har ett underslag av vit pärlspont. Beslag och avvattning är av olika slags plåt.

De äldsta delarna av Perstorps kyrka uppfördes runt 1250, en ålder som satts utifrån arkeolog Barbro Sundners dendrokronologiska datering av det till stora delar bevarade medeltida taklaget. Kyrkan byggdes intill Perstorpsån och gavs det typiskt romanska grundschemat med tvåkvadratiskt långhus, ett lägre och smalare kor och en halvrund absid. Långhuset hade några högt sittande fönster och entréportaler mot norr och söder. Till kyrkan var kopplat ett rektangulärt torn av samma bredd som långhuset och med en västportal. Tornets ursprungliga funktion är okänd; det kan ha hyst en klocka, men också varit magasin, försvarsrum, doprum eller gravkammare, kanske förbunden med någon storman. Det har föreslagits att de romanska västportalerna användes för patronus, men de kan också ha använts i processioner kring kyrkan, då man rörde sig genom portalerna. Det är likaledes möjligt att bygget övervakades av cisterciensermunkarna, som lär ha varit inblandade i många kyrkobyggen i trakterna runt Herrevad. En stor del av sockenborna var dessutom tiondeskyldiga till klostret.

Ungefär 1504 byggs en klockstapel sydöst om kyrkan. Klockstapeln beskrivs närmre under kapitlet Byggnader på kyrkogården, klockstapeln.

Omkring 1540 rivs tornets översta plan, och dess bottenvåning integreras med långhuset. Tornets östvägg bryts ned helt. Inga spår finns efter något murat valv över tornkammaren. Därefter byggs taklaget om med ett gemensamt sadeltak över hela kyrkorummet. Kanske tillkommer vapenhuset i söder och långhusets två kryssvalv samtidigt, men de kan också vara äldre. Både valvslagningen och vapenhusbyggandet blommade i Skåne under 1400-talet för att kulminera i början på 1500-talet.

Med reformationen förändrades de skånska kyrkorna radikalt. Fönstren förstorades så att besökarna kunde se och läsa, och kyrkorummet rensades från katolicismens helgonbilder. Istället försågs långhuset med predikstolar, altaruppsatser, bänkar och andra sniderier. Perstorps kyrka ska ha eldhärjats vid 1600-talets slut, och troligen tvingades man att förnya delar av dess inredning efter branden. Den nuvarande altaruppsatsen är från tidigt 1600-tal, predikstolen och dopfuntsbaldakinen från 1700-talets mitt.

1836 upptäcks en svårlagad spricka i norra kormuren. Det beslutas därför att riva absiden och ersätta den med en raksluten korutvidgning, som gav plats åt en sakristia bakom altaret. Korets östra del täcks av ett välvt trätak. Möjligen tillkommer även tunnvalvet i vapenhuset vid detta tillfälle. Kyrkan får på så sätt nuvarande utbredning.

1898-99 görs en inre renovering av kyrkan. Triumfbågen förstoras, bänkarna byts mot öppna soffor, en orgel sätts in och nytt brädgolv läggs. Flera av åtgärderna återställs redan 1935, då Eiler Graebe återigen förser kyrkan med slutna bänkar, samtidigt som triumfbågen avsmalnas. Dessutom byts de små korfönstren ut mot nya.

I början av 1900-talet ersätts kyrkans gamla plåttak med nuvarande tegelpannor. De syns på kort från 1915, men inte på bilder från 1905, och måste således ha lagts någon gång mellan dessa år. 1915 tillverkas dessutom en ny dörr till vapenhuset.

1954 byggs nuvarande orgelläktare enligt Eiler Graebes förslag, samtidigt som en ny orgel installeras. Även brädtaket ovanför läktaren förnyas.

1963 renoveras kyrkan på nytt under Eiler Graebes ledning. Golvnivåerna sänks och nya golv läggs i hela kyrkan. Ett gråstensgolv tas fram i vapenhuset, i långhuset läggs tegel och i koret kalksten. Koret och sakristian avskiljs med en vägg av hyvlade furubrädor, delvis tagna från den föregående avbalkningen. Bänkarna ställs på ett spontat brädgolv. Korfönstren från 1935 behålls, men övriga fönster förnyas liksom portarna. Den södra portalen breddas, och till den nya dörren överförs smidet från 1915 års dörr. Fasaderna putslagas med kc- bruk och avvattningen görs om helt. Under arbetet görs flera intressanta iakttagelser; man hittar och frilägger den romanska västportalen, och upptäcker rester av den ursprungliga sydportalen ovan dörren mellan lång- och vapenhus. Portalens nedre del justeras, och en gotisk ekdörr som tillhört kyrkan återbördas från Malmö museer för att sättas in i öppningen. I långhuset påträffar man spår efter en gravkammare från 1700-talets slut, liksom av några fågelliknande kalkmålningar.

1983 och 1985 målas kyrkan om, först interiört och sedan exteriört. Nya puts- och målningsarbeten görs bl.a. 1999-2001, bl.a. omkalkas fasaderna. Gjorda arbeten sedan dess omfattar t.ex. översyn av elsystemet och installation av klimatstyrning 2011.