KRÅKSHULTS KYRKA

Sammanfattande beskrivning
Kråkshults kyrkogård anlades i samband med att kyrkan uppfördes 1801-02 och har sin
huvudsakligen utbredning söder och öster om kyrkan. Kyrkogården utvidgades mot sydöst 1955
och samtidigt lades en del gångar igen på gamla kyrkogården. Norra delen av kyrkogården har
aldrig använts, mer än sparsamt för självmördare enligt uppgift. Bergrunden går här för högt
upp för att man ska kunna gräva. I senare tid har flera gravar som ursprungligen har haft
grusytor såtts igen med gräs.
Största delen av södra kyrkogården tas upp av de två allmänna kvarteren 3 och 4. Kvarteren
har en stor del av sina ursprungliga allmänna-linjegravar kvar och inramas av större och mer
påkostade famlijegravar. Kvarter 1 och 2 som ligger i direkt anslutning till kyrkan söder om
denna har de mest påkostade gravarna på kyrkogården, de som ligger närmast huvudingången i
väster även har kvar sina grusytor och stenramar. Detta hör till det mest exponerade området på
kyrkogården. Gravraderna längs med kyrkogårdsmuren i väster präglas liksom gravarna i
kvarter 1 och 2 också av mer monumentala vårdar av större format, här är dock nästan samliga
grusgravar igensådda med gräs. Kvarter F och FA som tillkom 1955 har endast gravvårdar från
tiden efter detta och präglas av rader med rygghäckar av olika växtmaterial. I södra delen av
kvarteret finns en enkelt arrangerad minneslund.

Allmän karaktär
Kråkshults kyrkogård utbreder sig huvudsakligen söder och sydost om kyrkan. Kyrkogården har
visserligen också ett större kvarter norr om kyrkan men detta är till allra största delen utan
gravar, dels beroende på att berggrunden här går högt upp i dagern. Kyrkogården har en äldre
del som är samtida med kyrkobyggnaden (1802), och en yngre del i öster som tillkom 1955. Den
äldre delen av kyrkogården är främst uppdelad i två allmänna kvarter, samt två mindre kvarter
direkt söder om kyrkan med grusgravar och större familjegravsvårdar. Större vårdar finns även
utmed kyrkogårdsmurarna. Den äldre delen har kompletterats med nyare vårdar under en längre
period. Den nya delen från 1955 är mer homogen, med rygghäcksförsedda gravrader med
huvudsakligen breda och låga vårdar.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en stenmur, västra muren mot landsvägen är murad med kluven
granit fogad med bruk, södra och norra muren är kallmurade. Murarna tjänstgör samtidigt som
stödmur, utifrån är muren omkring midjehög, medan den går i markhöjd sett från kyrkogården,
uppvallad längs med västra muren. Östra avgränsningen av gamla kyrkogården togs bort i
samband med utvidgningen 1955, från denna är bara höjdskillnaden synlig idag. Nya kyrkogården
avgränsas i norr, öster och söder av en klippt karaganhäck.

Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar. I västra muren finns två identiska ingångar, fyrkantiga och slätputsade
grindstolpar med markerad sockel, profilerad list under plåtklädd tornhuv krönt av ett förgyllt
träkors, grindarna är smidda och är insatta någon gång kring mitten av 1900-talet. Grindstolpar är
samkomponerade med kyrkan. Den södra ingången till nya kyrkogården är samtida med denna,
grindstolpar av rusticerade stenblock och grindpar med enkelt smidda korsformer.

Vegetation
Gamla kyrkogården omgärdas av en trädkrans av lind, mest komplett utmed landsvägen och vid södra kyrkogårdsmuren. Här kan den delen ses som en länk mellan de båda karakteristiska lindalléerna som leder fram till kyrkan både norr och söder ifrån. I norr saknas träden helt och i öster har lindarna ersatts av tre hängbjörkar mellan nya och gamla kyrkogården. Vid den södra av de två västra ingångarna flankerar två stora och kapade aspar/lindar/almar???? gången, på samma sätt som framför kyrkans södra port på långsidan, fast där än mer kapade. Rygghäckar saknas helt på gamla kyrkogården.
På nya kyrkogården som består av sex gravrader i linje från norr till söder, har man undvikit
den vanliga upprepningen genom att välja olika växtmaterial till rygghäckarna i respektive
gravrad. Nya delen omges av en stramt klippt karaganhäck.

Gångsystem
Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen gruslagda och följer i förenklad form det
ursprungliga systemet mellan kvarteren. Samtliga gångar mellan kvarteren är kvar förutom den
södra gången längs med kyrkogårdsmuren samt den östra gången längs förra kyrkogårdsmuren
på gamla kyrkogården. Gångar inom kvarteren har såtts igen med gräs. Tack vare att en så stor
del av det ursprungliga gångsystemet på gamla kyrkogården är intakt, förtydligar det
kvartersstrukturen och skillnaderna mellan dem.

Gravvårdstyper
Kråkshults kyrkogård är jämfört med andra kyrkogård relativt ung, beroende på att den nya
kyrkan uppfördes på en ny plats utan äldre gravplats i anslutning. De första gravvårdarna har
beskrivit som väldigt enkla och länge saknades nästan helt stenvårdar. Traditionen med enkla
vårdar har hållit i sig, och är tydligast i de allmänna kvarteren som fortfarande har några
trävårdar kvar. Kring sekelskiftet 1900 ökade stenvårdarna och mer påkostade familjegravar
fick en plats nära kyrkans södra sida, liksom utmed kyrkogårdsmurarna. Uppdelningen med
påkostade gravar utmed murarna samt nära kyrkans södra ingång, och enkla allmänna gravar i
de två kvarteren söder därom är fortfarande synlig. Moderna gravvårdar från 1900-talets andra
hälft har kompletterat dessa i måttfull skala men är annars väl samlade i den nya kyrkogården
öster om den gamla.

Byggnader
Förutom kyrkobyggnaden förekommer endast en redskapsbod nordost om kyrkan. Dess fasader
är panelklädda och ljust gråmålade med vita knutar och foder. Sadeltaket är lagt med
trapetsformad röd plåt.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter 1 och 2
Allmän karaktär
Området omfattar två mindre kvarter och ligger direkt söder om kyrkan. Området togs inte i anspråk för gravar från början eftersom berggrunden gick så högt upp i dagern här, det var först när man började spränga undan berget för att få tillräckligt gravdjup som området kunde utnyttjas. Det blev ett så kallat köpegravsområde med påkostade stenvårdar med stora inramade grusytor, antingen inramade
med stenar eller häckar. Området ligger högre än övriga kyrkogården, och kanten mot söder där största
höjdskillnad finns stöds delvis av en stenskoning, på andra ställen av sluttande gräsvall. Både på grund av sitt höga läge men även på grund av platsen nära kyrkogårdens och kyrkan huvudingång liksom vid
dess södra ingång är området kyrkogården bäst exponerade, vilket säkert lett till att det avsattes
som köpegravsområde.

Gravvårdstyper
Gravarna i område B härrör huvudsakligen från 1900-talets mitt med tyngdpunkt på 1940- och
50-tal. På den västra delen har nästan samtliga gravar grusytor med stenramar och mellan dess
finns ännu ett inre gångsystem, i östra delen finns fler äldre gravar men här står samtliga gravar
på gräsmatta utan inramning. Den äldsta gravvården är av sandsten och rest över Komminister
G Friman från 1877. Andra utmärkande är en bautastensliknade sten över trädgårdsmästare
Karlsson från 1941, en skulpterad trädstam över nämndeman Fransson från 1935. Titlar är
vanliga i kvarteret, främst i västra delen. Titlar som förekommer är korpral, kapten, köpman,
kommunalordförande, journalisten, nämndemannen mfl. Eventuellt nya gravvårdar bör absolut
anpassa sig de befintliga vårdarnas utseende vad gäller storlek och monumentalt anslag.

Kvarter 3, 4 och 5
Allmän karaktär
Området som består av tre kvarter ligger på södra delen av gamla kyrkogården. Kvarteren är så kallade allmänna kvarter där folk begrovs i små och tätt grävda ensamgravar i kronologisk ordning och med små gravvårdar. Gravlinjerna går i nordsydlig riktning, vårdarna är vända mot öster och väster och kvarteren är
helt grästäckta. Idag ingår gravarna längs med södra kyrkogårdsmuren även i området, tack vare att den södra grusgången som tidigare skilde dem åt har såtts igen med gräs. Område A med allmänna gravar, uppdelat i två kvarter av bevarad grusgång.
Grusgravar med bevarade grusgångar, högresta vårdar av monumentala format ger en tydlig karaktär åt kvarteren närmast söder om kyrkan.

Gravvårdstyper
Området består av Kråkshults allmänna kvarter och gravvårdarna har därför sedan länge varit
små och ofta oansenliga. Den typiska gravvården är liten, har ändå högresta proportioner, är av
sten, saknar titel och är från tiden mellan 1910-tal och 1950-tal. Dessa står för ungefär hälften
av alla vårdar. Resterande är till största delen modernare familjegravar som har kompletterat
äldre ensamgravar, men det finns även en del familjegravar från 1900-talets första hälft. Dessa
finns främst utmed grusgången som leder från kyrkans södra entré och som tidigare delade
området i två kvarter, där de fungerat som en mer påkostad inramning av kvarteren. Gravvårdarna
längs med södra muren är mer påkostade och har ursprungligen ingått som en inramning
av hela kyrkogården tillsammans med andra gravar som haft sitt läge längs kyrkogårdsmuren.
Vårdarna är större och utrymmet runt dem likaså, och andelen titlar är också större. I de allmänna
kvarteren förekommer flera hemmansägare, en målare, handlande, virkeshandlande och
kyrkovaktmästare. I raden utmed södra kyrkogårdsmuren förekommer en hemmansägare,
åkeriägare, kyrkovärd och en lantbrukare. Utmärkande vårdar är en del vårdar som förefaller
komma från en tidigare generation av allmänna linjen från sekelskiftet kring 1900, samt tre
stycken ännu bevarade trävårdar från 1899, 1927 samt 1933.

Västra kyrkogårdsmuren och norra delen
Allmän karaktär
Området som saknar kvartersbeteckning omfattar gravraderna längs med västra kyrkogårdsmuren
samt området norr om kyrkan. Kvarteret norr om kyrkan saknar nästan helt gravar, troligen inte enbart
beroende på nedärvda föreställningar om väderstreck och var man bäst låg på kyrkogården, utan också på grund av att berggrunden här gick i dagern. Norra sidan verkar fram till början på 1900-talet endast ha använts för begravning av självmördare. Istället var utrymmet längs med kyrkogårdsmurarna tidigt bland de mer statusfyllda platserna på kyrkogården att begravas vid, speciellt i närheten av kyrkogårdens ingångar. Norr om huvudingången finns kyrkogårdens äldsta gravvård, från 1855, tillika troligen en av de första stenvårdarna. Marken innanför kyrkogårdsmuren är uppvallad emot muren och trädkransen också placerad innanför. Övriga gravrader längs med gamla kyrkogårdens murar (i öster och söder) har beskrivits i samband med område A beroende på att de nu genom igensådd av grusgångar är så integrerade i dessa områden. Längs med norra kyrkogårdsmuren står ett antal gravvårdar tagna ur bruk uppställda.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna längs med kyrkogårdsmuren är allmänt större och mer påkostade än de gravar som förekommer i de allmänna kvarteren och på den nya kyrkogården. Samtliga är från 1900-talets första hälft eller äldre, flera av riktigt monumentala mått, två är bevarade som grusgravar. Bland andra gravar som märks är kalkstensvården över färgfabrikören Wistrand som är kyrkogårdens äldsta grav från 1855. Vanligaste stenmaterial är annars den exklusiva diabasen, delvis polerad till högglans. Nästan
alla är familjegravar. Titlar som nämns är organist, hemmansägare, soldaten och fabrikören.

Kvarter F, FA
Allmän karaktär
Kvarter F, med kantgravarna i kvarter FA, är ett tydligt avgränsat område med en homogen uppsättning gravvårdar från 1900-talets senare del. Området tillkom 1955 och hade då lagts ut på tidigare ängsmark, påfyllt till erforderlig höjd med sand. Norra delen av kvarter består av gravrader i östvästlig riktning med rygghäckar, och södra delen ar en öppen plats som delvis används som minneslund. Denna har en enkel och öppen utformning med ett rest träkors omgiven av några enar. Hela kvarteret utom dess västra
avgränsning, omgärdas av en karaganhäck. Längs med denna är större familjegravar placerade. Den
västra avgränsningen utgörs av vallen mot gamla kyrkogården, upptill planterad med hängbjörkar i rad.

Gravvårdstyper
Samtliga gravvårdar är tillkomna efter 1955, så gott som samtliga är också enhetligt utformade med låga och breda proportioner. Rygghäckarna är olika för varje rad. Gravläggningar har skett i kronologisk
ordning från norr till söder. Titlar brukar vara sällsynt på gravar från denna tid men här förekommer det ändå en del. Titlar som märks är tex mejerskan, reseombudet, svenskamerikanen, grundläggaren,
frälsningsofficeren mfl.

Minneslunden
Allmän karaktär
Minneslunden ligger på nya kyrkogården sydost om den gamla, direkt söder om kvarter F. Den
består av en öppen gräsyta med ett enkelt men stort träkors, omgivet av några enar. Framför
ingången har gjorts en öppen grusad plats.

Kråkshult kyrkogård anlades i samband med att den nya kyrkan uppfördes 1801-1802. Den gamla kyrkan hade legat på en mer eller mindre vattensjuk grund vilket borde ha lett till problem för stenbyggnaden och dess murars stabilitet. Man beslutade därför att uppföra den nya kyrkan på en säkrare plats och valde den plats där kyrkan står idag – en berghäll varifrån marken sluttar åt alla håll. För kyrkogården var man därför tvungen att fylla ut med sand (som hämtades från Bellö) söder och sydost kyrkan för att få ett tillräckligt djup för begravningar.

Huvudsakligen användes den södra delen av kyrkogården, norr om kyrkan i dess skugga begrovs endast självmördare som dessutom bars in på kyrkogården över kyrkomuren – inte genom dess grindar. Detta skedde så sent som fram till 1920-talet. Platsen närmast kyrkan på södra sidan, som i vanliga fall är de mest populära just på grund av närheten till kyrkan, gick inte heller att utnyttja eftersom här gick berggrunden i dagern. För att kunna använda denna plats fick man spränga bort berget, något man troligen började med i slutet av 1800-talet.

På grund av den ytliga berggrunden på kyrkogården blev det med tiden allt svårare att gräva om gravarna för att få plats med nya. Man köpte därför in ängsmarken öster om kyrkogården, sprängde bort berg och fyllde på med ny sand till ett djup av två meter. Ritningar gjordes 1945 av Johannes Dahl i Tranås som även planerade in ett bårhus i södra delen. Norra delen av nya kyrkogården avsattes för allmänna gravar och södra för familjegravar. De ursprungliga ritningarna omarbetades då bland annat orienteringen av de allmänna gravraderna ändrades och 1955 kunde man inviga den nya kyrkogården. Samtliga gravar på denna del avsågs från början att sättas upp utan stenskoning och besås med gräs.

Efter kyrkogårdsutvidgningen lades även grusgravarna på äldre kyrkogården igen och besåddes med gräs. Även gångar inom kvarteren såddes igen liksom den grusgången längs med södra kyrkogårdsmuren. I slutet av 1950-talet diskuterades även behovet av en ved- och materialbod. Den skulle uppföras bredvid sockenmagasinet direkt utanför södra kyrkogårdsmuren. Dock uppfördes den aldrig utan istället byggdes den bod som idag står nordost om kyrkan.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan ligger mitt i byn på plan mark med kyrkogård. Den byggdes efter decenniers segslitna tvister om läge och kostnader 1801-02 av byggmästare Johan Wennerström, Karlstorp, efter ritning 1796 signerad Olof Tempelman, ÖIÄ. Kyrkan invigdes 1803 av biskop Ludvig Mörner. Den är både till det yttre och inre mycket välbevarad, med tidstypisk inredning av hög klass.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum, smalt i förhållande till längden. Rakslutet kor i nordost med sakristia bakom koret, torn i sydväst. Ingångar i väster och mitt på sydfasaden. Byggd i sten, tornet spritputsat med släta listverk, fasaden i övrigt slätputsad, avfärgning i vitt. Oputsad sockel i natursten. Lanternin spånklädd, svartmålad. Övriga tak rödmålad plåt (ursprungligen spån).

EXTERIÖR - Salkyrka med relativt lågt torn med fyrkantig lanternin. Följer Tempelmans ritning från 1796 utom beträffande lanterninen, som på ritningen är ett runt kupoltak buret av fyra smala kolonner med smidesräcke vid basen. Sadeltaket brant valmat vid korgaveln, lägre sakristia med valmat svängt takfall.

INTERIÖR - Rymligt kyrkorum belyst av rundbågsfönster med klart glas. Flackt trävalv, vitt liksom väggarna. Korväggen en helgjuten nyklassicistisk komposition, med stor altarmålning av Pehr Hörberg 1803, "Jesus välsignar barnen", i en ståtlig omramning med joniska pilastrar som bär tempelfronton. Över denna en förgylld strålsol med Gudsöga. De två omgivande dörrarna till sakristian har liknande frontoner som överstycken. Rektangulär altarring med fält med snidade emblem. På nordväggen kvadratisk predikstol, rikt ornamenterad och prydd med målningar från 1805, dock ej av Hörberg. På väggen förgylld strålsol och ovanpå det kvadratiska ljudtaket kors med törnekrans. Samtliga inredningssnickerier målade i gråvitt med förgyllda ornament. Bänkarna i fyra kvarter är blågrå invändigt. Vinklade korbänkar. I koret även två brudbänkar från äldre kyrkan, troligen inköpta 1761. Orgelläktaren är prydd med målningar av Pehr Hörberg 1804. Symmetriskt anlagda trappor till läktaren. Mot ytterväggarna grunda skåp, i övrigt ingen underbyggnad. Orgeln är byggd 1810-11 av Pehr Schiörlin, Linköping, som också gjort ritning till orgelfasaden, senare överarbetad av Tempelman.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Kråkshults kyrkogård anlades i samband med att kyrkan uppfördes 1801-02 och har sin huvudsakligen utbredning söder och öster om kyrkan. Kyrkogården utvidgades mot sydöst 1955 och samtidigt lades en del gångar igen på gamla kyrkogården. Norra delen av kyrkogården har aldrig använts, mer än sparsamt för självmördare enligt uppgift. Berggrunden går här för högt upp för att man ska kunna gräva. I senare tid har flera gravar som ursprungligen har haft grusytor såtts igen med gräs.

Största delen av södra kyrkogården tas upp av de två allmänna kvarteren 3 och 4. Kvarteren har en stor del av sina ursprungliga allmänna-linjegravar kvar och inramas av större och mer påkostade familjegravar. Kvarter 1 och 2 som ligger i direkt anslutning till kyrkan söder om denna har de mest påkostade gravarna på kyrkogården, de som ligger närmast huvudingången i väster även har kvar sina grusytor och stenramar. Detta hör till det mest exponerade området på kyrkogården. Gravraderna längs med kyrkogårdsmuren i väster präglas liksom gravarna i kvarter 1 och 2 också av mer monumentala vårdar av större format, här är dock nästan samtliga grusgravar igensådda med gräs. Kvarter F och FA som tillkom 1955 har endast gravvårdar från tiden efter detta och präglas av rader med rygghäckar av olika växtmaterial. I södra delen av kvarteret finns en enkelt arrangerad minneslund.

Kyrkogårdens historik
Kråkshult kyrkogård anlades i samband med att den nya kyrkan uppfördes 1801-1802. Den gamla kyrkan hade legat på en mer eller mindre vattensjuk grund vilket borde ha lett till problem för stenbyggnaden och dess murars stabilitet. Man beslutade därför att uppföra den nya kyrkan på en säkrare plats och valde den plats där kyrkan står idag en berghäll varifrån marken sluttar åt alla håll. För kyrkogården var man
därför tvungen att fylla ut med sand (som hämtades från Bellö) söder och sydost kyrkan för att få ett tillräckligt djup för begravningar. Huvudsakligen användes den södra delen av kyrkogården, norr om kyrkan i dess skugga begrovs endast självmördare som dessutom bars in åp kyrkogården över kyrkomuren inte genom dess grindar. Detta skedde så sent som fram till 1920-talet. Platsen närmast kyrkan på södra sidan, som i vanliga fall är de mest populära just på grund av närheten till kyrkan, gick inte heller att utnyttja eftersom här gick berggrunden i dagern. För att kunna använda denna plats fick man spränga bort berget, något man troligen började med i slutet av 1800-talet. På grund av den ytliga berggrunden på kyrkogården blev det med tiden allt svårare att gräva om gravarna för att få plats med nya. Man köpte därför in ängsmarken öster om kyrkogården, sprängde bort berg och fyllde på med ny sand till ett djup av
två meter. Ritningar gjordes 1945 av Johannes Dahl i Tranås som även planerade in ett bårhus i södra delen. Norra delen av nya kyrkogården avsattes för allmänna gravar och södra för familjegravar. De ursprungliga ritningarna omarbetades då bland annat orienteringen av de allmänna gravraderna ändrades och 1955 kunde man inviga den nya kyrkogården. Samtliga gravar på denna del avsågs från början att sättas upp utan stenskoning och besås med gräs.
Efter kyrkogårdsutvidgningen lades även grusgravarna på äldre kyrkogården igen och besåddes med gräs. Även gångar inom kvarteren såddes igen liksom den grusgången längs med södra kyrkogårdsmuren. I slutet av §950-talet diskuterades även behovet av en ved- och materialbod. Den skulle uppföras bredvid sockenmagasinet direkt utanför södra kyrkogårdsmuren. Dock uppfördes den aldrig utan istället byggdes den bod som idag står nordost om kyrkan.
Beskrivning av kyrkogården gjord 1926 i Våra kyrkor och griftegårdar Kyrkogården beskrivs
som en av de mindre i stiftet, med ett fåtal stenvårdar och istället desto fler trävårdar. Vårdarna
är resta med få och korta minnesrunor över de enkla arbetsmänniskor, som gått sin väg stilla
fram, utan att på något särskilt sätt väcka uppmärksamhet. Kyrkogården präglas alltså främst
av enkla och anspråkslösa trävårdar. De enskilda vårdar som väcker uppmärksamhet är de av
sten, resta längst kyrkogårdsmuren, t ex den äldsta stenvården på kyrkogården, den över P. M.
Wistrand som begrovs 1855. Denna sten står fortfarande direkt norr om huvudingången till
kyrkogården. Den norra delen av kyrkogården har endast ett fåtal gravar, placerade längst i
väster längs kyrkogårdsmuren, eftersom berget här norr om kyrkan går nästan upp dagern och
djupet således inte tillåter några begravningar utan sprängning. De flesta gravvårdar som beskrivs
står längs med kyrkogårdens murar, medan de båda allmänna kvarteren som främst
innehöll trävårdar (kvarter 3 och 4) endast kortfattat beskrevs genom några olika minnesvärda
personer som ligger begravda där.