Arkeologisk undersökning i Lilla Malma år 1937

Serpentin är en bergart

---------------------------

"Till Hagtorp i norra delen av Lilla Malma socken kom jag för halvtannat år sedan vid en fornminnesinventering, som utfördes för Dunker-Malma-Malmköpings hembygdsförening. Jag frågade efter fornfynd, och pojken som svarade, böjde sig ned där han stod och tog upp en stenyxa från marken. På min häpna fråga om han hade flera sådana pjäser, förde han mig till familjens stora mangel, och bland de tyngsta stenarna kunde ett halvt dussin stenyxor plockas fram. Till sist gjorde vi sällskap upp i en grusbacke strax norr om gården, där yxorna hittats, och i en skärning för nya Eskilstuna-vägen kunde jag själv plocka ihop några fynd. På området togs jordprov som visade sig vara synnerligen rika på fosfat, ett säkert tecken på gammal bebyggelse, och under sommaren 1937 utförde amanuensen Sten Florin och författaren en undersökning på platsen för att taga till vara eventuella fynd innan vägen byggdes färdig. Det blev först ganska dåligt resultat, mest skarpkantigt avfall från stenyxtillverkning, som dock tillsammans med de tidigare fynden gav bevis för en c:a 6,000-årig bebyggelse invid ett smalt sund av det dåtida havet. Men plötsligt, i centrum av området, fastnade i sållen ett par små krukskärvor av en typ, som vi väl kände från stenålderns gravar i Södermanland, men som aldrig förr hittats på en boplats. Samma slags fynd fortsatte över ett område, där sanden visade spår efter en stor, i marken nedsänkt hydda. Slutsatsen av undersökningen blev, att på en fiskeboplats, som sedan minst ett årtusende varit övergiven, folk ånyo slagit sig ned, men då hade havet dragit sig undan från trakten, och den nya bebyggelsen blev tydligen endast en episod, som aldrig skulle ha blivit observerad om ej den äldre bebyggelsens fynd lockat till undersökning. Den yngre boplatsen kanske bäst tolkas som en jakthydda belägen vid ett pass mellan två storskogar, där jaktbytet bör ha strukit förbi utanför husväggarna.

Jakthyddans lämningar vid Hagtorp voro unika då de upptäcktes, men rikedomen på stenåldersfynd är så stor i Södermanland, att om man endast genom ett fynd får klart för sig hur en fornminnestyp förekommer, så kunna snart liknande fynd letas fram" / Ur Sörmlandsbygden 1938 sidan 125-126

---------------------------

"För snart tjugo år sedan hände det sig att Södermanlands historia åldrades mer än tretusen år. Stenåldersforskningen tog sig då an fynd av ett föga uppmärksammat stenmaterial, kvartsen, som tidigare ansetts som svårbegriplig. Fram till dess hade fokus legat på flintan, som även påträffas i Södermanland och andra delar av landet där den inte förekommer naturligt. Flinta användes till olika verktyg och vapen under stenåldern. Under första halvan av 1900-talet utgick all stenåldersforskning från Danmark och Skåne, där flintan var det dominerande verktygsmaterialet från perioden. Det omfattande studiet av flinta skapade på så sätt den grund som stenåldersforskningen
vilade på.

Ganska snart insåg arkeologerna att flinta inte var så vanligt på stenåldersboplatser i Södermanland. Men avsaknaden av flinta innebar inte att det saknades lämningar från stenåldern. Redan i början av 1930-talet undersökte geologen och arkeologen Sten Florin en boplats från mesolitikum utanför Katrineholm kallad Dammstugan. Mesolitikum är den tidsperiod där vi finner de allra första spåren av människor i Södermanland. Vid undersökningen hittade han vassa kvartsbitar som låg tillsammans med andra fynd. Florin samlade dock inte in kvarts i någon större utsträckning vid undersökningen. Kort därpå grävde han ytterligare en boplats från ungefär samma tid, Hagtorp utanför Malmköping. Han insåg då att kvartsen måste samlas in systematiskt eftersom han misstänkte att bitarna var avsiktligt formade. I början tänkte sig forskarna att kvarts var ett substitut för flinta och dessutom ett mycket dåligt sådant. Eftersom flinta inte fanns att tillgå naturligt fick man helt enkelt i brist på det åtråvärda materialet använda sig av kvarts till enklare verktyg" / Ur Hugget i sten (2009), sidan 93

----------------------------------

Litteraturtips: Sörmlandsbygden 1937, sidan 119-122