Sture Lagerwall i Soldaten Svejk, Borgholm.

Sture Lagerwall, född 13 december 1908 i Stockholm, död 1 november 1964 i Limhamns församling, Malmö, var en svensk skådespelare och regissör.

Lagerwall utbildades på Oscarsteatern 1927-1930 och var verksam vid Oscars och Konserthusteatern 1931-1934, innan han engagerades vid Dramaten 1934-1936. Han startade tillsammans med Oscar Lindgren Alléteatern i Stockholm 1951 som de drev till 1957. Han engagerades vid Malmö stadsteater 1958.

Som filmskådespelare blev Lagerwall uppmärksammad på allvar efter att ha spelat sonen Johan i 1931 års filmversion av Markurells i Wadköping. Han var en bred skådespelare som spelade såväl komiska som dramatiska roller. Han spelade mest komiska roller på 1930-talet och en bit in på 1940-talet för att sedan mot slutet av karriären spela mer allvarliga roller. Några komiska filmer där Lagerwall utmärker sig är bland andra Djurgårdsnätter (1933) och skälmkomedin ... som en tjuv om natten (1940). Några av hans viktigare dramatiska roller gjorde han i Johansson och Vestman (1946) och Banketten (1948).

Lagerwall var 1932-1939 gift med skådespelerskan Gun Linderoth och 1940-1955 med skådespelerskan Guje Sjöström. År 1957 gifte han sig med Anne-Marie Werner och flyttade då till Malmö. I första giftet har han sonen Staffan född 1932. I andra giftet barnen Christina (född 1940), Jörgen (född 1941) och Edith (född 1947).

(Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).
Allan Bernving föddes 1911. Han skildrade Öland i ord och bild under de decennier när landet förändrades; främst 1950- och 1960-talen. Bernvings intresse för historia och lokala företeelser ledde till att han fotograferade stort och smått; ofta sådant som han förstod var nära att försvinna eller sådant som var nyheter. Så har han t ex två bildserier om skörd, en med självbindare från 1958 och en med skördetröska från 1960. Sådana bilder är oersättliga för att belysa jordbrukets förvandling i mitten av 1900-talet.
Han var lokalredaktör på Öland för Östra Småland 1950-1965 men fortsatte att fotografera även därefter. Enligt utsago från journalistkolleger var det då hustrun som tog bilderna efter Bernvings instruktioner.
I 40-årsåldern blev Allan Bernving döv och blind. Försämringen gick gradvis och tvang honom till sist att sluta som journalist. Istället engagerade Bernving sig för de dövblindas situation. Rätten till tolk var t ex inte alls självklar för denna grupp. Engagemanget ledde till att Bernving 1975-1983 var ordförande i de svenska dövblindas riksförbund. I september 1977 var han en del av den svenska delegationen till de dövblindas världskongress i New York.
Allan Bernving avled 1993.