George Fant, Georg Fredrik Mikael Fant, född 11 juli 1916 i Stockholm, död där 21 februari 1998, var en svensk skådespelare, regissör och teaterledare.
Fant studerade teater för Julia Håkansson och var under 1930- och 1940-talen en av svensk films mest anlitade skådespelare. Han var engagerad av SF 1937-1942, Sandrewkoncernen 1943-1948, Vasateatern, Oscarsteatern, och Riksteatern under olika perioder 1937-1952 samt Uppsala Stadsteater 1952-1953.
Han var konstnärlig ledare för Folkrörelsernas programbolag 1953-1957, rektor för Statens scenskola i Malmö 1964-1967, chef för Norrbottensteatern i Luleå 1967-1972, rektor för Scenskolan i Stockholm 1975-1979 samt teaterchef för Bohusläns teater 1990-1992.
Fant var på sin tid en stor flickidol, kallad flickornas Fant. Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Solna, Stockholms län.
Han var son till kapten Tore Fant och Stina, född Gustafsson, samt bror till Kenne Fant, kusin till Gunnar Fant och sonson till anstaltsdirektören och riksdagsmannen Fredrik Fant.
George Fant var gift sex gånger: första gången 1941-1944 med skådespelaren Maj-Britt Håkansson, andra gången 1944-1950 med Ingrid Koraen, tredje gången 1951-1962 med Ulla af Ugglas, fjärde gången 1962-1970 med programledaren Maj Fant, femte gången 1972-1986 med BM Boqvist och sjätte gången från 1991 till sin död med skådespelaren Karin Fermann.
Han var far till skådespelaren Christer Fant i äktenskapet med af Ugglas.
(Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Allan Bernving föddes 1911. Han skildrade Öland i ord och bild under de decennier när landet förändrades; främst 1950- och 1960-talen. Bernvings intresse för historia och lokala företeelser ledde till att han fotograferade stort och smått; ofta sådant som han förstod var nära att försvinna eller sådant som var nyheter. Så har han t ex två bildserier om skörd, en med självbindare från 1958 och en med skördetröska från 1960. Sådana bilder är oersättliga för att belysa jordbrukets förvandling i mitten av 1900-talet.
Han var lokalredaktör på Öland för Östra Småland 1950-1965 men fortsatte att fotografera även därefter. Enligt utsago från journalistkolleger var det då hustrun som tog bilderna efter Bernvings instruktioner.
I 40-årsåldern blev Allan Bernving döv och blind. Försämringen gick gradvis och tvang honom till sist att sluta som journalist. Istället engagerade Bernving sig för de dövblindas situation. Rätten till tolk var t ex inte alls självklar för denna grupp. Engagemanget ledde till att Bernving 1975-1983 var ordförande i de svenska dövblindas riksförbund. I september 1977 var han en del av den svenska delegationen till de dövblindas världskongress i New York.
Allan Bernving avled 1993.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
