Frösthults kyrka

Frösthults kyrka byggdes omkring år 1300 som en gråstenskyrka med tegelornerade gavelrösten och sakristia i norr. I slutet av 1400-talet försågs kyrkan med rikt utformade tegelribbvalv. Ungefär samtidigt byggdes ett vapenhus framför kyrkans ursprungliga sydportal. Utvändigt sett fick kyrkan sitt nuvarande utseende åren kring 1840 då ett västtorn byggdes och vapenhuset i söder revs. Fasaderna putsades, den gamla sydportalen murades igen och huvudingången flyttades till tornet. På så sätt byggdes den medeltida sockenkyrkan om till en nyklassicistisk kyrka enligt det tidiga 1800-talets ideal. Korgavelns ursprungliga trefönstergrupp och sakristian är det enda som utvändigt sett vittnar om att det är en medeltidskyrka. Uppe i kyrktornet kan man se en del av långhusets ursprungliga tegelgavel som är prydd med vitputsade blinderingar.

De vitkalkade fasaderna är spritputsade och försedda med slätputsade hörn och omfattningar. Tornets fasader kröns av en fris med putsade konsoler som bär upp ett putsat listverk. Klockvåningen högst upp i tornet har stora rundbågiga ljudluckor som flankeras av putsade pilastrar. Tornet kröns av en öppen, plåtklädd lanternin på vilken det står ett förgyllt kors på ett förgyllt klot. Kyrkan har ett brant sadeltak täckt med falsad skivplåt målad i svart. Långhuset har stora rundbågiga fönster med tätspröjsade träbågar. Korgaveln i öster har en medeltida trefönstergrupp. Ingången i väster har en dubbeldörr med liggande, spåntad panel. I fasaden ovanför porten sitter en stentavla med inskriptionen Karl XIV Johan 1841.

Interiören präglas av de senmedeltida valven och av den fasta inredningen som till stor del är från 1700-talet. Kyrkan är tre travéer lång; den har kalkstensgolv och täcks av putsade tegelribbvalv. Valven var från början sk gubbvalv med små figurer i ändarna av valvribborna. Dessa figurer höggs bort, troligen i samband med ombyggnaden kring 1840. Vid trefönstergruppen på östra korväggen finns dock ett par gubbansikten bevarade under valvet. Väggar och valv är vitkalkade. De kalkmålningar som förekommer i mindre omfattning är tillkomna på 1630-talet och återfinns kring korfönstret i öster, på korets norra vägg samt på en väggpelare mot södra långhusväggen. Dessutom är sakristians portal försedd med målad dekor. Från valven hänger två äldre mässingskronor och en ljuskrona av slipat glas från 1700-talets mitt.

Mot den i huvudsak vita bakgrunden framträder inredningen från 1700-talet i all sin prakt. Predikstolen och altaruppsatsen är bägge tillverkade av den kände bildhuggaren Magnus Granlund på 1740-talet. Båda är förnämliga verk i barockstil och är överflödande rikt utformade och förgyllda. Granlund har gjort många predikstolar i Uppland men altaruppsatser av honom är ovanliga. Altaruppsatsen har en tredelad arkitektonisk uppbyggnad med kolonner som står på en bas och omsluter en förgylld altartavla. Det hela kröns av ett rikt utformat överstycke. Även predikstolen är mycket praktfull. Altaret av trä och altarringen är samkomponerade med altaruppsatsen.

Till höger i koret ligger en gravsten över kyrkoherde Johannes Campanius som dog 1683. Hans livsöde är märkligt. Campanius var präst i kolonin Nya Sverige i Amerika på 1640-talet där han missionerade bland indianerna och även gav ut en ordbok över indianernas språk samt översatte Luthers katekes till detsamma. Dopfunten av kalksten från 1200-talet är kyrkans äldsta föremål. Dess cuppa är oornerad men från dess undre kant skjuter fyra huggna ansikten ut.

I västra delen av kyrkorummet finns en orgelläktare med en barriär med blått ramverk och gråmarmorerade fyllningar samt förgyllda listverk. Läktarorgeln tillkom på 1920-talet men omdisponerades på 1940-talet. Den nyklassicistiska orgelfasaden från 1799 är dock bevarad. På läktaren finns delar av 1700-talets bänkinredning bevarad i ursprungligt skick. Bänkinredningen i långhuset är uppställd i två slutna kvarter. Bänkskärmar, dörrar och gavlar är målade i grönt med gråmarmorerade fyllningar, förgyllda listverk samt detaljer i rött. Bänkarna härstammar från 1700-talet men byggdes om vid en restaurering 1950-53. Det var då kyrkorummet fick sin nuvarande karaktär. Restaureringen utfördes efter ett förslag upprättat av Västeråsarkitekten V. Segerstedt. Kyrkan försågs även med elektrisk belysning och uppvärmning, kalkmålningarna från 1600-talet togs fram och konserverades och den ursprungliga färgsättningen på altaruppsatsen och predikstolen återställdes.

Sakristian har tegelgolv och är välvd med ett putsat kryssribbvalv. Där står ett vackert golvur som uppges vara tillverkat 1732 i Gävle av Olof Östman. I sakristian finns även en putsad och vitkalkad öppen spis liksom skåp för textilförvaring mm.