Ununge kyrka

Kyrkobyggnaden är högrest, särskilt mot norr där marken sluttar nedåt och kyrkan får ett närmast borgliknande uttryck. Exteriört har den genomgått ett fåtal större förändringar sedan den tillkom medan interiören i hög grad har karaktär av den genomgripande restaurering som gjordes 1897.
Det finns olika antaganden om när kyrkan ursprungligen byggts. Med utgångspunkt från en återanvänd bräda från ett målat trävalv har det antagits att den kan vara byggd redan på 1200-talet men troligare är omkring år 1400 eller något tidigare. Kyrkan har förlängts åt väster i slutet av 1400-talet. Samtidigt byggdes det östra gavelröstet om och tillkom vapenhuset i söder. Samtliga gavelrösten är på ett snarlikt sätt murade av tegel i munkförband och med vitputsade orneringar av senmedeltida typ. Skarven som bildats då långhuset byggdes till kan urskiljas på norra långsidan. Långhusets och vapenhusets murar är oputsade, sakristian delvis putsad.

Vapenhuset har en rundbågig portöppning, dörrbladet är ursprungligt, gjort av furuplankor i grova dimensioner och med beslag som kompletterats vid 1897 års restaurering.

Sakristian är ursprungligen byggd någon gång under medeltiden och förstorades åt öster och norr åren 1828-1831. Gavelröstet är putsat liksom en mindre tillbyggnad i vinkeln mellan västra väggen och långhusmuren. Tillbyggnaden från 1897 fungerar som nedgång till pannrummet under sakristian.

Fönstren har med något undantag förstorats under 1700-talet, västra gavelns fönster har sannolikt ursprunglig form. Som ett resultat av strävan efter ljusare kyrkorum har ett fönster tagits upp på norrsidan, sannolikt 1762-1763. Fönstren har treskurna överstycken och ytterbågarna av trä är troligen från 1800-talet medan innerbågarna har tillkommit i senare tid. 1873 lades ett skiffertak istället för det tidigare yttertaket av spån. Undantag är utbyggnaden i vinkeln mellan långhus och sakristia som är täckt med skivplåt. Exteriört begränsades förändringarna av kyrkan till denna åtgärd som dock ger den en mer påkostad karaktär och påminner om förändringarna i interiören som gjordes 1897. Skiffret återanvändes då taket lades om 1991.

Kyrkobyggnaden är högrest, särskilt mot norr där marken sluttar nedåt och kyrkan får ett närmast borgliknande uttryck. Exteriört har den genomgått ett fåtal större förändringar sedan den tillkom medan interiören i hög grad har karaktär av den genomgripande restaurering som gjordes 1897. Det fanns vid denna tid ett stort intresse för medeltida kalkmålningar i kyrkorna, måleri som ofta gömts när målningar kalkades över, oftast på 1700-talet. Då inga målningar fanns var det inte ovanligt att nya skapades så som skedde i Ununge kyrka. De nya snickerier som gjordes till Ununge har tydliga influenser från olika stilar, till exempel rustikt utförd barock i altaruppsatsen eller med lån från Arts & Craftsrörelsens uttryck av hantverk i dörren mellan vapenhus och långhus. Färgsättningen i olivgrönt och rött känns igen från Carl och Karin Larssons gård i Sundborn. Tillvägagångssätten är inte unika eller ens ovanliga men helhetsintrycket av interiören är ändå särpräglat då man här har utfört åtgärderna på ett konsekvent och kompromisslöst sätt. Restaureringen leddes av arkitekt Bror Almquist och bekostades av brukspatronen på Skebo bruk Knut Michaelsson. Michaelsson var även teaterförfattare, regissör och senare teaterdirektör och hans inflytande bidrog till den närmast teatrala uttrycket i restaureringen.

Det finns olika antaganden om när kyrkan ursprungligen byggts. Med utgångspunkt från en återanvänd bräda från ett målat trävalv har det antagits att den kan vara byggd redan på 1200-talet men troligare är omkring år 1400 eller något tidigare. Kyrkan har förlängts åt väster i slutet av 1400-talet. Samtidigt byggdes det östra gavelröstet om och tillkom vapenhuset i söder.

Exteriört har den genomgått ett fåtal större förändringar sedan den tillkom medan interiören i hög grad har karaktär av den genomgripande restaurering som gjordes 1897. Det fanns vid denna tid ett stort intresse för medeltida kalkmålningar i kyrkorna, måleri som ofta gömts när målningar kalkades över, oftast på 1700-talet. Då inga målningar fanns var det inte ovanligt att nya skapades så som skedde i Ununge kyrka. De nya snickerier som gjordes till Ununge har tydliga influenser från olika stilar, till exempel rustikt utförd barock i altaruppsatsen eller med lån från Arts & Craftsrörelsens uttryck av hantverk i dörren mellan vapenhus och långhus. Färgsättningen i olivgrönt och rött känns igen från Carl och Karin Larssons gård i Sundborn. Tillvägagångssätten är inte unika eller ens ovanliga men helhetsintrycket av interiören är ändå särpräglat då man här har utfört åtgärderna på ett konsekvent och kompromisslöst sätt. Restaureringen leddes av arkitekt Bror Almquist och bekostades av brukspatronen på Skebo bruk Knut Michaelsson. Michaelsson var även teaterförfattare, regissör och senare teaterdirektör och hans inflytande bidrog till den närmast teatrala uttrycket i restaureringen.

Om långhuset gavs en tydligt stilhistorisk karaktär är vapenhuset snarast modernt utformat för sin tid. Väggarna täcks upp till brösthöjd av grönmålad pärlspontpanel. Taket är ett brutet brädtak. De medeltida influenserna framträder dock genom de putsade väggarna som är dekorerade med schablonmålade bårder kring dörr och i kanten av tak- och väggpanel. Dörrpartiet består av ett rakt avslutat dörrpar med medeltidsinspirerad smidesdekor och ovan dörrarna fylls den rundbågiga öppningen av ett överljus av blyspröjsat färgat glas.

Långhuset är täckt av tre stjärnvalv av tegel. Tegelvalven ersatte ett trävalv och slogs i samband med att kyrkan förlängdes i slutet av 1400-talet. Så som är vanligt förekommande i valv från denna tidsperiod är det bakre, västra, valvet enklare utfört än de främre. Valven putsades och var troligen endast dekorerade med de tolv kors som alltid målades vid en kyrkoinvigning. Likaså har takstolarna tillkommit samtidigt med tegelvalven. Kalkmålningarna från 1897 målades av dekorationsmålaren Emil Nordström med flera medhjälpare och har motiv lånade från uppländska kyrkomålningar från 1400-talet. Målningarna är välgjorda men skarpa i kulörerna jämfört med medeltida målningar.

Golven är målade trägolv, i mittgången täckt med heltäckningsmatta.

En ny öppen bänkinredning ersatte 1897 de slutna bänkar från 1767 som fanns i kyrkan. Sidorna återanvändes som panel längs väggarna. De nya bänkarna är iögonfallande med sina triangelformade avslutningar mot mittgången.

Predikstolen härstammar från 1600-talet men har flyttats från södra till norra väggen på 1700-talet då den också fick ett nytt ljudtak, 1897 års restaurering innebar endast mindre ändringar av trappan. Predikstolen är snarlik Edsbro kyrkas, med största sannolikhet byggd av samme hälsingemästare. Den har också renoverats och byggts om av samma snickare på 1700-talet som gjort arbetena på Edsbros predikstol. Predikstolen är rikt dekorerad i vad som kan kallas bondbarockstil, korgen har framtill de fyra evangelisterna som figurer.

Hela altarordningen tillkom 1897 och är ett av de verk som illustrerar det teatrala i kyrkointeriören. Den rundade altarringen har kraftiga svarvade dockor och knäfall klädda med rött tyg. Altaruppsatsen lämnar korfönstret mot öster fritt och är utformad med anknytning till predikstolen. Omfattningen med kolonner och markerat bjälklag som bär upp ett krucifix innesluter en oljemålning föreställande kristi begravning. Till koret bidrar också fönstren med glasmålningar från 1897 samt triumfkrucifixet från 1200-talet placerat över ingången till sakristian.

I väster finns orgelläktare, orgelfasad och sju stämmor i orgeln är beavarade från kyrkans första orgel byggd 1843. Orgelfasaden är enkel, klasicistisk med ett rundbågigt centralt placerat krön omgivet av lägre rakt avslutade flyglar. Läktare fanns redan tidigare i kyrkan men byggdes om i samband med att orgeln tillkom. Orgelverket byggdes om 1935 och senast 2007 av orgelbyggare Robert Gustavsson. Trappan till läktaren är inbyggd mellan glasade väggar som antagligen tillkommit 1897 och har tydliga drag av tidens hantverksideal.

1897-års restaurering innebar att hela inredningen gavs en enhetlig färgsättning huvudsakligen i olivgrönt och rött samt inslag av guld.

Sakristian har en enkel prägel med slätt brädtak av hög ålder, vitlimmade väggar, öppen spis samt möbler av hög ålder. Spisen har satts för med en träkonstruktion och används som altare.