Uthus

Forts. byggnadshistorik för kyrka.

1935 ersattes altartavlan med ett enkelt krucifix. 1948 installerades elbelysning samt bänkvärmare med elcentral i sakristian. Dopfunten togs tillbaks samma år. 1949 återinvigdes kyrkan efter ytterligare en renovering under sommaren. Kalkmålningarna och den fasta inredningens äldre färger hade tagits fram av konservator Olle Hellström under 1-2 lager. Utifrån de fotografier som togs vid seklets början kunde man konstatera att målningarna var i svårt skadat skick, de hade blekts och utplånats. Bäst bevarade var de i korets tunnvalv. Absidens tronande Kristusbild med änglar liknade den i Mjäldrunga och de var ensamma i sitt slag i stiftet, målade efter sydsvensk påverkan. Predikstolens ursprungliga evangelistmålningar var blottlagda och den liksom altarringen hade även blomsterdekor. Kalkmålningarna var inte utförda direkt på putsen utan efter en eller flera avfärgningar. Kyrkan hade alltså brukats en tid innan den pryddes med målningarna. I sakristian förvarades fornfynd och andra föremål. 1965 fick kyrkan en piporgel tillverkad vid Tostareds orgelfabrik.
1989 gjordes en fasadrenovering eftersom putsen och solbänkarna var dåliga. All puts avlägsnades och omputsningen skedde med slevdragen hydraulisk kalkputs som kalkavfärgades. Även det västra vapenhuset fick denna behandling invändigt. Södra vapenhuset målades om. Solbänkar av kalksten monterades. Hängrännor monterades runt taket. En utvändig murverksdokumentation gjordes av Eivind Claesson. Han konstaterade att kyrkans ovanligt långa långhus verkade vara intakt som helhet med flera obrutna skiftgångar ända till västgaveln.
Det romanska murverket är bäst bevarat på långhusets norra vägg. Flera partier är dock ommurade efter ras. Norra dörren befanns låg med rak hjässa samt finhuggna sandstenar i omfattningen och överliggaren. Nordporten bör ha satts igen vid upptagningen av större fönster eftersom en finhuggen sandsten då använts. Inga ursprungliga fönster finns på någondera långsida eller i koret. Nordvästra hörnet har en troligen ursprunglig kantkedja av sandsten. Murverket är av samma typ på södra fasaden men mer skadat, särskilt i väster där hörnkedjan är nästan helt raserad och ersatt med gråsten. Östra hörnkedjan av sandsten är mer intakt. Östra gavelröstena har höga inslag av kalksten och är troligen ursprungliga murverk. Långhusets västra gavel tycks däremot vara ommurad nästan från grunden, dåligt och oregelbundet. Västportalen saknar omfattning men ovanför nuvarande träöverstycke finns en rundbågig avslutning i höjd med sydporten. Alltså fanns med största sannolikhet ursprungligen även en port i väster som breddats, de andra är mycket smala. Västra vapenhuset har också dåligt murverk liknande västgavelns med enstaka sandstenar från långhusets raserade hörnkedja eller eventuellt västportalens omfattning. Uppgifter från 1740-talet omtalar en ombyggnad och utvidgning. Claesson tolkar det som att kyrkan fått förfalla efter reformationen då västra gaveln och västra delen av sydfasaden raserats. När gavelröstet till slut rasade valmades taket provisoriskt, så att de västra krysstakstolarna försvunnit. (Ett så gravt förfall skulle dock svära mot den nya inredningen som förmodas ha tillkommit på 1600-talet.) Han föreslår att en större upprustning genomfördes på 1740-talet, att västpartiet uppfördes till ursprungligt utseende med tillbyggnad av vapenhus i väster och breddande av västporten i långhuset. Korets sydfasad har romanskt murverk till största delen men inga ursprungliga fönster. Absidens hela yttermur befanns vara helt ommurad och av annan beskaffenhet. Skalet ligger inte i förband med koret så som koret gör med långhuset. Absidmurens tjocklek på 1,6 meter beror troligen på ommurningen och inte på himlatrappan eftersom dess översta trappsteg slutar en bra bit innanför ytterlivet. Sakristians murverk är vällagt av en annan typ än övriga och med hörnkedjor delvis av finhuggen sandsten, troligen från korets hörnkedja som raserades vid tillbyggnaden. Dokumentationen ger ingen datering av sakristian. Långhusets längd, västporten samt tvärportarna långt österut är arkitektoniska drag som brukar sättas i samband med privat kyrkoägande eller patronatsförhållande. Murverket beskaffenhet visade sig alltså stödja hypotesen om kyrkan såsom en privat- eller patronatskyrka.

En fönsterlös rektangulär byggnad med tre dörrar åt norr alldeles intill östra murvinkeln.

FASAD - Faluröd lockpanel. På baksidan hänger stegar.

FÖNSTER - Nej

PORT - Två smala enkla dörrar med smal spåntad stående träpanel och en bred pardörr i mitten som har liggande brunmålad panel. Enkla reglar och metallhandtag.

TAK - Sadeltak med enkupigt lertegel. På nockarna sitter likadana figursågade träprydnader, "skatpinnar" som på kyrkans tak. Vindskivorna är enkelt figursågade och svartmålade. Synliga taksparrar på grunda taksprång. Hängrännor och stuprör är av svart plåt, sannolikt från 1989 liksom kyrkans rännor.