ASKERYDS KYRKA

Interiören präglas främst av de framtagna kalkmålningarna på väggar och i valven. Den medeltida kyrkan valvslogs i början av 1500-talet och från samma tid eller något senare härrör kalkmålningarna. Dessa har tillskrivits Sven målare ifrån Jönköping som verkade i Mäster Amunds skola, generationen efter denne. Målningarna är välbevarade - i korets återges olika figurframställningar av bland annat olika helgon och evangelister. Långhusets målningar berättar längst i väster historien om jungfru Marias föräldrar och i öster återges olika scener ur skapelseberättelsen. Även på väggarna finns måleri men dessa har till största delen låtits vara övertäckta med befintligt kalklager.
Kyrkans golv är ett lackat brädgolv av äldre ursprung, det lades om och trossbotten byttes ut 1933 men man bevarade brädor och smidda spik. I norra korsarmen står Wisteniusorgeln från 1760 på ett nytt golv från 1962. Bänkinredningen ändrades 1933 genom att förses med bekvämare sitt- och ryggbrädor samt raka gavelslut. Bänkskärmarna längst fram är dock från 1700-talet och deras ursprungliga marmorering togs fram 1977. De nya bänkgavlarna målades därefter enligt samma färgschema. Pärlspontspanelen i korsarmarnas tak är från 1879 och spikades på det befintliga brädtaket från 1669. Fönsteröppningarna är troligen från 1660-talet då korsarmarna uppfördes, spröjsverken av gjutjärn är från 1879.
Kyrkan har flera påkostade inventarier, bland annat en altaruppsats i form av ett altarskåp från slutet av 1400-talet. Altarskåpet har placerats mitt i koret med ett modernt altarbord och altarring framför. På västra väggen i norra korsarmen sitter numera altaruppsatsen från 1600-talet. Predikstolen från 1642 är ett verk av mästare Hans Behn från Västervik och har en separat uppgång från sakristian. I tribunbågen till koret sitter på en trabes triumfkrucifixet från 1400-talet. Detta sattes åter upp vid restaureringen 1933 efter att tidigare ha hängt på norra korväggen. Kyrkan har två orglar - dels Wisteniusorgeln från 1760 som nu står uppställd i norra korsarmen och dels orgeln från 1906, utförd av Zetterquist & Son på uppe orgelläktaren. Ursprungligen stod de tvärtom, beroende på att Wisteniusorgeln togs ur bruk 1906 men läts stå kvar på sin ursprungliga plats på läktaren. Först 1933 monterades den ner och då flyttades Zetterquistorgeln upp till läktaren. Det dröjde till 1962 innan man restaurerade Wisteniusorgelns orgelverk och då sattes den upp i norra korsarmen.

Askeryds kyrka uppfördes omkring år 1200,omfattande långhus i öst-västlig riktning, kor samt absid. Det ursprungliga långhuset motsvarade ungefär halva den längd som dagens långhus upptar. På 13-1400-talet rivs koret och absiden och kyrkan förlängs åt öster, det nya koret blir rakt avslutat i öster och saknar absid. Under 1400-talet uppförs sakristian norr om koret och på södra långsidan där hu-vudingången fanns uppfördes troligen också ett vapenhus. Öppningen till denna södra ingång är fortfarande synlig på södra väggen under läktaren. Den medeltida kyrkan var således en enskeppig salkyrka med rakt avslutat kor i samma bredd som långhuset. Kyrkan hade en öppen takstol. Omkring 1500 valvslogs kyrkan och väggar och valv förses med kalkmålningar. Kalkmålningarna har daterats till omkring 1520 och attribuerats till målaren Sven, verksam i Jönköping omkring 1511 - 1547.
På 1660-talet byggs kyrkan till med två korsarmar som bryter igenom långhusets väggar. Korsarmarna uppförs av liggande timmer och reveteras, den norra reserveras för kvinnor och den södra för män. I samband med det ersätts ett torn vid västra gaveln med ett vapenhus och huvudingången flyttas från södra långsidan till det nya vapenhuset i väster. Den ursprungliga kyrkporten från 1200-talet be-hålls och idag används den som port in till långhuset från vapenhuset.
I mitten på 1700-talet förnyas interiören, dels kalkas kalkmålningarna i valven över 1744 och dels flyttas altaret från koret till hörnet i korsmitten mellan södra korsarmen och koret. Detta för att alla lättare skulle se altaret, även de i korsarmarna. Denna placering hade altaret fram till renoveringen 1933. 1760 får kyrkan också en orgel av orgelbyggaren Jonas Wistenius i Linköping. Vid nämnda renovering 1933 monteras orgeln ner efter att sedan 1906 varit ur bruk och dess för innan ha renoverats vid tre tillfällen under 1800-talet. Nedmonteringen sker i väntan på en grundlig upprustning som äger rum först 1962. Efter upprustningen sätts orgeln åter upp i norra korsarmen och är ännu i bruk. 1933 års renovering var omfattande och innebar bortsett från underhållsåtgärder även att kalkmålningarna togs fram igen, altaret flyttades från sin hörnplacering i korsmitten till koret, predikstolen flyttades och orgeln från 1906 flyttas upp på orgelläktaren. För att klara av detta förlängs orgelläktaren mot öster. 1962 återbördades Wisteniusorgel till en sekundär plats i norra korsarmen, och efter det har kyrkan främst varit föremål för olika underhållsåtgärder.