Fartygs-/båtlämning

Fartygslämning, 8,3x2 m (okänd riktning). Vrakets längd är uppmätt till ca 8,3 m. Byggnadsmaterialet antas vara ek. Endast bottensektionen återstår. Denna är helt platt. Största uppmätta bredd är 2 meter och den smalnar av mot stävarna. Bägge ändarna av vraket är intakta, med undantag av en brottyta på kölsvinet i fören. Kölsvinets största bredd är 51 cm och dess tjocklek uppgår till 2,5 cm. I dess längdriktning finns två rektangulära hål. Det största, mastspåret, ligger 90 cm från brottytan och har måtten 15x17 cm (långskepps x tvärskepps). Det mindre hålet ligger ca 420 cm från brottytan och mäter 3,5x5 cm. Vraket har 10 spant, som sitter med ca en dryg halvmeters mellanrum. Endast de nedersta delarna av spanten är bevarade. I en del fall är spanten genomgående från sida till sida. De flesta är dock delade och ligger om lott. På ena sidan har ett fragmentariskt sambord påträffats i sitt ursprungliga läge. Av spantens utfall verkar fartyget ha varit ganska brett. I viken upp mot land finns spridda vrakrester, bl. a. en större trädetalj som skulle kunna vara stäven. I området finns förutom vrakdelar rikligt med lergods i form av trefotsgrytor, fat (med och utan dekor) samt kritpipor. Då botten består av lösa sediment kan det inte uteslutas att såväl vrakdelar som bruksföremål ligger under dessa sediment (status 1985).

Vraket ligger med fören (?) lättlutande nedåt. Det har ingen köl utan botten är helt plan. Borden är fästade med dymlingar, troligen av ek. Skvalphål och indikationer på klinkbyggnadsteknik har också kunnat iakttagas. Ett löst lager av sediment täcker vrakdelarna. Lösa delar av spant och bordläggning ligger utspritt i närheten av vraket. Vraket bär tydliga spår av skador från nät och ankare. Ett ankare med kätting ligger vid vraket. Kättingen ligger snett över bottenplankan. 4-5 meter från vraket lutar botten starkt nedåt mot farleden (70 m). Ytterligare vrakdelar finns troligen att finna på djupare vatten. Vid en närmare undersökning av kringliggande delar fann vi spantplank samt ett runt järnföremål med 2 dm diameter som satt fast vid en spantliknande del av vraket (status 1992-1994).

Botten består av tre plankor sammanfogade med kravellbyggnadsteknik. I dess bägge ändar finns en tunga eller tapp där stävarna har varit fästade. Vraket har korta bottenstockar, som endast ligger i botten på detsamma. Bottenborden och sidorna är byggda på dessa bottenstockar. De spant/upplängor som fortsätter upp längs skrovsidan, har lagts i efter att sidobordläggningen rests. Spanten visar att båtens sidor varit klinkbyggda med minst 4 bordgångar. På styrbords sida förekommer fortfarande rester av ett bord. Allt detta, liksom spantens förskjutning, är karakteristiskt för 1600-talets "däcksbåtar". Ovanpå bottenstockar och spant ligger kölsvinet, som har ett mastspår placerat långt framme i skeppet (status 1992 - 1994).

Övrigt: En boende på platsen berättade att det finns rester av ryssugnar och en husgrund av tegelstenar, enligt honom en gammal krog, på ängen ovanför vrakplatsen (sagt 1991).

Enligt sjökort från 1772 har Korsviken haft olika namn, bl. a. Konviken och Ryssviken. Den äldsta kända bebyggelsen som kan beläggas är från 1749, då det enligt en karta från samma år fanns ett hus vid Korsviken. Husförhörslängder från Korsviken finns emellertid från 1704.

Viken är en gammal ankringsplats. På botten finns kritpipsskaft och skärvor från gammalt Gustavsbergsporslin, pållare och stockar. Hela området bär tydliga spår av mänsklig aktivitet sedan århundraden: gamla järnringar inslagna i berget, rester av en husgrund (krog?).

Ingen av de äldre boende på platsen känner till något om vraket, förutom att man fått nätfästen.