MULSERYDS KYRKA

Mulseryds kyrka restes under medeltiden av liggtimmer. Dopfunten, som saknar uttömningshål, talar för 1200-talets andra hälft. 1658 hölls sockenstämma då beslut togs om kyrkans ombyggnad. Sockenmännen var tveksamma till förslag om korskyrka, istället skulle hon byggas "efter thet wis som hon varit hafr". Kyrkan plockades ned 24 maj 1660 och uppbyggdes på nytt inom två veckor, varför större delen av det medeltida materialet torde ha återanvänts. Den sannolikt ursprungliga planformen med smalare, rakslutet kor bibehölls. Byggmästare var Tool i Svedbrandshult. För en stor del av byggets finansiering stod socknens adel. 1662 beslutades om kyrkans målning, vilken för korets del finansierades av landshövding Johan Printz. Det var sannolikt vid detta tillfälle som de ännu bevarade målningarna på långhusväggarna tillkom. Mästaren torde ha varit en lokal förmåga. 1663 spånades kyrkan. 1706 tillverkades en ny predikstol av Gustaf Kihlman, Borås. 1711 fick taket nytt spån. 1712 spånades koret. 1718 färdigställde Jonas Ullberg i Velinga en altaruppsats. 1739-43 anlitades Johan Kinnerus för att dekorera kyrkan. För detta syfte ombyggdes läktarbröstet och väggarnas springor tätades. Av detta måleri förefaller inget vara bevarat. 1747 omspånades södra takfallet av byggmästaren Lars Nilsson i Tranemo. 1774 försågs hela kyrkan med nya, större fönster, "att mera lius må blifwa". 1781 ombyggdes läktaren.
En utvidgning av kyrkan beslutades 1783 p.g.a. trängseln, men kom att uppskjutas år efter år. 1790 ingrep kronobefallningsmannen för att få socknen att fullfölja beslutet och utföra tillbyggnad i enlighet med Överintendentsämbetets ritning, signerad arkitekt Thure Wennberg. Bygget kom till stånd 1793 under ledning av byggmästaren Jonas Larsson från Gräsryd i Strängsered. Hela kyrkan flyttades lika långt åt norr som sin egen bredd. I öster byggdes ett nytt, fullbrett kor med tresidig avslutning,. I norr byggdes en sakristia samt i söder och väster vapenhus. Det nya innertaket välvdes. 1796 rödfärgades kyrkan. 1801 flyttades den gamla stapeln till kyrkans västgavel och ombyggdes till ett torn med urtavla, vilket arbete leddes av nämnde Jonas Larsson. 1811 tjärades taken. 1825 omspånades kyrkan av byggmästaren Abraham Jansson i Strängsered. 1828 och 1841 rödfärgades kyrkan. 1855 försågs taken med ny spåntäckning. 1869 målades kyrkan in- och utvändigt. 1883 byttes takens spåntäckning mot asbestpapp. En orgel, byggd av Svante Johansson i Liared, installerades 1887. Samma år omspånades väggarna och en kamin insattes.
1893-95 genomgick kyrkan en stor renovering efter förslag upprättat av byggmästaren Claes Johansson, Sandhem. Kyrkans sockel omlades. Tornet ombyggdes radikalt med undantag för stommen. Det gjordes smäckrare och högre, varvid en del av strävorna kom att hamna utanför byggnadskroppen. Hela kyrkan fick nya fönster med järnbågar och dörrar. Taken täcktes med järnplåt. Väggarnas spånklädsel målades med vit oljefärg av målarmästare J Leander, Nykyrka. Nytt innergolv och en ny öppen bänkinredning tillkom. Interiörens väggar och tak kläddes helt med pärlspont. En altartavla utfördes av Anders Gustaf Ljungström, Sandhem, vilken även ommålade interiören. Två kolonner tillverkades av Oskar Svensson, Brosarp.
1929-30 restaurerades interiören i enlighet med ett förslag av arkitekt Axel Forssén. Byggmästare var Edvin Svensson, Angerdshestra. För en stor del av finansieringen stod en donation av Edvard Sager, Ryfors. Väggarnas pärlspont togs bort. De fragmentariska väggmålningarna togs fram av konservator K J R Johansson, Skövde. Avskrädda fläckar och lagningar tonades in. Det utvidgade partiet från 1793 försågs med en barockimiterande bård längs taklisten, som en fortsättning på den ålderdomligare bård som påträffades i långhusets ursprungliga del. De framtagna färgerna blev vägledande för interiörens övriga färgsättning. K J R Johansson tog även fram den välbevarade ursprungliga färgen på predikstolen. Denne ändrade även Kristusfiguren på Ljungströms altartavla. Takets pärlspont kläddes in med plywood. Korbänkarna slopades. Kaminerna försågs med ordentliga murade nischer och en skorsten.
Restaureringen 1953 blev en fortsättning på 1929-30 års arbeten. För projekteringen svarade arkitekt Johannes Dahl, Tranås. Byggmästare var H J Hulander, Ölsremma, och målarmästare Tage Svensson, Gällstad. Väggarna avlutades från vit oljefärg och rödfärgades åter. Taken försågs åter med täckning av kluven spån, med undantag för tornet, vars plåttäckning lagades. Tornsträvorna reparerades. Elektricitet installerades för uppvärmning och belysning i enlighet med förslag av ingenjör R Rosengren. Kaminer och skorsten revs. Interiören försågs med nya dörrar, golv och innanfönster. En ny, sluten bänkinredning tillverkades. Sakristian fick ny skåpsinredning. Ett bjälklag insattes i västra vapenhuset, i höjd med läktaren. I samband med detta flyttades torntrappan in i ett nybildat rum. Hela interiören ommålades.
1972 färdigställdes ett nytt orgelverk av Ingvar Johansson vid Västbo Orgelbyggeri, Långaryd. Det gamla verket magasinerades på Riksantikvarieämbetets inrådan i tornet, eftersom församlingen ej varit villig till restaurering. 1980 rengjordes altartavlan av konservator Ola Westerudd. 1982 försågs klockvåningen med träjalusier i öppningarna. 1993 byggdes handikapptoalett och kapprum in under läktaren. För projekteringen svarade I-gårdens Byggkonsult, Bottnaryd. Två dragjärn sattes samtidigt mellan långhusväggarna. Nyligen ommålades fasaderna med röd oljealkydfärg, en åtgärd som saknade tillstånd från länsstyrelsen.

MULSERYDS KYRKA - Timmerkyrkan från 1660 består av ett långhus som 1793 utvidgats åt öster med fullbrett och tresidigt avslutat kor. Vid kyrkans nybygge 1660 användes med stor sannolikhet den föregående medeltidskyrkans timmer. Norr om koret är en sakristia och i söder ett vapenhus, båda med tresidiga gavlar och sannolikt tillkomna i samband med korbygget. I väster är ett torn från 1801, vars stomme utgörs av en ditflyttad äldre klockstapel (byggd 1670). Sitt nuvarande utseende fick det 1893.
FASAD - Kyrkan vilar på en ojämn gråstenssockel med slätputs och tät vit färg. På denna ligger en syll, klädd med bräder. Fasaden är klädd med sågade spån och i sin helhet målad med röd oljealkydfärg. Långsidorna har försträvningar i form av fastskruvade järnbalkar och järnvägsräls. Tornets stomme avslöjar sig i form av utskjutande strävor med brädklädsel. Tre stycken skjuter ut på norra respektive södra sidan och två i väster. Spånen på klockvåningen och den fyrkantiga lanterninen har spetsiga ändar. Klockvåningen har i alla sidor, utom den östra, ett par stickbågiga höga ljudgluggar med sentida svarta träjalusier från 1982. Kring dessa är vita foder. Invid sakristiporten sitter en armatur med råglas och bly.
FÖNSTER - Alla fönster härrör från 1893 och har enkla, stickbågiga, vita järnlufter med handblåsta glas, om inget annat anges. Fodren är breda och vita med markerade imposter. Fönstren på långhus, kor och tornets andra våning (två stycken i varje sida) har 35 rutor var. Långhus och kor har svagt färgade glas. Sakristia och vapenhus har två fönster var med nio rutor. Lanterninen har i varje sida ett rundfönster med luft samt spröjs av vitmålat trä och åtta rutor. PORT - Alla portar har rakt krön. De är från 1953 och är klädda med svart fiskbenspanel samt har kopparhandtag, vita foder och granittrappor. Västport och vapenhusport är pardörrar, varav den förra är bredare. Sakristiporten (som vetter åt väster) är enkel.
TAK - Långhus och kor bär ett gemensamt brant sadeltak som är valmat över korgaveln. Denna kröns av en smidesspira med förgylld stjärna. Även sakristia och vapenhus har branta sadeltak med valmning. Torntak och lanternin bär fyrsidiga tak, varav den senares är en spira, krönt av ett smideskors. Alla takfall är täckta av kluven och tjärad spån, vilka längs takskäggen är spetsiga. Takfötterna utgörs av rödfärgade rundstavar. På tornet är de mer profilerade. Långhus och kor har kraftigt utskjutande takskägg, vilket föranleder frånvaron av hängrännor och stuprör.