ALSIKE KYRKA

Alsike kyrka står vid viken Ekolns östra strand i en miljö rik på fornlämningar. Då kyrkan byggdes under medeltiden, kom den att stå vid en viktig färdväg i det gamla sveariket, vattenleden Stockholm-Sigtuna-Uppsala. Tätt förbi kyrkan går våra dagar går den gamla landsvägen Stockholm-Uppsala. Långhuset är av tegel. Tornets nedre del, sakristian och delar av vapenhuset är av gråsten. Sedan 1858-60 har kyrkan korsplan. De äldsta partierna utgörs av nuvarande långhuset och koret förutom den senare utbyggnaden mot öster. Vid någon tidpunkt under folkungatiden, 1250-1350, stod här en enskeppig salkyrka med rakavslutat kor och på sockel av sandsten. Tegel är ett ovanligt material i en uppländsk medeltidskyrka. Att det använts i Alsike har förklarats med närheten till de båda klosterkyrkorna i Sigtuna (dominikaner) respektive Sko (cisterciensernunnor), båda 1200-tal. I dessa Om sakristians ålder råder oenighet. Norra och östra murarna är medeltida. Den sistnämnda ligger inte i förband med det gamla koret. Antingen har den tillhört en äldre träkyrka eller är yngre än tegelkyrkan. Under 1400-talet byggdes ett vapenhus i söder, av vilket endast västmuren är bevarad; övriga murar är senare. I väster restes under samma århundrade ett torn. Dess nedre partier är av gråsten, de övre av tegel. 1799 ersattes en äldre spira av en överbyggnad i form av en huv med lanternin, allt ritat av P W Palmroth. Tornets västmur har en portal. 1400-talet innebar även att kyrkan erhöll valv. Fragment av medeltida kalkmålningar, kanske från 1400-talets mitt, kan skönjas i kyrkans äldsta delar. P g a sprickbildningar måste de gamla till stor del monteras ned på 1600-talet. Nya valv byggdes och erhöll kalkmålningar 1631. Valvkuporna nybyggdes vid två tillfällen omkring 1770. Av medeltidens valvkonstruktion kvarstår nu endast valvanfang samt gördel- och sköldbågar, och det är här som man kan iaktta fragment av medeltida kalkmålningar. 1858-60 företogs en stor ombyggnad efter ritningar av arkitekten A. R. Pettersson. Resultatet kännetecknas främst av att korsarmarna uppfördes och här slogs kryssvalv. Norra korsarmens östmur utgör skiljevägg till sakristian. Vapenhuset i söder utvidgades mot öster till södra korsarmens västmur. Koret förlängdes mot öster med ett litet rakavslutat utsprång. Kyrkans exteriör utgör exempel på både medeltida och nyklassisk arkitektur. Kyrkan är vitputsad och sadeltaken är klädda med spån. Även interiört präglas kyrkan av 1800-talets mitt. Då insattes nuvarande predikstolen, bänkinredningen och läktaren. En äldre läktare revs. Vad som framförallt karakteriserar interiören, är emellertid de valvmålningar som utfördes av Filip Månsson under restaureringen 1910-11, ledd av Sigurd Curman och som förlänar kyrkan jugendkaraktär. Nytt altare murades av tegel. Härpå lades den medeltida altarskivan, som påträffats i golvet, använd som gravhäll. I korets östmur, ovanför altaret, insattes en glasmålning i mosaik, utförd efter en kartong av Gunnar Hallström. Fönstret fungerar även som altartavla. Även andra glasmålningar insattes. Läktaren drogs tillbaka mot väste så att den nu endast uppfyller tornrummet, och färgsattes liksom bänkinredningen av Filip Månsson. Filip Månssons dekorationsmåleri och att kyrkan i huvudsak är uppförd i tegel gör den märklig i sitt slag. 1981 renoverades kyrkans exteriör. Spåntaket lagades. Nytt spåntak lades över vapenhuset. Alla utvändiga ytor putsades förutom tornet som endast omkalkades.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999