Upphovsrätt: <presImageCopyright>
Göteborgs Stadsmuseum
Licens: <mediaLicense>
Typ <itemType>
Utställning
Beskrivning<itemDescription>
Inom Lorensberg finns såväl de mest kända kulturinstitutionerna som några lite mer avskilda bostadsområden. En del av Lorensberg är mera känt som Vasastaden.
ÖVERSIKTLIG STADSDELSBESKRIVNING Stadsdelens topografi är flack, med en stigning mot Landala i syd. Inom Lorensberg finns såväl de mest kända kulturinstitutionerna som några lite mer avskilda bostadso...
ÖVERSIKTLIG STADSDELSBESKRIVNING Stadsdelens topografi är flack, med en stigning mot Landala i syd. Inom Lorensberg finns såväl de mest kända kulturinstitutionerna som några lite mer avskilda bostadsområden. En del av Lorensberg är mera känt som Vasastaden. Stenstadsområdet är regelbundet med ett genomgående kvartersmönster med stenhus i fyra-sex våningar. I norr finns parkstråket längs vallgraven. Andra signifikativa inslag är paradgatorna Vasagatan och Kungsportsavenyn samt flertalet institutionsbyggnader. Bebyggelsen i norr, närmast vallgravsstråket, domineras av slutna kvarter från 1870–1905. De södra partierna har en mer varierad bebyggelse uppförd cirka 1905–1915. Längs Kungsportsavenyn finns en hel del inslag av modern bebyggelse både i form av enstaka byggnader och hela kvarter. EN HISTORISK TILLBAKABLICK Området ingick i Göteborgs stads ägor från grundläggningen och utnyttjades under de första 200 åren som betesmark. I början av 1800-talet låg där flera landerier med herrgårdsliknande gårdsanläggningar. Villorna i Nya Allén började byggas på 1840-talet. En stadsplan togs fram för nuvarande Lorensberg och Vasastaden på 1860-talet, när kvarteren innanför vallgravarna var fullt utbyggda. Utbyggnaden av ett förnämt område med stora stenhus genomfördes 1868-1905. Vid sekelskiftet hade området omkring 10 000 invånare. Avenyn, som är Lorensbergs och Göteborgs kanske mest kända gata, byggdes som en ren bostadsgata. Dess användning har förändrats och fått en mer kommersiell prägel. Butiksrörelser har flyttat in i fastigheternas bottenvåningar och kontorslokaler i de övriga redan under tidigt 1900-tal. Under trettiotalet försökte Uno Åhrén hitta lösningar på de ökande trafikproblemen samtidigt som det fanns en vilja att göra Avenyn till en gånggata. På trettiotalet började också några nybyggnader spränga den gamla ramen av patricierhus. Den nya bebyggelsen utmed Avenyn som tillkom efter 1950 har stadsplanemässigt genomförts som punktsanering med syfte att undvika att trasa sönder enhetligheten. Under 1960-talet byggdes flera nya hus längs Avenyn som allt tydligare blev en affärsgata. Två av husen ritades av arkitekten Helge Zimdal, dåvarande professor på Arkitekturskolan. INGÅR I BEFINTLIGA PROGRAM Inga miljöer eller byggnader från den här berörda perioden ingår i del I-II av bevarandeprogrammet.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
