Skidor

Grupp C.
Ett par för Värmlands regementes skidlöparavdelning.
Löpskidan: l:2440 mm, bredd under fotstället 102 mm.
"Andur": l:1760 mm, bredd under fotstället 95 mm.

Skidorna är av finsk typ. Paret består av två oliklånga skidor, en lång löparskida och en kortare "andur" eller sparkskida.

LÖPSKIDAN har upphöjd framände, vars bredd framåt småningom avtager. Själva spetsen har formen av en trubbig vinkel. Bakspetsen är stark uppåttäljd och avrundad. längs skidans översida går en halvrund ränna. Fotstället är plant, men i övrigt är skidans översida åsad.

ANDURNS uppåtböjda framspets är avbruten. Bakspetsen är starkt uppåttäljd och avrundad. Undersidan är plan. Fotstället är plant, med dess långsidor är avfasade. I övrigt är skidans översida åsad. Något spår av skinnbeklädnad finns ej.

På bägge skidorna är fotstället klätt med näver, som jämförelsevis nyligen fästs med järnnubb. Bindningen är lika för båda och består av hälla av vidjor, bakbindsle, ävenledes av vidjor, samt av en från bakbindslet utgåednde vristrem av ludet kreaturskinn.

Dessa skidor uttogs 1900 ur en hel bråte skadade skidor, som låg under Älvdals kompanis trossbod. Det ingick ursprungligen i det parti om 307 par skidor, som av kapten B. Antonsson enligt order av den 15 november 1808 inköptes för kronans räkning i Fryksdalen och Älvdalen. "Han reste omkring på finnskogarna och köpte 1-3 par skidor i varje torp". Betalningen var 32 skilling banko paret. "Men", heter det i rapporten, om behovet ej varit så stort efter kontant penning, som på den orten var så sällsynt, så hade skidor till detta pris aldrig kunnat erhållas" ("På skidor", 1903-1904, s 14).
Skidorna har kortfattat omnämnts i "Svenska skidtyper" av Artur Zettersten (i "På skidor" 1934).
Enl. muntlig uppgift av en värnpliktig från Västerbotten kallas ännu 1944 ett skidspår av de gamla för "en yrja" eller en örja" "andun" alt. "andur".