ORLUNDA KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:

KYRKAN
Fragment av sk Eskilstunakistor från 1000-talet indikerar att det har funnits en ännu äldre kyrka än den medeltida stenkyrkan på kyrktomten. Den medeltida kyrkan var byggd under 1100-talets senare del av kalksten med långhus, smalare kor och halvrund absid samt ett torn i väster som troligen var byggt något senare. Vapenhuset och sakristian tillkom senare och var byggda av gråsten och tegel. Taken var täckta av stavspån. Invändigt var kyrkan valvslagen och dekorerad med medeltida målningar. I slutet av 1800-talet ansågs den medeltida kyrkan för liten för den växande församlingen och i dåligt skick. 1873 besiktade byggmästare August Nyström murverket och fann att tornets murar inte gick att reparera. Kyrkan finns avbildad på foto innan den revs 1888. Församlingen valde mellan olika ritningsförslag till ny kyrkobyggnad. Efter att ha besökt Beateberg kyrka i Västergötland var man enig om att man ville ha en centralkyrka. Församlingen ansåg att en centralkyrka var det mest praktiska och blev också billigare att bygga än en långhuskyrka.
Som arkitekt anlitades Carl O. Möller som var anställd vid Överintendentämbetet. Entreprenör var byggmästare P.A. Hallander från Varola i Västergötland.
Den nya kyrkan är byggd på samma plats som den medeltida och mycket av byggnadsmaterialet från den gamla kyrkan har återanvänds.
Kyrkan är byggd som en korsformig centralkyrka i nygotisk stil.
Varje gavel är försedd med4 spetsbågiga fönster med ett runt rosettfönster över. I varje hörn finns också trapptorn. Taket består av korsande sadeltak krönt med takryttare klätt med kopparplåt.
Kyrkan står på en stabil granitgrund och fasaderna är slätputsade med kalkstensomfattningar och tegelornament. Fönstren har gjutjärnsbågar med järnspröjs. Kyrkan har sex ingångar och alla har brunmålade trädörrar med kraftiga smidesbeslag.
Järnbalkar är gjutna i Forsviks Verkstäder i Västergötland.
De invändiga pelarna bär upp mittvalvet och de fyra sidovalven. Pelarna är av fogstruket tegel och de putsade väggarna är målade med limfärg. Väggarna är gulmålade med blå fält vid fönstren och gula takvalv. I mittvalvet finns dekor runt slutstenar och över fönstren finns dekor och språkband. Målningarna är utförda av Agi Lindegren och liknar målningarna i Johannes kyrka i Stockholm som också är ritad av Möller. Korfönstren har glasmålningar föreställande de fyra evangelisterna och sidofönstren har målad tapetdekoration.
Invändigt finns fyra trapphus som leder upp till läktarvåningen. Läktarbarriär, bänkar, predikstol samt altaruppsats är ekmålade med inslag av dekor i grönt och rött.
Orgeln är från 1903 och har en gotisk utformning, tillverkad av Åkerman & Lund.

Under ledning av professor Erik Lundberg och Ernst Auby gjordes en invändig ombyggnad 1950. De för centralkyrkan så karaktäristiska sidoläktarna byggdes in för att ge plats för en sakristia och en samlingssal. Ursprungligen låg sakristian i koret bakom altaret, försett med två ingångar från kyrkan. Dörrarna sattes igen. Predikstolen och altaruppsatsen togs bort och ersattes. Träinredningen avlutades och fick en trären yta. Den genombrutna altarringen tillkom också. Den textila altartavlan föreställande den heliga staden av fru Odelqvist-Ekström i Stavlösa kom på plats 1957.
År 1988-89 gjordes en restaurering av kyrkorummet där träinredningen återfick sin ekbemålning. Predikstolen kom tillbaka på sin ursprungliga plats dock utan baldakin.

Bland kyrkans inventarier märks dopfunten i trä i form av en "dopgubbe" skuren 1685 av Olof Wiström i Vadstena