ÖSTRA SALLERUPS KYRKA

Exteriör
Östra Sallerups kyrka är belägen på en höjd, där en lång stensatt trappa leder upp till huvudentrén i söder. Den vitputsade kyrkobyggnaden är uppförd i sten och har planform bestående av fullbrett västtorn, långhus, lägre och smalare kor med absid i öst, en korsarm som upptar närmast hela långhusets sydfasad samt ett därtill anslutande vapenhus. På samtliga byggnadsdelar utom tornet löper en profilerad takfotslist av rödmålat tegel. I tornets norrfasad är delar av ett gravmonument över kyrkoherde Jöns Hendriksson inmurat i väggen. I tornfasaderna finns även ett flertal vitmålade ankarjärn, och i korsarmens södra gavelröste finns årtalet för tillbyggnadens uppförande, 1816, skrivet i smide.

Tornet har valmat sadeltak, absiden hjälmtak medan övriga byggnadsdelar har sadeltak. Samtliga takfall täcks av svartmålad bandtäckt plåt. Tornet kröns av en vimpel och korsarmen av ett kors i svartmålad plåt.

Merparten av fönsteröppningarna är rundbågiga med tvåsprångiga omfattningar av rödmålat gult tegel, solbänkar av tjärmålad betong samt rundbågiga och småspröjsade gjutjärnsfönster. I norr finns tre sådana jämnt fördelade på långhusets fasad samt ett i tornets bottenvåning. I korsarmen återfinns ett åt öst, ett åt väst samt två åt söder, placerade på var sida om vapenhuset. Korsarmen har dessutom ett rundfönster i djup nisch utan omfattning ovan vapenhusnocken. Koret har ett fönster i söder, lika tidigare nämnda. I norr återfinns istället en mindre romansk fönsteröppning, med omfattning av huggen sten och ett blyspröjsat fönster. Vapenhusets två fönster, i öst respektive väst, är rundbågiga med bågar av ek. Öppningarna har ensprångiga vitputsade omfattningar och solbänkarna är utförda i svart granit. I vapenhusets västra sockel sitter tre höga och smala fönster som utgör ljusinsläpp för det underliggande bårhuset. Absiden saknar fönster.

Kyrkans huvudentré i vapenhuset utgörs av en rakavslutad pardörr av lackad, stående och profilerad ekpanel. Dörren sitter i en djup nisch och har en enkel omfattning av rött tegel. Västporten i väster har tresprångig vitputsad omfattning och utgörs av en rakavslutad enkeldörr med halv regeldörr som kröns av ett blyinfattat lunettfönster. Dörrbladen har mörkt betsad stående ekpanel. Till bårhuset under vapenhuset leder en pardörr med mörkt betsad stående fasspontpanel i furu. Tornets översta våning har en rundbågig ljudlucka i varje fasad, den västra sitter i en enkel muröppning medan övriga öppningar är tvåsprångiga.

Kyrkobyggnaden
Östra Sallerups kyrka uppfördes troligen under 1100-talet. Enligt vissa uppgifter ska detta ha skett på order av ärkebiskop Absalon i Lund vid slutet av 1180-talet, dock har kalkmålningarna i kyrkans kor och absid daterats till 112550.

Kyrkan byggdes i romansk stil med långhus, lägre samt smalare kor med absid i öst, torn i väst, norrportal och med vapenhus i söder. Ursprungligen hade kyrkan sannolikt platt innertak eller öppen takstol. Strax efter uppförandet dekorerades kyrkans innerväggar med romanska kalkmålningar, troligtvis utförda av Finjamästaren eller hans skola.

Under 1500-talet revs det ursprungliga västtornet och ett större friliggande torn uppfördes direkt väster om kyrkan. Detta torn kom 1745 att byggas samman med långhuset för att skapa ett större kyrkorum till den växande församlingen.

När kyrkan valvslogs är oklart, men vid mitten av 1600-talet försågs korets valv med kalkmålningar. I slutet av samma århundrade anlades ett gravmonument strax utanför vapenhuset över kyrkoherden Jöns Henriksson, utformad som en stenkista och smyckad med bilder samt texter författade av kyrkoherden själv på latin, danska och med runor.

Vid mitten av 1800-talet behövdes återigen fler platser för den växande församlingen och därför byggdes kyrkan ut 1864. För ritningarna, eller åtminstone för korrigering av dessa, stod den namnkunnige arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander vid Överintendentsämbetet i Stockholm. Tillbyggnaden utformades som en fullbred korsarm åt söder, och invändigt blev förändringarna påtagliga då långhuset och korsarmen nu kom att bilda ett nytt kyrkorum med nordsydlig riktning. Altaret flyttades från koret i öster till en centrerad plats på kyrkorummets norrvägg och bänkkvarteren riktades mot altaret. Troligtvis var det också vid detta tillfälle som absiden började användas som sakristia. Utvändigt skiftades delar av kyrkans blytak till skiffer. I samband med utbyggnaden av kyrkan rasade Jöns Henrikssons gravmonument, vilket senare har murats in i tornets norrmur. Då församlingen fortsatte växa uppfördes 1896 en läktare i korsarmen för att skapa plats för såväl församlingsmedlemmar som kyrkans första orgel.

Arkitekt Nils A. Blanck upprättade 1934 ett förslag för inre restaurering som bland annat innebar kortade kyrkbänkar och gångar utmed väggarna i korsarmen samt nya kyrkfönster. Förslaget genomfördes 193536 och då tillkom även ett vindfång i korsgången samt fönstret över altaret med glasmålningar av konstnären Hugo Gehlin.

Efter en mindre brand 1948 byttes det äldre uppvärmningssystemet ut mot el och kaminerna som installerats 1891 försvann från kyrkorummet. Samma år flyttades sakristian från absiden till tornets bottenvåning. Året därpå återfanns den romanska sydportalens dörröverstycke, som togs bort i och med utbyggnaden av kyrkan år 1864, i korsarmens västra mur. Under 1950-talet konserverades korets och absidens kalkmålningar av Oswald Owald.

Nästa större förändring sker 196265, då kyrkan restaureras under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Bland annat tas korsarmens läktare bort, kyrkorummets tak täcks med panel i furu och en vägg uppförs mot tornet som även får ny inredning. Kyrkorummets golv av mönstrade viktoriaplattor byts ut mot klinker och den fasta inredningen, med bland annat nytillverkat altare och altarskrank, får dagens placering och utformning. Även det medeltida koret förses med nytt altare och på korvinden konserveras de romanska kalkmålningarna av konservator Albert Eriksson. Exteriört tillkommer en ny byggnadskropp i form av ett vapenhus med underliggande bårhus på korsarmens södra gavel.

Kyrkans taktäckning av blyplåt och sedermera skiffer tycks under 1900-talet successivt ha bytts ut mot plåttak. Årtal för när detta har skett är okänt, men 1903 visar ett fotografi att endast tornet och absiden har plåttak (varav absidens sannolikt då ännu är av bly), medan långhuset klätts med plåt på ett fotografi från mitten av 1960-talet. I dag täcks samtliga takfall av svartmålad Plåtisol i modern bandtäckning, vilken åtminstone på tornet tillkom 1977.

1996 renoveras kyrkans exteriör av Forsberg & Wikerstål Arkitektkontor AB och tre år senare genomgår även interiören en renovering, där bland annat väggar putslagas och målas med plastfärg och delar av fasta inredningen bättringsmålas.

Interiör
Vapenhuset innanför huvudentrén i väster har golv av röd kvadratisk klinker och slätputsade och vitmålade väggar. På norrväggen, som tidigare utgjorde långhusets yttervägg, syns den skråkantade sockel som exteriört löper runt större delen av kyrkan. Innertaket är klätt med pärlspontpanel. Entrédörrens inre dörrblad har tre speglar vardera och är målade i två grå kulörer med grön profilering. Samma utformning och färgsättning har de två förrådsdörrar som flankerar entrédörren samt den pardörr i norr som nås via tre trappsteg i granit och leder in till kyrkorummet.

Källaren under vapenhuset utgör bårhus och är inrett med golv av röd och vit klinker samt slätputsade och vitmålade väggar och tak. Mot den södra väggen, under tre tätt sittande långsmala fönster, finns ett altare murat i rött tegel.

Kyrkorummet har sedan tillbyggnaden 1864 nordsydlig orientering, med altaret placerat centralt mot den medeltida långhusväggen i norr. Golvet är täckt med röd kvadratisk klinker utom i de två stängda bänkkvarteren som står på ett upphöjt golv av lackad furu. Väggarna är putsade och vitkalkade. Långhusets östvägg kring triumfbågen mot koret är emellertid inte vitkalkad. Här syns istället fragment av medeltida måleri. Det plana innertaket är klätt med betsad pärlspontspanel i furu och bryts över mittgången upp i ett tunnvalv som bärs upp av klassicistiskt utformade pelare målade i en ljust grå kulör. Fönstret bakom altaret är försett med glasmålningar (se vidare Inredning och inventarier). I det breda murverket i väster ansluter långhuset till sakristian i tornets bottenvåning genom ett rundbågigt valv, i vilket kyrkorgeln är placerad. Bakom orgeln är valvöppningen igenbyggd med en vägg av stående furupanel. Sakristian nås genom en enkel spegeldörr norr om orgeln. På väggen väster om valvbågen är en del av den ursprungliga sydportalens tympanonfält uppsatt på konsoler.

I öster ansluter det medeltida koret med halvrund absid som idag fungerar som sidokapell möblerat med lösa stolar. Golvnivån ligger ett steg över långhusets och är belagt med något mindre röd kvadratisk klinker. De slätputsade väggarna bär fragment av såväl romanska som barocka kalkmålningar, de senare utförda på 1600-talet. Bland de romanska motiven finns Kristus i majestät och de tolv apostlarna i absiden och Den samariska kvinnan på korets norra vägg. I absidens södra vägg finns ett inmurat rektangulärt skåp och strax intill en mindre nisch. Rakt i öster syns spår av en igenmurad tidigare öppning. Blomstermotiven i korets kryssvalv är utförda på 1600-talet. I tribunbågen finns Karl XI:s monogram samt årtalet 1667 och på triumfbågens undersida i framställs de fyra evangelisterna samt Guds lamm i rundlar. Korets väggmålningar fortsätter på kyrkvinden ovan valvet.

Sakristian i tornets bottenvåning nås genom västporten eller från kyrkorummet via dörren i panelväggen mot långhuset. Övriga väggar är vitputsade, medan golv och tak är utförda i furu. Rummet är bland annat möblerat med ett större bord samt skåp för textilförvaring. En trappa av trä löper utmed väst- och sydväggarna upp till tornets två övre våningar, där den första används som förråd för äldre inventarier och det andra rymmer en klockbock i ek.

Kyrkvinden nås utifrån, via stege till kortaket och en lucka i långhusets östra gavel. Korets och absidens takstol är av ek och sannolikt en ursprunglig romansk takstol som byggts om i samband med valvslagningen. På delar av korvindens väggar finns fragment av romanska kalkmålningar bevarade, bland annat framställande Kristi barndomshistoria. Målningarna täcks delvis av mineralull. Långhusets takstol av furu och återanvänd ek är senare tillkommen.

Inredning och inventarier
Kyrkan har fyra altare, samtliga tillkomna i samband med Eiler Græbes restaurering 196265. I det medeltida koret finns ett enkelt utformat altare tillverkat i vitputsat handslaget tegel med skiva av slipad Komstadkalksten. I bårhuset återfinns ett liknande altare, dock oputsat. Huvudaltaret mot långhusets norrvägg i obehandlad furu är utfört som ramverk med tre speglar. I sakristian finns ett mindre altare i tygklädd masonit.

Som altartavla fungerar fönstret över altaret, med glasmålningar utförda av konstnären Hugo Gehlin 1935. Målningarna framställer Kristus i vit klädnad mot blå bakgrund. I en bård längs fönsterbågen löper i stilistiskt typsnitt texterna GUD VARE TACK SOM GIVER OSS SEGER GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS samt JAG LEVER I SKOLEN OCK LEVA.

Predikstolen i polykromt bemålat och förgyllt trä tillverkades i samband med att kyrkan byggdes ut 1864 och stora interiöra förändringar gjordes. Den stod då i långhuset nordöstra del men står sedan restaureringen 196265 i det nordvästra hörnet. Från samma restaurering härrör dagens färgsättning i ljust rött, ljust grått, grönt samt förgyllning. Korgen har oktagonal form med en spegel på varje sida. Mellan speglarna och den profilerade överliggaren löper bibelcitatet Saliga äro de som höra Guds ord och gömma det. Luc. 11 kap. 286. Även det koniska understycket och den kubiska foten är försedda med speglar. Fotens sockel är profilerad. Baldakinen är liksom predikstolen oktagonal och pryds av förkroppade listverk och vågformad lambrekäng. Ovansidan är färgsatt enligt samma princip som predikstolen medan undersidan föreställer en stjärnhimmel.

Dopfunten i huggen sandsten är kyrkans äldsta inventarium, troligen tillkommen under 1100-talets andra hälft, och har tillskrivits Genarpsgruppen. Placeringen har ändrats under århundradena, sedan 1963 står den i långhusets nordöstra hörn. Cuppan, som har uttömningshål, är dekorerad med palmettfris, repstav och upp- och nervänd rundbågefris. Fotens övre del är rund med fyra hörntassar medan nedre delen är kvadratisk. Dopfunten står på en i förhållande till foten stor rund sockel, vilken vilar på en större rund häll som är nedsänkt i golvet.

Den fasta bänkinredning som består av två slutna bänkkvarter är samkomponerad med predikstolen. Även här utgörs de dekorativa elementen av enkla speglar och profilerad överliggare. Färgställningen går igen från predikstolen, men på beige botten istället för ljusgrå. Ryggstödens lutning har senare justerats för ökad komfort, sannolikt vid restaureringen 196265.

Orgeln tillverkades i samband med restaureringen 196265 av A. Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund och har sju stämmor fördelade på två manualer och pedal. Den modernistiska och tredelade orgelfasaden med synliga pipor ritades av arkitekt Eiler Græbe.

Kyrkan har två kyrkoklockor. Storklockan i malm göts första gången 1550, men har omgjutits 1812 och 1949. Klockan pryds av en ornerad fris och inskriptioner kring omgjutningarna samt bibelcitat. Lillklockan i malm är gjuten i Malmö 1617 och har inskription på latin.