BONDSTORPS KYRKA SOCKEN OCH KYRKOMILJÖ

Bondstorps socken ligger på småländska höglandets västsluttning. Den består av nord-sydliga åsar och sänkor. De förra är överlag skogsklädda och de senare bestående av sjöar och mossar. I väster finns den stora Rasjön, öster om vilken kyrkbyn är belägen på en uppodlad åsrygg. Åkermarken är i övrigt mycket begränsad.

Lämningarna från forntiden är fåtaliga och tycks inskränka sig till järnålder. Namnet Bothengsthorp uppträder i skrift första gången 1299 och syftar på mansnamnet Both och har efterleden torp som betyder nybygge. Ortsnamn med denna efterled brukar indikera bygd som brutits sent, under järnålder och medeltid. Detta passar väl ihop med socknens karaktär av perifer skogsbygd.
Fram till 1554 ingick Bondstorp i Åkers socken. Under 1600- och 1700-talet spelade järnhanteringen en viktig roll, emedan socknen hörde till Tabergs bergslag. En masugn anlades vid Rasjön. Någon industriell verksamhet av betydelse kom dock ej att utvecklas som i grannsocknen Byarum.

Bondstorps by ligger på god odlingsmark där vägarna från Norra Unnaryd i nordväst, Månsarp i norr, Åker i söder och Byarum i öster strålar samman. I väster sluttar terrängen brant ned mot Rasjön. Kyrka och kyrkogård ligger direkt väster om den nordsydliga huvudvägen där denna möter vägen från Byarum. Norr om kyrkogården ligger vid vägen en skolbyggnad i 1 ½ plan från 1890. Den bär liggande gul träpanel och ett tegeltäckt sadeltak med tidstypiskt stort takskägg. Söderut ligger en handelsbod från 1928 i två våningar, dock kraftigt förändrad genom bl.a. tilläggsisolering
av fasaden.

Ytterligare ett stycke söderut finns ett stort missionshus från 1935 i 1 ½ plan med bostadsdel i vinkel. Byggnaden bär vit
locklistpanel och sadeltak. I slänten nedanför kyrkan i väster ligger ett värdshus i två våningar från 1931. Byggnaden bär gul locklistpanel samt sadeltak med valmad spets och frontespis. I kyrkbyn finns även en prästgård från 1840 i 1 ½ plan. Byggnaden är klädd med locklistpanel, har karaktäristisk veranda samt lunettfönster och bär ett sadeltak. Till prästgården här en arrendatorsbostad från 1921 med brutet tak och rödfärgad träpanel. I sluttningen ned mot sjön ligger några rader med villabebyggelse från 1900-talet, vilket gör att kyrkan numer ligger i ett tätbebyggt område.

Mellan kyrkogården och den ena bygatan i väster finns en liten triangulär kyrkvall som anordnades vid kyrkans restaurering 1952- 54 genom länsarkitekt Malte Erichs. Vallen är p.g.a. sluttningen uppfylld samt åt norr och väster försedd med en kallmurad stödmur av granit ovanpå vilken är ett trästaket av samma slag som kring kyrkogården. I öster har en liten gräsbevuxen slänt sparats mot kyrkogården. I dess södra ände står en vägvisare av järn från 1871. Kyrkvallen är idag asfalterad och fungerar som parkering. En grusparkering fi nns även norr härom där en lövträdsdunge tar vid. I hörnet mellan skoltomten och kyrkogården står en ekonomibyggnad från 1981 som rymmer förråd, personalutrymme och handikapptoalett. Byggnaden är en länga med rödfärgad lockpanel, vita foder och knutar samt sadeltak med svarta betongpannor. Arkitekt var Per Rudenstam. Kyrkan är uppförd av timmer 1694-95 och efterträdde en medeltida föregångare. Ett torn byggdes i väster 1766, vilket tycks ha utnyttjat den gamla klockstapeln som stomme. Dess strävor och syllar skjuter nämligen ut ur byggnadskroppen i norr och söder. Detta är ett särdrag bland fl era av timmerkyrkorna i gränsbygden mellan Västergötland och Småland. Ett nytt fullbrett, tresidigt avslutat kor kom till 1819. Väggarna och det branta sadeltaket är klädda med rödfärgade respektive tjärade kluvna spån. Den satta tornkroppen
kröns av en hög åttkantig klockkammare med spira. Arkitekt Malte Erichs genomgripande restaurering 1953-54 syftade till att lyfta fram den ursprungliga timmerkyrkan och präglar i hög grad såväl exteriör som interiör. Vid dessa arbeten flyttades bl.a. tornporten från södra till västra sidan.

Bondstorps socken är belägen på höglandets sydvästra sluttning. Kyrkobyggnaden ligger höglänt med utsikt över den intillliggande Rasjön. Inom området har återfunnits få fornfynd men de som hittats härrör från äldre järnåldern. Järnhanteringen utgjorde under 1600- och 1700-talen en betydande näring inom regionen och en masugn anlades 1726.

Kyrkan har en central placering i byn och bland den angränsande bebyggelsen hittas prästgården i senempire, skolbyggnaden från 1890 och ett missionshus uppfört 1935. Kyrkogården har utvidgats vid tillfällen. Den avgränsas med en naturstensavbalkning och domineras av öppna gräsytor med grusade och stensatta gångar och spridda träd. Ett enkelt trästaket inramar kyrkomiljön.