Sjoutnäsets kapell

Kapellet är uppfört i öst- västlig riktning med lägre och smalare kor i öster och huvudentrén förlagd till tornet i väster. Sakristian är placerad i vinkeln mellan långhus och kor i norr. Kapellet är uppfört i nationalromantisk stil vilket är tydligt i den spånklädda exteriören och associationen till äldre arkitektur. Långhus och kor täcks av sadeltak och sakristian av ett valmat sadeltak. Takytorna är stora och fallen har dragits långt ner över fasaderna. Långhusfasaderna delas upp av strävpelare och däremellan sitter tätspröjsade tvålufts fönster inom vita omfattningar. Bågarna är enkla med blyspröjs som upptill bildar ett spetsbågemönster. Kapellets samtliga fönster i varierande storlek har samma utformning och omfattas av vitmålade lister med enkel profil. Grunden av huggen fogad sten är omväxlande grov och slät, en blandning av stenar som ger ett naturligt intryck. Hela fasaden samt taken är helt täckta med tjärad spån. Takfoten är inklädd med profilerad rödfärgad panel och de dubbla vindskivorna är rödfärgade och kontursågade i böljande former med rundade ytterkanter.

En trapp och handikappramp av tryckimpregnerat virke sitter idag monterad där en gjuten trapp belagd med skifferplattor tidigare fanns. Entrén i väster i form av en brunmålad pardörr med kvaderindelad panel på dörrbladen omfattas av enkelt profilerade vitmålade lister upptill avslutad av en droppnäsa. Den övre listen är märkt med; Anno 1919 Invigdes detta Kapell. Den västra tornfasaden har en relativt öppen karaktär med två fönster ovanför varandra. Det slutna intrycket återkommer dock i norr och söder med ett fönster vardera. En bit över långhusnocken kragar den övre delen av tornet ut från fasaden vilket markerar klockdäcket med ljudluckor. Rödmålade rundade konsoler sitter placerade i klockdäckets underkant. Ljudluckorna från 1970- talet består av stående bräder med utanpåliggande gångjärn. Färgsättningen är svartbrun med bruna omfattningar. En snedställd rödmålad bräda i utkragningens överkant markerar avslutet och det karnissvängda torntakets början. Däröver reser sig en åttkantig spira som kröns av ett järnkors med glober.

Interiören är i princip orörd sedan byggnadstiden vilket innebär att samma profiler och utsmyckningar är genomgående i kapellet. Byggnadsmaterialet är starkt framträdande och döljs inte bakom tjocka färglager. Färgsättningen från 1934 är till stora delar laserande och är även den konsekvent genomförd i hela kapellet. Kapellet har ett rektangulärt relativt mörkt kyrkorum i dov färgsättning och med stora omålade ytor. Väggar och tak täcks av profilerad panel. En pardörr med kvaderimiterande indelning av träbeklädnaden leder in till kyrkorummet. Dörren har blå färgsättning med rödmålad markering av kvadernas kanter. Dörromfattningen har gulbrun nyans med rödbetsade profiler, ett upplägg som återkommer på listerna i hela kapellet. I långhuset ligger ett ursprungligt brädgolv som lackats och slipats på 1970- talet och utmed golvet löper en brunlaserad hög golvlist med enkel profil. En matta i mittgången döljer en rejäl spricka i golvet. Väggarnas panel delas upp av en enkelt profilerad mittelbandslist i höjd med fönstrens underkant. Den nedre delen täcks av stående panel och däröver fortsätter liggande bredare panel. Väggen avslutas upptill av en rödmålad fris med blommor i grått och däröver reser sig innertaket vilket följer det yttre sadeltakets form. Takstolskonstruktionen är delvis synlig och takstolarna står parvis placerade, ytorna däremellan täcks av stående panel av samma typ som på väggarna. Takstolarna är brunbetsade och sparsmakat dekorerade i rött, gult och grönt. I kyrkorummet står öppna bänkar tätt placerade med början vid vapenhusväggen. Bänkarna är rödmålade med svartmålade fasade delar på gavlarna. Ryggstöden består av hela över- och underliggare och däremellan ett spjälförsett parti. De fint arbetade armstöden har konstfullt kontursågade spjälor. Bänkarna är robusta och ger ett gediget intryck. Psalmtavlan placerad på sydöstra långhusväggen har en enkel omfattning i trä krönt av en lökformad brunbetsad överdel med målad dekor. Kyrkorummet får ljus från sex fönster tillsammans med moderna taklampor i grupper om tre. Dessa hänger högt uppe under taket och gör på så sätt inte någon direkt verkan i kyrkorummet.

Ovanför entrén i väster sitter en balkong med den för kapellet karakteristiska färgsättningen i brunt med röda och gröna detaljer. Balkongen bärs upp av bjälkar som profilerats i ytterkant. Mellan fyrskäringar dekorerade med urtag i hörnen löper ett enkelt träräcke med profilerade under och överliggare och däremellan raka spjälor. Spjälorna har utsmyckning i form av urholkningar och är något mattare i färgen än de mer robusta delarna. Uppe på balkongen står en gammal orgel. En spetsigt avslutad öppning i västväggen bakom balkongen förbinder tornrum och kyrkorum. Balkongen med sina dekorativa detaljer är en bra representant för den genomgående vackra behandling av materialet som är utmärkande för kapellet.

Koret ramas in av dekorerade lister som följer de raka sidorna och går upp i en spets där innertaket följer det yttre sadeltakets form. Listerna är dekorerade i gult, rött och grönt med snirkliga rankmönsyter med blad. Rankorna växer ur två blåa urnor och letar sig upp längs listerna för att precis innan spetsen slå ut i blåa och vita blommor. I spetsen är det allseende ögat målat. Koret är förhöjt och nås från långhuset via två trappsteg. Det präglas av en mer traditionellt klerikal gestaltning med målad symbolik och en mer sedvanligt utformad inredning än övriga utrymmen. Utmed väggarna löper en bröstningspanel med fältindelning, ramarna är brunbetsade medan fälten är gråmålade och däröver är väggar samt tak panelklädda. Den rödmålade frisen längs taklisten är dekorerad med gråa kors, vindruvsklasar och plymer. Altaruppsatsen i form av ett förgyllt kors är placerad med korfönstret i fonden. De fyra vinklarna mellan armar och mitt har fyllts ut för att efterlikna ett ringkors. Utfyllnaderna är vita och på dessa är en törnekrona i grönt målad. De omgivande fönsterfodren är dekorerade med kompassrosor och vinrankor och avslutas upptill av en karnisformad list. Den femkantiga altarringen är öppen med raka spegelindelade sidor. Sockeln är mörkt brun med knäfall av trä i grönblå ton. Enkla bräder utan profil omger de marmorerade speglarna. Altaret är enkelt och byggt av stående bräder och målat i täckande rött med brunmålad skiva. Dopfunten har ett rakt åttkantigt skaft avslutat av en svartmålad vulst och med listinkklädd sockel med svarta detaljer. Även cuppan är åttkantig och avslutas av en rödfärgad list och däröver en grön omfattning till dopskålen. På norra korväggen finns dörren in till sakristian, dörrbladet är klätt med profilerad panel i rombmönster. Fyra moderna vita elradiatorer sitter i koret och ny eldragning har gjorts på ett fult sätt med grova vita ledningar. Inga försök verkar ha gjorts för att smyga in eller dölja ingreppet.

Predikstolen med rak korg är placerad på nordvästra långhusväggen. Den står på en åttkantig låg pelare från vilken bärande konsoler kragar ut under korgen. Sidorna är bemålade med teologiska motiv av Paul Jonze, med symbolerna för bl a matteus, markus och i mittspegeln jesus med ett landskap i fonden. De avfasade hörnen mellan predikstolkorgens sidor täcks av släta pelare som upp- och nedtill avslutas av konsoler med svängda former. Den övre listen runt korgen har konvex form medan den nedre listen är av hålkälstyp. Det nedre bärande partiet är brunbetsat medan sidorna har en dov färgsättning med förgyllda delar. Korgen är förbunden med norra långhusväggen genom en spegel, vilket ger sken av att predikstolen fortsätter ut till väggen. Dörren mellan predikstol och sakristia är klädd med obehandlad profilerad panel i rombmönster. Listomfattningen är även den ofärgad och dörren tillsammans med lister och vägg kan här ge en inblick i hur kyrkan tedde sig innan målningen på 1930- talet.

I sakristian ligger ett obehandlat trägolv och och väggar liksom tak är panelklädda. Ytterväggarna är valmade in mot taket och taklister i grått och rött markerar väggarnas avslut. Möblemanget i sakristian har ett robust formspråk, skrivbordsstolen har samma form som långhusbänkarna och i skrivbordet anas tidens tendens att snegla på äldre inhemsk tradition. På norra väggen står ett modernare grönbetsat altare med grön knäpall framför. Från sakristian går trätrappen upp till predikstolen. Trappräcket har konstfullt kontursågade spjälor och sitter fäst mellan västväggen och en stolpe. Hela rummet är en enhetlig och väl sammanhållen miljö från byggnadstiden. Det är litet och intimt vilket understryks av fönstret i liten skala som med ett milt ljusflöde bidrar till en dämpad atmosfär. Lampan i taket är av glas blåst inom en stålram och den enda i sitt slag i kapellet.

Vapenhuset är litet och saknar fönster vilket gör det relativt mörkt. Golv, väggar och tak följer den gängse modellen med undantag av färgsättningen av taket i gulaktig kulör. På den norra väggen sitter två brunbetsade dörrar med kvaderindelad nederdel och glasat övre parti. Handtagen är vackert mönstrade och en av många vackert arbetade detaljer. Den västra dörren döljer en enkel obehandlad trätrapp upp till tornrummet och bakom den andra finns elcentral. Tornrummet ovanför vapenhuset är rikligt belyst genom fönster i söder och väster. Vägg- och takbeklädnad följer mönstret men trägolvet har här lämnats obehandlat. Trappen från vapenhuset kommer upp på den norra väggen och bredvid sitter en dörr likt i vapenhuset bakom vilken en trätrapp fortsätter upp i tornet. Väggen i öster är öppen ut på balkongen med utsikt ut över kyrkorummet.

Nuvarande kapell hade en föregångare, enligt tradition uppförd på 1860- talet. Det var ett enkelt liggtimrat kapell utvändigt klätt med panel. Långhuset var rektangulärt till formen med ett torn krönt av en lanterninhuv vid ena gaveln. Det äldre kapellet revs när det nuvarande byggdes. Dagens kapell uppfördes 1919 efter ritningar från 1907 av Gustaf Lindgren.

I länsmuseets arkiv finns inga uppgifer om genomförda åtgärder men enligt vaktmästaren i Sjoutnäset har långhusets spåntak lagts om på 1960- talet, troligtvis även koret. På 1940- talet sprutade man taken med Cuprinol vilket läckte in och rann ner på bänkarna i långhuset. Dessa har idag blåsor i färgen och försök har gjorts att komma tillrätta med problemet. Bl a har man försökt att måla på med lack. Ljudluckorna i tornet tillverkades och sattes på plats av vaktmästaren själv på 1970- talet. Entrén i väster har under senare år handikappanpassats genom en ramp med trapp i tryckimpregnerat trä. Elradiatorerna bör härstamma från 1960- talet medan ledningsdragningar i kapellet tillkommmit senare.