tavla, e-ma

Votivtavla (ema) av oregelbundet rektangulär träplatta med bemålning och tuchnskription. Motiv av dansande lejon vid pion (kara-shishi eller gara-shishi). Enligt uppgift i katalogen från Kofuku-ji i Nara.

Votivtavlor har sitt ursprung i det urgamla bruket att skänka och använda hästar vid shinto-helgedomarna. I shinto anses hästar, förutom riddjur åt gudarna, vara budbärare mellan denna värld och den andliga. De kunde framkalla regn under torrperioder och göra himlen klar under häftiga regnfall. Kostnaden för sådana fina hästar var alltför stor för "vanligt folk", som därför skänker votivtavlor med hästar eller andra motiv på till templet istället. Den äldsta bevarade ema är från 1300-talets slut, men att döma av litterära och visuella källor fanns de flera hundra år före dess. På 1400-talet uppstod två relaterade linjer inom ema. Den ena är ganska små tavlor som representerar hästar, rävar (Inari-kulten, risguden) och speciella buddhistiska gudomligheter. Dessa kunde i och för sig vara uttryck för mer allmänt hållna böner, men i första hand vänder man sig till ett särskilt tempel eller en särskild gudomlighet för att be om hjälp. Då avbildas följaktligen just den guden eller en återgivning eller symbol för t ex den del av kroppen man har ont i. Man kan ju också önska sig många barn och då visar tavlan ett granatäpple (som har rikligt med frön). Den vanligaste formen är rektangulär med en triangulär spets på överdelen, liknande profilen på en helgedom. Den andra sortens ema är större och hänger ofta i egna hallar (emado) på tempelområdet. De har också religiöst ursprung, men rent konstnärligt anses de mer intressanta än de mindre ema. Ofta var de influerade av de stora konstskolorna och kända konstnärer har gjort den här typen av ema. (Kano-skolan, Hokusai). (PH)