ÖSTERÅKERS KYRKA

Österåkers kyrka uppfördes under slutet av 1100-talet. Den medeltida kyrkan bestod av ett långhus med ett smalare kor, samt ett kraftigt torn i väster, möjligen avsett som skyddsrum. En sakristia tillkom troligen på 1200-talet och under 1200- eller 1300-talet fick koret samma bredd som långhuset. Under 1400-talet förlängdes kyrkan åt öster. Ett vapenhus uppfördes i söder samt en ny sakristia i norr och invändigt slogs tegelvalv som dekorerades med kalkmålningar. Under en genomgripande ombyggnad 164750 gestaltades kyrkan enligt samtida ideal, även om det medeltida murverket bevarades.

Österåkers kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

Namnet Österåker är troligen inspirerat av namnet Åker (ursprungligen i betydelse helig åker) och antyder att området kan vara en gammal kultplats. För detta talar bl a bevarade terrassbildningar från yngre järnåldern. Att Österåker haft en stor betydelse redan under förhistorisk tid vittnar även tre stora gravfält kring kyrkan om. Gravfälten pekar på att området har hyst en kontinuerlig bosättning från åtminstone äldre järnålderns senare hälft. Kyrkan låg utefter den betydelsefulla Långhundraleden i närheten av Garnsviken. Stenkyrkan föregicks sannolikt av en kyrka av trä.

När järnvägen anlades under modern tid blev socknens centrum flyttat till Åkersberga, något som medfört att kulturmiljön kring kyrkan kunnat bevaras.

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Österåkers kyrka uppfördes under slutet av 1100-talet. Den medeltida kyrkan bestod av ett långhus med ett smalare kor, samt ett kraftigt torn i väster, möjligen avsett som skyddsrum. En sakristia tillkom troligen på 1200-talet och under 1200-eller 1300-talet fick koret samma bredd som långhuset. Under 1400-talet förlängdes kyrkan åt öster. Ett vapenhus uppfördes i söder samt en ny sakristia i norr och invändigt slogs tegelvalv som dekorerades med kalkmålningar. Under en genomgripande ombyggnad 1647-50 gestaltades kyrkan enligt samtida ideal, även om det medeltida murverket bevarades.
Österåkers kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.
Namnet Österåker är troligen inspirerat av namnet Åker (ursprungligen i betydelse helig åker) och antyder att området kan vara en gammal kultplats. För detta talar bl a bevarade terrassbildningar från yngre järnåldern. Att Österåker haft en stor betydelse redan under förhistorisk tid vittnar även tre stora gravfält kring kyrkan om. Gravfälten pekar på att området har hyst en kontinuerlig bosättning från åtminstone äldre järnålderns senare hälft. Kyrkan låg utefter den betydelsefulla Långhundraleden i närheten av Garnsviken. Stenkyrkan föregicks sannolikt av en kyrka av trä.
När järnvägen anlades under modern tid blev socknens centrum flyttat till Åkersberga, något som medfört att kulturmiljön kring kyrkan kunnat bevaras.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SLM Stockholms läns museum arkivet
Olle Lindeberg, muntlig källa i Österåkers församling
Boëthius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län. Uddevalla 1980
Bohrn, E, och Vennberg, E, Åkers skeppslag. Sveriges Kyrkor, vol 64, Stockholm 1950
Bonnier, A, C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Bratt, P, Kulturminnesvårdsprogram för Österåkers kommun. Kulturhistoriskt värdefulla områden, Stockholm 1985
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Österåkers kyrka ligger vid sjön Garnsviken några mil nordost om Stockholm. Dess äldsta partier härrör sannolikt från 1100-talet. De är av gråsten och utgörs av långhusets två västra travéer och det breda västtornet, vars bottenvåning i dag fungerar som vapenhus. Det ursprungliga smalare koret breddades till samma bredd som långhuset på 1200- eller 1300-talen. Under 1400-talet byggdes sakristian, kyrkan förlängdes åt öster och försågs med valv. År 1647, upprättade Brita Kurck änka efter Gabriel Oxenstierna och friherre Gustaf Banér ett kontrakt med murmästaren Hans Ferster. Korets östmur revs och kyrkan förlängdes med ett polygont avslutat kor med ett underjordiskt gravvalv för de båda släkterna. Vid dessa arbeten inträffade ett ras i nordmuren vilket ledde till en stor restaurering. Under Fersters ledning ombyggdes sakristian och tunnvälvdes, en kraftig strävpelare byggdes i dess nordmur; kyrkans murar förhöjdes, långhusfönstren utvidgades, nya valv slogs och i södra långmuren byggdes en portal av sandsten med ätterna Kurcks och Oxenstiernas vapen. 1705 revs vapenhuset från 1200-talet i söder och 1750 revs västtornets återstående övre delar, som rasat på 1600-talet, varefter dess bottenvåning inreddes till vapenhus. Kyrkans sadelformade yttertak med utåtsvängda fall spåntäcktes. En stor restaurering ägde rum 1951-1952. Då insattes den nuvarande, slutna bänkinredningen som ersättning för den öppna från 1877. Orgelläktaren i väster utvidgades. Koret genomgick en omfattande restaurering 1986 och återställdes såvitt möjligt till sitt äldsta skick. En altartavla från 1799 flyttades, altaret och altarringen borttogs. Det igensatta 1600-talsfönstret i öster återupptogs. Ett nytt altare murades.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. Texten reviderad vid inskrivningen 2003.

Omgivningen
Kyrkan ligger i ett öppet och svagt kuperat odlingslandskap strax norr om det tättbebyggda villaområdet Åkerstorp.
Nordväst om kyrkan ligger den gamla prästgården. Mangården uppfördes under början av 1800-talet, men byggdes om under 1900-talet. Den flankeras av två byggnader mot öster, varav den ena användes som kyrkoherdebostad under 1700-talets slut. Idag används prästgården som församlingshem. I sidobyggnaderna finns bårhus, samt ett nyligen inrett andaktsrum.

Anläggningen
Kyrkogården har utvidgats i flera etapper. Dess äldre delar avgränsas mot norr, väster och söder av en kallmurad stenmur, uppförd under 1700-talet. Muren har tidigare varit försedd med stigluckor, men entréerna flankeras nu av murade och vitputsade stolpar. Längs stenmuren finns enstaka träd från den ursprungliga trädkransen bevarade. På kyrkogården finns även enstaka, fritt placerade lövträd. Gångarna är såväl asfalterade som grusade. Närmast kyrkobyggnaden i nordväst, väst och söder finns kyrkogårdens äldsta gravvårdar. Flertalet är grusgravar med stenram, järnräcken eller kätting. Ett antal gravar är även omgärdade av buxbom.

Mellan 1932-36 genomfördes en utvidgning åt öster. På kyrkogårdens östra del är gravvårdarna mindre och här ligger minneslunden, anlagd 1964. Den senaste kyrkogårdsutvidgningen genomfördes 1955-56 norr om kyrkan. På kyrkogårdens yngre del uppfördes ett stenkors 1964. Den utvidgade delen av kyrkogården är rikligt försedd med vegetation, flertalet buskar i nord-sydliga rader.

Klockstapeln står ett par hundra meter nordost om kyrkan, placerad mitt i ett omfattande gravfält. Den uppfördes 1760 av Mathias Bergström från Stockholm, men föregicks troligen av två äldre staplar. Stapeln är spåntäckt förutom kring ljudöppningarna där den är brädfodrad. Huven täcks av ett karnisprofilerat tak, som i samband med en renovering 1967 täcktes med kopparplåt. Storklockan göts om senast 1924 och innehåller metall från en medeltida klocka. Lillklockan, som senast göts om 1655, dekoreras av fruktknippen och bladslingor i broskornamentik.

Gravkapellet, eller bårhuset, uppfördes 1951-1952 efter ritningar av arkitekt Evert Milles. Den näst intill kvadratiska byggnaden har putsade fasader, avfärgade i vit kulör. Byggnadens tälttak är belagt med skiffer och kröns av ett kors och en kula. In till kapellet leder en dubbeldörr av kopparplåt. Mot väster och öster finns två mindre rundfönster med blyinfattat antikglas. Invändigt är väggarna putsade och avfärgade i vitt. Takpanelen är målad i grågrön kulör.

Kyrkobyggnaden
Österåkers kyrka är uppförd som en enskeppig kyrka i öst-västlig riktning med murverk av framförallt natursten, men även av tegel. Kyrkan fick huvudsakligen sitt nuvarande utseende vid en genomgripande ombyggnad 1647-50. Ombyggnaden bekostades av Brita Kurk- Oxenstierna, dåvarande ägare till Smedby säteri, samt av Gustaf Banér. Kurk anlitade murmästaren Hans Ferster för att leda arbetet. Arbetets primära mål var att uppföra ett nytt högt och polygonalt kor med underliggande gravvalv. I samband med arbetet, rasade delar av kyrkans norra mur. Det ledde till en genomgripande restaurering av kyrkan.

Omgivningen
Kyrkan ligger i ett öppet och svagt kuperat odlingslandskap strax norr om det tättbebyggda villaområdet Åkerstorp.

Nordväst om kyrkan ligger den gamla prästgården. Mangården uppfördes under början av 1800-talet, men byggdes om under 1900-talet. Den flankeras av två byggnader mot öster, varav den ena användes som kyrkoherdebostad under 1700-talets slut. Idag används prästgården som församlingshem. I sidobyggnaderna finns bårhus, samt ett nyligen inrett andaktsrum.

Kyrkomiljön
Kyrkogården har utvidgats i flera etapper. Dess äldre delar avgränsas mot norr, väster och söder av en kallmurad stenmur, uppförd under 1700-talet. Muren har tidigare varit försedd med stigluckor, men entréerna flankeras nu av murade och vitputsade stolpar. Längs stenmuren finns enstaka träd från den ursprungliga trädkransen bevarade. På kyrkogården finns även enstaka, fritt placerade lövträd. Gångarna är såväl asfalterade som grusade. Närmast kyrkobyggnaden i nordväst, väst och söder finns kyrkogårdens äldsta gravvårdar. Flertalet är grusgravar med stenram, järnräcken eller kätting. Ett antal gravar är även omgärdade av buxbom.

Mellan 1932-36 genomfördes en utvidgning åt öster. På kyrkogårdens östra del är gravvårdarna mindre och här ligger minneslunden, anlagd 1964. Den senaste kyrkogårdsutvidgningen genomfördes 1955-56 norr om kyrkan. På kyrkogårdens yngre del uppfördes ett stenkors 1964. Den utvidgade delen av kyrkogården är rikligt försedd med vegetation, flertalet buskar i nord-sydliga rader.

Klockstapeln står ett par hundra meter nordost om kyrkan, placerad mitt i ett omfattande gravfält. Den uppfördes 1760 av Mathias Bergström från Stockholm, men föregicks troligen av två äldre staplar. Stapeln är spåntäckt förutom kring ljudöppningarna där den är brädfodrad. Huven täcks av ett karnisprofilerat tak, som i samband med en renovering 1967 täcktes med kopparplåt. Storklockan göts om senast 1924 och innehåller metall från en medeltida klocka. Lillklockan, som senast göts om 1655, dekoreras av fruktknippen och bladslingor i broskornamentik.

Gravkapellet, eller bårhuset, uppfördes 1951-1952 efter ritningar av arkitekt Evert Milles. Den näst intill kvadratiska byggnaden har putsade fasader, avfärgade i vit kulör. Byggnadens tälttak är belagt med skiffer och kröns av ett kors och en kula. In till kapellet leder en dubbeldörr av kopparplåt. Mot väster och öster finns två mindre rundfönster med blyinfattat antikglas. Invändigt är väggarna putsade och avfärgade i vitt. Takpanelen är målad i grågrön kulör.

Kyrkobyggnaden
Österåkers kyrka är uppförd som en enskeppig kyrka i öst-västlig riktning med murverk av framförallt natursten, men även av tegel. Kyrkan fick huvudsakligen sitt nuvarande utseende vid en genomgripande ombyggnad 1647-50. Ombyggnaden bekostades av Brita Kurk- Oxenstierna, dåvarande ägare till Smedby säteri, samt av Gustaf Banér. Kurk anlitade murmästaren Hans Ferster för att leda arbetet. Arbetets primära mål var att uppföra ett nytt högt och polygonalt kor med underliggande gravvalv. I samband med arbetet, rasade delar av kyrkans norra mur. Det ledde till en genomgripande restaurering av kyrkan.