HOVA PRÄSTGÅRD

Hova ligger utmed Europaväg 20. Redan under medeltiden gick här den viktiga kommunikationsleden från Västergötland till Svealand via Hova som var den sista utposten innan resenärer från Götaland skulle ge sig in i den stora skogen Tiveden på vägen mot Svealand.

Senare korsades i Hova riksvägen mellan Svealand och Götaland av landsvägen från Kristinehamn och Karlstad mot Älgarås och Karlsborg (nuvarande Torggatan), och blev en knutpunkt med 8 mil till Skara, 8 mil till Örebro, 6 mil till Kristinehamn och 10 mil till Karlstad, samt 8 mil till Karlsborg. Hova har därför också en gammal tradition som marknadsplats.

Kyrkplatsen med det dominerande läget uppe på åsen var under århundraden blickfång och första möte med byn för resenärer uppifrån landet som kom på gamla riksvägen. På lite avstånd gäller i stora drag samma förhållande även idag. Den fortfarande i mångt och mycket ålderdomliga kyrkmiljön med kyrka, sockenmagasin och prästgård är en av samhällets kulturhistoriska karaktärsmiljöer, och vägkorsningen nedanför kyrkan ligger i stort sett på samma plats som det tidigare vägskälet med Värmlandsvägen och gamla riksvägen. Numera präglas dock infarten till Hova av E20, en stor fyrvägskorsning och en bensinstation.

Torggatan är idag liksom tidigare Hovas huvudgata. Även om den stora trafikleden, nuvarande E20, numera går utanför samhället är Torggatan fortfarande ett livligt trafikerat genomfartsstråk för länsväg 200.

Prästgården ligger mittemot kyrkan på västra sidan av Torggatan (Värmlandsvägens fortsättning söder om E20). Omdragningen av gamla riksvägen till nuvarande E20 medförde att prästgårdsmiljön delades i två delar. Arrendatorsbostaden och ekonomibyggnaderna hamnade norr om vägen, liksom även den glest liggande bybebyggelse som tillkommit längs Värmlandsvägen.

Källor: Eva Johansson "Prästgården i Hova, från medeltid till nutid" C-uppsats i kristendomens historia, institutionen för religionsvetenskap, Göteborgs universitet 2002 (årtal osäkert)

Erik Holmström "Hova - Torggatan, byggnadshistorisk analys" Byggnadshistorisk rapport 1999:13, Västergötlands museum.