KAVLÅS HERRGÅRD (KAFLÅS HERRGÅRD)

Historiktext från inventeringen "Byggnadsminnen i Tidaholms kommun":
Kavlås är känt sedan 1300-talets slut och har sedan 1723 tillhört ätten von Essen. En äldre, ännu bevarad gårdsanläggning ersattes vid 1700-talets mitt av den nuvarande. Huvudbyggnaden, påbörjad 1750 men färdig först omkring 1775, är till sin exteriör typisk för rokokotiden. Den är uppförd av sten i tre våningar under valmat och brutet tak, klätt med plåt och tegel. Bottenvåningen är behandlad som sockelvåning och skild från de övre av ett brett våningsband. Huvudfasadens fem mellersta fönsteraxlar är i två avsatser framdragna till en mittrisalit med mellersta partiet krönt av en urförsedd gavelfronton. Fasaderna är putsade och avfärgade i gult och vitt; bottenvåningen utom mittrisaliten är dock rödfärgad.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2

Historiktext från inventeringen "Tillgängliga byggnadsminnen i Tidaholms kommun":
Kavlås är känt som gård eller by redan 1391, när den uppträder i jordeboken 1593 rubriceras den som frälsehemman. Gården har endast sporadiskt fungerat som sätesgård, dvs som bostad för ägarens familj, förrän under 1690-talet när gården kom i hovstallmästaren Gustaf Hårds ägo. Detta är förklaringen till att ingen påkostad bebyggelse kommit till stånd förrän vid 1700-talets mitt då mösspolitikern Fredrik Ulrik von Essen lät uppföra det nuvarande corps-de-logiet. En mer anspråkslös äldre mangårdsanläggning, troligen från tiden då gårdens ägare var Per Brahe dy 1665-1680, finns istället bevarad intill ån, strax NV om den nuvarande huvudbyggnaden. Den består av en lång låg manbyggnad med två flyglar. Hovstallmästaren Gustaf Hård bodde dock i en ny mangård med huvudbyggnad och flyglar av timmer.

1723 förvärvades gården av generallöjtnanten friherre Hans Henrik von Essen, överste för Skaraborgs regemente och bosatt på Kungslena sedan 1720. 1745 övertogs gården genom arv av brorsonen Fredrik Ulrik von Essen, sedermera bemärkt mösspolitiker.

Corps-de-logiet uppfördes åren 1750-1775 med Fredrik Ulrik von Essen som byggherre, på den tiden fanns fortfarande de två envåningsflyglarna av trä från den Hårdska mangården kvar. Den ena kallades kontorflygeln och den andra inrymde herrgårdsköket och lär enligt en beskrivning från 1800-talets senare hälft ha varit rödmålade med höga tak..

Efter byggherrens död 1781 styrde först änka Anne Charlotte Kruuse godset och därefter äldste sonen Reinhold Jacobs maka Gustava Rudbeck efter makens död i en duell. De båda änkefriherrinnorna var båda driftiga och under denna tid tillköptes flera gårdar till godset och de tillhörande småindustrierna blomstrade. 1815 övertogs Kavlås av Fredrik Ulrik von Essens sonson, Fredrik Ulrik dy, sedermera generalmajor och överste för Livregementets husarkår. Ridhuset på gården härrör sannolikt från tiden fr o m 1830-talet då denne anordnade ridskola för officerare vid sitt regemente, en föregångare till Strömsholms ridskola. Ett nytt mejeri med ångmaskinsdrift tillkom också vid mitten av 1800-talet. (Kavlås mejeri blev riksbekant för sin helfeta Herrgårdsost som tillverkades fram till andra världskriget.) Kavlås nådde under denna tid sin största utsträckning men minskade därefter genom arvskiftet efter generalens bortgång 1855.

Den yngste sonen, sedermera riksmarskalken Fredrik von Essen blev därefter ensam ägare till Kavlås från 1859 fram till sin död 1921. Under hans tid tillkom ett nytt stall och ladugård i granit 1863, efter ritningar av Charles Emil Löwenskiöld. Den ena av de gamla träflyglarna ska ha brunnit ner 1870 varpå den andra revs.

Efter riksmarskalkens död 1921 blev sonen, sedermera Överste Carl von Essen ägare till Kavlås. Carl von Essen bekostade tillsammans med makan Ruth Wallenberg en renovering av corps-de-logiet under 1920-talet. Efter att kapten Magnus von Essen övertagit Kavlås 1960 genomfördes ytterligare en renovering av byggnaden under 1970-talet.

Förutsättningarna för jordbruk och småindustrier hade under tiden förändrats, mejeriverksamheten lades ned 1959, men man satsade på en ny ladugård för lösdrift som uppfördes 1973 på den gamla sågbacken på andra sidan vägen, norr om den Löwenskiöldska ladugården. Sedan 1980 är Fredrik von Essen ägare till Kavlås som den sjunde generationen efter byggherren Fredrik Ulrik von Essen.

Sverker Larsson för projektet "Tillgängliga byggnadsminnen i Västra Götalands län" länsstyrelsen 2008-02-26

KÄLLA: Kavlås, byggnadsminnen i Skaraborg nr 6, Nils Fredrik Beerståhl, Länsstyrelsen & Länsmuseet i Skaraborgs län 1988. ISBN 91-85884-55-3

Byggnadsminnet Kavlås herrgård omfattar en slottsanläggning med huvudbyggnad/corps-de-logie med omgivande parkområde samt allén ner mot landsvägen. Endast huvudbyggnaden omfattas av skyddsbestämmelser men både inom och utanför skyddsområdet finns ett flertal mycket intressanta byggnader av högt kulturhistoriskt värde. Kavlås herrgård och omgivande park är idag privat bostad och egendom och inte öppen för allmänheten.

Nedanstående beskrivning av anläggningen är en text av Nils Fredrik Beerståhls, -hämtad från "Kavlås, byggnadsminnen i Skaraborg nr 6", tillägg från inventeringen 2007 inom parentes.

"Corps-de-logiet ligger numera som en solitär omgivet av en vidsträckt park sedan träflyglarna från den Hårdska anläggningen försvann ca 1870. Hela området är omgärdat med staket, åt stallgården (N) bestående av fyrkantiga stenstolpar avfärgade i vitt, rött och svart och med svartmålat trägaller emellan" (för närvarande saknas trästaketen mellan stolparna). "Gårdsplanen mot N och trädgårdsgångarna har intill senare år varit belagda med skifferslagg från det nedlagda alunbruket, som gett samma dekorativa effekt mot grönskan som det krossade teglet gjorde under 1700-talet.

Den äldsta delen av parken finns Ö och NO om huvudbyggnaden ned mot ån Ösan. Här finns ännu kvar några flerhundraåriga askar planterade i rader från norr till söder. De har eventuellt ingått i den parkanläggning som anslöt till den äldsta kända mangården. Mellan denna del av parken och gårdsplanen är den sluttande marken terrasserad, antagligen redan under 1700-talet. Söder om corps-de-logiet inramas en långsträckt gräsmatta (parterr) av rader av drygt hundraåriga lindar. Vid parkens södra gräns ligger trädgårdsmästarbostaden uppförd i slutet av 1800-talet. I parkens västra del med ekar och bokar finns en ditflyttad ryggåsstuga "Gretes stuga'', som gjort tjänst på somrarna som lekstuga för familjens barn." "En karusell och en stor gunga finns kvar från sent 1800-tal." "Vid huvudbyggnadens västra gavel har anlagts en skyddad uteplats med en låg mur mot norr, lagd av de gamla huggna kalkstensfoderborden från Löfwenskiölds ladugårdsbyggnad från 1863."

"Två tillfartsvägar i öst-västlig riktning passerar herrgården på kort avstånd med broar över Ösan. Den större är landsvägen Fröjered-Kavlås bruk, den mindre går från skogvaktarbostället Skrämbo genom den gamla gårdsanläggningen vid ån och stryker sedan längs staketet mellan mangård (cour d honneur) och stallgård (bas cour) tills den ett stycke från gården förenar sig med den förra. Båda är kantade av alléer. Allén vid den stora vägen mellan värdshuset och den senare s k stationsvägen tycks-" "-ha varit ganska nyplanterad ca 1800"(enligt en lavering av Silfverstråhle). "Den fortsattes sedan under 1800-talet från värdshuset upp emot Hömbs by med omväxlande askar, almar och lönnar. Åt andra hållet, mot Bruket, nyplanterades ett par sträckor ca 1930 med lindar av skogvaktaren Johan Herman Gustafsson och stationsvägen fick en björkallé troligen i samband med järnvägens och stationshusets invigning 1876. Längs den mindre uppfartsvägen mot corps-de-logiet från väster lät överste Carl von Essen plantera en allé med silverpoppel så sent som ca 1950 och trekanten mellan vägarna väster om ladugårdsanläggningen fyllde han med ekar och granar. Meningen var att den senväxande eken skulle dras upp snabbare mot ljuset, när granplanteringen tätnade. Delvis lyckades det, delvis kvävdes väl de unga ekarna av den snabbväxande granen.

Värdshuset vid landsvägen på åns västra sida fanns redan 1800 och på 1830-talet omtalas en gästgivare Setterberg där." (På senare tid var det ladugårdsförmannens bostad.)

"Vid nuvarande stallgården fanns omkring 1800 tydligen bara en ansenlig ladugårdslänga (av trä?) med halmtak. På utgården Lilla Habboltorp har in i vår tid stått en stort tilltagen skiftesverklänga daterad 1756- kanske en del av den gamla ladugården på Kavlås, flyttad dit i samband med granitladugårdens tillkomst 1863?

Under 1800-talets lopp inramades stallgården av byggnader för olika ändamål: Ridhuset vid östra sidan längst i norr (ca 1830?), nya mejeriet i putsat tegel ca l850, stall och ladugård i granit med en sammanbindande ladlänga i trä på västra sidan 1863 (Löwenskiölds) och en arbetarbostad av korta virkesstumpar från sågen (det s k Pluttebo) på östra sidan mellan ridhus och mejeri. Mellan stallets södra fasad och parken anlades en rastgård för hästar, som fortfarande finns kvar. Här har i senare tid planterats oxlar.

Gamla mangården vid ån stängdes mot norr av ett avträde i tre sektioner enl foto från 1870-talet. Här uppfördes senare gårdens stora svinstall. I flykt med gamla corps-de-logiet åt väster tillkom en tvåvånig träbyggnad med gårdskontor och bostad åt förvaltare och andra tjänstemän -troligen i samband med att den gamla kontorsflygeln försvann i början av 1870-talet.

Norr om stora landsvägen låg förutom värdshuset gårdssmedjan, sågverksanläggningen (ersatt med en modern lösdriftsladugåtd 1973) och en arbetarbostad med flera lägenheter, Tomtebo.

Historiktext från inventeringen "Byggnadsminnen i Tidaholms kommun":
Kavlås är känt sedan 1300-talets slut och har sedan 1723 tillhört ätten von Essen. En äldre, ännu bevarad gårdsanläggning ersattes vid 1700-talets mitt av den nuvarande. Huvudbyggnaden, påbörjad 1750 men färdig först omkring 1775, är till sin exteriör typisk för rokokotiden. Den är uppförd av sten i tre våningar under valmat och brutet tak, klätt med plåt och tegel. Bottenvåningen är behandlad som sockelvåning och skild från de övre av ett brett våningsband. Huvudfasadens fem mellersta fönsteraxlar är i två avsatser framdragna till en mittrisalit med mellersta partiet krönt av en urförsedd gavelfronton. Fasaderna är putsade och avfärgade i gult och vitt; bottenvåningen utom mittrisaliten är dock rödfärgad.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2

Historiktext från inventeringen "Tillgängliga byggnadsminnen i Tidaholms kommun":
Kavlås är känt som gård eller by redan 1391, när den uppträder i jordeboken 1593 rubriceras den som frälsehemman. Gården har endast sporadiskt fungerat som sätesgård, dvs som bostad för ägarens familj, förrän under 1690-talet när gården kom i hovstallmästaren Gustaf Hårds ägo. Detta är förklaringen till att ingen påkostad bebyggelse kommit till stånd förrän vid 1700-talets mitt då mösspolitikern Fredrik Ulrik von Essen lät uppföra det nuvarande corps-de-logiet. En mer anspråkslös äldre mangårdsanläggning, troligen från tiden då gårdens ägare var Per Brahe dy 1665-1680, finns istället bevarad intill ån, strax NV om den nuvarande huvudbyggnaden. Den består av en lång låg manbyggnad med två flyglar. Hovstallmästaren Gustaf Hård bodde dock i en ny mangård med huvudbyggnad och flyglar av timmer.

1723 förvärvades gården av generallöjtnanten friherre Hans Henrik von Essen, överste för Skaraborgs regemente och bosatt på Kungslena sedan 1720. 1745 övertogs gården genom arv av brorsonen Fredrik Ulrik von Essen, sedermera bemärkt mösspolitiker.

Corps-de-logiet uppfördes åren 1750-1775 med Fredrik Ulrik von Essen som byggherre, på den tiden fanns fortfarande de två envåningsflyglarna av trä från den Hårdska mangården kvar. Den ena kallades kontorflygeln och den andra inrymde herrgårdsköket och lär enligt en beskrivning från 1800-talets senare hälft ha varit rödmålade med höga tak..

Efter byggherrens död 1781 styrde först änka Anne Charlotte Kruuse godset och därefter äldste sonen Reinhold Jacobs maka Gustava Rudbeck efter makens död i en duell. De båda änkefriherrinnorna var båda driftiga och under denna tid tillköptes flera gårdar till godset och de tillhörande småindustrierna blomstrade. 1815 övertogs Kavlås av Fredrik Ulrik von Essens sonson, Fredrik Ulrik dy, sedermera generalmajor och överste för Livregementets husarkår. Ridhuset på gården härrör sannolikt från tiden fr o m 1830-talet då denne anordnade ridskola för officerare vid sitt regemente, en föregångare till Strömsholms ridskola. Ett nytt mejeri med ångmaskinsdrift tillkom också vid mitten av 1800-talet. (Kavlås mejeri blev riksbekant för sin helfeta Herrgårdsost som tillverkades fram till andra världskriget.) Kavlås nådde under denna tid sin största utsträckning men minskade därefter genom arvskiftet efter generalens bortgång 1855.

Den yngste sonen, sedermera riksmarskalken Fredrik von Essen blev därefter ensam ägare till Kavlås från 1859 fram till sin död 1921. Under hans tid tillkom ett nytt stall och ladugård i granit 1863, efter ritningar av Charles Emil Löwenskiöld. Den ena av de gamla träflyglarna ska ha brunnit ner 1870 varpå den andra revs.

Efter riksmarskalkens död 1921 blev sonen, sedermera Överste Carl von Essen ägare till Kavlås. Carl von Essen bekostade tillsammans med makan Ruth Wallenberg en renovering av corps-de-logiet under 1920-talet. Efter att kapten Magnus von Essen övertagit Kavlås 1960 genomfördes ytterligare en renovering av byggnaden under 1970-talet.

Förutsättningarna för jordbruk och småindustrier hade under tiden förändrats, mejeriverksamheten lades ned 1959, men man satsade på en ny ladugård för lösdrift som uppfördes 1973 på den gamla sågbacken på andra sidan vägen, norr om den Löwenskiöldska ladugården. Sedan 1980 är Fredrik von Essen ägare till Kavlås som den sjunde generationen efter byggherren Fredrik Ulrik von Essen.

Sverker Larsson för projektet "Tillgängliga byggnadsminnen i Västra Götalands län" länsstyrelsen 2008-02-26

KÄLLA: Kavlås, byggnadsminnen i Skaraborg nr 6, Nils Fredrik Beerståhl, Länsstyrelsen & Länsmuseet i Skaraborgs län 1988. ISBN 91-85884-55-3