Ljusstake

a) Ljusstake i järn. Sammansatt av fyra delar, bottenplatta, ljushållare, manschett och ett böjt järnband som sammafogar bottenplattan med ljushållaren och fungerar som handtag.
Bottenplattan är rund med diametern 12cm, runt denna en 7 mm hög kant. På bottenplattan är järnbandet fäst med två nitar vid plattans kant. I bandets ena ände finns ett gängat hål i vilken b) ljushållarens spets och c) ljusmaschetten skruvats fast. Ljushållaren är konisk.
Under bottenplattan finns en ristad inskription.

I ljusstakens 20-talsinspirerade form syns hur metallslöjd inspirerades av konsthantverk. Bertil tror att hans mor var förtjust i ljusstaken, för den stod hemma med ljus i. Den går att ta isär för ljushållaren är gängad, vilket också var en färdighet i järnslöjden.

Ingår i en insamling av skolslöjdsföremål och skolslöjdsminnen som inkommit till museet i samband med utställningen Skolslöjd (2012-02-03 - 2013-01-20). Efter två år av syslöjd valde Bertil Högström järnslöjd istället för träslöjd. Far och äldsta brodern var snickare med eget snickeri i ett gammalt vagnslider hemma på gården på Narvavägen 18, vilket gjorde att han var mera intresserad av järnslöjd för att välja annan inriktning. Det första eleverna fick göra var en skridskrapa för att skrapa bort kladdsnö, sedan fick de välja vad de ville göra i slöjden.

Slöjdalstren illustrerar svensk industris strävan att få in just metall i slöjdundervisningen, vilket kom 1919, och de kompletteras av Bertil Högströms alster från tekniska mellanskolan 1945-49. Han hade bra betyg i ritning och metallslöjd. Som den ende av sex syskon tog han realexamen och utbildade sig sedan till ingenjör vid Stockholms tekniska aftonskola. Hans berättelse skildrar både ett tidstypiskt yrkesval och att nya utbildningsmöjligheter öppnats för bredare samhällslager i folkhemmets Sverige.

Efter realexamen arbetade han på bilverkstad ett år för att få verkstadspraktik för att få läsa vidare. Sedan arbetade han på ritkontoret på AB Svenska fläktfabriken på Kungsgatan 18, 8 tr, och läste till ingenjör med inriktning mot värme- och ventilationsteknik på Stockholms tekniska aftonskola fyra kvällar i veckan, samt pluggade på helgerna. Det var flera timmar kurs på kvällarna i två år, vill Bertil minnas. Han läste fackämnet som han arbetade med på dagarna och var bäst i klassen. De flesta killar läste till mekaniska ingenjörer då. Det var inte många han kände som läste aftonskola, men det förekom att folk på ritkontoret hade pluggat vidare, berättar han. I hans umgänge var det inte många som gick läroverket. Hans far var snickare och de tillhörde en annan kategori än sk bättre familjer, men aftonskolorna var också för enklare människor, säger Bertil. Det fanns också Tekniska institutet, som liksom Bertils aftonskola var ett alternativ till att läsa till civilingenjör på KTH. De blev s. k. institutsingenjörer som motsvarande studentexamen.

Bertil Högström har arbetat på Fläktfabriken hela livet, blev försäljningsingenjör och hade hand om Stockholmsfilialen som sålde till sjukhus, fabriker och kontor. Så småningom gick han till exportsidan och reste mycket i Östeuropa, Iran, Afrika mm. Svenska fläktfabriken var då ett av världens största ventilationsföretag med många filialer och Bertil reste i de länder där det inte fanns någon sådan. Järnslöjden i folkskolan var således första steget på denna karriär.

Information från träff med Bertil Högström 4 oktober 2011 och februari 2013.
/Maria Perers, 2014-01-17