GRANGÄRDE KYRKA

Grangärde socken utgör en vidsträckt bygd som präglas av skogar, myrar och sjöar samt av mindre odlingsområden i anslutning till de stora sjöarna. Socknen omfattade tidigare även Ludvika och Hörken. Kyrkplatsen är strategiskt förlagd mellan Bysjön och Björken, vid norra ändan av det stora sjösystemet som sträcker sig ner till Mälaren. Där löper även den uråldriga vägen mot Nås, Malung och vidare norrut, som också utgjorde en av pilgrimslederna till Nidaros i Norge. Bygdens ekonomiska utveckling och betydande ställning fram till 1800-talets mitt var också en följd av den omfattande järnhanteringen i området.

Föregångaren till bygdens kyrka anges härröra från ett offerhus uppfört över en källa i Gryt-änge, en byggnad som senare omvandlades till bygdens första kapell. Kapellbyggnaden flyt-tades så småningom till nuvarande kyrkbyn. Mot slutet av 1400-talet uppfördes en ny kyrko-byggnad, av sten, som utgör kärnan i nuvarande kyrka. Från denna period härstammar del av mittskeppet, motsvarande de två västliga travéerna. Grangärde kyrka är därmed i sina äldsta delar medeltida. Den bestod ursprungligen av en enskeppig byggnad. Kyrkobyggnaden hade sannolikt ett högrest sadeltak och invändigt ett trävalv (Fant, 1936). Under 1500-talet välvdes mittskeppet och troligen under samma sekel tillkommer tornet som omtalas först 1578.

Kyrkan helgades förmodligen åt S:t Olof, vars avbildning ännu är bevarad i form av en träfi-gur. Fram till 1555 var Grangärde en annexförsamling under Tuna

För kyrkans historik se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF.

Medeltida socken. Ludvika utbruten 1652, del till Grängesberg-Hörkens kapellag avskilt 1892, Grängesberg utbruten 1904.

Den murade kyrkan består av ett brett treskeppigt långhus med tresidigt avslutat korparti samt torn i väster; sakristian är inrymd i inbyggnad under läktaren. I kyrkans mittskepp återstår fortfarande betydande murpartier av en enskeppig medeltidskyrka. På kyrkvinden, ovan mittskeppets befintliga valv, finns rödfärgade slingor och profilerade tegelhuvuden, troligen från 1400-talet. Kyrkan välvdes under 1500-talet. Västtornets datering är inte närmare känt (nämns 1624). Kyrkorummet vidgades väsentligt, genom tillkomsten av ytterligare två skepp, under 1600-talets andra hälft och 1700-talet början (ombyggnader omtalas 1651, 1662-63, 1684 och 1707). Det tresidiga koret, slutligen, tillkom vid ytterligare en ombyggnad 1748. I samband med dessa ombyggnader slogs även valv. Inbyggnaderna under läktaren, med utrymme bl. a. för sakristia, tillkom vid restaureringen 1901-03 efter förslag av arkitekt Gottfrid Ekman.

Det flacka sadeltaket, skiffertäckt med två takfall, dominerar exteriören genom sin bredd; det är valmat i öster över koret. Fasaderna är vitputsade och uppbryts av rundbågade fönsteröppningar. Tornet har små stickbågiga ljudöppningar och kröns av ett flackt tak med en hög fyrkantig kopparlanternin uppförd 1833-34; lanterninen har en bredare nederdel med urtavlor på alla sidor, den smalare övre delen kröns av ett litet kupoltak och förgyllt klot med kors. Ingång till kyrkorummet sker från tornets västsida, sidoingångar i norr och söder markeras av karnisbågiga portalomfattningar.
Kraftiga åttkantiga pelare bär upp kyrkans alla kryssvalv. Väggar och valv försågs med schablonmålningar vid restaureringen 1901-03; dessa avlägsnades dock vid arkitekt Erik Fants restaurering 1937-38, då även korfönstren igensattes invändigt. Restaureringen 1982-84 innebar bl.a. att korfönstren återupptogs samt att valv och murar rengjordes. Altaruppsats och predikstol i barockstil är båda utförda av P. Holmin, Västerås 1762.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Anläggningen består av en kyrkogård med en kyrka och ett gravkapell.

Huvudentrén till kyrkogården är förlagd i tornets axel och den breda gången som leder till tornets portal har markplattor. Entrén har en förlängning mot väst i form av en planterad allé som ansluter till byvägen. Entrén har stolpar och murar som bildar en symmetrisk och representativ murad portal, med en huvudentré för fordon flankerad på varje sida av två mindre portar för gående. Murar och stolpar har vit slätputs och svartmålad sockel. Stolparna har profilerad utkragning samt svagt böljande koppartak med kantavsats. De kröns dessutom av en järnspets som bär klot och förgylld stjärna. Samtliga smidda grindar är numera borttagna. Nuvarande entrén uppfördes 1833 som ersättning för en äldre stiglucka.
Den första kyrkogården låg närmast kyrkobyggnaden. Den utvidgades troligen i mindre etapper vid flera tillfällen. I början av sekelskiftet 1900 uppförs, enligt ett förslag av arkitekt G. Ekman, ett gravkapell av trä på kyrkogårdens södra del. Ett nytt gravkapell tillkom 1928, norr om det befintliga, enligt ritningar av ingenjör C. Wegener. Samtidigt genomfördes en utvidgning av kyrkogården norr om kyrkan, mot allmänna landsvägen i norr och väster.

Ytterligare en utvidgning aktualiserades på 1940-talet, enligt ett förslag av arkitekt E. Fant. Mark förvärvades för ändamålet i väster och i norr, samtidigt upprustades gravkapellet.

Nuvarande gravkapell är uppfört 1971 och ritat av Wranges arkitektkontor. Kapellet, det tredje i ordningen, är anlagt nordväst om kyrkan. Det uppfördes som en kombinerad anläggning med dels ett högt kapellrum och dels en lägre flygelbyggnad med tekniska- och personalutrymmen. Kapellanläggningen fick också egen infartsväg från byvägen väster om kyrkan, samt anslutande parkeringsplatser.

Öster om kyrkan uppfördes en personalbyggnad, i förlängningen av den befintliga ekonomibyggnaden. Kyrkogården utvidgades också vid samma tillfälle och den fick även ny staketinhägnad (nuvarande) bestående av vitmålade betongstolpar och hängande järngrindar.

Några år senare, 1976, genomfördes ytterligare en utvidgning av kyrkogården. En ny minneslund tillkom norr om allén till kyrkan, på platsen där tidigare gravkapell låg. Samtidigt anlades ett nytt gravfält söder om gravkapellet. För åtgärdsförslaget svarade arkitekt E.O. Holmberg. Urnlunden i östra delen av kyrkogården, norr om ekonomibyggnaden, anlades år 2000.