FÖRKÄRLA KYRKA

Kyrkomiljön
Förkärla socken ligger en dryg mil öster om Ronneby och genomskärs av riksväg 27/E22, intill vilken Förkärla kyrka är belägen på en svag åsbildning i ett flackt odlingslandskap som bryts upp av sporadiska skogspartier och äldre vägsystem. Vägsträckningen söder om kyrkan är en del av den gamla huvudvägen genom Blekinge med åtminstone 1000-åriga anor. Nedåt kusten återfinns tätare ekhagsmarker och ädellövskogar.

Förkärla centralbygd med sitt herrgårdslandskap och Blekinges största sammanhängande fornlämningsområde är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården. Som uttryck för riksintresset nämns utöver kyrkan bland annat bronsåldersrösen och gravfält samt en hamn med lång kontinuitet skyddad av sällsynta vikingatida pålspärrsystem. Förkärla utgjorde redan på medeltiden en egen liten socken, vilket hade sin förklaring i att det närbelägna Vambåsa var danskt kungalev. Platsen ska tidigt ha fungerat som vadställe över Vambåsaån, och här finns ännu en bevarad stenbro som anses vara en av Sveriges äldsta. Vambåsa utgjorde bygdens centrum fram till mitten av 1800-talet då marken till byarna Förkärla samt Stora och Lilla Vambåsa, som alla låg under det Wachtmeisterska fideikomisset Johannishus, sammanfördes under Vambåsa gård och byarna upplöstes, vilket förklarar varför kyrkan idag ligger relativt ensam i landskapet.

Kyrkogård
Förkärla kyrkogårds äldsta delar närmast kyrkan är medeltida, sannolikt samtida med tiden för den romanska kyrkans uppförande. Kyrkogården omnämns första gången 1665 och beskrivs då vara omgärdad av en kallmurad gråstensmur. Samtidigt nämns för första gången en klockstapel av trä. Ingång skedde vid den här tiden genom ett luckhus i söder alternativt via en öppning med trägrind i norr. På storskifteskartan från 1761 ses gråstensmurar bilda en oregelbunden planform med sex hörn som även återfinns på en karta från 1816.

I samband med ombyggnaderna av kyrkan på 1860-talet genomgick sannolikt även kyrkogården vissa förändringar, dessutom revs klockstapeln i och med tornets uppförande. En situationsplan från 1920, upprättad av Nils Grafström, visar att muren i väst har fått en välvd form. Samtidigt har den gräns som gråstensmuren bildar förstärkts med en krans av hästkastanjer och ekar. De två entréerna i norr och söder ersattes troligen med den huvudingång i väst som anlades år 1861. Järngrindarna från samma år byttes ut vid renoveringen 1938.

Kyrkogårdens huvudentré består idag av svartmålade pargrindar i smide med meanderbård upptill. Grindarna hänger i grindstolpar av granit. Från grindarna leder en stenbelagd gång fram till kyrkan vars placering ligger med en svagt västlig förskjutning på kyrkogården. Den stenbelagda gången viker av runt det sydvästra hörnet och ansluter till tillgänglighetsrampen. Kyrkan omgärdas av breda grusade gångar med smala avstickare i norr, öster och söder som ansluter till en grusgång som löper innanför en trädkrans av hästkastanj och ek. I övrigt är kyrkogården gräsbevuxen, men oregelbundet utspridda gravplatser är ännu grusade och då ofta omgärdade av stenramar och i enstaka fall av järnstaket eller kedjor i pollare. Gravvårdarna är av blandad karaktär representerande idealen från andra hälften av 1800-talet fram till idag. I kyrkogårdens nordöstra hörn finns sedan 1997 en minneslund med minnessten, ljusbärare och sittbänk.

Byggnader på kyrkogården
Ett bårhus som troligen uppfört på 1940-talet står i kyrkogårdens sydöstra hörn. Byggnaden har slätputsade och vitkalkade fasader och sadeltak avtäckt med rött enkupigt tegel som kröns av ett kors i smide. I norr återfinns korgbågigt avslutade pardörrar och i gavelröstet däröver en nisch med madonnastaty. Används sedan 1970-talet som förråd.

Källor och litteratur
Anderson, W., Sveriges kyrkor: Blekinge, Band I Medelsta härad, Svenska bokhandelscentralen, Stockholm, 1932.
Cinthio, E. (red.), Kyrkobyggnader 1760-1860 D. 1 Skåne och Blekinge, Almqvist & Wiksell International, Stockholm, 1989.
Eriksson, J., Öreberg A., Jarnestad B. Å., Förkärla kyrka Underhållsplan, Sweco FFNS Arkitekter AB, 2007.
Nilsson, A., Förkärla kyrkogård Vård- och underhållsplan 2017, Ankdammen konsult AB, 2017.
Svensson, B. O., Förkärla kyrka, Svenska kyrkan, okänt årtal.
Tuulse, A. (red.), Sveriges kyrkor: konsthistoriskt inventarium. Blekinge. Bd 5, En konsthistorisk översikt, Stockholm, 1961.
Ullén, M. (red.), Blekinge. Landskapets kyrkor, Riksantikvarieämbetet,2002.
Riksantikvarieämbetet. Bebyggelseregistret: http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/anlaggning/visaHistorik.raa?anlaggningId=21300000019724&page=historik&visaHistorik=true (hämtad 2020-05-19).
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/ (hämtad 2020-05-19).
Ronneby kommun, Översiktsplan 061120: https://www.ronneby.se/download/18.346abbe115bc381a8fbc68b/1493726154144/Kap%204%20%C3%96versiktsplan061120.pdf (hämtad 2020-05-20).
Svenska kyrkan. Haqvin församlingsblad, nr 2 2015: https://www.svenskakyrkan.se/Sve/Binärfiler/Filer/Haqvin%20församlingsblad%20sommaren%202015.pdf (hämtad 2020-05-20).
Platsbesök 2020-04-21.

FÖRSAMLING 1995 - FÖRKÄRLA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 843, år 1900: 852, år 1995: 304

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Hasslö utbruten 1888.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger helt ensam i odlingsmarken vid större väg och 400 m väster om Vambåsa bäck. Säteriet Vambåsa är beläget 1, 3 km sydost om kyrkan. Socknen är fornlämningsrik; mäktiga bronsåldersrösen finns sydväst om kyrkan. Landskapet är relativt uppodlat och har de för södra Blekinge karaktäristiska lummiga dälderna omväxlande med karga bergknallar i dagen. Förkärla ligger i södra Blekinge mellan Ronneby och Karlskrona.

RASERAD KYRKA / RUIN –

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING – Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus, ett smalare absidförsett kor, sakristia på korets nordsida samt västtorn. Större delen av långhuset samt det smalare koret utgör resten av medeltidskyrkan, uppförd under 1200-talets senare del eller omkring 1300. Den ursprungliga kyrkan kan rekonstrueras med tillhjälp av ett inventarium från 1665 och N. L. Söderholms teckning från 1758, som visar en liten gråstensbyggnad med rektangulärt långhus samt lägre och smalare rakt avslutat kor på en enkel sockel. Teckningen visar att långhusets västra gavelröste var försett med en blinderingsgrupp av tegel. Sitt nuvarande utseende fick kyrkan 1864-65, då medeltidskyrkan ombyggdes. Då tillkom absiden samt långhusets västligaste del med tornet, dessutom påbyggdes murkrönen. Samtidigt revs ett möjligen medeltida vapenhus och sakristia. Nuvarande sakristia tillkom 1937-1938.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans vitputsade fasader pryds av rundbågsfris och bryts upp av stickbågiga fönsteröppningar. Tornet kröns av en trälanternin med spira. Ingång sker nu i väster genom tornet. Den återstående, igenmurade sydportalen (ej markerad på planen) är flersprångig och spetsbågig och pryds av degenererad senromansk banddekor, från omkring 1300. Murarna är invändigt vitputsade. Kyrkorummet täcks av ett putsat trätunnvalv, liksom det smalare koret. Absiden täcks av ett hjälmvalv.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008.