LIDINGÖ KYRKA

Från kyrkans entré i väster kommer man först in i ett mindre vapenhus med träinredning från 1950-talet. Väl inne i kyrkorummet kan man överblicka hela rummet som har prägel av sockenkyrka på landet. Väggarnas fältindelade målningar från 1600-talet togs fram vid restaureringen 1913. De kompletterades sparsamt och utrymmet mellan 1600-talsmålningarna och taket dekorerades med en jugendinspirerad fris av Allan Nordvall, som även gjorde målningar i det då nybyggda koret, överkalkade 1951, och triumfbågens mur. Golven i mittgången och koret är lagda med tegel på 1950-talet, medan golvytan i bänkkvarteren är täckt med ekparkett 2001.

Det något högre belägna koret byggdes 1913 med en rektangulär plan, smalare än långhuset och med rakt avslutad östmur. Ljuset kommer från två fönster i sydmuren. Altare och altartavla, utförd i rokokons anda, är skänkta till kyrkan i samband med renoveringen 1756. Altartavlan består av en ram med förgyllda och målade ornament och av en oljemålning på väv som visar Kristus på korset. Altaruppsatsen kröns av Gudsögat och en framställning av korslammet med segerfanan. Krucifixet på altaret är skänkt av Norra Lidingö kyrkliga syförening. I koret hänger en malmkrona från 1689 samt en replik från 2001 och på korväggen hänger ett par ljusplåtar i barock av försilvrad mässing. Ljusbäraren är utförd av Regina Klevehorn.

Som dopfunt används sedan 1770-talet en dopängel, skulpterad i trä och förgylld. Ängeln bär på sina uppsträckta händer en platta, formad som ett kapitäl, på vilket dopskålen placeras.
Predikstolen med tillhörande ljudtak är något yngre, från 1779, och ett typiskt arbete i gustaviansk stil utförd av Per Ljung (1743-1819). De förgyllda ornamenten kring korgen symboliserar lag och evangelium.

Öppen bänkinredning och rundad altarring anskaffades 1951, den senare ersatt 1989 av lösa knäfall, placerade i linje med kortrappan. Knäfallet är numera allt oftare undanställt. Belysningen med kristallkronor i mittgången kompletterades 1971 med glödlampsarmatur fäst på väggkonsoler.
Orgeln är byggd 1985 av Åkerman & Lund och består av 23 stämmor. Samtidigt med orgeln byggdes ny orgelfasad och läktarbarriär. Under läktaren hänger tre oljemålningar med bibliska motiv samtliga skänkta till kyrkan under 1800-talet.

Sakristian är uppförd i två våningar efter branden 1969. Övervåningen utgör den egentliga sakristian med textilskåp och förvaringsutrymmen medan bottenvåningen fungerar som samlingsrum.

Övriga inventarier
Av kyrkans textilier utmärker sig en mässhake av guldbrokad med blomstermotiv i silke och silver, skänkt av grevinnan Bielke på Frösvik 1697. Till ovanligheterna hör en komplett kyrkoskrud från 1781 med antependium och mässhake med tillhörande stola av röd- och vitrandigt siden med invävda blommor. Kyrkan har en förnämlig samling av nattvardssilver, många med anknytning till Djursholmsgodset och släkten Banér. För kyrkans historia är en nattvardskalk av delvis förgyllt silver skänkt 1702 av Johan Gabriel Banér på Djursholm av stort värde. Foten har en inskription som lyder: "St. ANNA CAPELL PÅ LIDINGÖN".

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Lidingö kyrka uppfördes mellan 1617 och 1623 och invigdes troligen sistnämnda år. Kyrkan förlängdes 1756, fick sitt torn 1817 och koret tillbyggt 1913. Kyrkans interiör har varit föremål för mera omfattande restaureringar under 1900-talet; 1913 under ledning av arkitekt Gustaf Améen (18641949) då väggmålningarna från 1600-talet frilades samt ett smalare kor i öster tillkom samt 1941 och 195152 under ledning av arkitekt Erik Lundberg (18951969), då 1800-talets inredningsdetaljer togs bort och ny bänkinredning och armatur installerades. Sakristian återuppfördes efter en brand 1969.
Lidingö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen.

HISTORIK
Lidingön har varit bebodd sedan 600-talet. Bebyggelse fanns då i dalsänkorna mellan bergsstråken och höjdsträckningarna i öst-västlig riktning. Från 1000-talet finns bevarat ett runstensfragment med texten Gud hjälpe hans ande. Namnet Lidingö, som 1328 skrevs Lydhingö, tros vara besläktat med ludd och luden och syfta på vassväxt.

Vid sockenindelningen på 1300-talet var ön delad mellan Solna och Danderyds församlingar. 1653 blev Danderyd eget pastorat där även Lidingön ingick. Ön bildade ingen egen församling, men Grönsta på norra Lidingö blev komministerboställe. Ett kapell kan ha uppförts på ön under medeltidens slutskede. Att det funnits ett kapell i början av 1600-talet visar en kyrkklocka, gjuten på Lidingö 1607. Namnet S:tae Annae kapell är också belagt. Eftersom särskilda sockenstämmor hölls på Lidingön kom den att framstå som en egen kapellförsamling. Gårdarna på Lidingö tillhörde Djursholms gods, vars olika ägare under lång tid haft inflytande på ön. Under 1600-talet lät godsets ägare, riksrådet Svante Gustafsson Banér och hans maka Ebba Grip, bygga den nya kyrkan på Lidingö. Ännu 1702 kallades kyrkan St. Anna capell på den nattvardskalk som Johan Gabriel Banér då skänkte till kyrkan.

1774 avskildes ön från Djursholm och de 25 gårdarna såldes till välbärgade ämbetsmän och borgare i Stockholm. Jordbruk och boskapsskötsel var länge huvudsakliga näringar. Först 1832 blev Lidingö annexförsamling under Danderyd för att 1907 bilda eget pastorat med prästgård på Grönsta.

I början av 1900-talet startade omvandlingen till förort när AB Lidingö Villastad bildas. 1910 ombildas landskommunen till köping och 1926 blir Lidingö stad. Befolkningen var 1900 1 300 personer och 1910 över 4 000 personer. Idag har ön drygt 40 000 invånare. Industrietableringar, främst AGA, samt närhet till Stockholms centrum har påverkat den snabba utvecklingen.

Lidingö kyrka har byggts till i flera etapper. Äldst är delar av långhuset som 1623 slutade intill nuvarande orgelläktaren. Förlängningen västerut uppfördes 1756, då kyrkans ingång flyttades hit samtidigt som vapenhuset revs. Även östra gaveln ändrades och större fönster togs upp. Kyrkan fick sitt brutna, tegeltäckta tak. Från den tiden är även kyrkans altare och altartavla samt dopfunt. Kyrkan fick ny predikstol 1779, tillverkad av bildhuggaren Per Ljung i Stockholm. Under 1700-talet målades kyrkans ursprungliga väggmålningar över. 1817 flyttades klockorna upp i kyrkans nybyggda klocktorn.
Församlingens behov av en större kyrka löstes 1913 genom att ett nytt kor av tegel med 2,5
meters djup och 5 meters bredd uppfördes enligt arkitekten Gustaf Améens förslag. Samtidigt frilades 1600-talets väggmålningar och kompletterades med nya målningar av konstnär Allan Nordblad i koret, kring triumfbågen och med en fris mellan väggarnas 1600-talsmålningar och taket. I början av 1940-talet förändrades kyrkan under ledning av arkitekt Erik Lundberg då läktaren fick separat uppgång genom en dörr på norrsidan samt västportalen vidgades. Samma arkitekt svarade för en mera genomgripande restaurering under 1950-talet. Kyrkan grundförstärktes efter arkeologiska och tekniska undersökningar av grundmurarna, koret sänktes och fick tegelgolv liksom mittgången. Det tidiga 1900-talets målningar i koret kalkades över medan långhusets målningar, till större delen från 1600-talet, restaureras. 1800-talets inredningsdetaljer togs bort. Arkitekten ritade även nya bänkar och altarring samt armatur för långhuset.
Efter en brand 1969 ersätts en 1867 uppförd, femsidig sakristia byggd i tegel. Även den nya sakristian uppförs i tegel med samma planform, men i två våningar, ritad av arkitekterna Erik Lundberg och Erik Söderberg. 1973 ändras långhusets armatur till nuvarande utseende, ritad av Knut Hallgren.

1985 installeras en ny orgel byggd av Åkerman & Lund, med 23 stämmor. Flyttbara knäfall utformade för att stämma överens med bänkinredningen ritades av arkitekt Stig Lundgren 1989 och altaruppsatsen konserverades av konservator Lars Göthberg. Vid den senaste restaureringen 2001 rengjordes interiörens väggar och valv, tunnvalv och kor kalkavfärgades.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SLM Stockholms läns museum, arkivet
Franzén, I, organist i Lidingö församling, muntlig källa 2006
Brandel, S, Lidingö kyrka. Sveriges kyrkor, Uppland, band I :1, vol 7, Stockholm 1918
Lidingö kyrka. Rättelser. Sveriges kyrkor, Uppland band I: 4, vol 64, Stockholm1950
Brattgård, L, Lidingö kyrka, Lidingö 2001
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Gillenius, L, m fl, Lidingö kyrkogård, Lidingö 1993
Orgelkonserter. Lidingö kyrka hösten 2006, Programblad 2006
Stenberg, R, Lidingö kyrka. Upplands kyrkor 51, andra upplagan, Strängnäs 1977

Kyrkans äldsta murar är brett fogstrukna och lätt slammade utom sockelns synliga gråsten. Långhusets tegelpartier är putsade liksom senare tillbyggda sakristian och koret som har slätputsade fasader. Kyrkan är avfärgad i vitt, men gråstenen lyser igenom och ger tillsammans med ankarjärnen ett ålderdomligt intryck. Långhusets mansardtak och sakristian har samma takhöjd medan koret är lägre. Samtliga tak är täckta med enkupigt rött lertegel och med plåtavtäckningar utförda i koppar. Kyrkans västgavel kröns av ett klocktorn, uppfört av trä och upptill avslutat av en svängd huv och slutligen krönt av ett förgyllt kors. På tornets framsida finns en trätavla med donatorns namn och följande inskription: "Föräradt af fabrikören och ridd: af K:W:O: Lars Fresk MDCCCXVII".

Kyrkklockorna kom till kyrkan 1814 från att tidigare ha hängt i Barnhuskyrkan vid Norra Bantorget i Stockholm. Den mindre klockan bär en tysk inskrift som i översättning blir "Genom Guds hjälp göt mig Gerdt Meyer i Stockholm år 1650" och den större klockan bär inskriptionen "Konung Adolph Friedrich Drottning Lovisa Ulrica Jag skall intet låta eder faderlösa Joh. 14 v 18 omgjuten af Gerhard Meyer i Stockholm år 1752".

Tornet och läktaren nås via trappa från en 1941 upptagen ingång i kyrkans nordmur. Kyrkans långhus har stickbågiga fönsteröppningar från 1700-talets renovering med spröjsade träfönster målade i grönt. Koret belyses genom två smala fönster i söder och sakristian har fönster mot öster och ingång även från kyrkogården. Ett runt fönster över västportalen hade sin motsvarighet på östgaveln. Över kyrkans entré sitter en sandstensplatta med inskriptionen. "Åhr 1756 är thetta herrans heliga hus på wästra ändan tio alnar förökt samt till wäggar, tak gålf och innanrede förnyat Essaiae 2 cap. 3 vers, kommer och låter oss gå upp på Herrans berg, til Jacobs Guds hus, at han lärer oss sina wägar, och wij wandrom på hans stigar."