LÄNSRESIDENSET, LULEÅ

Luleå blev residensstad enligt ett beslut 1851 och året därpå började länsresidenset uppföras efter ritningar av J A Hawerman. Anläggningen var inflyttningsklar 1856 och består av huvudbyggnaden och två flyglar, varav den ena avsågs till ämbetslokaler för länsstyrelsen och den andra till uthus.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Landshövdingsresidenset i Luleå är det enda i landet som är byggt i trä. Det är ett undantag från regeln att kronans viktigare byggnader skulle uppfördas i sten. Skälet till detta var dels att man var tveksam till om ett murat hus skulle vara tjänligt som bostad i det nordliga hårda klimatet, och dels att man var osäker på om det gick att uppbringa tillräckligt många murare i denna del av världen, där trä var det förhärskande byggnadsmaterialet. Residenset började byggas 1852 efter ritningar av arkitekt Ludvig Hawerman. Huset är uppfört i två våningar och är byggt i liggande timmer. Fasaderna är klädda med locklistpanel och dekorerade med snickeridetaljer som är tillverkade på platsen. Huvudbyggnaden flankeras av två flyglar. I den södra fanns ursprungligen länsstyrelsens förvaltningslokaler medan den norra var uthus och drängbostad. Södra flygeln är fortfarande kontor, medan den norra huvudsakligen innehåller rekreationslokaler.

En ombyggnad 1922 efter ritningar av dåvarande länsarkitekten Olof Lundgren resulterade främst i en förändring av exteriören. För att entréhallen och övre hallens sällskapsrum skulle få plats ersattes en stor inglasad veranda som byggts på 1890-talet med en utspringande tillbyggnad. Parkfasaden fick samtidigt en balkong, senare har också en terrass tillkommit. En ny ombyggnad av huset 1996-97 innebar, förutom en teknisk upprustning av hela huset, en fullständig omgestaltning och renovering av representationsrummen. Statens fastighetsverks inredningsarkitekt Carita Kull har varit ansvarig för denna nyinredning. Resultatet, med djärva färgskalor i tyger och tapeter, har blivit något annat än de traditionella residensinredningarna som ofta har präglats av konvention och försiktighet. Bottenvåningen utgörs av landshövdingens privatbostad, kök, kapprum, ekonomiutrymmen och entréhall. Den övre våningen utgör representationsvåningen och vindsplanet utgörs av residensets gästvåning med fyra gästrum, däribland kungaparets, och ett sällskapsrum/bibliotek.

KÄLLA: Statens fastighetsverks hemsida http://www.sfv.se/ 2007-04-23

Luleå blev residensstad enligt ett beslut 1851 och året därpå började länsresidenset uppföras efter ritningar av J A Hawerman. Anläggningen var inflyttningsklar 1856 och består av huvudbyggnaden och två flyglar, varav den ena avsågs till ämbetslokaler för länsstyrelsen och den andra till uthus.

KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X

Landshövdingsresidenset i Luleå är det enda i landet som är byggt i trä. Det är ett undantag från regeln att kronans viktigare byggnader skulle uppfördas i sten. Skälet till detta var dels att man var tveksam till om ett murat hus skulle vara tjänligt som bostad i det nordliga hårda klimatet, och dels att man var osäker på om det gick att uppbringa tillräckligt många murare i denna del av världen, där trä var det förhärskande byggnadsmaterialet. Residenset började byggas 1852 efter ritningar av arkitekt Ludvig Hawerman. Huset är uppfört i två våningar och är byggt i liggande timmer. Fasaderna är klädda med locklistpanel och dekorerade med snickeridetaljer som är tillverkade på platsen. Huvudbyggnaden flankeras av två flyglar. I den södra fanns ursprungligen länsstyrelsens förvaltningslokaler medan den norra var uthus och drängbostad. Södra flygeln är fortfarande kontor, medan den norra huvudsakligen innehåller rekreationslokaler.

En ombyggnad 1922 efter ritningar av dåvarande länsarkitekten Olof Lundgren resulterade främst i en förändring av exteriören. För att entréhallen och övre hallens sällskapsrum skulle få plats ersattes en stor inglasad veranda som byggts på 1890-talet med en utspringande tillbyggnad. Parkfasaden fick samtidigt en balkong, senare har också en terrass tillkommit. En ny ombyggnad av huset 1996-97 innebar, förutom en teknisk upprustning av hela huset, en fullständig omgestaltning och renovering av representationsrummen. Statens fastighetsverks inredningsarkitekt Carita Kull har varit ansvarig för denna nyinredning. Resultatet, med djärva färgskalor i tyger och tapeter, har blivit något annat än de traditionella residensinredningarna som ofta har präglats av konvention och försiktighet. Bottenvåningen utgörs av landshövdingens privatbostad, kök, kapprum, ekonomiutrymmen och entréhall. Den övre våningen utgör representationsvåningen och vindsplanet utgörs av residensets gästvåning med fyra gästrum, däribland kungaparets, och ett sällskapsrum/bibliotek.

KÄLLA: Statens fastighetsverks hemsida http://www.sfv.se/ 2007-04-23