Text av Rune Wallstedt, 2024-10-23:
Ett ånglok passerar viadukten vid Mariero i Vänersborg på spåret från Vargön mot Vänersborgs station på Uddevalla-Wenersborg-Herrljunga-banan (UWHJ eller UVHJ).
Foto sannolikt taget av Irene Hansson (f. 1931) vårvintern 1948. Hon hade flyttat med sin familj våren 1947 till Aspgatan 6 i Mariero, som hade nordöstra tomtgränsen mot järnvägen cirka 100 m närmare Vänersborg. Irene fick arbete som barnflicka hos familjen Nilsson som bodde i ett hus nära den järnvägsövergång som låg cirka 200 m närmare Vänersborg. I januari 1948 köpte hon en kamera [1], detta foto är bland de första fotografier hon tog.
Till höger om loket på fotot , 5-10 m sydväst om järnvägsbanken låg banvaktsstugan Nr 10, där på tomten fanns dessutom ett uthus för ved och torrdass och dessutom en separat jord-/stenkällare. I banvaktsstugan bodde Harald Ljungström (f. 1896) som var banbiträde med hustru Marta (f. 1899) och dotter Gun (f. 1933).
Alldeles intill sista vagnen på höger sida, kan man urskilja en mörk silhuett, som ett omvänt V, som kan vara taket på en bomvaktskur som var placerad strax hitom själva viadukten. Enligt uppgift var kuren[A] cirka 3 m2 stor, med två sittbänkar [2] innanför dörren och fönster på sidorna ut mot banvallen.
Alldeles intill kuren fanns ett spel, en vevanordning (kallas ställbock, den enklaste formen av anordning för att manövrera mekaniska järnvägssignaler/semaforer eller spårspärrar/växlar/ bommar) [3] för att manövrera ett par fällbommar med ringverk, klocksignal innan fällningen. Bommarna fanns cirka 200 m närmare Vänersborg, nordväst om kuren, vid nuvarande järnvägsövergång vid Videgatan. Idag är järnvägsövergången bara avsedd för gående och cyklister, då år 1948 en gata för bilar. Bommarna/ringverket manövrerades med stållinor/vajrar som troligen gick i u-formade trummor med dränering medelst rullsten till ett djup av minst 200 mm i järnvägsbanken, täckta med impregnerad eller tjärstruken 50 mm tjock plank. Linorna löpte på trissor i trumman utplacerade på 10-15 meters mellanrum fram till ringverket och bommarna på var sida av gatan. En annan utformning kan ha varit att linorna löpte på stolpar på cirka 1 meters höjd ända framtill järnvägsövergången.
Bomvaktssysslan sköttes av två personer som delade på arbetet, normala tider var att första tåget kom vid 5-tiden på morgonen och sista vid 23:30-tiden, även helger. Vid förseningar kunde det bli sent.
Från 1 oktober 1947[1] till cirka januari 1950 (eller till mitten på december 1949?) arbetade Karin Hansson (f. 1903) som bomvakt, hon var då fembarnsmor och familjen hade köpt och flyttat in på Aspgatan 6 våren 1947. Huset låg cirka 130 m från arbetsplatsen, närmare Vänersborg. En man som också bodde i Mariero delade arbetet med Karin och normalt var att de var i tjänst varannan helg (förutom vardagarna). Yngsta barnet Gösta [2] (f.1945) minns att han ofta var med till vaktkuren. När de kom fram till vaktkuren tog mor Karin fram en sångbok med titeln Nu skall vi sjunga (av Alice Tegnér som gavs ut 1943) och de satt ofta och sjöng fram till att bommarna skulle fällas.
Loket är troligen ett SJ ånglok E2. Mellan 1935 och 1950 byggdes 90 st SJ-lok littera E om. De döptes till E2 och en löpaxel lades till framför drivaxeln. Ångpannan flyttades framåt, då fick loken bättre gång och hastigheten kunde öka från 65 till 70 km/h. Alla dessa lok typ E var tillverkade mellan 1907 och 1920 beställda till Statens Järnvägar. De tillverkades av fyra stora verkstäder i Sverige; Nydqvist & Holm (Nohab) i Trollhättan, Nya AB Atlas i Stockholm, Vagn och Maskinfabriken i Falun och AB Motala Verkstad [4].
Bakgrund: Herrljunga-banan invigdes år 1867 med dåvarande landshövding i Älvsborgs län Eric Sparre som drivande kraft i dess tillblivelse [5].
Banan var från början smalspårig med spårvidd 1217 mm (fyra engelska fot). Smalspåret valdes av ekonomiska skäl och efter greve Sparre kallades banan skämtsamt snålsparrig. Men idag skall vi nog vara tacksamma för Sparres initiativförmåga och uthållighet för att få banan till stånd. Dessutom lades beställningen av lok i Trollhätte verkstad (som omväxlande kallades Nydqvist & Holm, senare Nohab). Verkstaden hade grundats år 1847 och som tillverkade vattenturbiner, lokomobiler, lantbruksmaskiner, motorer och från 1865 lokomotiv. Sparre med det nystartade bolaget UWHJ lade då 1865 en order på 8 st ånglokomotiv, de blev verkstadens första lok, nr 1-8. Denna order blev starten för Nohabs mycket framgångsrika loktillverkning och verkstaden blev viktig för hela bygdens utveckling. År 1935 hade det 2000:de loket tillverkats och under åren innan andra världskriget ledde denna verkstads kapacitet och yrkeskunskap till avknoppningarna Flygmotor och Saab i Trollhättan.
År 1900 blev Herrljunga-banan ombyggd till normalspår, 1435 mm och år 1940 förstatligades banan. År 1949 elektrifierades banan och den officiella eltågspremiären skulle ske 15 december 1949.
I Dagens Nyheter 1949-12-16, på sida 16 kan man läsa; Vid många stationer längs banan hade folket gått man gått ur huse, men inga eltåg kom. Ledningarna stod under spänning och så gjorde även folket. Premiären uteblev på grund av brist på eltåg.
Den officiella invigningen blev i stället måndagen 5 juni 1950, då firades elektrifieringen för hela banan mellan Varberg och Strömstad via Borås, Herrljunga, Vänersborg, Uddevalla och Strömstad. I Vänersborg hade stationen dekorerats och tågets ankomst från Vargön mottogs med trummor och blås från Vänersborgs folkskolors gossmusikkår [6]. Enligt samma tidningsartikel hade det på sträckan Varberg-Borås-Herrljunga-Vänersborg-Strömstad satts upp cirka 8800 ledningsstolpar och strävor och ungefär 210 000 dagsverken hade behövts för elektrifieringen, med en kostnad på 43 miljoner kr.
Vidareläsning:
A. Bomvaktskuren kan ha sett ut som på Järnvägsmuseets foto nr JvmKDAJ00936 (DigitaltMuseum), Grindvaktens kur vid Kolsebro hållplats på järnvägen mellan Linköping och Västervik. Foto från cirka 1923. Kuren vid Mariero hade större fönster.
Källor:
1. Märtha Hansson Boström, Göteborg, september 2024
2. Jösta (Gösta) Hansson, Kungälv, september 2024.
3. Ekeving.se, Kungliga Järnvägsstyrelsen, Banlära, Växel och signalsäkerhetsanläggningar År 1915 1916. Mekaniska ledningar, spännverk, växellås, växel- och spårspärromläggnings-inrättningar, förreglingshjul, spårspärrar sida 30-71
4. Wikipedia; E-lok och E2-lok
5. Webbsida om järnvägshistoria i Sverige av Rolf Sten; www.historiskt.nu
6. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 1950-06-06, sida 1 och 4.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
