EVERTSBERGS KAPELL

Interiören har genomgått flera renoveringar och restaureringar; bl.a. 1915, 1922 och 1953. Det är dock delvis oklart vilka åtgärder som då vidtagits. Nuvarande färgsättning och del av inredningen är en följd av senaste restaureringen under ledning av J. Werkmäster.

Det rektangulära kyrkorummets innerväggar består av liggande stockar; vitmålade och med målad dekor kring fönsteromfattningarna. Timmerväggarna anges ursprungligen ha varit övertäckta med lister på fogarna. År 1869 limmålades kapellet invändigt i sina övre delar medan väggarna upp till brösthöjd ströks med oljefärg.

Långhusets innertak är tunnvälvt och täckt med vitmålade bräder. Välvningen är dock inte fulländad och har sidbrytningar som en följd av den primitiva konstruktionen i valvstommen. Det framgår ej av de tidiga visitationsprotokollen om tunnvalvet är ursprungligt. Taklaget kan inledningsvis ha varit öppet. Långhusets golv utgörs av ett gammalt brädgolv som motsvarar det ursprungliga utförandet.

I väster står en läktare buren av sex hel och fyra halvkolonner, av svarvat och marmorerat trä. Läktarbarriären har speglar och utskjutet mittparti. Kolonnerna samt barriärens speglar har marmorerad dekor. Läktaren nås från kyrkorummet genom en brant trappa uppsatt mot norra delen av rummets gavel. Läktaren beskrivs redan 1757 och är därmed samtida med byggnaden.

Väggarnas och inredningens målade dekor i kyrkorummet har framtagits och kompletterats i samband med restaureringen 1953, vilken utfördes av Jerk Werkmäster, samtidigt som restaureringen av inventarierna.
Dörren till sakristian är troligen från 1600-talet och var sannolikt ursprungligen kapellets ingångsdörr i västra gaveln. Nuvarande innerdörr till vapenhuset är en omålad pardörr med klädsel av diagonalt uppställda plankor. Dörrarna har stickbågig avslutning i överdel.

Långhuset har låga stickbågiga och blyspröjsade fönster. Fönstren har profilerade och omålade fönsterfoder. Kapellets fönster har utgjort modell för fönstren i Sälens fjällkyrka.
Till sin typ motsvarar fönstren beskrivningen i 1905-års visitation, det är dock oklart om det är samma modell av fönster som förekom innan dess.

Inredning och inventarier
Äldre inredningar och inventarier har överförts till kapellet, dels vid uppförandet men även vid senare tillfällen. Del av inredningen och inventarierna har tillhört föregångaren till nuvarande byggnad.

Högt över altaret hänger ett medeltida altarskåp från omkring 1450, ett nordtyskt arbete och sannolikt ett krigsbyte. Skåpet var ursprungligen uppställt i Leksands kyrka men överlämnades av Karl XI som gåva 1668 till Älvdalens kyrka. Det överfördes slutligen 1762 till Evertsberg. Skåpet anses vara ett av Dalarnas vackraste altarskåp från perioden (jfr By, Amsberg, Malung m.fl.).

Nuvarande altare består av ett enkelt träbord med marmorerad dekor. Altarringen har knäfall och marmorerade speglar som liknar läktarbarriären.

Den ovanliga predikstolen tillverkades i Evertsberg 1701, som ersättning för en enklare sådan. Den fick sin traditionella målade allmogedekor fem år senare. Den stod därmed i det förra kapellet. Predikstolen är ett genuint lokalt arbete med stark förankring i den regionala möbelkonsten.

Till kapellets äldre inventarier hör även en dopfunt av trä på svarvad fot samt en brudbänk och s.k. kyrkogångsbänk. Dessa föremål härrör från 1700-talet.

Enligt visitationsprotokollen utrustades kyrkan ursprungligen med öppna bänkar med sidostycken; 14 på manssidan, 12 på kvinnosidan. Det förekom dessutom bänkar under läktartrappan, i koret samt på läktaren. De anges ha blivit förbättrade år 1900 och försedda med ryggstöd.
Kapellets befintliga gråmålade bänkar med gavlar motsvarar äldre beskrivningar. De restaurerades beträffande färgsättningen 1953. Bänkarna har moderna ljushållare av mässing uppsatta i gavlarna. Elementen under bänkarna är från samma period.

Kyrkorummet har två ljuskronor av trä och smide, utförda i traditionellt allmogehantverk. Den största takkronan, i mittgången närmast koret, är tillverkad 1797 och bär även givarens initialer. Över läktaren hänger även två ljuskronor i Karl Johansstil. Under läktaren hänger tre elektrifierade lyktor.

Enligt beskrivningarna hade kyrkan redan läktare 1750. Efterföljande skildring, från 1853, anger tio svarvade pelare, trappa, läktarbarriär med tavlor och listverk samt fem bänkar på manssidan och en på kvinnosidan. Den får senare, 1869, förgyllningar. Beskrivningarna överensstämmer i stort med aktuella förhållanden, 1905 har dock bänkantalet på kvinnosidan ut-ökats till fem. Det befintliga framskjutande mittpartiet är troligen också ursprungligt men den marmorerade utsmyckningen som rekonstruerades på 1950-talet kan dock vara av senare datum.

Kyrkans orgel, som är uppställd på läktaren, tillfördes i ett sent skede. Orgeln byggdes 1925 av den tjeckiske orgelbyggaren G. Rieger, men fasaden har en passande ålderdomlig karaktär.

I klockstapeln hänger tre klockor. Lillklockan är en av Dalarnas minsta och är gjuten 1616. Mellanklockan är från 1639 och storklockan bör vara en av de äldsta i Dalarna, gjuten av me-deltidsmalm. Den tillhörde ursprungligen det äldsta kapellet i Älvdalen och uppsattes senare 1585 i stenkyrkans klockstapel. Den blev omgjuten 1762 och flyttades 1903 till Evertsberg. I samband med detta tillbyggdes klockstapeln. Samma år utlånades mellanklockan till Åsens kapell, denna återlämnades dock 1955.

Övriga upplysningar
Utanför kyrkans port, i väster, står en s.k. fattigstock. Det är ett genuint gammalt lokalt arbete med järnband och beslag av handsmitt myrjärn. Holklåsen anskaffades från Lima år 1726.

I samband med övertagandet av altarskåpet från Älvdalens kyrka (1762) överfördes Everts-bergs altartavla till Åsens kapell.

Om den första kyrkobyggnaden på platsen vet man mycket lite men under kapellets brädfodring har årtalet 1521 påträffats, vilket kan vara byggnadsårtalet för den första byggnaden (Berggren, 1934; Ahlberg, 1996). Det andra kapellet i ordningen genomgick en rad åtgärder under 1600- och 1700-talen. Trots detta ansågs dock byggnaden, redan 1716, lida av allvarligt förfall och på 1740-talet bedömdes kapellet vara i så pass dålig kondition att ett nybygge krävdes.

Nuvarande kapell, troligen det tredje i ordningen (Söderström, 1906; Ahlberg, 1996), uppför-des 1750 (visitationsprotokoll 1757). Virket och delar från tidigare byggnad återanvändes. Det nya kapellet behöll blygsamma dimensioner och ålderdomliga proportioner. Det bestod av ett enkelt timrat långhus under högt och brant sadeltak täckt med spån, med en likaså timrad sakristia i norr samt av ett litet vapenhus i väster, detta uppfört av bräder och täckt med brädtak. Taken var tjärade och byggnaden i övrigt rödmålad. Långhuset, och troligen även sakristian, brädfodrades 1762. Vid visitationen 1757 anges kapellet ha åtta fönster, sakristian ett. Alla fönster var då försedda med blåmålade luckor. Invändigt förblev väggarna fram till början av 1900-talet av timmer, och fogarna tätade med lister. År 1869 målades kapellet invändigt med limfärg men upp till brösthöjd med oljefärg, samtidigt ommålades läktaren. År 1882 borttogs samtliga fönsterluckor. Fönsterbeskrivningen från 1905 avslöjar att antalet fönster och dess fördelning i stort förblivit oförändrad sedan 1700-talet med undantag av ett trekantigt fönster, i höjd med valvet i öster, som tillförts 1885. På södra långsidan fanns tre fönster, på den norra två, i öster kring koret två samt ett fönster i väster över läktaren. Samtliga anges då vara låga och något böjda upptill, med små rutor.

Kyrkans inre präglas av flera århundraden och en del inredningsdetaljer är äldre än byggnaden. Altarprydnaden är ett senmedeltida altarskåp och predikstolen är från 1600-talets mitt. I övrigt har väggar, valv, läktare och bänkar behållit sin ursprungliga karaktär från 1700-talets mitt medan orgeln är ett tillägg från 1920-talet. Inre restaureringar har genomförts 1922 och 1953. Den sistnämnda under J. Werkmästers ledning då originalfärgsättningen togs fram och förbättrades på ytor och inredning. Till största del har kapellet förblivit, såväl ut- som invändigt, oförändrat sedan uppförandet 1750.

Den säregna klockstapeln är äldre än nuvarande kapellbyggnad, och bedöms vara uppförd under 1600-talet. Den anges i början på 1900-talet ha blivit tillbyggd mot norr för att kunna inrymma ytterligare en klocka som övertogs från Älvdalen. Samtidig försågs den med trätrappa och dörr medan stengrunden förbättrades.

Källor och litteratur
Ahlberg, H. 1996. Dalarnas kyrkor i ord och bild.
Björklund, Stig. 1960. Evertsbergs kapell i folktradition.
Emnéus, N.O. 1956. Evertsbergs kapell. Julbok för Västerås stift, Nr. 51
Jerk Werkmäster. Dalarnas museums småskrifter. Nr 14, 1977
Kyrkobeskrivning (blad). Evertsbergs kapell.
RAÄ. Byggnadsregistret
Visitationsprotokoll; 1757, 1853, 1905. Evertsbergs kapell. Västerås stifts arkiv.

Det nuvarande kapellet består av ett rektangulärt långhus. Det har tillbyggd sakristia i vinkel med koret mot norr samt ett mindre vapenhus mot gaveln i väster.

Långhuset har knuttimrad stomme och i samband med uppförandet 1750 har med stor sanno-likhet delar av det äldre kapellet återanvänts som byggnadsmaterial. Dateringar med det inskurna årtalet 1750, året för återuppbyggnaden, förekommer invändigt över dörren i väster samt på altarväggen. Kapellet vittnar om ålderdomlig och anspråkslös byggnadskonst. Såväl utvändigt som invändigt var ursprungligen byggnadens väggar ofodrade och timmerkonstruk-tionen synlig men utvändigt rödfärgad. Brädfodringen tillfördes första gången 1762 och för-nyades flera gånger därefter.

Exteriör
Kapellet är uppfört på en sockel av gråsten som 1894 fogades och putsades med kalkbruk. Möjligtvis svartmålades grunden också i samband med detta. Långhuset och sakristian har timrad stomme och vapenhuset är troligen uppfört med ramverkskonstruktion. Ytterväggarna är brädfodrade med locklistpanel och rödmålade med Falu rödfärg. Panelens lister liknar snarare smala brädor och är profilerade i kanten. Gavlarna har droppskivor i höjd med takfoten.

Långhuset har tre fönsteraxlar i södra långsidan och två i den norra. Det har även två fönsteraxlar i östra gaveln och ett fönster i västra gaveln över vapenhuset. Samtliga fönsteröppningar är låga med stickbågiga avslutningar i överdel. Undantagna är sakristians gavelfönster som består av ett lågt rektangulärt fönster med över detta ett mindre triangulärt fönster. Även långhusets östra gavel har ett mindre triangulärt fönster i överdel. Fönsteruppställningen har förblivit oförändrad sedan 1700-talet med undantag av det trekantiga fönstret i övre delen av östra gaveln som tillfördes 1885. Det är oklart om den stickbågiga fönstertypen är ursprunglig men den överensstämmer med beskrivningen från visitationen 1905.

De branta och höga sadeltaken är spånklädda och tjärade, vilket är det ursprungliga utförandet. Samtliga tak kröns på gavelnockarna av träkors fästade mot vindskivorna. Långhusets vindskivor har avslutningar med vingar i nedre del. Mot norra sidan står en äldre brandstege av järn. Ursprungligen bar vapenhuset brädtak men det är numera spåntäckt.

Vapenhusets ingång har pardörrar fodrade med tjärad panel uppsatt i diagonal. Över dörröppningen finns ett smalt överljusfönster med vertikal spröjsning. Dörr- och fönsteröppningar har vitmålade foder. Ingången till vapenhuset har trapplan och trappsteg av grov röd sandsten som har inristning med årtalet 1781. Över porten hänger en lykta och vid sidan om porten står, uppställd på södra trappsteget, den uråldriga stockbössan.