utställningstext

Arkeologer som arbetar med den tidigaste befolkningen av Stilla havets öar,

som skedde för ca 3500 - 3000 år sedan, hittar ytterst lite bevis för att krig och

våldsamheter skulle ha varit en stor del av vardagen för dessa människor.

Öarna i Stilla havet låg öde när man först befolkade dem, gissningsvis

behövde man inte slåss om mark och fiskevatten. Blev det för trångt så flyttade

man till en ny ö.

Väpnad konflikt i större skala uppstod först när öarna i centrala Polynesien

hade hunnit bli kraftigt befolkade för cirka 1000 år sedan. Då uppstod

konkurrens om odlingsbar mark, rätten till stränder och fiskevatten. Legender

berättar att det pågick ständiga krig mellan Tonga, Samoa och Fiji i många

hundra år, detta har även bekräftats av arkeologiska fynd. Överbefolkningen

och konkurrensen om mark ledde till väpnade konflikter och var förmodligen en

av orsakerna till att folk begav sig längre bort och koloniserade öar såsom

Hawaii, Nya Zealand, Marquesasöarna och Påskön.

Uppfinningsrikedomen var stor och man använde de råmaterial som fanns

tillgängliga. Vapenarsenalen bestod t.ex. av klubbor, spjut med sten- eller

benspets, svärd med hullingar av hajtänder och även rustningar gjorda av

kokosnötsfibrer och hjälmar tillverkade av piggsvinsfiskens (Diodon

holocantus) skinn.