Baljefors kvarn och kraftverk

Baljefors kvarn med tillhörande kraftverk ligger i Essunga kommun, cirka en mil söder om Grästorp och cirka 6 kilometer norr om Nossebro. Anläggningen är belägen på Nossans västra strand. Mitt emot på andra sidan ån ligger ett före detta sågverk som också har nyttjat Nossans fallhöjd för sin produktion. Drygt en kilometer nedströms ligger Främmestad kraftverk och ungefär lika långt uppströms ligger Bredöls såg och kvarn. Kvarnen, dammen och forsen utgör en anslående vy från en närliggande äldre svängd stenvalvsbro.

Ovanför forsen är Nossan endast marginellt bredare och någon direkt vattenspegel skapas inte uppströms. Där delar dock Nossan upp sig i två fåror med en holme emellan. Den gamla cirka 100 meter långa stenvalsbron från 1855 har sitt mellanfäste på holmen med två valvbågar österut och en valvbåge västerut. Den västra fåran förser kvarnens kraftverk med vatten medan den östra förr försörjde den numera nedlagda sågen med vattenkraft. Sågbyggnaden finns kvar liksom vattenvägen med bland annat två spettluckor och intagskanalen bevarad.

Dammen är överfallsdamm med betongtröskel. Krönet är cirka 35 meter långt. Utskovsluckor för ökad avbördning finns inte. Intaget utgörs av en tolv meter lång intagskanal, vars östra sida mot forsen har en överfallsdel. Kanalens kanter är först av berg, medan den närmast intaget är kantad med betong. Vattnet leds till kraftverket via en cirka 15 meter lång trätub.

Själva intagsbassängen är konstruerad av betong och intagsluckan är en spettlucka av trä. Intagsgallret rensas maskinellt. Närmast gallret finns mot forsen ytterligare ett överfall i form av träsättar. Utloppet från kraftverket sker direkt i forsen. Baljefors kraftverk är ett strömkraftverk det vill säga kraftverkets produktion styrs av åns aktuella vattenflöde. Vid låg vattenföring stängs kraftverket av.

Fallhöjden är 7,2 meter och den utbyggda vattenföringen är 2,3 kubikmeter per sekund. Märkeffekten är 120 kW och årsproduktionen är cirka 700 000-850 000 kWh per år.
Maskineri
Baljefors kvarn är inte längre i drift och används idag huvudsakligen som förråd. Maskinutrustningen i kvarnen är emellertid i stort sett intakt. Där finns bland annat tre stenpar, tre valsstolar, tre frisvängande plansiktar, två rensmaskiner och en hammarkvarn.

Kraftverkets maskinutrustning är från år 2000, då det gamla turbinhuset med kvarnens dåvarande tre turbiner revs ut. Såväl turbinerna som turbinhuset var i mycket dåligt skick och ersattes med en modern anläggning.

Turbinen är en vertikal francisturbin, tillverkad 1933 av Hällaryd. Tillverkningsnummer är inte känt. Regleringen sker genom hydrauliskt pådrag. Generatorn är en asynkron WEM-generator med tillverkningsnummer TGL 20675 och med typbeteckning IP44. Varvtalet är 992 varv/minut och effekten är 96 kW. Uppväxlingen från turbinens lägre varvtal till generatorns högre sker via remväxel.

Källor:
Ägaren
Länsstyrelsens WebbGIS-karta
Svenska kvarnar, Jacob Winning (1940)
Essunga kommuns hemsida www.essunga.se

Fallet vid Baljefors har utnyttjats i århundraden. Enligt uppgifter har kvarndrift funnits på platsen sedan 1500-talet, då den låg under godset Främmestad.

Främmestad har en lång historia. Namnet dyker upp i skrift redan på 1200-talet i ett dokument utfärdat 1263 av Birger Jarl.

År 1821 ägdes Främmestads egendom av Karl XIV Johan och 1845 köpte arrendatorn Fredrik Philip Hierta gården av dåvarande kungen Oskar I. Därmed återgick gården i släkten Hiertas ägo. Denna släkt hade ägt Främmestad under 1600-talets andra hälft och fram till mitten av 1700-talet.

Belagt är att det på 1600-talet fanns en kvarn i Baljefors och att det under 1700-talet fanns såväl en såg som en stamp intill fallet.

Stenvalvsbron byggdes 1855 och kostade då 6 000 riksdaler. Ökad trafik gjorde det nödvändigt att förstärka och bredda bron. Ett arbete som utfördes under vintern 19731974. Bron öppnades åter för trafik på valborgsmässoafton.

Enligt häradsekonomiska kartan från slutet av 1800-talet fanns i Baljefors förutom sågen och tullkvarnen även ett spinneri och ett färgeri i anslutning till kvarnen och forsen. Utöver detta har det i Baljefors även funnits linneväveri, vadmalsstamp, urmakeri, krog och affär.

Den nuvarande kvarnbyggnaden är inte daterad, men år 1903 övertogs den av nuvarande ägares äldre släktningar. År 1936 byggdes den till och nytt kvarnverk med tre turbiner installerades. Kvarnen är inte längre i drift.

I slutet av 1990-talet väcktes tanken att ersatta de gamla kvarnturbinerna med en annan turbin och starta el-produktion. Det äldre turbinhuset var i mycket dåligt skick och ägarna beslutade att riva detta och bygga en ny tillbyggnad av kvarnen på det gamla turbinhusets plats längs kvarnens östra långsida mot forsen. Den nya kraftverksbyggnaden gjordes betydligt mindre då den endast skulle inrymma en turbin. Den nya anläggningen togs i drift år 2000.

Sågen i Baljefors är byggd 1886. Den har därefter byggts till och förbättrats, men är numera nedlagd.

Fallet vid Baljefors har utnyttjats i århundraden. Enligt uppgifter har kvarndrift funnits på platsen sedan 1500-talet, då den låg under godset Främmestad.

Främmestad har en lång historia. Namnet dyker upp i skrift redan på 1200-talet i ett dokument utfärdat 1263 av Birger Jarl.

År 1821 ägdes Främmestads egendom av Karl XIV Johan och 1845 köpte arrendatorn Fredrik Philip Hierta gården av dåvarande kungen Oskar I. Därmed återgick gården i släkten Hiertas ägo. Denna släkt hade ägt Främmestad under 1600-talets andra hälft och fram till mitten av 1700-talet.

Belagt är att det på 1600-talet fanns en kvarn i Baljefors och att det under 1700-talet fanns såväl en såg som en stamp intill fallet.

Stenvalvsbron byggdes 1855 och kostade då 6 000 riksdaler. Ökad trafik gjorde det nödvändigt att förstärka och bredda bron. Ett arbete som utfördes under vintern 19731974. Bron öppnades åter för trafik på valborgsmässoafton.

Enligt häradsekonomiska kartan från slutet av 1800-talet fanns i Baljefors förutom sågen och tullkvarnen även ett spinneri och ett färgeri i anslutning till kvarnen och forsen. Utöver detta har det i Baljefors även funnits linneväveri, vadmalsstamp, urmakeri, krog och affär.

Den nuvarande kvarnbyggnaden är inte daterad, men år 1903 övertogs den av nuvarande ägares äldre släktningar. År 1936 byggdes den till och nytt kvarnverk med tre turbiner installerades. Kvarnen är inte längre i drift.

I slutet av 1990-talet väcktes tanken att ersatta de gamla kvarnturbinerna med en annan turbin och starta el-produktion. Det äldre turbinhuset var i mycket dåligt skick och ägarna beslutade att riva detta och bygga en ny tillbyggnad av kvarnen på det gamla turbinhusets plats längs kvarnens östra långsida mot forsen. Den nya kraftverksbyggnaden gjordes betydligt mindre då den endast skulle inrymma en turbin. Den nya anläggningen togs i drift år 2000.

Sågen i Baljefors är byggd 1886. Den har därefter byggts till och förbättrats, men är numera nedlagd.

Baljefors kvarn med tillhörande kraftverk ligger i Essunga kommun, cirka en mil söder om Grästorp och cirka 6 kilometer norr om Nossebro. Anläggningen är belägen på Nossans västra strand. Mitt emot på andra sidan ån ligger ett före detta sågverk som också har nyttjat Nossans fallhöjd för sin produktion. Drygt en kilometer nedströms ligger Främmestad kraftverk och ungefär lika långt uppströms ligger Bredöls såg och kvarn. Kvarnen, dammen och forsen utgör en anslående vy från en närliggande äldre svängd stenvalvsbro.

Ovanför forsen är Nossan endast marginellt bredare och någon direkt vattenspegel skapas inte uppströms. Där delar dock Nossan upp sig i två fåror med en holme emellan. Den gamla cirka 100 meter långa stenvalsbron från 1855 har sitt mellanfäste på holmen med två valvbågar österut och en valvbåge västerut. Den västra fåran förser kvarnens kraftverk med vatten medan den östra förr försörjde den numera nedlagda sågen med vattenkraft. Sågbyggnaden finns kvar liksom vattenvägen med bland annat två spettluckor och intagskanalen bevarad.

Dammen är överfallsdamm med betongtröskel. Krönet är cirka 35 meter långt. Utskovsluckor för ökad avbördning finns inte. Intaget utgörs av en tolv meter lång intagskanal, vars östra sida mot forsen har en överfallsdel. Kanalens kanter är först av berg, medan den närmast intaget är kantad med betong. Vattnet leds till kraftverket via en cirka 15 meter lång trätub.

Själva intagsbassängen är konstruerad av betong och intagsluckan är en spettlucka av trä. Intagsgallret rensas maskinellt. Närmast gallret finns mot forsen ytterligare ett överfall i form av träsättar. Utloppet från kraftverket sker direkt i forsen. Baljefors kraftverk är ett strömkraftverk det vill säga kraftverkets produktion styrs av åns aktuella vattenflöde. Vid låg vattenföring stängs kraftverket av.

Fallhöjden är 7,2 meter och den utbyggda vattenföringen är 2,3 kubikmeter per sekund. Märkeffekten är 120 kW och årsproduktionen är cirka 700 000-850 000 kWh per år.
Maskineri
Baljefors kvarn är inte längre i drift och används idag huvudsakligen som förråd. Maskinutrustningen i kvarnen är emellertid i stort sett intakt. Där finns bland annat tre stenpar, tre valsstolar, tre frisvängande plansiktar, två rensmaskiner och en hammarkvarn.

Kraftverkets maskinutrustning är från år 2000, då det gamla turbinhuset med kvarnens dåvarande tre turbiner revs ut. Såväl turbinerna som turbinhuset var i mycket dåligt skick och ersattes med en modern anläggning.

Turbinen är en vertikal francisturbin, tillverkad 1933 av Hällaryd. Tillverkningsnummer är inte känt. Regleringen sker genom hydrauliskt pådrag. Generatorn är en asynkron WEM-generator med tillverkningsnummer TGL 20675 och med typbeteckning IP44. Varvtalet är 992 varv/minut och effekten är 96 kW. Uppväxlingen från turbinens lägre varvtal till generatorns högre sker via remväxel.

Källor:
Ägaren
Länsstyrelsens WebbGIS-karta
Svenska kvarnar, Jacob Winning (1940)
Essunga kommuns hemsida www.essunga.se

Kompletterande information från privatperson 2021-12-27:

Om generatorn:
1) Fabrikatet ska vara VEM (en sammanslutning av elmaskintillverkare i DDR på sin tid), inte WEM.
2) TGL 20675 är inte något tillverkningsnummer, utan det är beteckningen på den DDR-standard som generatorn är tillverkad för att uppfylla.
3) IP44 är inte någon typbeteckning, utan det är den s k kapslingsklassen eller IP-klassen (en klassning som talar om hur väl skyddad mot främmande föremål, fukt mm maskinen är).
4) Varvtalet 992 r/min gäller nog då asynkronmaskinen i fråga går som motor. När den går som generator, måste varvtalet vara en aning över det synkrona varvtalet (troligtvis 1000 r/min om det rör sig om en 6-polig maskin och 50 Hz elnät), mest troligt är väl 1008 r/min. Har man inte tillgång till närmare ingenjörsmässiga uppgifter om maskinen är det kanske lugnast att inte ange något exakt varvtal utan bara ange poltalet.