VENA KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Sedan mitten av 1700-talet hade sockenmännen i Vena planerat för en ny kyrka, innan den slutligen uppfördes 1797-99 av stiftsbyggmästaren Casper Seurling, som ersättning för en medeltida kyrka med långhus av trä och kor av sten, vilken revs 1798. Ritningarna, som utarbetades vid ÖIÄ, är sannolikt utförda av Jacob Wulff. Kyrkan invigd 1803 av biskop Jacob Axelsson Lindblom.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med halvcirkelformat kor i öster och torn i väster. Sakristia med direktuppgång till predikstolen mitt på nordfasaden. Ingång genom tornet och mittportal på sydsidan. Uppförd av sten, slätputsad och avfärgad i vitt. Fogstruken stensockel. Taken täckta med kopparplåt, ursprungligen spåntak.

EXTERIÖR - Exteriören är utförd enligt ritningen från 1795, som man följt även i mindre detaljer. Dock är kyrkan, av topografiska skäl, något kortare än den avsågs att bli. Vena är ett exempel på den stilvariation med bl a nygotiska inslag, som ÖIÄ:s arkitekter prövade på 1790-talet. Exteriören är mycket välbevarad.

INTERIÖR - Ett tidstypiskt gustavianskt kyrkorum. De förändringar, som har skett, har varit pietetsfulla, med undantag för färgsättningen vid senare renoveringar. Det mörka taket utgör ett sådant främmande inslag i kyrkorummet. Altarprydnaden utgörs av ett högt kors, nytillverkat 1955 som ersättning för det ursprungliga korset, vilket förvaras på kyrkvinden. På ömse sidor om korset två skulpturer, "Tron" och "Hoppet", vilka är tillskrivna Jonas Berggren liksom nummertavlorna och predikstolen. Troligen är de dock utförda av hans gesäll Daniel Bergman 1799. Tavlorna mellan korfönstren, "Korsnedtagningen" och "Uppståndelsen", är målade av Sven Gustaf Lindblom 1842 och utgör kopior efter Rubens respektive Westin. Bänkinredningen är byggd 1919 med förbild i den gamla. Såväl altarringen, piedestalerna till skulpturerna som nummertavlorna samt läktarbröstningen härstammar från byggnadstiden och är utförda i den stil, som ofta återkommer i Seurlings inredningar. I läktarbarriärens medaljonger återges scener ur Kristi liv, från dopet till himmelsfärden. Orgelfasaden är från 1803 och är sannolikt ritad av Pehr Schiörlin med ornament av A Malmström. En mindre läktarunderbyggnad har skett under senare år.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Kyrkan
Vena kyrka stod klar 1798. Den ersatte då en medeltida kyrka av sten och trä. Den nya stenkyrkan ritades av arkitekten vid Överintendentsämbetet J. Wulff och arbetet leddes av stiftsmurmästare C. Seurling. Kyrkan är byggd i nyklassicistisk stil med historiserande drag framförallt i tornets spira och i den öppna, runda lanterninen. Koret är rundat och fasaderna putsade och avfärgade i vitt. Interiört är stilen främst en blandning av nyklassicistiska och gustavianska drag. De sistnämnda finns framförallt i läktarbröstningen och altarringen. Väggarna är avfärgade i vitt. Så var även taket fram till den stora renoveringen 1954-55. Då skrapades taket rent från färg och fernissades. Vena kyrka räknades när den byggdes som den största landsortskyrkan i Linköpings stift.

Kyrkogårdens historik
Eftersom den kyrka som idag finns i Vena byggdes som ett skal utanpå en äldre kyrka, bör delar av kyrkogården ha använts under mycket lång tid. Troligen är det delar av kvarteren I och II söder om kyrkan som är de äldsta delarna av kyrkogården.
Enligt lantmäterihandlingar avsöndras 1898 mark från flera fastigheter. Främst verkar det ha handlat om Kåreby no1 och flera lägenheter på samma fastighet. Dessutom avsöndras ett stort område, nästan 8 ha, från något man kallar samskogsskiften no1. Klart är att kyrkan köpte ett större område och brukade det till kyrkogård. I Riksantikvarieämbetes bilddatabas Kulturmiljöbild som är utlagd på nätet finns en bild av Vena kyrka från 1860. Bilden är tagen från söder. Kyrkogården söder om kyrkan förefaller på bilden omfatta ett mindre område än det som idag utgörs av kvarteren I och II. Det är alltså möjligt att ovan beskrivna markköp ledde till en utvidgning av kyrkogården i söder. Några synliga spår av denna kan man dock inte se idag.
En annan möjlig tolkning är att detta är det markområde som används för en utvidgning av kyrkogården i början av 1900-talet. Exakt när denna gjordes är inte känt men i kvarter VI finns områdets äldsta gravvård från 1905. Området ligger väster om den gamla kyrkogårdsdelen vilket idag motsvara kvarteren III-VIII. Vem som ritade den nya kyrkogårdsdelen är inte känt. På en ritning från 1918 ser man ett rektangulärt med raka gångar som möts i räta vinklar. Hur gravkvarteren var ordnade är inte angivet på ritningen men i kvarteren III-VI är linjer inritade som skapar ramar runt kvarteren. Troligen fanns här köpta gravplatser medan områdena i mitten var avsedda för linjegravsområden. Detta är ett för tiden mycket vanligt sätt att ordna gravkvarter på våra kyrkogårdar och man kan än idag se spår av denna struktur i de fyra kvarteren på Vena kyrkogård. På den gamla kyrkogårdsdelen är ett antal mindre slingrande gångar markerade. Detta förefaller ha varit ett förslag som aldrig genomfördes.
På ritningen från 1918 över kyrkogården är ett bårhus inritat längst i söder på den nya kyrkogårdsdelen. Församlingen hade själva uppgjort och skickat in ett förslag på gravkapell men detta godkändes inte av Kungliga byggnadsstyrelsen. Då gav man istället G. Holmdahl, som vid den här tiden var engagerad i renoveringen av kyrkan, i uppdrag att rita ett nytt förslag och sannolikt var det detta som byggdes. Gravkapellet stod klart 1920. Byggmästare var Oskar Svensson, Hultsfred, och fasadens stenarbeten utfördes av Oskar Bergström och hans söner. Stenen ska ha hämtats i Klocketorpaberg nära Vena. Från 1940 finns ritning på inredningsdetaljer till gravkapell. Ritningen är gjord av Gustaf Carlsson, Hultsfred. Man gjorde vid denna tid också en renovering av byggnaden. Cementgolvet ersattes med ett kalkstensgolv. De putsade väggarna lagades och oljefärgen som man målat med ersattes av kalkbruk. Byggnaden användes som gravkapell fram till 1952-53. Därefter var det under lång tid förråd.
I Kulturmiljöbild finns ytterligare bilder från Vena. Däribland en odaterad bild som skulle kunna vara från omkring 1920-30. På bilden syns stora delar av kvarter II. Området är fullt av gravvårdar som förefaller att stå i relativt ordnade rader vända mot öster. I bildens högra kant man också se ett antal lövträd som kantar gången fram till kyrkans södra ingång. Detta intryck av kyrkogården förstärks av en flygbild från 1935. I både kvarter I och II råder ordning och reda med gravplatserna i rakar rader. Båda kvarteren är belagda med grus och några gravplatser är omgärdade med framförallt häckar. Vanligare än omgärdningar förefaller överväxta gravkullar att vara. Åren 1947 och 1950 besöktes kyrkogården av landsantikvarie Manne Hofrén. Från hans besök finns ett antal bilder som visar gravvårdar på linjegravsområden i kyrkogårdens västra delar, troligen kvarteren IV och V. Gravvårdar av trä var mycket vanliga och de förekommer både som kors och som dekorerade brädor.
År 1952 fick kyrkogården belysning. Då ritade ingenjör Thor Engströms belysningsstolpar i järn för kyrkogården. Från 1956 finns det ritningar över trappa och grindstolpar vid västra ingången. Ritningarna är gjorda av Nils Carlgren. Ritningarna gjordes i samband med att stolparna flyttades så att man fick en bredare ingång. I ett första förslag skulle den gamla ingången stängas igen och två nya tas upp på ömse sidor om den gamla. Men detta avstyrktes av byggnadsstyrelsen.
År 1969 sänktes landsvägen norr om kyrkan och en trottoar byggdes. För att kunna göra detta fick man ta bort tre träd på utsidan av kyrkogårdsmuren. Eftersom nivåskillnaden ökade kompletterades den gamla stödmuren med en lägre mur utanför den gamla. Under 1960-talet genomgick kyrkogården en stor förändring. Det var troligen i mitten av detta årtionde som arbetet med att så in kyrkogårdens grusbelagda områden med gräs påbörjades. Samtidigt togs gravplatsomgärdningar bort. Den gång som tidigare gick runt hela kyrkan ska ha såtts in på i slutet av 1970-talet.
Omkring år 2000 fanns planer på att renovera gravkapellet för att på nytt använda det som kapell, vilket också gjordes. Vid samma tidpunkt konserverades också kyrkogårdens äldsta gravvård över fanjunkaren vid Smålands husarregemente Georg G Rothstein som dog 1847.

Allmän karaktär
Vena kyrkogård är främst utlagd söder och väster om kyrkan. Formen är i det närmaste rektangulär. De äldsta kvarteren, kvarter I och II, är belägna söder om kyrkan och i nivå med denna. Kvarteren III-VIII som tillkom i början av 1900-talet ligger väster och sydväst om kyrkan. Området ligger lägre än de äldre delarna av kyrkogården, men höjer sig mot söder. Längst i söder, mellan kvarteren VII och VIII, ligger gravkapellet. Den gamla och den nya delen av kyrkogården är sammanbundna med sluttande gångar och trappor. Träd är planterade runt stora delar av kyrkogården liksom utmed flera av gångarna. Det ger kyrkogården ett lummigt intryck.

Kvarter III-VIII
Allmän karaktär
De sex kvarteren anlades någon gång i början av 1900-talet. Spår av en äldre struktur där köpta gravplatser var placerade i kvarterens ytterkanter och allmänna gravplatser i mitten kan urskiljas i kvarteren III-VI. Idag är gravvårdarna placerade i rader i nord-sydlig riktning. I flera fall är raderna ryggställda med häckar av måbär, brudspirea eller ölandstok. Kvarteren avgränsas från varandra av grusgångar. Undantagen är kvarter IV och V som skiljs åt av minneslunden och kvarteren VI och VIII som skiljs åt av gravkapellet. Utmed grusgångarna är lindar, björkar och almar planterade. I sydvästra delen av kvarter V finns en uppställningsplats för gravvårdar som plockats bort från kyrkogården.

Omgärdning
I öster: Stödmur av kanthuggen granit.
I norr: Den östra delen består av en stödmur av kanthuggen granit. I väster är en häck av karagan planterad.
I väster: Häck av hagtorn.
I söder: I den västra delen är en berberishäck planterad och i öster finns ett brunmålat trästaket.

Ingångar
I norr: Dubbla svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit. Mor väster finns en liten öppning bredvid grinden som markeras av en extra stolpe av granit.
I sydost: Infartsväg till sockenstugan och kyrkogården. Infarten markeras av stolpar av granit och dubbla svartmålade smidesgrindar.
I söder: Ingång till kyrkogården markerad av dubbla svartmålade smidesgrindar mellan runda stolpar som putsats och avfärgats i vitt. De har tak av svartmålad plåt och kröns av kors och kula i bronsfärgad metall. I söder finns också en trappa bakom sockenstugan och en infartsväg till vaktmästeriet i sydväst.

Vegetation
Trädkrans: En mer eller mindre sammanhängande trädkrans finns runt hela kyrkogården. I öster är träden planterade utanför kyrkogårdsmuren. Trädkransen består av lind, ask, lönn, alm och björk.

Övrigt: Utmed flera av gångarna är alléer med lindar, almar, björkar eller lönnar planterade. I flera av kvarteren som anlades i början av 1900-talet är gravvårdarna ryggställda med häckar av måbär, ölandstok eller brudspirea emellan. Vid ingången i söder är rosenaplar planterade.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Gångsystemet är utlagt i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Majoriteten av gångarna är belagda med grus. Efter som ingången till kyrkogården i norr ligger på den nya delen av kyrkogården ligger ingången betydligt lägre än ingången till kyrkan. Därför leder en trappa av granit och en gång belagd med plattor fram till kyrkans västra ingång. Mot den nya kyrkogårdsdelen är en hög stensockel utmed vilken rosor, ormbunkar och murgröna är planterade. Från kyrkans ingång i väster leder en mindre gång belagd med kalkstensplattor utmed långhuset norr om kyrkan. En gång med kalkstensplattor finns också från den trappa som leder upp till kyrkogården i söder och fram till sockenstugans entré.

Gravvårdstyper
De äldsta delarna av Vena kyrkogård har använts under lång tid. Här finns en blandning av gravvårdar från mitten av 1800-talet och fram till idag. På den del av kyrkogården som anlades i början av 1900-talet finns flera typer av gravvårdar som varit vanliga under 1900-talet. Majoriteten av de riktigt gamla gravvårdarna finns i kvarteren närmast kyrkan. Här dominerar höga, stående gravvårdar av svart granit. En del av dessa har nationalromantiska drag i form av råa stenytor, asymmetriska krön m.m. som ska föra tankarna till runstenar. Vanligast är dock att gravvårdarna är inspirerade av klassicistiska stildrag. Det gäller också flera av de låga, stående gravvårdarna från senare årtionden. I flera fall har inspirationen hämtats från antikens ideal med kolonner, pilastrar, trekantiga krön och dekorelement som bladkransar och oljelampor. På gravvårdar från de senaste decennierna är dekoren enklare. Vanligt är ett enkelt kors, en talldunge eller en blomsterslinga. Majoriteten av gravvårdarana är stående. På många av gravplatserna, i synnerhet i kvarteren I och II, finns flera gravvårdar. Man har här låtit gravvårdar över äldre släktingar stå kvar på gravplatsen. I en del fall har även äldre vårdar återanvänts eller kompletterats med inskriptioner. I flera av kvarteren på den nya delen av kyrkogården finns rester eller sammanhängande delar av linjegravsområden från slutet av1910-talet fram till 1960-talet. Gravvårdarna är här små och låga. Det finns också flera trävårdar, framförallt vitmålade träkors. Enligt uppgift ska flera av dessa ha gjorts om. Ett mindre antal kan dock vara original. Granit är annars det material som dominerar bland gravvårdarna och då framförallt grå och svart granit. Ett mindre antal är av röd granit, kalksten, sandsten, smide eller gjutjärn. Att ange den dödes yrkes titel är relativt vanligt, i synnerhet i kvarter I och II. Det är också vanligt att ange vilken by eller gård den döde kommer ifrån. Detta är typiskt för landsortskyrkogården. Här har det viktigt att tala om var man hör hemma.

Minneslund
En minneslund anlades 2002 vid en insådd gång mellan kvarteren IV och V. Platsen markeras av en yta belagd med kalkstenplattor och plats för att sätta blomvaser. I gräsmattan väster om denna yta finns urnsättningsområdet som markeras av stenar i gräset. En bänks skyddad av en ligusterhäck samt ett par ljusstolpar kompletterar platsen.

Byggnader
I söder ligger ett gravkapell som uppfördes 1918. Byggnaden är kvadratisk till formen med ett tälttak. Det är byggt av kvaderhuggen granit och taket är belagt med tegel. Byggnaden kröns av ett gråmålat kors och kula. Ingången i norr har dubblad fernissade dörrar med sirliga smidesgångjärn. Stora rundbågiga fönster med bågar och karmar i vitt finns i öster och väster. Interiört är väggarna och tak putsade och avfärgade i vitt. I söder finns ett altare. Idag används utrymmet som förråd och bårhus. Här står bl.a. kyrkans katafalk.
Inom kyrkogården ligger sockenstugan som är en rödmålad träbyggnad i två våningar och med källare. Taket är täckt av rött tegel. Foder och fönstersnickerier är vitmålade medan de dubbla trädörrarna är betsade. Här finns idag personalutrymmen. Huset används också för kyrkans olika verksamheter.
I sydvästra hörnet av kyrkogården ligger vaktmästeri med förråd och garage för maskiner. Byggnaden har väggar av betong som målats i ljust gult. Taket är belagt med rött tegel. Fönster- och dörrfoder är målade i vitt och dörrarna i brunt.

Övrigt
I en rad rakt norr om vaktmästeriet är flera äldre gravvårdar som plockats bort från kyrkogården uppställda.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning

Kvarter I och II
Allmän karaktär
Kvarter I och II är belägna rakt söder om kyrkan. Båda kvarteren omfattar närmare 350 gravplatser var. Gravvårdarna är placerade i rader i nord-sydlig riktning och samtliga är vända mot öster. Båda kvarteren avgränsas i söder av en stödmur och i norr av kyrkan. Mellan de båda går en grusgång kantad av lindar. I öster avgränsas kvarter I av kyrkogårdens stödmur och i väster avgränsas kvarter II av en grässlänt och grusgång. Från kvarter två leder en trappa av kasserade gravvårdssocklar ner till kvarter VI.

Gravvårdstyper
De båda kvarteren utmärks främst av den stora åldersmässiga spridningen på gravvårdarna. Den äldsta gravvården från 1870 finns i kvarter II. Därefter är varje årtionde fram till och med 2000-talet representerat. De höga gravvårdarna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet dominerar dock intrycket. Det ger de båda kvarteren en ålderdomlig karaktär. Denna förstärks av att det är tätt med gravstenar. I flera fall står mer än en gravvård inom samma gravplats. Istället för att göra nya inskriptioner eller lägga en mindre gravvård framför familjevården har man gjort en ny, modern gravvård och låtit den äldre generationens vård stå kvar. De modernare gravvårdarna är låga och rektangulära med utsmyckningar och dekor typiska för olika årtionden. Materialet är främst grå och svart granit men även röd förekommer. Ett mindre antal gravvårdar är av andra material. I kvarter I finns en urna av gjutjärn och en trävård målad i vitt. Två vita träkors finns i kvarter II. Där finns också två gravvårdar av sandsten och en av marmor. I kvarter I finns en stenram kring en gravplats och resterna efter ytterligare en finns i kvarter II. Längst ner i södra delen av kvarter II finns också en gravkulle överväxt med murgröna. Denna typ av gravvård var tidigare vanlig på Vena kyrkogård. Att ange den dödes yrkestitel är mycket vanligt i de båda kvarteren. Den vanligaste titeln är hemmansägare som finns på 85 gravvårdar. Andra vanliga titlar som förekommer är handlande, byggmästare, kyrkoherde, kantor och folkskollärare medan titlar som orgeltrampare, ringkarl, predikant i östra Smålands missionsförsamling och distinktions-korpral är ovanliga. På majoriteten av gravvårdarna anger man från vilken by eller gård den döde kommer.

Övrigt
Fram till 1858 var distingtionskorpral en titel som man erhöll efter att ha genomgått underofficersutbildning. Mellan 1858 och 1915 motsvarade titeln den högsta korpralsgraden men under den här tiden utnämndes man till titeln. Det behövdes då ingen särskild examen. Titeln ersattes 1915 med titeln furir.

Gravvårdstyper
Även i dessa kvarter varierar gravvårdarnas ålder men här dominerar gravvårdstyper från mitten av 1900-talet. Den äldsta gravvården från 1905 finns i kvarter VI och därefter har kvarteren använts kontinuerligt fram till idag. Bland de äldre gravvårdarna är de som står på köpta gravplatser mer påkostade än linjegravsområdenas små, enkla vårdar. Sammanhängande linjegravsområden går att följa från kvarter III från 1925 till 1936 och därefter vidare i kvarter IV från 1937 till 1951. I kvarter VIII finns inga spår av linjegravsområden men i övriga tre kvarter finns spår äldre än 1925. I kvarter VI är de mycket få men möjligen kan här ha funnits kyrkogårdens första linjegravsområde från 1910-talet. Därefter verkar man ha fortsatt i kvarter VII, där spåren är något tydligare, och avslutningsvis i kvarter V där det finns flera linjevårdar från framförallt 1920-talet. Bland linjegravvårdarna finns flera trävårdar, framförallt vita träkors. I övrigt dominerar svart och grå granit. Det finns också gravvårdar av röd granit samt två vårdar av sandsten. I kvarter III finns två gravplatser som är belagda med grus och omgärdade av stenram. Gravvårdar där man angett den dödes yrkestitel finns i samtliga kvarter men är vanligast i kvarter VI. Fortfarande är hemmansägare den vanligaste titeln men här finns också stationsföreståndare, mästare i olika hantverksyrken mjölnare och folkskollärare. Till de mera ovanliga titlarna hör agronom, gevärssmed och snickarmästare vid kungliga flottan. Att ange vilken by eller gård den döde kommer från är mycket vanligt.

Kvarter IX
Allmän karaktär
Kvarteret är beläget norr om kyrkan. Väster om sakristian finns fyra gravvårdar samt två uppställda gjutjärnskors. Här är flera sorters buskar planterade bl.a. forsythia, berberis och jasmine. Öster om sakristian finns 12 gravvårdar. Från kyrkans västra ingång går en gång belagd med kalkstensplattor. Denna upphör i höjd med sakristian.

Gravvårdstyper
De fyra gravvårdar som finns väster om sakristian är samtliga liggande vårdar. Två av dem är daterade till 1937 respektive 1959. En av gravvårdarna har en stenram som en gång omgärdade delar av gravkullen. Här finns också två sekundärt uppställda gjutjärnskors som saknar data. Öster om sakristian är den äldsta vården, vilken även är kyrkogårdens äldsta vård, från 1847 och den yngsta daterade från 1950. Majoriteten av vårdarna är dock från slutet av 1800-talet. Två gravplatser omgärdas av stenram och en av pollare och kätting. Gravvården från 1847 är av kalksten. Det finns också ett gjutjärnskors. Yrkestitlar är vanliga. Här finns två vårdar med titeln chiropractor och en var av hovlakej, löjtnant, kopparslagare, prost, kyrkoherde, fanjunkare vid Smålands husarregemente, sergeant och fabrikör. Den dödes hemort anges inte på någon av gravvårdarna.

Vena kyrka ligger mitt i Vena samhälle där vägarna mot Hultsfred, Tuna och Kristdala möts. Platsen har en lång tradition som religiöst och administrativt centrum i bygden. Idag är samhället i allra högsta grad levande med bl.a. affär, skola, värdshus och vandrarhem. Söder om kyrkogården ligger sockenstugan som är från slutet av 1700-talet. Efter en ombyggnad 1957 används huset som församlingshem.
Vena kyrkogård är framförallt utlagd söder och väster om kyrkan. Ett mindre antal gravplatser finns norr om kyrkan. Ett gravkapell byggdes 1918 i kyrkogårdens sydvästra hörn. Arkitekt var G. Holmdahl. En minneslund anlades 2001.
Vena kyrkogård har använts under lång tid. Delar av kvarteren I och II har troligen brukats som kyrkogård redan under medeltiden. Idag är endast en möjlig utvidgning i slutet av 1800-talet samt en stor utvidgning 1918 kända. Både den äldre och yngre delen av kyrkogården har genomgått stora förändringar. På den äldre delen av kyrkogården är det tätt med vårdar som ett resultat av att man valt att spara äldre gravvårdar inom familjegravplatserna. Här har man sått in de tidigare grusbelagda ytorna men gravvårdarna står fortfarande i raka rader vända mot öster. När den nya delen anlades fick den en för tiden typisk utformning med en tydlig uppdelning mellan köpta och allmänna gravplatser. Denna uppdelning kan man fortfarande se spåren av. Raderna med gravvårdar har dock i senare tid placerats i ryggställda rader med häckar emellan. De spår av äldre strukturer som finns kvar berättar om kyrkogårdens stilhistoriska utveckling under 1900-talet och företeelser som tidigare var vanliga på våra kyrkogårdar.

På kyrkogården finns fler olika typer av gravvårdar som varit vanliga under 1900-talet. Över hela kyrkogården finns en relativt stor blandning av gravvårdar från olika tider. Utmärkande är de höga stående gravvårdarna som framförallt finns söder om kyrkan i kvarteren I och II. Linjegravsområden var tidigare vanliga på våra kyrkogårdar. I relation till de köpta gravplatsernas mera påkostade gravvårdar visar de på en bygds sociala sammansättning. Det är därför önskvärt att sammanhängande delar av linjegravsområden bevaras. Gravvårdar från mitten av 1800-talet samt gravstaketet av gjutjärn ska införas på församlingens inventarieförteckning.

Vena kyrka och kyrkogård har varit ett religiöst och administrativt centrum i socknen sedan medeltiden. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. Enskilda gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. Gravvårdar på Vena kyrkogård rymmer titlar som t.ex. hemmansägare, trävaruhandlare, kyrkoherde, fanjunkare, stationsmästare, folkskollärare och byggmästare vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Här finns en blandning av yrkestitlar som är typisk för ett mindre samhälle. Närheten till militärens övningsplats i Hultsfred märks genom titlar som gevärssmed. Ortnamn finns angivet på ett stort antal vårdar.

Till kyrkomiljön i Vena hör förutom kyrkan och kyrkogården även sockenstugan och landsvägarna som möts vid kyrkan. Tillsammans skapar de en värdefull kulturmiljö som vittnar om att platsen har en lång historia som centrum i bygden.

På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.

* Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som visar platsens utveckling och blir en spegling av samhällsandan och synen på döden under 1900-talet.
* Kyrkan, kyrkogården och den omgivande bebyggelsen utgör tillsammans en värdefull kulturmiljö som vittnar om platsens betydelse som kyrkligt och administrativt centrum i bygden.