BISKOPSGÅRDEN SÖDRA

OMRÅDE
Området består av tolv stycken tvåvånings radhuslängor placerade som parallella lameller mellan Erik Väderhatts gata och det avgränsande bergspartiet åt väster i Södra Biskopsgården. Radhuslängorna är byggda med gavlarna ut mot gatan och nås via smala gångvägar som avslutas vid bergsslänten. Terrängen stiger mot norr. Höjdskillnaden tas upp med slänter på radhusens trädgårdssida - vilket skapar en visuell och rumslig avgränsning mellan uteplatserna och grannhusets entréer. I anslutningen till respektive radhusentré finns en mindre förrådsbyggnad. Samtliga radhus är på fyra rum och kök.

I bergsslänten väster om radhuslängorna ligger tre stycken delvis nedgrävda skyddsrum. Den enda synliga fasaden är välvd och är utförd i en reliefgjuten betong. Det välvda taket är gräsbevuxet.

BYGGNADER
Radhusen är utförda med fasader komponerade av varierande material i olika kulörer. Gavlarna har vitslammade tegelfasader och gavelrösten med brunmålad lockpanel. På långfasaderna är de horisontella partierna ovan och under fönsterbanden - med vitmålade eternitskivor mellan fönstren - klädda med liggande brun panel. På långfasaden finns även partier med stående rödmålad lockpanel som markerar uppdelningen mellan de olika radhusen. De bruna entrédörrarna ligger delvis skymda bakom förrådsbyggnaden intill gångstigen. Utrymmet mellan entrén och förrådsbyggnaden är ibland överbyggd med tak eller pergola.

Våningar: 2
Stomme/konstruktion: träregelstomme
Fasad: träpanel, fasadtegel, eternit
Fasadfärg: brun och röd träpanel, vitslammat tegel, vitmålad eternit
Takform: sadeltak
Takmaterial: röda takpannor
Utvändiga detaljer: se ovan

KOMMENTAR
Området är ett exempel på 1950-talets enhetliga och tätt bebyggda radhusområden. Fasaderna har välstuderade kombinationer av olika fasadmaterial och färger. Genom att utnyttja terrängförhållanden har man även uppnått en hög grad av visuell och rumslig avgränsning mellan allmänna och mer privata zoner.

Området är upptaget i det kommunala bevarandeprogrammet Värdefulla miljöer 1985.