s:ta CLARA KYRKA

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT.
S:ta Clara kyrka uppfördes 1572-90. Troligen var arkitekten, byggmästaren och skulptören Willem Boy (sannolikt född 1520, död 1592) delaktig i projekteringen av Clara kyrka. Boy, som var av nederländsk börd, ledde Johan III:s viktigaste byggnadsprojekt i Stockholmstrakten 1576-92. Till dessa hör Stockholms, Svartsjö och Drottningholms slott, Riddarholmskyrkans tidigare torn samt S:t Jacobs kyrkas första byggnadsetapp. Efter en eldsvåda 1751 återuppbyggdes Clara kyrka efter ritningar av Carl Hårleman (1700-53). Helgo Zettervall (1831-1907) ledde en ombyggnad av kyrkan 1884-86, då tornet fick sin nygotiska form. Interiören präglas av Agi Lindegrens (1858-1927) renovering 1906-07.
Klara kloster grundades på 1280-talet efter en markdonation av Magnus Ladulås till klarisseorden. Denna kvinnliga orden stod i nära anslutning till fransiskanerorden, vars kloster låg på Gråmunkeholmen, dagens Riddarholmen. Murrester från klostret har vid arkeologiska utgrävningar påträffats på kyrkogårdens sydvästra del samt intill kyrkans sydvästra fasad. Troligen låg klosterkyrkan på den nuvarande kyrkans plats, men detta har inte kunnat fastslås. Få arkivalier finns bevarade från Klara kloster vilket begränsar kunskapen om dess historia.
År 1527 beslutade Gustav Vasas regering att riva Klara kloster av försvarstekniska skäl. Fienden hade dessförinnan utnyttjat Stockholms malmar, där klostret låg, vid belägringar. Klostrets egendomar drogs in till kronan. Nunnorna flyttades till Gråmunkeklostret, varifrån munkarna redan flyttat. Klostret omorganiserades till ett helgeandshus, enligt ett riksdagsbeslut 1531.
Johan III tog initiativ till uppförandet av en ny kyrka på Norrmalm, eftersom den befolkning som bosatte sig där inte längre rymdes i Storkyrkan. Grundläggningen gjordes troligen 1572. Bygget pågick 1577-90. Kyrkans arkitekt antas vara Willem Boy, som vid denna tid deltagit i flera stora kyrkobyggen. Efter 1586 är det klart att ledningen av bygget övertogs av byggmästaren Henrik ver Huffven, nederländare och biträde till Boy vid uppförandet av Riddarholmskyrkans torn. Kyrkan fick en korsformig plan, ett torn i väster med spetsig spira, oputsade tegelfasader och ett brant sadeltak. Invändigt var väggarna putsade och valven fick sin nuvarande form. I korsarmarna rymdes sakristia och vapenhus.
År 1751 den 8 juni utbröt en brand, Klarabranden, som drabbade en stor del av Norrmalm och även spred sig till Södermalm. Clara kyrka skadades svårt: tornspiran, taken, taklister och fönster förstördes. Murarna och valven stod kvar men även golven och gravarna därunder fördärvades. Överintendenten och arkitekten Carl Hårleman, som även tillhörde kyrkorådet, lämnade ritningar till återuppbyggnaden av kyrkan, bara tjugo dagar efter branden. Fasaderna putsades nu och ett brutet tak, valmat i öster, täcktes med kopparplåt. Tornspiran fick en provisorisk huv. Redan i januari 1752 påbörjades arbetet med inredningen. I början av 1753 dog Hårleman och strax därefter återinvigdes kyrkan. Arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz (1716-96) övertog arbetet med Clara. Han ritade en del av de fasta inventarierna så som altaruppsättningen men även den provisoriska tornhuv som var färdig 1768. Den kom dock inte att bytas ut förrän vid 1800-talets slut vid den större ombyggnad som leddes av arkitekten Helgo Zettervall 1884-86. Enligt ritningarna skulle hela kyrkan få en nygotisk form, men endast tornet omgestaltades till sitt nuvarande utseende. Tjugo år senare var det dags för nästa omgestaltning. En omfattande invändig renovering utfördes 1906-07 efter ritningar av arkitekten Agi Lindegren. Genom ett helhetsgrepp där all äldre fast inredning byttes ut, utom altaruppsättningen, predikstolen och epitafierna, ändrade han interiörens karaktär påtagligt. Altarupptsättningens övre del förändrades dock och väggarnas nedre del fick en hög ekådrad panel. Valv och delar av väggarna dekormålades av Lindegrens svåger, konstnären Olle Hjortzberg (1872-1959), som kom att bli en uppskattad muralmålare. Målningarna i Clara var hans första egna arbete.
Troligen bildades Klara församling i och med att kyrkan stod färdig på 1590-talet och en särskild kyrkoherde tillsattes på Norrmalm. Församlingsgränsen sammanföll antagligen med stadsgränsen. År 1643 delades församlingen och öster om Brunkebergsåsen bildades Jakobs församling i och med att S:t Jacobs kyrka stod klar. Klara församling kompenserades genom att Munklägret, nuvarande Kungsholmen, blev en del av Klara. Denna indelning gällde bara till 1671 då Kungsholmen blev en egen församling. Mot norr utvidgades församlingen i samband med att stadsgränsen flyttades. År 1682 kom stadsgränsen att gå ungefär i dagens läge. På 1670-talet hade församlingen uppfört ett träkapell, S:t Olofs kapell, där sedan Adolf Fredriks kyrka byggdes. 1773, året innan denna kyrka invigdes, bildades Adolf Fredriks församling. Klara församlings norra gräns kom därefter att gå vid nuvarande Olof Palmes gata, Tunnelgatan och Kungsgatan. 1989 slogs Klara, Jakobs och Storkyrkoförsamlingen samman till Stockholms Domkyrkoförsamling.
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SSM Stockholms stadsmuseums arkiv
Andersson, H O och Bedoire, F, Stockholms byggnader, Stockholm 1988
Johansson, B-I, I tidens stil. Arkitekten Agi Lindegrens liv och verk, Västerås 1997
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Petersens, L af och Bedoire, F, Från Klara till City. Stockholms innerstad i förvandling, Stockholm 1985
Staf, N och Brandel, S, S Klara kyrka i Stockholm, Sveriges kyrkor 6:1-2, Stockholm 1927
Stenung, J, Sancta Clara kyrka. Historik och vägledning, Uppsala 1952
Århem, B, Klara kyrkogård. Klockaren 1, Stockholm 2004
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.

Klara kyrka ligger vid Klara Västra Kyrkogata i Stockholms city. Kyrkogården, som i stort sett har samma sträckning som på 1600-talet, är nästan helt kringbyggd av modern bebyggelse. På kyrkogården finns en rad gravkor uppförda under 1700-talet, begravningskapellet är från 1889. På platsen grundlades under 1280-talet Sankta Klara nunnekloster och klosterkyrka. Gustav Vasa lät riva klostret och kyrkan 1527, två altarskåpsdörrar finns dock bevarade. Den nuvarande kyrkan lät uppföras av Johan III, som anlitade den holländske byggmästaren Henrik van Huwen, möjligtvis var även Willem Boy anlitad, i egenskap av kungens främste arkitekt. Kyrkan är uppförd av tegel. Den har latinsk korsplan, polygonal koravslutning och ett västtorn med spira. Det enskeppiga kyrkorummet täcks av kryssvalv. Sakristior är vidbyggda öster och väster om norra korsarmen, trapphus är tillfogade till tvärskeppsgavlarna och polygonala tillbyggnader finns på båda sidor om tornet. Långhus med kor, tvärskepp och torn uppfördes 1572-1590. 1651 uppfördes den västra sakristian, påbyggd 1835. Södra korsarmens trapphus uppfördes 1726, sannolikt ritat av Göran Josuæ Adelcantz. Kyrkan drabbades av en eldsvåda 1751, den återuppbyggdes följande år efter överintendent Carl Hårlemans ritningar, norra trapphuset tillkom och taket fick sin nuvarande form. Tornet och fasaderna fick nuvarande utseende vid Helgo Zettervalls restaurering 1884-1886, då tillkom även tornutbyggnaderna. Interiören präglas idag av Agi Lindegrens restaurering 1906-1907. Olle Hjortzberg försåg valven med målningar. 1963-65-års restaurering var av mer teknisk art.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Omgivningen
Clara kyrka ligger mitt i Stockholms city, på Norrmalm. Merparten av bebyggelsen kring kyrkan tillkom i samband med den s k citysaneringen under 1950-, 60- och 70-talen. Då revs nästan all äldre bebyggelse och trafiken reglerades med trafikleder. De nya hus som byggdes kom att innehålla kontor, affärer och varuhus. Byggnaderna i kvarteren närmast kyrkan är byggda under perioden 1935-70. Undantag är församlingshuset på Klara östra kyrkogata som byggdes 1907-10 efter ritningar av arkitekten G R Ringström och Svenska Läkaresällskapets hus bredvid, ritat av Carl Westman och byggt 1904-06. Båda husen har mycket stora kulturhistoriska värden.

Anläggningen
Kyrkogården härstammar troligen från Klara klosters tid. Storleken har varit ungefär densamma sedan 1650-talet. På 1860-talet revs de murar och portaler med smidesgrindar som uppförts under 1600- och 1700-talen. Kvar från 1700-talet är de sex gravkor och en likvagnsbod som är byggda mot tomgränsen i söder. De är byggda av tegel och är putsade, liksom ett benhus och två gravkor byggda mot den norra tomtgränsen. Socklar, portalomfattningar och ornament är av sandsten. De svartmålade dörrarna är av järnplåt.

I söder ligger även ett gravkapell, byggt 1889 efter ritningar av arkitekten F G A Dahl (1835-1927). Det är putsat i gult med ett mittparti krönt av en kopparklädd kupol.

Utmed Klara Västra Kyrkogata ligger två äldre byggnader som vetter mot kyrkogården. Det södra är det gamla klockarbostället, byggt 1763 efter arkitekt J D Elfströms ritningar. Huset byggdes till norrut på 1850-talet. Byggnaden norr härom köptes av församlingen 1649 för att rymma skolverksamhet, Klara skola. Efter branden 1751 gjordes en genomgripande om- och tillbyggnad. Huset byggdes till även 1840. Den tvåvåniga byggnaden med brutet tak i söder uppfördes så sent som 1982-85.

Kyrkogårdens nuvarande plan med gångarnas läge är relativt oförändrad sedan 1846. Diagonala gångar bildar nästan en stjärna med kyrkan i centrum. På kyrkogården växer äldre och yngre lövträd på den gräsbevuxna marken. Bland gravvårdarna på kyrkogården finns många gravhällar och tumbor av kalksten från 1700-talet. Till de mer kända personerna som är begravda här hör Carl Michael Bellman som dog 1795. En minnessten, ritad av F V Scholander, restes över honom 1851 strax norr om västentrén till kyrkan.

Kyrkobyggnaden
Clara kyrka har en korsformig plan med tresidigt kor i öster och torn med huvudentré i väster. I de relativt korta korsarmarna i norr och söder finns också entréer. Norr och söder om tornet ligger envåniga tillbyggnader. Utmed långhusets norra och södra fasader finns också tillbyggnader som bl a innehåller vindfång och sakristia. Kyrkan har en stomme av tegel.

Omgivningen
Clara kyrka ligger mitt i Stockholms city, på Norrmalm. Merparten av bebyggelsen kring kyrkan tillkom i samband med den s k citysaneringen under 1950-, 60- och 70-talen. Då revs nästan all äldre bebyggelse och trafiken reglerades med trafikleder. De nya hus som byggdes kom att innehålla kontor, affärer och varuhus. Byggnaderna i kvarteren närmast kyrkan är byggda under perioden 1935-70. Undantag är församlingshuset på Klara östra kyrkogata som byggdes 1907-10 efter ritningar av arkitekten G R Ringström och Svenska Läkaresällskapets hus bredvid, ritat av Carl Westman och byggt 1904-06. Båda husen har mycket stora kulturhistoriska värden.

Kyrkomiljön
Kyrkogården härstammar troligen från Klara klosters tid. Storleken har varit ungefär densamma sedan 1650-talet. På 1860-talet revs de murar och portaler med smidesgrindar som uppförts under 1600- och 1700-talen. Kvar från 1700-talet är de sex gravkor och en likvagnsbod som är byggda mot tomgränsen i söder. De är byggda av tegel och är putsade, liksom ett benhus och två gravkor byggda mot den norra tomtgränsen. Socklar, portalomfattningar och ornament är av sandsten. De svartmålade dörrarna är av järnplåt. I söder ligger även ett gravkapell, byggt 1889 efter ritningar av arkitekten F G A Dahl (1835-1927). Det är putsat i gult med ett mittparti krönt av en kopparklädd kupol. Utmed Klara Västra Kyrkogata ligger två äldre byggnader som vetter mot kyrkogården. Det södra är det gamla klockarbostället, byggt 1763 efter arkitekt J D Elfströms ritningar. Huset byggdes till norrut på 1850-talet. Byggnaden norr härom köptes av församlingen 1649 för att rymma skolverksamhet, Klara skola. Efter branden 1751 gjordes en genomgripande om- och tillbyggnad. Huset byggdes till även 1840. Den tvåvåniga byggnaden med brutet tak i söder uppfördes så sent som 1982-85.

Kyrkogårdens nuvarande plan med gångarnas läge är relativt oförändrad sedan 1846. Diagonala gångar bildar nästan en stjärna med kyrkan i centrum. På kyrkogården växer äldre och yngre lövträd på den gräsbevuxna marken. Bland gravvårdarna på kyrkogården finns många gravhällar och tumbor av kalksten från 1700-talet. Till de mer kända personerna som är begravda här hör Carl Michael Bellman som dog 1795. En minnessten, ritad av F V Scholander, restes över honom 1851 strax norr om västentrén till kyrkan.

Kyrkobyggnaden
Clara kyrka har en korsformig plan med tresidigt kor i öster och torn med huvudentré i väster. I de relativt korta korsarmarna i norr och söder finns också entréer. Norr och söder om tornet ligger envåniga tillbyggnader. Utmed långhusets norra och södra fasader finns också tillbyggnader som bl a innehåller vindfång och sakristia. Kyrkan har en stomme av tegel.

Omgivningen
Clara kyrka ligger mitt i Stockholms city, på Norrmalm. Merparten av bebyggelsen kring kyrkan tillkom i samband med den s k citysaneringen under 1950-, 60- och 70-talen. Då revs nästan all äldre bebyggelse och trafiken reglerades med trafikleder. De nya hus som byggdes kom att innehålla kontor, affärer och varuhus. Byggnaderna i kvarteren närmast kyrkan är byggda under perioden 1935-70. Undantag är församlingshuset på Klara östra kyrkogata som byggdes 1907-10 efter ritningar av arkitekten G R Ringström och Svenska Läkaresällskapets hus bredvid, ritat av Carl Westman och byggt 1904-06. Båda husen har mycket stora kulturhistoriska värden.

Anläggningen
Kyrkogården härstammar troligen från Klara klosters tid. Storleken har varit ungefär densamma sedan 1650-talet. På 1860-talet revs de murar och portaler med smidesgrindar som uppförts under 1600- och 1700-talen. Kvar från 1700-talet är de sex gravkor och en likvagnsbod som är byggda mot tomgränsen i söder. De är byggda av tegel och är putsade, liksom ett benhus och två gravkor byggda mot den norra tomtgränsen. Socklar, portalomfattningar och ornament är av sandsten. De svartmålade dörrarna är av järnplåt. I söder ligger även ett gravkapell, byggt 1889 efter ritningar av arkitekten F G A Dahl (1835-1927). Det är putsat i gult med ett mittparti krönt av en kopparklädd kupol. Utmed Klara Västra Kyrkogata ligger två äldre byggnader som vetter mot kyrkogården. Det södra är det gamla klockarbostället, byggt 1763 efter arkitekt J D Elfströms ritningar. Huset byggdes till norrut på 1850-talet. Byggnaden norr härom köptes av församlingen 1649 för att rymma skolverksamhet, Klara skola. Efter branden 1751 gjordes en genomgripande om- och tillbyggnad. Huset byggdes till även 1840. Den tvåvåniga byggnaden med brutet tak i söder uppfördes så sent som 1982-85.
Kyrkogårdens nuvarande plan med gångarnas läge är relativt oförändrad sedan 1846. Diagonala gångar bildar nästan en stjärna med kyrkan i centrum. På kyrkogården växer äldre och yngre lövträd på den gräsbevuxna marken. Bland gravvårdarna på kyrkogården finns många gravhällar och tumbor av kalksten från 1700-talet. Till de mer kända personerna som är begravda här hör Carl Michael Bellman som dog 1795. En minnessten, ritad av F V Scholander, restes över honom 1851 strax norr om västentrén till kyrkan.

Kyrkobyggnaden
Clara kyrka har en korsformig plan med tresidigt kor i öster och torn med huvudentré i väster. I de relativt korta korsarmarna i norr och söder finns också entréer. Norr och söder om tornet ligger envåniga tillbyggnader. Utmed långhusets norra och södra fasader finns också tillbyggnader som bl a innehåller vindfång och sakristia. Kyrkan har en stomme av tegel.

Klara kloster grundades på 1280-talet efter en markdonation av Magnus Ladulås till klarisseorden. Denna kvinnliga orden stod i nära anslutning till franciskanerorden, vars kloster låg på Gråmunkeholmen, dagens Riddarholmen. Murrester från klostret har vid arkeologiska utgrävningar påträffats på kyrkogårdens sydvästra del samt intill kyrkans sydvästra fasad. Troligen låg klosterkyrkan på den nuvarande kyrkans plats, men detta har inte kunnat fastslås. Få arkivalier finns bevarade från Klara kloster vilket begränsar kunskapen om dess historia.

År 1527 beslutade Gustav Vasas regering att riva Klara kloster av försvarstekniska skäl. Fienden hade dessförinnan utnyttjat Stockholms malmar, där klostret låg, vid belägringar. Klostrets egendomar drogs in till kronan. Nunnorna flyttades till Gråmunkeklostret, varifrån munkarna redan flyttat. Klostret omorganiserades till ett helgeandshus, enligt ett riksdagsbeslut 1531.

Johan III tog initiativ till uppförandet av en ny kyrka på Norrmalm, eftersom den befolkning som bosatte sig där inte längre rymdes i Storkyrkan. Grundläggningen gjordes troligen 1572. Bygget pågick 157790. Kyrkans arkitekt antas vara Willem Boy, som vid denna tid deltagit i flera stora kyrkobyggen.

Efter 1586 är det klart att ledningen av bygget övertogs av byggmästaren Henrik ver Huffven, nederländare och biträde till Boy vid uppförandet av Riddarholmskyrkans torn. Kyrkan fick en korsformig plan, ett torn i väster med spetsig spira, oputsade tegelfasader och ett brant sadeltak. Invändigt var väggarna putsade och valven fick sin nuvarande form. I korsarmarna rymdes sakristia och vapenhus.

År 1751 den 8 juni utbröt en brand, Klarabranden, som drabbade en stor del av Norrmalm och även spred sig till Södermalm. Clara kyrka skadades svårt: tornspiran, taken, taklister och fönster förstördes. Murarna och valven stod kvar men golven och gravarna därunder fördärvades. Överintendenten och arkitekten Carl Hårleman, som även tillhörde kyrkorådet, lämnade ritningar till återuppbyggnaden av kyrkan, bara tjugo dagar efter branden. Fasaderna putsades nu och ett brutet tak, valmat i öster, täcktes med kopparplåt. Tornspiran fick en provisorisk huv. Redan i januari 1752 påbörjades arbetet med inredningen. I början av 1753 dog Hårleman och strax därefter återinvigdes kyrkan. Arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz (171696) övertog arbetet med Clara. Han ritade en del av de fasta inventarierna så som altaruppsättningen men även den provisoriska tornhuv som var färdig 1768.

Adelcrantz tornhuv kom dock inte att bytas ut förrän vid 1800-talets slut, vid den större ombyggnad som leddes av arkitekten Helgo Zettervall 188486. Enligt ritningarna skulle hela kyrkan få en nygotisk form, men endast tornet omgestaltades till sitt nuvarande utseende.

Tjugo år senare var det dags för nästa omgestaltning. En omfattande invändig renovering utfördes 190607 efter ritningar av arkitekten Agi Lindegren. Genom ett helhetsgrepp där all äldre fast inredning byttes ut, utom altaruppsättningen, predikstolen och epitafierna, ändrade han interiörens karaktär påtagligt. Altaruppsättningens övre del förändrades dock och väggarnas nedre del fick en hög ekådrad panel. Valv och delar av väggarna dekormålades av Lindegrens svåger, konstnären Olle Hjortzberg (18721959), som kom att bli en uppskattad muralmålare. Målningarna i Clara var hans första egna arbete.

Troligen bildades Klara församling i och med att kyrkan stod färdig på 1590-talet och en särskild kyrkoherde tillsattes på Norrmalm. Församlingsgränsen sammanföll antagligen med stadsgränsen. 1643 delades församlingen och öster om Brunkebergsåsen bildades Jakobs församling i och med att S:t Jacobs kyrka stod klar. Klara församling kompenserades genom att Munklägret, nuvarande Kungsholmen, blev en del av Klara. Denna indelning gällde bara till 1671 då Kungsholmen blev en egen församling. Mot norr utvidgades församlingen i samband med att stadsgränsen flyttades. År 1682 kom stadsgränsen att gå ungefär i dagens läge. På 1670-talet hade församlingen uppfört ett träkapell, S:t Olofs kapell, där sedan Adolf Fredriks kyrka byggdes. 1773, året innan denna kyrka invigdes, bildades Adolf Fredriks församling. Klara församlings norra gräns kom därefter att gå vid nuvarande Olof Palmes gata, Tunnelgatan och Kungsgatan. 1989 slogs Klara, Jakobs och Storkyrkoförsamlingen samman till Stockholms domkyrkoförsamling.

Klara kloster grundades på 1280-talet efter en markdonation av Magnus Ladulås till klarisseorden. Denna kvinnliga orden stod i nära anslutning till franciskanerorden, vars kloster låg på Gråmunkeholmen, dagens Riddarholmen. Murrester från klostret har vid arkeologiska utgrävningar påträffats på kyrkogårdens sydvästra del samt intill kyrkans sydvästra fasad. Troligen låg klosterkyrkan på den nuvarande kyrkans plats, men detta har inte kunnat fastslås. Få arkivalier finns bevarade från Klara kloster vilket begränsar kunskapen om dess historia.

År 1527 beslutade Gustav Vasas regering att riva Klara kloster av försvarstekniska skäl. Fienden hade dessförinnan utnyttjat Stockholms malmar, där klostret låg, vid belägringar. Klostrets egendomar drogs in till kronan. Nunnorna flyttades till Gråmunkeklostret, varifrån munkarna redan flyttat. Klostret omorganiserades till ett helgeandshus, enligt ett riksdagsbeslut 1531.

Johan III tog initiativ till uppförandet av en ny kyrka på Norrmalm, eftersom den befolkning som bosatte sig där inte längre rymdes i Storkyrkan. Grundläggningen gjordes troligen 1572. Bygget pågick 157790. Kyrkans arkitekt antas vara Willem Boy, som vid denna tid deltagit i flera stora kyrkobyggen.

Efter 1586 är det klart att ledningen av bygget övertogs av byggmästaren Henrik ver Huffven, nederländare och biträde till Boy vid uppförandet av Riddarholmskyrkans torn. Kyrkan fick en korsformig plan, ett torn i väster med spetsig spira, oputsade tegelfasader och ett brant sadeltak. Invändigt var väggarna putsade och valven fick sin nuvarande form. I korsarmarna rymdes sakristia och vapenhus.

År 1751 den 8 juni utbröt en brand, Klarabranden, som drabbade en stor del av Norrmalm och även spred sig till Södermalm. Clara kyrka skadades svårt: tornspiran, taken, taklister och fönster förstördes. Murarna och valven stod kvar men golven och gravarna därunder fördärvades. Överintendenten och arkitekten Carl Hårleman, som även tillhörde kyrkorådet, lämnade ritningar till återuppbyggnaden av kyrkan, bara tjugo dagar efter branden. Fasaderna putsades nu och ett brutet tak, valmat i öster, täcktes med kopparplåt. Tornspiran fick en provisorisk huv. Redan i januari 1752 påbörjades arbetet med inredningen. I början av 1753 dog Hårleman och strax därefter återinvigdes kyrkan. Arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz (171696) övertog arbetet med Clara. Han ritade en del av de fasta inventarierna så som altaruppsättningen men även den provisoriska tornhuv som var färdig 1768.

Adelcrantz tornhuv kom dock inte att bytas ut förrän vid 1800-talets slut, vid den större ombyggnad som leddes av arkitekten Helgo Zettervall 188486. Enligt ritningarna skulle hela kyrkan få en nygotisk form, men endast tornet omgestaltades till sitt nuvarande utseende.

Tjugo år senare var det dags för nästa omgestaltning. En omfattande invändig renovering utfördes 190607 efter ritningar av arkitekten Agi Lindegren. Genom ett helhetsgrepp där all äldre fast inredning byttes ut, utom altaruppsättningen, predikstolen och epitafierna, ändrade han interiörens karaktär påtagligt. Altaruppsättningens övre del förändrades dock och väggarnas nedre del fick en hög ekådrad panel. Valv och delar av väggarna dekormålades av Lindegrens svåger, konstnären Olle Hjortzberg (18721959), som kom att bli en uppskattad muralmålare. Målningarna i Clara var hans första egna arbete.

Troligen bildades Klara församling i och med att kyrkan stod färdig på 1590-talet och en särskild kyrkoherde tillsattes på Norrmalm. Församlingsgränsen sammanföll antagligen med stadsgränsen. 1643 delades församlingen och öster om Brunkebergsåsen bildades Jakobs församling i och med att S:t Jacobs kyrka stod klar. Klara församling kompenserades genom att Munklägret, nuvarande Kungsholmen, blev en del av Klara. Denna indelning gällde bara till 1671 då Kungsholmen blev en egen församling. Mot norr utvidgades församlingen i samband med att stadsgränsen flyttades. År 1682 kom stadsgränsen att gå ungefär i dagens läge. På 1670-talet hade församlingen uppfört ett träkapell, S:t Olofs kapell, där sedan Adolf Fredriks kyrka byggdes. 1773, året innan denna kyrka invigdes, bildades Adolf Fredriks församling. Klara församlings norra gräns kom därefter att gå vid nuvarande Olof Palmes gata, Tunnelgatan och Kungsgatan. 1989 slogs Klara, Jakobs och Storkyrkoförsamlingen samman till Stockholms domkyrkoförsamling.