BYGGNADSBESKRIVNING - Göteborgs befästning med bastionssystem runt staden och ytterförsvar med skansarna samt Nya Älvsborg var ett påkostat projekt och imponerande också internationellt sett. Stadens bergiga topografi gjorde det viktigt att säkra omgivande höjder där fiender kunde lägra sig och redan 1639 togs fram ett förslag att befästa stadens omgivande berg. Erik Dahlbergh började under 1670-talet planera uppförande av skansarna Kronan på Risåsen, Lejonet på Gullberget och ytterligare ett antal skansar, vilka aldrig realiserades. Kronan uppfördes 1687-1700 och är nu tillsammans med Lejonet och Nya Älvsborg en av få bevarade delar av befästningsverket.
MILJÖ - Sina huvuddrag fick fästningsverket på 1640-talet och i slutet av 1600-talet uppfördes skanstornet. Skansberget var fram till 1900-talets början helt kalt men är idag rikligt bevuxet med träd och buskar. Vegetationen skymmer skansen från många håll och ger ett lummigt intryck, långt ifrån befästningens ursprungliga funktion och utseende. När skansen uppfördes var den omgiven av tre meter höga vallar som skyddade från fientlig beskjutning. Stora delar av fästningsverket finns kvar men i raserat skick; av de tidigare höga skarpa vallarna återstår genom erosion och slitage mestadels mjuka, gräsbevuxna kullar. Det ursprungliga utseendet kan idag enbart skönjas, liksom den rumslighet som den skyddade borggården tidigare haft.
Borggården var troligen belagd med grus eller kullersten och med avsaknad av all form av vegetation. Idag är den grusbelagd medan gången ner mot soldattorpet, gångarna runt tornet och utkiksplatsen norr om detta är belagda med kullersten som delvis eroderat bort. Brunnen finns kvar mitt på borggården. På 1800-talet försågs den med en handpump, vilken idag är restaurerad och brunnen är försedd med ett lock i trä. Bilvägen upp mot befästningen är asfalterad. I övrigt är berget bevuxet med gräs och sly. Räcken, belysningsstolpar, bänkar och papperskorgar är tillkomna under 1900-talet.
En port i norr har hela tiden varit anläggningens huvudingång. Den är uppförd som ett tre meter långt tunnvalv i granit genom jordvallen. Hit går en bilväg som löper ungefär där den gamla huvudvägen haft sin sträckning. Vid vägens början intill bergets fot finns en svartmålad järngrind. Öster om huvudporten finns en mindre stenport genom vallen, en s.k. sortie som går till Carl XII:s stig vilken ledde ner till förbindelsen med huvudfästningen. Idag består den av en lång, brant och rak trappa, där trappan börjar finns ytterligare en port med likartat utseende. Namnet har stigen fått genom att Carl XII vid en besiktning sägs ha ridit denna väg upp på berget istället för huvudvägen. Portarna var tidigare infällda i vallarna men reser sig nu en bit över dessa som sjunkit kraftigt. I öster finns Gustaf Adolfs stig, en serpentinstig anlagd i 1900-talets början. Stigen är på flera ställen utsprängd i berget och är försedd med räcken, belysning och bänkar som idag är i ganska dålig kondition.
Söder om skansen står ett flyttat soldattorp, en timrad byggnad med rödmålad lockpanel som tidigare använts som förråd. Längs vägen upp mot skansen finns den parkvaktarbostad i nationalromantisk stil som uppfördes i samband med anläggandet av parken i början av 1900-talet.
SKANSEN - Skansen Kronan står högst upp på bergets mitt. Den har en kvadratisk grundform med avfasade hörn. Utformningen är mycket enkel och avskalad, som enda dekoration finns den profilerade taklisten och den förgyllda kronan på takkrönet. Det är en sluten byggnad som domineras av de robusta murarna och embrassyröppningarnas murhål.
De bärande fyra meter tjocka murarna består av olikformade naturstensblock fogade med kalkbruk. Kronan är uppförd i fyra våningar varav den nedersta är fönsterlös. De två mittersta är artillerivåningar med embrassyröppningar, tre på var långsida och en på hörnen på varje våning. På den nordöstra sidan är fem av de sex embrassyröppningarna försedda med rödmålade träinlägg. Här finns också en brandtrappa och en utvändig hiss som leder till våning 1 trappa. Den översta våningens öppningar för gevärsskyttar sitter i par precis under taket och sammanfaller med den profilerade taklisten. Taket var ursprungligen blytäckt men täcks nu av svartmålad plåt. Byggnadens form gör att även torntaket får en åttakantig form. Kronan på takets krön restaurerades 1997 och är täckt med bladguld.
När Kronan inreddes till militärmuseum i början av 1900-talet gjordes en stor renovering. Fönster ersatte öppningarnas tidigare träluckor, trägolv lades in och man vitkalkade alla väggar. Våningarna har större delen av 1900-talet tjänat som utställningssalar. Embrassyrnischerna var då glastäckta och inredda till utställningsmontrar men idag är de flesta montrarna nermonterade och nischerna är åter öppna.
Ingången finns på den norra sidan och den plåtklädda porten är ursprunglig. Porten leder genom en trappa till bottenvåningen som består av åtta mindre utrymmen, ett entrérum och sju förvaringsutrymmen. Planformen är kryssformad och symmetrisk med fyra likadana rum med kryssvalv i hörnen och tunnvalvsförsedda utrymmen emellan. Rummen når man från passager som utstrålar från våningens mitt. Våningen har inga fönster utan endast ventilationsöppningar. I flera av förråden finns modernare trägolv inlagda över de tidigare jordgolven. I ett av förråden finns ett nytt trägolv med äldre proportioner på virke och spik och planer finns på att lägga sådana golv i alla rum. Förråden är försedda med svartmålade trädörrar i olika utförande och från olika tider. Eventuellt är vissa av dem och beslag och gångjärn från 1600-1700-talet. I taken finns krokar med ursprung i den militära verksamheten.
En kalkstenstrappa leder från entrérummet till våning 1 trappa. Trappräcket är troligen insatt i början av 1900-talet men det övre räcket runt uppgången är sannolikt ursprungligt. Våningen är öppen runt en fyrkantig bärande mittpelare. Under taket är pelaren förstärkt med tvärgående balkar med synliga ankarslut. Väggarna är putsade och vitkalkade och takets ursprungliga bjälklag är vitmålat. Trägolvet är lagt någon gång under 1900-talet. I golven mellan våning 2 trappor och bottenplan finns runda öppningar för transport av utrustning. Dessa är idag försedda med säkerhetsräcken. Fönstren har smäckra bågar och karmar i trä och blyspröjsar från sekelskiftet 1900.
Våning 2 har samma utformning som våning 1. Den nås genom en trappa i den mittersta embrassyren på nordostväggen. Bjälklag, fönster, pelare o.s.v. är lika våning 1. I taket ovanför golvöppningen finns en talja, en hissanordning, som använts för att transportera material och utrustning mellan våningarna.
Våning 3 nås genom en trappa i en av embrassyrerna. Likt övriga våningar är trappan i kalksten och golvet är i samma utförande. Eftersom våningen nyttjades för gevärsförband är murgluggarna här mindre än i de två nedre våningarna och sitter två och två i större nischer. Våningen avslutas med ett valv som spänner från ytterväggarna till mittpelaren.
KÄLLA: Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 2005
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
