Gryta kyrka

Kyrkan består av långhus och kor av samma bredd. Koret har en mot öster avrundad form. Väster om långhuset finns en smalare byggnadsdel som utgör nedre delen av ett före detta torn. På kyrkans södra sida finns ett vapenhus. Sakristian är belägen på kyrkans norra sida. Långhuset är den äldsta byggnadsdelen och härstammar från 1100-talet. Någon gång mellan 1250 och 1350 byggdes koret som ersatte ett äldre, smalare, romanskt kor. På 1400-talet försågs kyrkan torn, vapenhus och sakristia. Kyrkoorummet välvdes med kryssribbvalv i tegel. I slutet av 1500-talet skadades kyrkan av ett blixtnedslag. Sannolikt var det efter den händelsen koret byggdes om och fick sin halvrunda avslutning. På 1770-talet revs hela tornet utom bottenvåningen och taket byggdes om så att hela kyrkan täcktes av ett jämnt sadeltak.
fönstren höggs upp och gjordes större på 1790-talet.

Kyrkan är byggd med skalmurar av gråsten. Fasaderna är putsade med spritputs som är avfärgad med kalk i ockragult. Taket är täckt med tjärade träspån. Även fönsterbänkarna är täckta med tjärade spån.

Invändigt försågs kyrkan med kalkmålningar år 1487. Målningarna är daterade genom en inskrift på södra väggen. Inredningen präglas i hög utsträckning av 1700-talets stilar. Långhuset har slutna bänkkvarter från 1700-talet. Altaruppsatsen i rokokostil är från 1752. Predikstolen från 1697 är det äldsta föremålet i kyrkans fasta inredning. De medeltida kalkmålningarna övermålades 1776 men togs fram igen i samband med en restaurering 1929-30. Vid 1971 års restaurering revs den tidigare orgelläktaren och orgeln från 1838 placerades i stället på golvet i tornrummet som öppnar sig mot långhuset.

Bland övriga inventarier kan nämnas ett epitafium och två begravningsvapen från 1600- och 1700-talet, ett dopställ i trä från 1700-talets början samt ljuskronorna i mässing och en guustaviansk kristallkrona. Dörren till sakristian är sannolikt medeltida och har en brädstomme klädd med smidda plåtar.

Långhuset är den äldsta byggnadsdelen och härstammar från 1100-talet. Någon gång mellan 1250 och 1350 byggdes koret som ersatte ett äldre, smalare, romanskt kor. På 1400-talet försågs kyrkan torn, vapenhus och sakristia. Kyrkoorummet välvdes med kryssribbvalv i tegel. I slutet av 1500-talet skadades kyrkan av ett blixtnedslag. Sannolikt var det efter den händelsen koret byggdes om och fick sin halvrunda avslutning. På 1770-talet revs hela tornet utom bottenvåningen och taket byggdes om så att hela kyrkan täcktes av ett jämnt sadeltak.
fönstren höggs upp och gjordes större på 1790-talet.